torsdag 25 juni 2009

Ibland är man bara så söt och gullig.


Våra två söta döttrar tillsammans.

Onsdagen den 25 juni 2008 (Dag 104)

Idag fyller vår son 3 år och 10 månader.

Ikväll så har det varit fullt kaos här. Först så ringde min pappas fru om helgen då vi är ditbjudna. Kanske får annat att tänka på, men samtidigt så känns det så annorlunda att åka dit och låtasa vara en lycklig familj när det är som det är.

Jag vet inte hur mycket jag har gråtit ikväll och är inte alls säker på om jag verkligen vill lämna det trygga livet som jag trots allt har. Tänk om jag ångrar mig? Om jag redan nu känner tvivel hur ska jag då veta att jag gör rätt?

Sambon är däremot principfast, är det slut så är det. Man kan inte hålla på och vara tillsammans ena dagen och sedan vara ett par tills man gör slut på nytt.

Lilla T är dålig med feber och tät näsa och är helt otrötslig hela dagen tills pappa kommer hem igen, då skiner hon upp som en sol och sambon undrar verkligen vad jag snackar om när jag påstår att vår lilla är så otröstlig.

Tisdagen den 24 juni 2008 (Dag 103)

Idag följde sambon med till öppenpsykiatriska mottagningen där jag hade tid till min samtalskontakt jag har där.

Jag sa som det var idag att jag inte orkar ha det såhär längre och att det var lika bra att inse att vi inte har något att bygga på längre. Sambon tog det bra, visst blev han förvånad att jag verkligen menade det, men han inser samtidigt att det är nog det bästa för oss alla.

Kände att jag ville komma hemifrån helt själv och passande nog så behövdes det veckohandlas så jag åkte iväg själv på kvällen till ICA Maxi och gjorde det och tog god tid på mig. Det var verkligen välbehövligt.

Det känns verkligen så konstigt att det är helt slut mellan mig och sambon efter nästan 7 år.

Måndagen den 23 juni 2008 (Dag 102)

Sambon är arbetet och de äldre barnen på förskolan.

Det är rätt lugnt här hemma då Lilla T sover och jag själv är så trött att jag inte ens orkar göra i ordning någon frukost.

I min hjärna pågår det ett fullstaändigt kaos hur jag och sambon ska ha det. Det känns verkligen som varken jag eller sambon mår något bra i vårat förhållande, som han försöker stötta bort mig så att jag ska ta steget fullt ut och göra slut.

Försöker hålla tankarna borta genom att läsa och skriva inlägg på forumet, men tankarna trycker på hela tiden och jag mår så dåligt och känner mig så ledsen.

Jag vet inte hur det ska bli mellan mig och sambon, om jag verkligen vill och om han vill och om vi älskar varandra fortfarande.
Tycker bara det känns konstigt att hela hans familj verkar vara emot mig och att sambon bara accepterar det utan att göra någonting åt det.

Samtidigt borde hans familj förstå att man bara inte kan göra så som dem gör och utesluta mig. Jag skulle aldrig acceptera att min familj gjorde så, antingen så är det hela mina familj eller inget.

Får sådana tvivel om sambon verkligen älskar mig eller om det här är hans sätt att tala om att det inte finns något att bygga på längre.

Söndagen den 22 juni 2008 (Dag 101)

Är fortfarande på hemskt dåligt humör och blöder rikligt. Kunde inte mensen ha hållt sig borta i alla fall i 3 månader till, det hade varit så skönt att slippa den under sommaren åtminstone.

Är så trött och skulle kunna sova i flera dagar i sträck.

Lördagen den 21 juni 2008 (Dag 100)

Idag har vi fått det tvättat och det behövdes. Åkte sedan och handlade inför middagen.

Det är nog ganska säkert att det är mensen som är tillbaks för jag blöder rikligare idag och har grym PMS också med tyngdkänsla i underlivet, dåligt humör och ont både fram och bak.

Usch, känns inte alls bra idag.

Fredagen den 20 juni 2008 (Dag 99)

Idag tog hela familjen oss ut till XX kyrka där min farmor och farfar har sin familjegrav. Vi planterade en blomma, rensade ogräs, vattnade och tände ett gravljus innan vi tog oss hem för att fira midsommar.

Det blev matjesill med färskpotatis till lunch och så grillspett med potatisklyftor till middag och så jordgubbar efter det.

Idag har jag fått något som jag tror är mens, det är bara drygt 3 månader sedan Lilla T föddes. Ska den redan komma tillbaka? Jag som hade hoppats slippa den ytterligare ett tag. Får se om den håller i sig i några dagar innan jag drar någon slutsats.

Sedan har jag nu fått reda på att sambons brorson är döpt. Jag har frågat honom flera gånger om han hört något om det ska bli något dop eller inte och i så fall när det dopet skall äga rum, men sambon har inte hört någonting om det. Och så idag så slänger han ur sig att hansbrors son är döpt sedan flera månader tillbaks. Varför inte säga som det är att de inte ville bjuda mig och att sambons pappa inte skulle komma på dopet om jag var bjuden och bara bjuda sambon gick inte heller för sig för då skulle tydligen jag gå i taket. Tala om att ha förutfattade meningar om andra.

Torsdagen den 19 juni 2008 (Dag 98)

Lilla T och jag var till BVC idag på föräldragrupp. Det blev som förra gången spädbarnsmassage och efterföljande fika och småprat.

Väl hemma igen så hade en ny avi kommit med posten. Tog mig upp till Tempo för att hämta ut paktet som var från min mamma/barnens mormor. Det var ett vykort och så den stickade koftan och mössan i vitt till Lilla T, så fin och jag har tankar att hon kanske kan ha koftan på sin dopdag i augusti.

Onsdagen den 18 juni 2008 (Dag 97)

För några dagar sedan beställde jag en gul sommar suflett i fleece till Lilla T Bugaboo Cameleon och idag damp avin ner i brevlådan, den har kommit.

Tog bilen upp till Tempo och hämtade ut paketet. Var givetvis tvungen att prova den på vagnen när jag väl kom hem och den är så fin.

Tisdagen den 17 juni 2008 (Dag 96)

Tillbringade dagen hemma med Lilla T medan de äldre barnen var på förskolan och sambon på arbetet.

Måndagen den 16 juni 2008 (Dag 95)

Är så trött idag och mår väldigt konstigt.

måndag 15 juni 2009

Vår dotter på sin 25 månaders dag


En mycket glad 2-åring.

Söndagen den 15 juni 2008 (Dag 94)

Idag fyller vår dotter 2 år och 1 månad.
Har bara varit hemma och tagit det riktigt lugnt.

Lördagen den 14 juni 2008 (Dag 93)

Idag har vi bara varit hemma och tagit det riktigt lugnt.

Det verkar fungera bättre med Nan 1 till Lilla T än så länge och hennes tidigare skrikperioder på kvällar och nätter har blivit betydligt bättre sedan ett tag tillbaka.

Fredagen den 13 juni 2008 (Dag 92)

Idag har jag åter igen börjar med Nan 1 till Lilla T.
På BB gav vi henne BabySemp 1 när vi väl gav bröstmjölkersättning. Sedan blev hon så dålig i magen av det så vi gav henne Nan 1 ett tag, men det blev inte så mycket bättre så vi gav henne Lemolac ett tag vilket gav önskat resultat så nu ska vi göra ett nytt försök med Nan 1 och så får vi hoppas att det går bättre denna gång.

fredag 12 juni 2009

Min familj


Alla mina älsklingar samlade på bild.

Gröna Lund i juni



Vi var och såg sonen och dotterns stora idol Markoolio med gästartist Linda Bengtzing.

Månads bild på Lilla T



Lilla T nästan 3 månader.

Torsdagen den 12 juni 2008 (Dag 91)

Idag fyller Lilla T 3 månader.

Har varit på föräldragrupp idag och så var det dags för Lilla T första vaccination som jag fasat för. Måste då säga att det var en otroligt klantig sköterska som tog den. Jag hade Lilla T i mitt knä med hennes ena lår närmast sköterskan och så gav hos första dosen och Lilla T grät och var helt förtvivlad och sedan när man väl fått henne lugn då ska ska man göra om samma procedur igen fast med det andra låret mot sköterskan och så ska hon bli lika ledsen och förtvivlad på nytt. Varför inte ge två snabba stick så är det klart sedan.
Tycker synd om min lilla stumpa.

Vi hade egentligen tredje omgången av spädbarnsmassage idag efteråt, men vi hoppas över den eftersom Lilla T har vaccinerats och kan vara lite öm på stickstället på vardera lår och dessutom så hade vi föräldragrupp innan och då fick hon spädbarnsmassage där.

Onsdagen den 11 juni 2008 (Dag 90)

Tänk att det gått 1 helt år sedan min senaste graviditet tog sin allra första början.

Tisdagen den 10 juni 2008 (Dag 89)

Idag på förmiddagen var jag på samtal på öppenvården.

Måndagen den 9 juni 2008 (Dag 88)

Då var det dags för spädbarnsmassage på Familjecenter och som tidigare var det bara Lilla T och jag där tillsammans med intruktören.

Söndagen den 8 juni 2008 (Dag 87)

Tänk att för två år sedan så var det denna dag som dottern var beräknad att födas.

Lördagen den 7 juni 2008 (Dag 86)

Så var dottern dålig igen i sin lilla mun igen och vi är bjudna på 30 och 40 års fest hos min syster och hennes man ikväll, men sambon är inte på något vidare festhumör så han stannar hellre hemma och tar då hand om dottern så att åtminstone jag kommer iväg och jag tar med mig Lilla T och sonen dit.
Det var så länge sedan vi sågs, senast var nog i februari 2007 så det var bra länge sedan.

Det var välkomstbål till en början och det passade bra då Lilla T var hungrig och sonen så blyg så vi slog oss ner i en lugn hörna och efter det följde blöjbyte på båda två och tipspromenad medan Lilla T tog sig en tupplur i vagnen.

Sonen hade det så kul, en massa gotta och så Byggare Bob så han levde verkligen i himmelriket.

Efter det så var maten färdig att serveras och det var tacobuffe och i samma veva som jag satte mig för att äta vaknade Lilla T så jag åt en blandning av sallad och taco samtidigt som jag ammade. Sonen hällde i sig obegränsade mängder med läsk, något vi annars är restrektiva med i vår familj, men är det fest så är det.

Sonen och systerns lilla dotter som är jämngammal lekte väldigt bra ihop. Var stor hon har blivit.

Till slut var det dags att fara hem då sonen är van att lägga sig senast vid 19.30 och jag hade lovat sambon att vara hemma senast vid 20.00.

Kom hem skapligt vid 20.00 som jag sagt och sambo och dotter kom ner och mötte oss i porten och hjälpte till att bära upp babyskydd, liggdel, skötväska och Lilla T.

Dottern var fortfarande vaken när vi kom hem och hon hade sovit i 3 hela timmar efter att vi hade åkt så sambon hade haft det så lugnt och skönt och suttit en stund framför datorn, kollat på ett avsnitt Stargate och städat och sedan när dottern vaknat fixat varma mackor till middag så dem hade precis satt sig för att äta när vi dök upp.

Fredagen den 6 juni 2008 (Dag 85)

Idag tog vi oss till Djurgården och Gröna Lund hela familjen då det är barnens dag och artistuppträdande med sonens och dotterns största idol Markoolio och även Linda Bengtzing.

Det är väldigt varmt och vi har smort in oss alla utom Lilla T med solskyddsfaktor 25. Lilla T skyddar vi med en tunn body med "Fem myror är fler än fyra elefanter" uppfälld suflett och parasoll på vagnen.

Sonen och dottern åkte karusell och veteranbil några gånger, något mer än så ville dem inte åka. Vi tog oss en glass, Lakritspuck till son och dotter och kulglass i bägare till sambon och mig.

Råkade hända en liten kissolycka idag efteråt, men det är shorts på och sol ute så det torkar fort.

Vid 16-tiden var det dags för konsterten och till en början så var sonen trött och ledsen och ville åka hem, men det ändrades snart.
Sambon hade både sonen och dottern i sin famn under större delen av det timslånga uppträdandet och tog även en del foton och klipp. Man har svårt att begripa hur han orkade det när jag själv bara var trött av att stå själv.

Lilla T var vaken under i stort sett hela uppträdandet, men somnade trots ljudvolymen som inte var direkt låg. Så fort det var slut och det blev tyst så vaknade Lilla T och vi fick slå oss ner på en bänk på väg till bilen då hon var hungrig.

Kom äntligen till bilen och kan lugnt säga att det var grymt skönt att sätta sig ner.
Vi köpte med oss middagsmat hem från Mac Donalds, att äta i bilen var ingen idé för Lilla T skrek och dottern grät.

Torsdagen den 5 juni 2008 (Dag 84)

Idag har min pappa namnsdag. Jag borde ringa och gratulera men vågar inte riktigt för stör jag så blir han så sur. Förstår inte riktigt hur man kan bli sur av en sådan vänlig gest som visar att man tänker på personen, men min pappa är sådan.

Minns speciellt en gång då jag ringde för att uppvakta honom på Fars dag och just då när jag ringde så satt han och såg på en videofilm, OBSERVERA EN VIDEOFILM, som han kunde pausa och se klart på efter vårat telefonsamtal, men han blev så sur så efter det har jag inte vågat mig på att ringa på hans namnsdag, födelsedag och Fars dag något mer eftersom han ändå inte uppskattar det.

Idag är dottern äntligen så pass pigg att hon kan vara på förskolan, så skönt att det är bättre med det onda i hennes mun.

En lugn dag hemma med Lilla T.

Onsdagen den 4 juni 2008 (Dag 83)

Idag var Lilla T och jag på spädbarnsmassage på Familjecenter.
Det var bara Lilla T och jag idag med, precis som förra veckan. Känns småtrits då tanken var att jag kanske skulle kunna lära känna andra mammor med små i min närhet. Hon som håller i spädbarnsmassagen säger att det är en liten grupp på 4, tycker dock att det är smått märkligt att ingen av dem 4 dyker upp eller ens ringer återbud så man funderar om det verkligen är grupp eller om dem kör en spädbarnsmassage enbart för mig för att jag var så genuint intresserad och att Lilla T kanske skulle vara alldeles för rörlig om vi skulle avvakta med spädbarnsmassagen till hösten.

Lilla T var så glad och förväntansfull, men hann tröttna innan massagen väl tog sin början då instruktören pratade så länge
Massagen blev som den blev, halvdan. Hon var mer intresserad av att äta och sova, så det var det.
Promenerade hem och Lilla T sov hela vägen.

Vi funderar vad vi ska göra med vår lilla sjuka 2-åriga dotter som fortfarande är sjuk. Vi funderar på om vi ska ta oss in med henne till barnakuten på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge. Sambon ringde till sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vad vi skulle göra och sjuksköterskan rekommenderade att vi skulle ge henne glass för det kyler och bedövar en hel del, hon får i sig vätska och det lämpar sig även bra i sommarvärmen.

Märkligt att man får så olika råd för häromdagen när jag pratade med dem så rekommenderade dem att vi inte skulle ge glass eller för kall dryck för det kunde förvärra det onda.

Nu har dottern fått i sig två glasspinnar och ett stort glas med päronsaft. Vi har även fått veta att det kan ta upp till tre dagar innan hennes antibiotika ger någon effekt så är det inte bättre imorgon så får vi ta kontakt med vårdcentralen igen.

Tisdagen den 3 juni 2008 (Dag 82)

Dottern är så trött, men kan inte ligga ner mer än 30 minuter i taget, sedan gör det för ont och hon vaknar och skriker och gråter av smärta. Jag känner mig maktlös som mamma vad jag ska göra och jag lider så med henne.
Hon är hungrig, men att äta gör så ont för henne så just nu lever hon på glass för det kyler ner och bedövar en del.

Jag åker och hämtar sonen på förskolan på eftermiddagen och vi åker till ICA Maxi för att köpa Lemolac till Lilla T som sambon glömde att köpa tidigare idag.

Måndagen den 2 juni 2008 (Dag 81)

Dottern är fortfarande sjuk och är hemma från förskolan. Sambon är hemma och avlastar mig då det är väl tufft att ta hand om en liten baby och en mycket dålig extra klängig 2-åring. Vår son mår bara bra och är på förskolan.Klara är sjuk så Niklas är hemma och vabbar.

Sambon var tvungen att åka iväg några timmar på morgonen till arbetet på ett möte om omstruktureringen på hans arbetsplats. Han tog Lilla T med sig för att avlasta mig och för att dottern kanske behövde extra lugn och ro med bara mamma ett tag.

Han hann inte fram i tid pga mer köer än han hade räknat med. När han väl kom fram så ser han samtliga komma ut ur rummet, men vad göra?
Lilla T sov skönt hela vägen fram och tillbaka i alla fall.

Dottern är så dålig och har något vansinnigt ont i munnen, hög feber och det luktar illa ur hennes mun. Att borsta hennes tänder går inte då hon har så ont stackaren.

Jag har frågat dottern att visa oss var i munnen det gör ont och jag tycker det verkar som att hon visar att det mest onda sitter innanför underläppen och har bett sambon att se om han kan se något, men han vågar inte riktigt undersöka henne utan gluttar bara och ser inget onormalt.

Tycker så synd om henne och vet inte vad jag ska göra för att lindra det onda annat än att ge Alvedon och trösta.
Jag har funderingar på att kontakta tandläkaren, men det avråder sambon ifrån och tycker det är att orsaka henne ett onödigt lidande. Jag vill bara försäkra mig om att det inte är något allvarlig infektion u munhålan som en kraftig tandköttsinflammation och dessutom slog hon i munnen för några veckor sedan och trodde då att det gick bra som tur var, men nu går ens tankar.

Söndagen den 1 juni 2008 (Dag 80)

Trots värmen och dotterns feber så tar vi oss ut. En tur i lekparken och så en promenad vi inte tagit förr trots att vi bott här nu i över 1 år. Istället för att svänga av till höger vid tunneln så fortsätter vi rakt fram och inser snart att denna väg är gång- och cykelvägen ner till centrum.

Vi vänder innan vi når fram till villakvarteren och den stora trafikerade vägen.
Vi möter en äldre man på cykel iklädd skinnjacka och vantar i denna sommarhetta!!! !!! Och senare en välklädd man i villakvarteren som följer efter oss en stund och senare säger "Det finns en chans att möta Gud" Jaha, det säger du, men vi är inte så intresserade av att möta Gud.
Varför stå och ragga blivande Jehovas vittnen i villakvarteren för?

Lördagen den 31 maj 2008 (Dag 79)

Dottern vaknade med feber på 39,8 och grön snuva idag. Hon äter inget bra så det är väl antagligen en förkylning. Huvudsaken är att hon dricker ordentligt och det gör hon.

På eftermiddagen så tog jag de äldre barnen och åkte till Willys och köpte glass för det är säkert kort för att få i dottern någonting.
Kan säga att det inte var det lättaste att åka och handla själv med två spralliga barn som dessutom skulle turas om att köra en liten kundvagn för barn.

Idag är det nästan äckligt varmt ute, värmen har bara slagit ner som en bomb och det sägs att det ska bli en riktigt varm sommar i år om man jämför med sommaren 2007 som var kall, fast det var väldigt behagligt för mig då som var nygravid och illamående.

Med Lilla T är det bara bra, hon har tagit ett stort utvecklingssprång och är mer med tycker vi.

Fredagen den 30 maj 2008 (Dag 78)

Har varit så ledsen och arg så jag tog mod till mig på fredag kväll och konfronterade min egen mamma när hon för andra gången denna vecka ringde för att påminna mig om att hon inte kan komma hem till oss imoron för att hon har för ont i sitt ena ben. Påminde henne om att du informerade om det redan för två dagar sedan.

Undrar hur man kan veta redan på onsdag da att man kommer att ha lika ont på lördag? Förutsätter man inte att man kommer att må bättre, det kommer kännas bättre? Tydligen inte!!! !!!

Det är sju år sedan som min egen mamma var hemma hos mig senast och då bodde sambon och jag i hans bostadsrätt 1,5 i Årsta. Vi har flyttat 3 gånger under dessa år. Varför är hon intresserad att se hur hennes äldsta dotter och barnbarn bor?

Jag frågade henne hur det kommer sig att hon kan ta sig till Hagsätra några gånger vareviga månad och till Grekland vareviga sommar och till Finland några gånger varje år och fick då mothugg kan jag säga.

Enligt min mamma så har jag tagit avstånd från henne och min äldsta halvsyster. Vad har min halvsyster med det hela att göra plötsligt att göra förstår jag då inte. Och avstånd har jag då inte tagit. Jag har inte haft något telefonnummer eller mobiltelefonnummer att kunna kontakta henne och när hon väl hört av sig så jag bett om att få höra av min egen halvsyster genom att hon kanske kan be henne ringa mig om hon inte vill ge ut hennes telefonnummer. Hur kan man då komma dragandes med att jag tagit avstånd? Och om hon då är så besviken på att jag tagit avstånd varför tog hon då kontakt med mig igen denna gång för? Är det någon som tagit avstånd genom åren så är det hon.

