Onsdagen den 6 augusti 2008 (Dag 146)

Vår son har namnsdag idag, ett av hans mellannamn.
Idag är det 7 år sedan som sambon och jag hade vår allra första dejt.

Idag packade jag in son, dotter, paraplyvagn, regnkläder och matsäck och for iväg till Kolmårdens djurpark. Sambon var kvar hemma med en sjuk liten 5 månaders T, vår tanke var att vi skulle åka hela familjen, men ska vi åka hela familjen så får vi nog vänta förgäves.

Att åka till Kolmården var ett äventyr i sig. Först tog jag av allt för tidigt på E4 och hamnade på en väldigt slingrig lång väg och kom in bakvägen av Kolmården och inte så som jag trodde att vi skulle köra igenom ett samhälle som heter Krokek.

Sedan hade jag inga mynt till parkeringsautomaten så jag fick ta ut vagn, packning och barn och bege mig till en liten affär och växla pengar, men där blev jag uppmanad att ställa mig i den långa bankomatkön och ta ut pengar och sedan växla dem i en växlingsautomat. Efter kanske 40 minuter så var vi äntligen på väg till...den långa kön in på djurparken. Åhhh, vad roligt!!! !!! !!!

Både son och dotter var riktigt duktiga och tålmodiga, men på slutet så började tålmodigheten tryta.

Sedan var det en lååång backe upp och inte vågade jag mig på den rulltrappa som fanns till förfogande då jag hade en paraplyvagn med roterande framhjul på, någon tanke på om det kanske går att låsa framhjulen hade jag inte då. Det var bara att ta sig upp för den långa branta backen med två barn som skulle stanna i tid och otid.

Vi hamnade först på Bamses Värld och det tyckte både son och dotter var riktigt roligt och vi stötte på både Skalman och Lille Skutt.
Vi åt lunch där och fäktades med getingar.

Gick vidare och hamnade vid svenska djur och barnens bondgård och det var populärt. Utsikten över bukten var helt sagolik, nästan grät över hur vackert det var.

Sedan tog vi oss vidare till tigrarna, men det var totalt ointressant för son och dotter som inte förstod fascinationen över dem och knappt jag heller.

Nere vid Marine World var det ren hysteri så vi knappt tordes ta oss ner. Vi som hade tänkt se dagens uppvisning på delfinariet som är koregraferat av Markoolio och skulle bli en riktig överraskning för son och dotter som fullkomligt älskar Markoolio blev det inget av. Det var helt proppat med människor i stort sett timmen före showen skulle till att börja så vi gav oss inte ens ner i detta folkhav utan gick vidare till apor och elefanter som var totalt ointressanta för son och dotter som nu var trötta och less och bara hade en tanke i huvudet, de orkade knappt gå och turades om att åka vagn och gå.

Sedan fick vi syn på Fun Land och helt plötsligt så återfanns den orken som nyss inte fanns och de sprang runt till den ena saken till den andra och ville tom bada i den pool som fanns där, men något bad blev det inte. Vattnet såg varken rent eller varmt ut.

Sedan återtod bara en tuff promenad till parkeringen och aldrig har det känts så långt till bilen. Sonen och dottern var så trötta och var så slut i ben och fötter att dem nästan vägrade att gå och det var ett evigt tjafs vems tur det var att åka vagn.

Hann inte mer än packa in packning och barn starta bilen förrän son och dotter sov och så gjorde ända tills jag stannade utanför porten på vår hemgård.

Själv var jag lika trött jag och då hade vi bara varit borta några få timmar och farit hem långt innan djurparken stängde för dagen.

Lilla T är fortfarande inte bättre så vi ska till vårdcentralen med henne imorgon. Stackars Lilla T som idag fyller 21 veckor.

Även vår son har börjat hosta nu ikväll och dottern är väldigt snorig.