Vecka 28+2 (korr 27+1)

Onsdagen den 26 december 2007
vecka 28+2 (korr 27+1)

Så fort jag vaknade idag så tog jag mig till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning för att ta fasteprov på gallsyra. Trodde det skulle gå rätt så fort, men det tog hela tre timmar innan jag kunde lämna avdelningen och ta mig hem och äta och dricka något.
Det var ganska så rörigt med många blivande mödrar som också väntade så det tog sin lilla tid.

Under tiden så var sambon iväg och handlade, åkte runt en stund för att få tiden att gå och besökte Mac Donalds för att få ytterligare tid att gå. Han försökte nå mig på mobiltelefonen vid två tillfällen men jag låg då kopplad till CTG så jag kunde inte besvara något av dem samtalen och hade å andra sidan inte kunnat svara på när jag skulle vara klar för att bli hämtad vid sjukhuset ändå.

En barnmorska tog gallsyra prov som jag får svar på tidigast i morgon. Leverproverna som togs igår var en aningens förhöjda enligt barnmorskan, men enligt läkaren såg dem bra ut så jag vet inte hur man skall se det.
Sedan gjordes samma procedur som igår, som blodtryck, urinprov och kroppstemperatur och allt var bra förutom urinprovet som visade på +1 i protein och +4 i leukocyter så det är skickat på odling eftersom det vara en indikation på urinvägsinfektion. Får svar på det tidigast nästa vecka den 2 januari.

Sedan ville dem ha en CTG-kurva, men det var svårt för undersköterska att få in den då den lilla var så vild och inte ville ligga still så en barnmorska fick hjälpa till med att känna efter var den lilla låg och då gick det genast mycket bättre. Konstigt att den lilla är så vild väl på sjukhuset men inte när jag sitter hemma full av oro.
Tyvärr så glömde barnmorskan koppla på utskrift på CTG apparaten så CTG kurvan fick tas om.

Tack och lov så såg allt bra ut med den lilla, men jag tycker ändå att den lilla rör sig mindre och inte sparkar lika ofta som för några dagar sedan och man blir väldigt orolig eftersom det var så allvarligt när samma sak hände med Klara våren 2006.

Historien med dottern var att jag mådde väldigt bra fram till v.34 och sedan en dag så rörde hon sig mycket mindre med färre sparkar och buffar och gallsyran steg snabbt upp till 36 och vidare upp till 54 trots medicinering så från konstaterande till induktion tog det endast drygt två veckor. På något sätt så var jag ändå inte så rädd när jag väntade dottern för då visste jag inte faran på samma sätt som jag vet idag och jag förstod inte allvaret av det hela förrän efteråt när läkaren menade på att dottern troligen inte skulle ha klarat sig fram till fullgången tid om dem inte hade ingripit och dem orden har verkligen fått mig att förstå vilken tur att dem ingrep i rätt tid och gjorde det dem gjorde, men det har och andra sidan gjort mig mer skärrad inför denna graviditet.

När väl läkaren kom fick jag besked på gårdagens leverprover och så kände han på det området som till och från gör så ont under höger bröst. Han bedömde att det var revbenen som var ömma eftersom jag var öm på dem hårda delarna och det är tydligen revbenen. Just då nöjde jag mig med det svaret, men nästan samtidigt så insåg jag att det inte bara var revbenen som gjorde ont utan även det mjuka som är magen enligt läkaren.

Läkaren avslutade med ett ultraljud. Man såg inte så bra, men man såg ett huvud och att den lilla låg rätt så trångt, men han att den lilla rörde sig helt normalt och det var inga konstigheter på något sätt, men jag känner det jag känner och man känner sig så misstrodd precis som jag kände vid besöket på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge i början av december.

Läkaren sa i alla fall att jag skulle höra av mig igen till förlossningen om den lilla inte rörde sig som den skulle eller om jag fick ont under höger bröst igen, så han var väl rätt så förstående ändå.

Ringde hem och bad sambon komma och hämta mig vid sjukhuset.
Väl hemma igen så hann jag inte mer än äta förrän jag fick ont under bröst igen, men då var jag så less på sjukhus så jag lät det vara, men framåt kvällen när jag fortfarande hade ont så jag tog läkaren på orden och ringde in till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning igen och dem ville ha in mig för att ta sig en titt igen.

Jag åkte själv då sonen och dottern låg och sov för natten. Väl i bilen så var alla rutor igen immade så jag hissade ner samtliga rutor, men fick inte upp rutan på egen hand vid passagerarplatsen så jag var tvungen att be sambon om hjälp innan jag kunde ta mig vidare bort till sjukhuset.

Läkaren undersökte mig, men kunde inte ge mig ett säkert svar vad det rörde sig om. Det kan vara gallsten, ömma revben, en muskelbristning eller en spricka i revbenen. I dagsläget kan hon inte göra så mycket annat än att ordinera mig Alvedon, men fortsätter besvären och jag till och med kräks så tycker hon att ett ultraljud ska göras på gallan. Hon frågade om jag oftast får ont strax efter en måltid och så är det oftast.

Fick åter igen ta en CTG kurva och precis som tidigare idag så gick det inte alls något vidare när undersköterskan försökte, men så fort en barnmorska kom och kopplade istället så gick det mycket bättre.

Undersköterskan var så trevlig och höll mig sällskap. Dem flesta på avdelningen är väldigt gulliga och det känns riktigt bra där jag gärna skulle vilja föda. Vill helst inte till Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge. Då åker jag hellre till Danderyds sjukhus i så fall som jag känner till och dessutom fött barn på tidigare.