Vecka 9+1

Tisdagen den 14 augusti 2007
vecka 9+1


Och så var illamåendet här igen. Och jag som trodde det var över igår. Tji, fick jag. Huvudvärken är i alla fall borta skönt nog för den var fruktansvärd.

Vi följde med sambon in till stan idag då han skulle ha lönesamtal med sin chef. Tänkte att jag kunde hitta på något skoj med barnen sista dagen innan inskolningen börjar under tiden för lönesamtalet skulle inte ta så lång tid.

Vi var hungriga när vi väl kom till stan så jag tog barnen till deras stora favorit, Mac Donalds och dem fick ett varsitt Happy Meal. Dem åt upp sin pommes frites och drack nästan upp sin juice, men hamburgaren rörde dem knappt. Efter det så bjöd jag på glass då den är relativt billig där, men det blev totalt fiasko då glassen var helt rinnig och chokladsåsen alldeles för chokladig för att gillas av mig och mina barn. Förstår inte varför jag inte vände mig tillbaks till restaurangbiträdet och sa som det var, att glassen var oätlig för det var den verkligen. Knappt frusen och helt oaptitlig, men tyckte inte det var någonting att tjafsa om en 30 kronor.

Vi tog oss en liten promenad, Hornsgatan ner, korsade gatan och genom tvärgator tog vi oss ner till Mariatorget där vi fann en liten lekplats med gungor och dottern skrek av förtjusning och ville genast gunga, vilket vi gjorde. Fast sonen ville inte alls om han inte fick gunga i en babygunga som han är alldeles för stor för eller gunga sin lillasyster. Det var bara det att han gungade henne snett något inte lillasyster uppskattade och då blev sonen på dåligt humör så det var bara att gå vidare för att hålla koll på vad han tog vägen.

Precis i mitten av parken finns en fontän. Återigen hördes glädjetjut från dottern och hon ville genast dit och plaska med sina små händer, hon älskar att leka med vatten precis som hennes bror gjorde i samma ålder.

Det blev inget plaskande i fontänen då jag var tvungen att följa efter sonen som var på sitt mest trotsigaste humör och ville skrämma slag på stackars mig genom att med bestämda steg närma sig den alltför trafikerade Hornsgatan. Jag var tvungen att släppa vagnen där jag var och springa efter sonen och det kändes i fogarna så pass att tårarna var nära, men jag var tvungen att bortse från det då, men aj, aj, aj vad det kändes efteråt om inte annat.

Med en övertrött 1-åring och en trotsig 3-åring så blev det för mycket så det blev raka vägen till sambons arbetsplats där barnen fick sitta och rita medan vi väntade på att han skulle bli klar med sitt samtal.
Tyckte det tog sådan tid så jag ringde sambon som till min stora förvåning satt och väntade i bilen utanför Mac Donalds på oss.
Han hämtade upp oss vid sin arbetsplats och så åkte vi hem.