Hade en riktig seg och långtråkig söndag. Helgerna är de värsta och det segar sig fram och dessutom händer inget heller då socialkontoret där utredningen görs är stängd. Tidigare har jag alltid sett fram emot helger, nu ser jag fram emot vardagarna då man kommer ett steg närmare en lösning som är bra för mina älskade underbara barn, mig och deras pappa.
Känner mig så ensam, ingen som saknar än heller och ens ringer och frågar hur det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar