Tisdagen den 19 augusti 2008 (Dag 158)

Idag var vi på ett möte med vår socialsekreterare på barn och ungdom. Jag måste säga att jag gillar inte att dem ska öppna en utredning. Till vilken nytta då?

Sambon och jag ska separera och jag har aldrig förstått anledningen till varför en utredning skall göras pga. det.

Vi fick idag information om hur denna utredning skall gå till, men det som känns konstigt är att dem även vill ha namn på personer som de kan ringa och fråga om ens uppgifter man lämnar stämmer överens. Vad är det då för vits med att lämna information om dem ändå måste kontrollera att det man nyss sagt är riktigt? Varför utgå ifrån att man far med osanning? Vad skulle man vinna på det? Jag känner mig inte bekväm med situationen och det känns som man ska bli granskad och bedömd om man är en bra mamma eller inte.

Dem vill även ha ett enskilt samtal med var och en av oss. En bedömning av oss genom ett enda enskilt samtal, verkar rena rama vansinnet och jag blir mållös att jag tvingas genomgå detta för att överhuvudtaget kunna räkna med att få någon hjälp av socialtjänsten med boende och ekonomi.

Aldrig hört talas om att man ska tvingas genomgå något sådant här bara för att man separerar och sambon och jag är överens hur vi ska ha det framöver så fort jag får hjälp med en bostad.

Varför skulle jag automatiskt bli en sämre mamma bara för att jag skall bli ensamstående med barn? Jag förändras inte som person bara för det utan värnar fortfarande om våra barns bästa.

Det konstigaste är att denna utredning skulle aldrig göras om sambon och jag inte skulle ha separerat eller om vi hade fixat denna separation på egen hand och det var sambon som sökte hjälp men ändå så känns det som fokus läggs på mig som mamma.

Jag gillar inte det här, men jag måste göra det och hela jag sparkar bakut.