Vecka 12+3

Torsdagen den 6 september 2007
vecka 12+3

Idag har vi sett vår lilla på en bildskärm då vi var på KUB undersökning idag på UltraGyn.

Jag var så nervös innan besöket och till råga på allt så var specialist barnmorskan försenad så det drog ut ännu mer på den nervösa väntan.
En trist och sur specialist barnmorska tog emot oss. Fick lägga mig på brits och hon avslutade ultraljudsundersökningen rätt så omgående eftersom den lilla låg på sitt eget huvud upp och ner och det då inte går att göra undersökningen på ett korrekt sätt. Fick gå upp och dricka två muggar iskallt vatten i hopp om att den lilla skulle vakna och vilja vända på sig och sedan skulle jag gå på toaletten och tömma blåsan så att det skulle skapas mer plats för den lilla. Jag kände mig inte det minsta kissnödig antagligen på grund av nervositet.

Slog mig ner igen i väntrummet och fick åter igen vänta på specialist barnmorskan för att fortsätta där vi avslutade det hela.
Efter en lång väntan kom hon tillbaka och jag fick åter igen lägga mig på britsen och hon började med att titta igenom den lilla och sedan mäta vätskespalten i den lillas nacke. Första försöket så mätte den 1,6 cm och andra försöket så mätte den 1,8 cm. Allt under 3,0 cm är inom ramen för det normala.

Den lilla var 5 cm lång från huvud till fot och det motsvarar att graviditeten är 12+0 veckor långt gången och att jag är beräknad att föda onsdagen den 19 mars nästa år.
Fick oss en snabb titt på vår lilla, men såg inte så mycket och tydligt som jag är van vid med mina andra två små när dem låg i magen.
Fick se den lillas huvud som mätte 1,9 cm brett, fick se ansiktet och då såg man dennas panna, nästipp och lite av den ena ögonhålan. Senare fick vi se armar och ben och den ena lilla handen med dem fem små fingrarna. Vi såg den vinka och fäkta lite smått med armarna och sparka lite med benen, men den lilla låg mest still. Vi fick även se det lilla hjärtat ticka.
Allt såg bra och normalt ut såhär långt.

Efter en lång stund så fick vi veta att sannolikheten för kromosomskador var 1:300 enligt min ålder och nu efter ultraljudsundersökning och blodprov var vår sannolikhet 1:570 för Trisomi 21 och 1:20000 för Trisomi 13 och 18.

För två sedan då jag väntade vår andra så var sannolikheten baserad efter min ålder 1:500 och efter ultraljudsundersökning och blodprov 1:9921.
Tänk att det kan förändras så mycket på knappt två år.

Jag vet inte hur vi ska göra nu. Jag tycker inte att sannolikhetssiffrorna var så bra som jag hade hoppats på och syftet med undersökningen var ju att jag skulle känna mig säkrare och mer lugn och det gör jag definitivt inte nu. Samtidigt så vet jag att mina känslor för detta ofödda barn inte skulle förändras oavsett om det friskt eller sjukt, jag skulle älska det ändå och skulle inte kunna tänka mig att ta bort det om det då inte led av en sjukdom som innebär att den kanske inte överlever graviditeten ut eller förlossningen eller sina första levnadsveckor. Då skulle situationen vara en annan.
Specialist barnmorskan tycker att sannolikhetssiffrorna är mycket bra, men jag håller inte alls med men håller god min för att inte verka besvärlig. Känns som hon ändå inte skulle förstå mig, en arrogant typ som jag inte känner har så mycket empati att visa. Jag ska ta detta med min barnmorska på mödravårdscentralen och se vad hon säger om saken. Om min oro nu är befogad eller inte.
Sannolikheten var högre än åldersrisken, men inte tillräckligt för att få mig någorlunda säker och trygg och hela syftet med undersökningen är ju förlorad.

Sambon tycker inte så mycket, han håller mest med specialist barnmorskan om att sannolikheten är bättre än åldersrisken, men vill jag gå vidare så visst, men han tycker det är att ta onödiga risker eftersom det enligt honom känns onödigt att riskera ett missfall med något som är så osannolikt att vårat ofödda barn skulle vara drabbat av.

Vi avslutade och åkte till Pizza Hut och åt lunch som jag bjöd på.
Känner mig dålig igen, ont i halsen, frusen, aptitlöshet och så trött. Kanske inte är så konstigt då jag har spänt mig så inför besöket.

Vi skiljdes åt, sambon skulle återvända till jobbet och jag skulle ta mig hem. Köpte mig en tidning innan jag klev på pendeln.
Slumrade på hemvägen och kom hem vid 13.45

Slog mig ner framför datorn en stund, men kände mig helt ur form och ringde sambon och bad han komma hem tidigare idag så att jag skulle kunna bädda ner mig. Har ingen tid att vara sjuk nu.

Hämtade son och dotter på förskolan, åkte och handlade middagsmat och hämtade upp sambon vid pendeln.

Äntligen så har mina skolböcker i svenska A kommit fram som jag beställt från Adlibris. Åkte och hämtade ut dem på XX.

Blev enkel middag idag som sambon fixade till medan jag vilade, risgrynsgröt.

Sonen känns inte alls som han kan gå till förskolan imorgon, så genomförkyld så han blir nog hemma med mig imorgon då jag ska till husläkaren och kolla upp min snuva som nu blivit gulgrön samt den huvudvärken jag haft dem senaste dagarna. Är sonen med så kan jag kanske be han ta en titt på sonens öron och hals också.

Dottern och sambon är okej så det blir förskola och jobb för deras del imorgon.