Idag följde sambon med till öppenpsykiatriska mottagningen där jag hade tid till min samtalskontakt jag har där.
Jag sa som det var idag att jag inte orkar ha det såhär längre och att det var lika bra att inse att vi inte har något att bygga på längre. Sambon tog det bra, visst blev han förvånad att jag verkligen menade det, men han inser samtidigt att det är nog det bästa för oss alla.
Kände att jag ville komma hemifrån helt själv och passande nog så behövdes det veckohandlas så jag åkte iväg själv på kvällen till ICA Maxi och gjorde det och tog god tid på mig. Det var verkligen välbehövligt.
Det känns verkligen så konstigt att det är helt slut mellan mig och sambon efter nästan 7 år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar