Vecka 6+0

Måndagen den 23 juli 2007
vecka 6+0

Jag har redan kommit in i sjunde graviditetsveckan, helt otroligt men det har nästan gått två månader sedan jag hade min senaste menstruation.

Överskottet av vätska jag hade i fötter, anklar och vader för någon vecka sedan har lagt sig och det känns så skönt för det gjorde riktigt ont.
Överlag mår jag bra, känner inte så mycket än så länge. Ser fram emot när det syns mer och känns mer och andra ser att man faktiskt är gravid och inte bara lagt på sig några kilon runt mage, stuss och lår.

Idag hände något otäckt.
Sonen och dottern fick som vanligt en frukt till mellanmål. Flera gånger har dem fått äpple som vi skalat och skurit i båtar och gett dem och det har aldrig tidigare hänt något.
Även idag så fick dem dela på ett varsitt äpple som sambon skalade till dem, skar i båtar och la i en varsin plastskål, en skål till sonen och en skål till dottern.

Dottern satt i sin mat stol och åt när hon helt plötsligt satte en äppelbit i halsen. Hon hostade och greps av panik och började gråta. Vi försökte agera så lugnt det bara gick så vi lyfte upp henne ur stolen fortfarandes hostandes och gråtandes.
Mitt minns av vad vi gjorde är väldigt suddigt då jag själv hade en inre panik som jag försökte att inte visa mina barn, allra minst för min dotter.

Medan hon hostandes och gråtandes satt i sin pappas knä så kontaktade jag sjukvårdsupplysningen, det var telefonkö och under den tiden så fortsatte dottern att gråta och hosta och hostan ledde till att hon kräktes upp en hel del slem och vi hörde sedan att hon drog efter andan flera gånger samtidigt som hon var så trött.

Kom fram och fick prata med en sjuksköterska på sjukvårdsupplysningen som rådde oss att åka in akut med dottern till Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge barn akut.

Vi slängde in oss i bilen och åkte dit och väl på plats och efter en kort undersökning på dottern så blev vi hänvisade till Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Väl på plats på Astrid Lindgrens barnsjukhus fick vi fort vård. Vi fick komma upp på barnröntgen nästan med detsamma med dottern då dem ville röntga hennes bröstkorg för att se var äppelbiten satt fast och eftersom jag var gravid så fick sambon följa med dottern in. Sonen och jag väntade utanför och det var rätt tungt då jag hörde min lilla dotter skrika mest hela tiden inifrån röntgenrummet.

Sedan följde en lång väntan i ett av rummen på akuten innan vi klockan 22.45 fick lugnande svar att det inte var någon fara med henne och att äppelbiten troligen måste ha hostas upp eller kommit med i kräkningen.

Hungriga som vargar begav vi oss till Mac Donalds i Solna och åt vår fruktansvärt sena middag innan vi åkte hem och stupade i säng.

Usch och fy vad rädd man blir när något sådant här händer. Som tur var så gick det bra och jag hoppas verkligen det inte händer igen.