Fredagen den 26 oktober 2007
vecka 19+4 (korr 18+3)
Nu hade jag bara en tanke i huvudet och det var att åka hem med båda barnen, hund och alla dessa saker vi hade släpat hit. Barnens farmor frågade om hon inte fick följa med för att hjälpa till och avlasta mig och dumt nog så tackade jag ja, bara jag och barnen kom därifrån så gick jag i stort med på allt.
Packade ihop allt, gjorde i ordning barnen och mig själv och gjorde oss klara för hemfärd och kom iväg mitt på dagen.
Väl hemma fick jag springa upp och ner för tre trappor gravid bärandes på allt medan hon tog för givet att hon skulle se efter barnen. Jag bad henne ställa alla väskor och pappkassar på något annat ställe än precis framför ytterdörren, men hon väljer att ställa dem på ett ännu dummare ställe framför skafferi och frys.
Jag frågade om hon kunde tänka sig att sig att se efter barnen medan jag snabbt bara skulle förbi Willys och köpa lite kompletterande varor och så tanka bilen så att den är fulltankad om man skulle behöva åka iväg akut någonstans. Det jag gick bra och jag åkte som sagt iväg.
Det gick inget vidare på Statoil då Statoil kortet var spärrat och väl på Willys glömde jag att köpa diskmedel, glömsk som man är som gravid.
Väl hemma igen så hade hon inte rört en enda väska eller pappkasse så det fick jag ta hand om också. Varför inte hjälpa till? Hon skulle med för att vara min avlastning, men var är den avlastningen någonstans?
Efter en lång stund tog hon åtminstone initiativ och gjorde te till oss båda och det var snällt och gott med något varmt i sig.
Redan vid 16-17-tiden så fixade jag till middag till oss alla för jag var så uttråkad och behövde något att göra och få något annat att tänka på. Jag frågade om hon kunde se till barnen än att dem skulle springa runt mina ben i köket, men inte ens det kunde hon erbjuda sig för barnen var ändå hos mig.
Vi satte oss och åt och inte en tanke ägnade hon åt att kanske hjälpa till att lägga upp mat till någon av sina egna barnbarn utan hade bara sig själv i fokus.
Vi andra åt tacos och hon åt tortillas och jag förstår inte varför man ska göra det svårare för sig själv när man har en sådan begränsning i sin högerhand. Där satt hon och kunde knappt få något i sig då allt vällde ut från det mjuka brödet.
Vi andra tog gott om tid på oss och åt i lugn och ro och satt sedan bra länge och väntade på att hon skulle bli klar, men till slut tröttnade både sonen och dottern så jag gjorde dem klara för natten genom att byta blöja och ta på pyjamas.
Döm om min förvåning när hon fortfarande satt och åt när jag hade gjort det till och med.
Frågade om det var okej för hennes del om jag började plocka undan och det var ingen fara, men blev ändå så arg när jag väl gjorde det trots att hon var inne på sin sista tortilla.
Hon erbjöd sig att hjälpa till att natta sonen medan jag nattade dottern i ett avgränsade rum och efter cirka 15 minuter sov dottern gott i sin spjälsäng och efter ytterligare cirka 15 minuter så sov även sonen gott i sin säng.
Kvällen spenderades framför teven, fredag kväll betyder att det är Idol.
Under cirka 90 minuter satt sambons mamma bredvid helt nervös, sa ingenting, verkade allmänt obekväm med situationen och cirka var femte minut så gick hon på toaletten och var borta bra länge varje gång hon var där. Det konstiga i det hela är att hon aldrig går på toaletten så ofta annars så varför nu?
Hela tiden så gick hon genom dörren som går från vardagsrummet ut i hallen. Att öppna och stänga den dörren var femte minut är störande speciellt för sonen som ligger vägg i vägg och sover så jag bad henne ta vägen genom köket för det stör inte sonen eller dottern på samma sätt, men hon begrep inte och köksdörren var så trög, bara dåliga bortförklaringar med andra ord. Ändå så gör vi så varenda kväll, varför käfta emot för?
Såg klart på Idol och såg Christoffer åka ur Idol och efter det så sa jag god natt och gick och lade mig. Sedan började dem jobbiga mörka tankarna mala i huvudet igen och den enorma saknaden efter sambon. Fick knappt en blund på hela natten förrän framåt småtimmarna.
torsdag 30 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar