Vecka 8+6

Söndagen den 12 augusti 2007
vecka 8+6


Mår fortfarande så illa och därför var det sagt att jag skulle vara kvar hemma och vila i lugn och ro. Sambon och barnen skulle först å främst köra till sambons bror och lämna ett släp med en hel del grejer som inte ryms här hemma och efter det så skulle dem åka vidare till XX där hans farmor ska firas då hon fyller 87 år idag. Efter det ska släpet hämtas och köras hem till hans föräldrar där dem ska lasta av och sedan äta middag innan dem åker hem igen.


Kände inte alls för att vara själv och trots att jag inte alls gillar hans farmor något vidare så skulle jag bara med. Helt plötsligt så kändes det bara så konstigt att antingen så skulle sambons bror eller pappa sitta på det sätet i vår bil som jag annars brukar sitta på eftersom dem först skulle åka med släpet till hans bror och lämna släpet där och hämta upp en av dem där som skulle åka i vår bil på bensin som vi betalar med våra pengar som vi egentligen inte har råd med.
Vet att jag är totalt oresonlig ibland och jag vet inte alls vad det kommer ifrån, men detta kändes helt på blodigt allvar denna dag, nu skrattar jag bara åt det.


Det hela slutade i alla fall med att jag följde med trots att jag mådde kraftigt illa.


Vi lämnade släpet och åkte sedan till XX. Alla satt samlade och åt tårta när vi kom, vi fick slå oss ner och ta för oss. Jag delade på en liten tårtbit med min dotter och hon åt nog mer än mig men trots det så var det en alldeles för stor bit kvar för mig att äta upp med tanke på mitt mående då jag har väldigt svårt med smaken av allt för sött. I normala fall är jag en gottegris, men inte nu och vad kommer andra tro om jag lämnar kvar en liten tårtbit? Vill inget säga än eller att folk ska börja spekulera redan nu.


Sambons faster är en riktig besserwisser och har totalt inga hämningar. Hon tar vårat paket som är en födelsedagspresent från oss till sambons farmor. Hon förklarar bara enkelt för sin demente mor att det är födelsedagspresenten från sambon och hans familj och XX(sambons farmor) sträcker fram sin armar för att ta emot det, när dottern rycker det åt sig och på sätt dumförklarar sin egen mor inför alla och öppnar det själv och säger vad det är innan den gamla damen sett det själv först.
Hon är så jobbig på alla sätt och vis, denna kvinna och det går nog inte att förklarar hennes sätt förrän man stött på henne. Hon pladdrar och ska höras hela tiden och det är fler än jag som tycker hon är jobbig…i stort sett alla i hennes närvaro.


Sambons farmor är väl inte heller den trevligaste människan man stött på. Hon är dement och man får gång på gång presentera sig och säga sitt namn, förutom mig då som hon bara pekar på och utbrister ”Vad är det för apa”? Det var bara att bita i det sura äpplet och försöka ha förståelse trots att jag blev så ledsen för hon kallar ingen annan apa med den tonen hon hade i sin fråga.
Antagligen överreagerade jag, det är en del gravidhormoner i omlopp nu, men jag blev verkligen så ledsen och ville hem då vi redan hade varit där på tok för länge ändå så jag tog med mig sonen och gick till bilen och kort därpå kom sambon och dottern.


Sambons pappa åkte till XX, hämtade vårat släp medan vi andra åkte direkt till sambons föräldrar där dem bjöd på en underbar god middag, tjälknöl med egengjord potatissallad.
Det var länge sedan jag var så proppmätt när jag gick ifrån bordet, som tur var så var inte jag den enda som åt mycket. Sambon stoppade i sig en hel del han med.


Vi fick hjälp med att lasta av vårat släp och klockan 19.00 på kvällen var vi klara och åkte hem och var hemma cirka 45 minuter senare.


Idag har vår dotter namnsdag.
Vi brukar alltid ge en liten sak när våra barn har namnsdag. Vi har funderat i flera dagar på vad vi skulle ge henne, men kom inte på något bättre än en tablettask.


Dumt nog kom vi på senare att det är klart att hon vill öppna den nu och äta upp innehållet och det är inte så bra precis före hon ska sova så vi sa att efter frukost imorgon så väntar tablett asken på dig och det gick hon med på, som tur var.