Vecka 2+3

Torsdagen den 28 juni 2007
vecka 2+3


Vaknade trött och fick genomlida en stressig morgon för att hinna komma i tid ner till Täljehuset där jag skulle luncha med några XXmammor med sina små på XX, men inte någon dök upp till min stora förvåning.


Hela dagen gick i oturens spår. Först trött och stressad, sedan dyker ingen upp, mobilen är avstängd och jag som äger den kan inte min egen PIN-kod så jag kan inte ringa hem och be sambon kolla upp om det skett något missförstånd eller om jag tagit fel på dag eller tid eller plats.


Vad gör man?


Tar mig hem med buss XX, dottern har somnat och sover hela vägen hem och ytterligare en stund till.


Väl hemma står inte våran bil på bilparkeringen och jag har inga nycklar med varken hem eller till barnvagnsförrådet så vad fanns det att göra?


Tog en långsam promenad med en sovande dotter i vagnen upp till vår lokala matvarubutik, köpte inget. Gick långsamt hemåt för att få tiden att gå.


Fortfarande stod inte vår bil på parkeringen. Slog mig ner på en stor stenbumling och väntade i solskenet. Det var i alla fall tur att det inte var hällregn.


Till slut kom sambon och son hem, dem hade varit på Willys och veckohandlat.


Väl hemma slog jag mig ner vid vår dator för att kolla upp varför ingen hade dykt upp utanför Täljehuset.
Det visade sig att XX hade bjudit in alla som ville hem till sig istället och det hade hon gjort nu på morgonen och jag som var så stressad kollade inte av eventuella ändringar innan jag for eftersom jag ville spara tid.


Personligen kan jag tycka att man inte ändrar sådär tätt intill om man inte är säker på att alla som det berör sett det.Tanken var nog den att jag inte skulle se ändringen och därmed så skulle dem lätt slippa undan att ha mig med än att säga som det är. Jag känner att jag inte riktigt är med i gemenskapen och ännu mindre nu när dem inte ens kan kosta på sig ett förlåt.