Jag har tagit avstånd för att min äldsta halvsyster är muslim. Vad är det för dumheter hon påstår? Min halvsyster har varit muslim sedan hon föddes och jag har aldrig sett ner på henne för det och det borde min egen mamma veta vid detta laget. Varför skulle jag då vilja att min äkdsta halvsyster kontaktade mig? Varför bjöd då henne på min egen 30-års fest och dop? Varför umgicks då med henne så intensivt för några år sedan om jag ser ner på henne för att hon är muslim?

Sedan så har jag inte tackat för att jag och min familj fick komma hem till till min äldsta halvsyster och se på hennes nyfödda son för snart 3 år sedan. Jag hade då ingen aning att man ska tacka för sådant och fortfarande undrar jag vad har min halvsyster med det hela att göra? Om hon är så besviken så kan väl hon i sin tur kontakta mig.
Och dem tackade inte mig för att dem fick komma på min 30-års fest för snart 4 år sedan och på dop för 3,5 år sedan.

Sedan så har jag inte uppvaktad mamma på födelsedagen, inte bytt julklappar och inte heller uppvaktat henne på mors dag. Men har hon uppvaktat mig då?
Nej, jag har inte fått ett födelsedagskort på 26 år, hon har aldrig ringt och gratulerat när jag fyllt år, aldrig fått någon födelsedagspresent på många många år. Dem enstaka år jag fått någon julklapp så har det varit flera nummer för liten stickad tröja eller sockar som jag har sedan förra seklet från henne oanvända och jag har då aldrig blivit uppvaktad på något sätt av henne på mors dag.
Man kan inte kräva något utav en annan människa utan att ge något utav sig självt och dessutom älskar man personen eller presenterna den personen ger? Sedan så älskar man väl sin dotter oavsett om jag firar hennes födelsedagarm skickar julhälsning, en liten gåva till jul och uppvaktar henne på mors dag?

Dessutom är det ett himla gnällande om vad min sambo gör vs vad min äldsta halvsyster man gör. Vad har hon med det hela att göra? Och min halvsyster man är hennes man och är från Algeriet och där har dem en helt annan kvinnosyn en vad min sambo född i Sverige har. Att min sambo tvättar i tvättstugan betyder inte att han skulle älska mig mer än vad hennes man gör som inte tvättar i tvättstugan. Suck, vad trött jag blir!!! !!!

Sedan så verkar mamma dessutom inte uppskatta några andra barnbarn än min äldsta halvsysters barn för hon har då aldrig kommenterat min son eller döttrar på samma sätt som söta, gulliga och fina.

Det är sjukt. När jag var 14 år gammal så berättade mamma för mig att hon aldrig ville ha mig, det var pappa som ville.
Nu känns det som anledningen till att hon inte kommer imorgon beror på ett ont ben utan på att hon inte fått födelsedagskort och födesledagspresent, inte fått en julhälsning och en julgåva och något uppvaktning på mors dag.

Sedan så undrar jag fortfarande över min första fråga hur hon orkar ta sig till Hagsätra, Grekland och Finland med sitt onda ben, men inte till Södertälje ens efter 7 års tid? Det har ingenting med gåvor hit eller dit att göra.

Jag har aldrig tagit avstånd från min egen mamma. Jag har erbjudit att besöka henne på sjukhus, sjukhem, hemma hos henne, bjuda hem henne till oss eller att ses på stan och ta en kopp kaffe eller luncha ihop, men det har alltid varit någonting.

Tänk att min egen mamma aldrig har varit och hälsat på i min lägenhet, känns konstigt och främmande.

Sedan så ställer hon sig frågande till varför hon inte fick någon inblick i mitt liv under min uppväxt? Hur skulle jag kunna veta det och vad har det med min ursprungsfråga att göra? Och allvarligt talat informera dig om något som inte verkar intressera dig.

Varför tar hon kontakt med mig om hon är så besviken på mig och varför ska allt bara vara på hennes villkor?
Hon stjäl all min energi, att prata med henne går uppenbarligen inte det har kvällens samtal tydligt visat. Det är alltid så synd om henne, alltid hon som har mest ont, är mest trött etc etc. Vad f*n tror hon vi som småbarnsföräldrar är då? Det kan vara svårt för henne att veta som aldrig tagit hand om barn eftersom vi omhändertogs som små.
Är så less på att det bara är hon, hon, ständigt. Aldrig en fråga om hur jag verkligen mår, aldrig tid att lyssna och ta in hur jag verkligen mår. Men det är väl svårt att ta in andras känslor när man verkar gilla sina egna bättre.

Sedan så kan man fråga sig varför hon gång på gång far med osanning. Om hon nu ska göra det så får hon gärna göra detta på ett bättre sätt för det är rätt så uppenbart att något är fel när man frågar henne om hur hon har skadat sitt knä, ena gången då har min pappa slängt ner henne för en trappa, andra gången så har hon ramlat över ett spårvägsspår och vill hon vara dramatisk så kör hon med att hon blev påkörd.
Frågar man henne vad hon jobbade med när hon väntade mig så är det ena gången som revisor, andra gången som kallsänka på Strand hotell, tredje gången som smörgåsförsäljare och fjärde gången som hyttstäderska. Nu senast så var det visst som fabriksarbetar på Ullvex fick jag veta av min pappa.

Vid frågan om hur mamma kom till Sverige har jag också frågat om. Tidigare var historien denna: Min mamma bodde på en stor gård i Finland med sin mamma och pappa och sina 9 syskon. Hennes pappa (min morfar) dog vid en arbetsplatsolycka vid ett sågverk och mamma som var äldst av alla syskom fick ta stort ansvar efter det. Hon orkade inte det utan tog sitt pick och pack och flydde till Stockholm. Vad hon skulle få ut av det har jag aldrig fått någon klarhet i.
På ett café på Stockholms central så stötte hon på en äldre man som erbjöd henne ett boende hos sig i ersättning att hon städade, diskade, tvättade och lagade mat varje dag. Min mamma kunde ingen svenska, hade inga pengar, inget arbeta och ingen bostad.
Denna man måste alltså ha varit finsktalande och hans närmaste vänner var min pappa som mamma lärde känna genom honom.

Den senaste historien är att hon arbetade som barnflicka hos en familj i Göteborg och träffade där en grekisk man som hon blev förälskad i. De gifte sig och skaffade barn, men den graviditeten var ett utomkvedshavandeskap.
Jag frågade mamma vad gatan i Göteborg hette och trodde hon skämtade när hon hävdade att adressen var Pipp Långstrumpsgatan. Jag har sökt efter den gatan via internet, men inte hittat någon sådan gata med den adressen.

Nu har jag fått höra den senaste versionen och det är den att pappa och mamma var tillsammans i flera år innan jag föddes i slutet av 1974 och att han var världens gulligaste mot henne, det var bara på helgerna efter att jag föddes som han blev fruktansvärd då han drack och misshandlade henne svårt (hällde stearin på bar hud, slog henne, låste in in henne på toa, ströp henne, bröt hennes tår, slog ut hennes tänder etc etc)
Hon flydde från honom 1977 och har sedan dess bott kvar i samma lägenhet som hon bodde i tillsammans med sin plågoande och sina barns far för 31 år sedan.

Annars så har dagen idag bjudit på en rätt lugn dag. Jag var på öppenvården på samtal och fick idag bara besvara sant och falskt frågor.

När jag skulle fara hem så var det ett jäkla stoj neråt centrum då en av stadens gymnasieskolor har utspring idag.

Torsdagen den 29 maj 2008 (Dag 77)

Hade en lugn dag hemma med Lilla T. Känner mig så låg och ledsen att jag åter igen, för vilken gång i ordningen, bli sviken av min egen mamma.

Onsdagen den 28 maj 2008 (Dag 76)

Igår så ringde en av de som arbetar på Familjecenter hem och berättade att de drar igång en ny spädbarnsmassage imorgon så är jag fortfarande intresserad så är Lilla T välkommen dit imorgon vid 13-tiden.
Det hela kostar 50 kronor och vill man ha ett kompendium så kostar det 25 kronor extra.
Idag ringde
Ska verkligen bli trevligt och komma iväg på något utanför hemmets väggar och förmodligen lära känna andra småttingar och deras mödrar i vårat närhetsområde.

Det blir dock hela två massager för Lilla T då vi först ska iväg på föräldrautbildning och där få läsa oss spädbarnsmassage och direkt efter det på nästa omgång.

Tog bussen ner till centrum idag med Lilla T i vagn då det var dags för föräldrautbildning.
Idag ska vi alla få lära oss spädbarnsmassage som sagt, men Lilla T var så hungrig så för hennes del blev det inget, men vi ska iväg direkt efteråt till Familjecenter på samma sak i stort sett och då kanske Lilla T är med på noterna.

Efter var det dags för kaffe/te och kaka som några av föräldrautbildningens mammor hade bakat och det visade sig att det var första gången som dem hade lyckats få ihop något i bakväg. Jag säger då det!!! !!!

Det blev möjligt att ställa frågor och det gjordes det, men BVC-sköterskan bad mig hålla tyst, hon anser väl att jag pratar på tok alldeles för mycket trots att jag bara svarar på frågor. Kan det vara så att BVC-sköterskan känner sig underlägsen mig som faktiskt kanske besitter mer kunskap än henne själv? Dessutom avbryter inte jag mig själv mitt i en mening och tappar tråden och dessutom utgår jag inte från att så är det för så har jag det eller det att jag utgår ifrån att det är så när jag inte säkert vet till skillnad mot vår BVC-sköterska.

Favoriserar inte någon heller som lätt vår BVC-sköterska gör. Ser att hon har ett helt annat sätt mot en av mammorna speciellt till skillnad mot mig.

På väg till bussen så såg jag att årets Amelia Vänta Barn hade kommit ut och Lilla T och jag är med i år så jag var bara tvungen att köpa tidningen. Det kändes bra konstigt att köpa en graviditetstidningen med en liten på 10 veckor i släptåg, vad ska kassabiträdet tro. Kan säga att tidningen åkte fort ner i vagnens varukorg där den doldes väl.

Tog bussen till ändhållplatsen. Får se om Lilla T är med på noterna nu då hon både har nybytt blöja, mat i magen och utvilad.

Det blev succé, hon log med hela ansiktet och var så avslappnad och gav ifrån sig flera små lyckotjut då och då. Bättre sammanfattning hur hon upplevde kan man knappast få.

Det var en mamma där med en liten äldre flicka, denna flicka ville dock sova så så blev det.

Lilla T somnade gott efteråt och vi promenerade hemåt. Fixade lunch och blev sedan sittandes framför skärmen.

Idag har sambon varit på samtal hos sin nya samtalskontakt. Det blev ett kort samtal för hans samtalskontakt C hade på något konstigt vis bokat in något annat i stort sett under samma tid. Hur lyckas man med det?

Var så glad idag och dessutom så har jag mått så mycket bättre en längre period nu, men säg den lycka som varar för evigt.
När jag kom hem såg jag att mamma hade ringt så glad ringde jag upp bara för att höra att mamma nog inte kan komma nu på lördag för hon har så ont i sitt ena ben. Förståeligt, men det är bara onsdag idag så det kanske hinner bli bättre tills dess. Då vräker hon ur sig något väldigt konstigt, att det är Barnens dag här på lördag. Kan inte begripa vad hon nyss sagt och vad det hela har med saken att göra? Hon kan inte komma på lördag för hon har ont i sitt ena ben, men inte så ont att hon inte kan gå på Barnens dag. Vill inte tro att det är sant.

Får en konstig känsla att hon skyller på sitt onda ben då hon istället vill gå på Barnens dag tillsammans med min halsyster H och hennes tre barnbarn.
För annars så ställer jag mig väldigt frågandes till att hur orkar hon ta sig till Hagsätra några turer varje månad, åka till Grekland vareviga sommar för att besöka sin yngsta dotter och barnbarn, till Finland några om året för att besöka sin mamma och syskon, men aldrig orkar ta sig ut till Södertälje för att besöka sin äldsta dotter och barnbarn?

Jag tror helt ärligt att hon inte har något intresse av att se hur hennes äldsta dotter bor och få umgås med henne och hennes barn.
Är så besviken, men rätt så väntat för mamma är såhär.

Hon sa att vi annars var välkomna hem till henne och så kunde vi äta lunch innan (lasagne) och gå på Barnens dag tillsammans allihopa, men jag har ingen som helst lust så jag kommenterade inte ens det.
Hör nu i efterhand vad insnöad jag faktiskt var.

Tisdagen den 27 maj 2008 (Dag 75)

Det är samma sak idag som igår.

Måndagen den 26 maj 2008 (Dag 74)

Sonen och dottern är på förskolan idag och sambon på arbetet. Jag har en lugn dag framför datorn med Lilla T som de flesta av vardagarna.