Måndagen den 23 juni 2008 (Dag 102)

Sambon är arbetet och de äldre barnen på förskolan.

Det är rätt lugnt här hemma då Lilla T sover och jag själv är så trött att jag inte ens orkar göra i ordning någon frukost.

I min hjärna pågår det ett fullstaändigt kaos hur jag och sambon ska ha det. Det känns verkligen som varken jag eller sambon mår något bra i vårat förhållande, som han försöker stötta bort mig så att jag ska ta steget fullt ut och göra slut.

Försöker hålla tankarna borta genom att läsa och skriva inlägg på forumet, men tankarna trycker på hela tiden och jag mår så dåligt och känner mig så ledsen.

Jag vet inte hur det ska bli mellan mig och sambon, om jag verkligen vill och om han vill och om vi älskar varandra fortfarande.
Tycker bara det känns konstigt att hela hans familj verkar vara emot mig och att sambon bara accepterar det utan att göra någonting åt det.

Samtidigt borde hans familj förstå att man bara inte kan göra så som dem gör och utesluta mig. Jag skulle aldrig acceptera att min familj gjorde så, antingen så är det hela mina familj eller inget.

Får sådana tvivel om sambon verkligen älskar mig eller om det här är hans sätt att tala om att det inte finns något att bygga på längre.