Har varit så ledsen och arg så jag tog mod till mig på fredag kväll och konfronterade min egen mamma när hon för andra gången denna vecka ringde för att påminna mig om att hon inte kan komma hem till oss imoron för att hon har för ont i sitt ena ben. Påminde henne om att du informerade om det redan för två dagar sedan.
Undrar hur man kan veta redan på onsdag da att man kommer att ha lika ont på lördag? Förutsätter man inte att man kommer att må bättre, det kommer kännas bättre? Tydligen inte!!! !!!
Det är sju år sedan som min egen mamma var hemma hos mig senast och då bodde sambon och jag i hans bostadsrätt 1,5 i Årsta. Vi har flyttat 3 gånger under dessa år. Varför är hon intresserad att se hur hennes äldsta dotter och barnbarn bor?
Jag frågade henne hur det kommer sig att hon kan ta sig till Hagsätra några gånger vareviga månad och till Grekland vareviga sommar och till Finland några gånger varje år och fick då mothugg kan jag säga.
Enligt min mamma så har jag tagit avstånd från henne och min äldsta halvsyster. Vad har min halvsyster med det hela att göra plötsligt att göra förstår jag då inte. Och avstånd har jag då inte tagit. Jag har inte haft något telefonnummer eller mobiltelefonnummer att kunna kontakta henne och när hon väl hört av sig så jag bett om att få höra av min egen halvsyster genom att hon kanske kan be henne ringa mig om hon inte vill ge ut hennes telefonnummer. Hur kan man då komma dragandes med att jag tagit avstånd? Och om hon då är så besviken på att jag tagit avstånd varför tog hon då kontakt med mig igen denna gång för? Är det någon som tagit avstånd genom åren så är det hon.
Jag har tagit avstånd för att min äldsta halvsyster är muslim. Vad är det för dumheter hon påstår? Min halvsyster har varit muslim sedan hon föddes och jag har aldrig sett ner på henne för det och det borde min egen mamma veta vid detta laget. Varför skulle jag då vilja att min äkdsta halvsyster kontaktade mig? Varför bjöd då henne på min egen 30-års fest och dop? Varför umgicks då med henne så intensivt för några år sedan om jag ser ner på henne för att hon är muslim?
Sedan så har jag inte tackat för att jag och min familj fick komma hem till till min äldsta halvsyster och se på hennes nyfödda son för snart 3 år sedan. Jag hade då ingen aning att man ska tacka för sådant och fortfarande undrar jag vad har min halvsyster med det hela att göra? Om hon är så besviken så kan väl hon i sin tur kontakta mig.
Och dem tackade inte mig för att dem fick komma på min 30-års fest för snart 4 år sedan och på dop för 3,5 år sedan.
Sedan så har jag inte uppvaktad mamma på födelsedagen, inte bytt julklappar och inte heller uppvaktat henne på mors dag. Men har hon uppvaktat mig då?
Nej, jag har inte fått ett födelsedagskort på 26 år, hon har aldrig ringt och gratulerat när jag fyllt år, aldrig fått någon födelsedagspresent på många många år. Dem enstaka år jag fått någon julklapp så har det varit flera nummer för liten stickad tröja eller sockar som jag har sedan förra seklet från henne oanvända och jag har då aldrig blivit uppvaktad på något sätt av henne på mors dag.
Man kan inte kräva något utav en annan människa utan att ge något utav sig självt och dessutom älskar man personen eller presenterna den personen ger? Sedan så älskar man väl sin dotter oavsett om jag firar hennes födelsedagarm skickar julhälsning, en liten gåva till jul och uppvaktar henne på mors dag?
Dessutom är det ett himla gnällande om vad min sambo gör vs vad min äldsta halvsyster man gör. Vad har hon med det hela att göra? Och min halvsyster man är hennes man och är från Algeriet och där har dem en helt annan kvinnosyn en vad min sambo född i Sverige har. Att min sambo tvättar i tvättstugan betyder inte att han skulle älska mig mer än vad hennes man gör som inte tvättar i tvättstugan. Suck, vad trött jag blir!!! !!!
Sedan så verkar mamma dessutom inte uppskatta några andra barnbarn än min äldsta halvsysters barn för hon har då aldrig kommenterat min son eller döttrar på samma sätt som söta, gulliga och fina.
Det är sjukt. När jag var 14 år gammal så berättade mamma för mig att hon aldrig ville ha mig, det var pappa som ville.
Nu känns det som anledningen till att hon inte kommer imorgon beror på ett ont ben utan på att hon inte fått födelsedagskort och födesledagspresent, inte fått en julhälsning och en julgåva och något uppvaktning på mors dag.
