Vecka 22+0 (korr 20+6)

Måndagen den 12 november 2007
vecka 22+0 (korr 20+6)

Idag var sambon tvungen att åka till jobbet så jag var ensam med en sjuk liten 3-årig son. Ringde och bokade en läkartid till sonen vid 09 och fick en tid på förmiddagen vid 10.50.

Vi tog en promenad med sonen i vagn upp till vårdcentralen. Det tog en himla tid hos läkaren då vi fick vänta en lång stund på provtagning och sonen som var så dålig väntade otåligt på att få det gjort för att få komma hem och vila. Det känns konstigt att vuxna friska patienter prioriteras före ett barn som är så dålig som han faktiskt är.

Läkaren såg oss sitta och vänta i väntrummet och blev mycket förvånad när vi inte hade ens fått komma in och tagit prover på sonen än, men efter det så gick det undan och nästa man på tur var sonen.

Sonen visste var som var på gång och protesterade högljutt och stoppade båda sina små händer innanför tröjan. Fick försöka förklara för honom att vi bara vill honom väl, att han ska bli frisk och då måste läkaren veta vilken dum bakterie du har i kroppen så att läkaren kan ge medicin så att du blir frisk igen.
Sköterskan är inte någon barnkär person heller och lappen sonen höll i bara ryckte hon ur händerna på honom och slängde i soporna. För sonens del är den av stort värde då han älskar papper av alla dess slag och små papperslappar. Förstår inte att hon inte kan visa förståelse och empati framförallt inför barn.

Sedan var det en lång väntan igen. En tant som tog sina prover långt efter sonen kom ändå in till läkaren före oss trots att vi då hade suttit och väntat långt före henne utanför läkarens dörr.

Väl inne hos läkaren så visade halsprovet inte på någon tillväxt på bakterier eller på någon pågående infektion trots att sonen luktar väldigt illa ur munnen och inte heller vill ha mat eller dryck.
Det är nog så att halsprovet inte är korrekt taget då sonen gör kraftigt motstånd och jag förstår honom för det är ingen trevlig känsla att få en bomullspinne nerstoppad i halsen, speciellt inte när man har ont där.

Sänkan är fortfarande hög på 50, precis som den varit sedan i fredags så läkaren tror att det rör sig om en halsinfektion ändå och skrev därför ut antibiotika till vår son.

12.10 var vi klara och gav oss hem och fixade lunch, men sonen ville inte ha någonting. Till slut efter övertalning fick han i sig en flaska välling innan han ville sova eftermiddags vila. Vi lade oss båda två i den stora dubbelsängen och sov i några timmar.

Vaknade och slog en pling till sambon som snart skulle vara hemma. En glad pigg dotter kom hem i regnovädret. Det hade fungerat mycket bra på förskolan idag för hennes del, skönt nog.

Fixade middag och nattade barnen och dottern somnade på ingen tid alls, trött efter dagen på förskolan. Sonen sover, men vaknar ofta då han är sjuk, stackaren.