Sedan så undrar jag fortfarande över min första fråga hur hon orkar ta sig till Hagsätra, Grekland och Finland med sitt onda ben, men inte till Södertälje ens efter 7 års tid? Det har ingenting med gåvor hit eller dit att göra.
Jag har aldrig tagit avstånd från min egen mamma. Jag har erbjudit att besöka henne på sjukhus, sjukhem, hemma hos henne, bjuda hem henne till oss eller att ses på stan och ta en kopp kaffe eller luncha ihop, men det har alltid varit någonting.
Tänk att min egen mamma aldrig har varit och hälsat på i min lägenhet, känns konstigt och främmande.
Sedan så ställer hon sig frågande till varför hon inte fick någon inblick i mitt liv under min uppväxt? Hur skulle jag kunna veta det och vad har det med min ursprungsfråga att göra? Och allvarligt talat informera dig om något som inte verkar intressera dig.
Varför tar hon kontakt med mig om hon är så besviken på mig och varför ska allt bara vara på hennes villkor?
Hon stjäl all min energi, att prata med henne går uppenbarligen inte det har kvällens samtal tydligt visat. Det är alltid så synd om henne, alltid hon som har mest ont, är mest trött etc etc. Vad f*n tror hon vi som småbarnsföräldrar är då? Det kan vara svårt för henne att veta som aldrig tagit hand om barn eftersom vi omhändertogs som små.
Är så less på att det bara är hon, hon, ständigt. Aldrig en fråga om hur jag verkligen mår, aldrig tid att lyssna och ta in hur jag verkligen mår. Men det är väl svårt att ta in andras känslor när man verkar gilla sina egna bättre.
Sedan så kan man fråga sig varför hon gång på gång far med osanning. Om hon nu ska göra det så får hon gärna göra detta på ett bättre sätt för det är rätt så uppenbart att något är fel när man frågar henne om hur hon har skadat sitt knä, ena gången då har min pappa slängt ner henne för en trappa, andra gången så har hon ramlat över ett spårvägsspår och vill hon vara dramatisk så kör hon med att hon blev påkörd.
Frågar man henne vad hon jobbade med när hon väntade mig så är det ena gången som revisor, andra gången som kallsänka på Strand hotell, tredje gången som smörgåsförsäljare och fjärde gången som hyttstäderska. Nu senast så var det visst som fabriksarbetar på Ullvex fick jag veta av min pappa.
Vid frågan om hur mamma kom till Sverige har jag också frågat om. Tidigare var historien denna: Min mamma bodde på en stor gård i Finland med sin mamma och pappa och sina 9 syskon. Hennes pappa (min morfar) dog vid en arbetsplatsolycka vid ett sågverk och mamma som var äldst av alla syskom fick ta stort ansvar efter det. Hon orkade inte det utan tog sitt pick och pack och flydde till Stockholm. Vad hon skulle få ut av det har jag aldrig fått någon klarhet i.
På ett café på Stockholms central så stötte hon på en äldre man som erbjöd henne ett boende hos sig i ersättning att hon städade, diskade, tvättade och lagade mat varje dag. Min mamma kunde ingen svenska, hade inga pengar, inget arbeta och ingen bostad.
Denna man måste alltså ha varit finsktalande och hans närmaste vänner var min pappa som mamma lärde känna genom honom.
Den senaste historien är att hon arbetade som barnflicka hos en familj i Göteborg och träffade där en grekisk man som hon blev förälskad i. De gifte sig och skaffade barn, men den graviditeten var ett utomkvedshavandeskap.
Jag frågade mamma vad gatan i Göteborg hette och trodde hon skämtade när hon hävdade att adressen var Pipp Långstrumpsgatan. Jag har sökt efter den gatan via internet, men inte hittat någon sådan gata med den adressen.
Nu har jag fått höra den senaste versionen och det är den att pappa och mamma var tillsammans i flera år innan jag föddes i slutet av 1974 och att han var världens gulligaste mot henne, det var bara på helgerna efter att jag föddes som han blev fruktansvärd då han drack och misshandlade henne svårt (hällde stearin på bar hud, slog henne, låste in in henne på toa, ströp henne, bröt hennes tår, slog ut hennes tänder etc etc)
Hon flydde från honom 1977 och har sedan dess bott kvar i samma lägenhet som hon bodde i tillsammans med sin plågoande och sina barns far för 31 år sedan.
Annars så har dagen idag bjudit på en rätt lugn dag. Jag var på öppenvården på samtal och fick idag bara besvara sant och falskt frågor.
När jag skulle fara hem så var det ett jäkla stoj neråt centrum då en av stadens gymnasieskolor har utspring idag.