Vecka 26+3 (korr 25+2)

Torsdagen den 13 december 2007
vecka 26+3 (korr 25+2)

Jag är klar att åka ner till förskolan på Lucia firande när sambon kommer och hämtar mig. Tar bilen ner då jag har svårt att gå.

Sonen är väldigt fin i sin pepparkaksdräkt. Han står mitt i tåget och sjunger inte trots att han kan texterna utantill och gått och sjungit dem hemma för oss flera gånger. Han står och letar med blicken vad vi föräldrar står någonstans, ler när han får syn på oss, men står kvar i tåget.

Dottern står en bit ifrån sin bror i övre ledet tillsammans med en fröken och är så fin som Lucia.
Hon förstår väl inte riktigt vad som försiggår, men står kvar och tittar med stora ögon på allt och alla. Hon får syn på mig och verkligen stirrar om det är mamma eller någon annan som liknar mamma väldigt mycket. Hon tittar länge och väl på mig och verkligen studerar mig och jag blir lite full i skratt när hon ser så förvånand ut. Hon sjunger inte heller precis som sin bror.
Sambon tar en del kort som tyvärr blir väldigt mörka så det syns inte så vidare mycket hur fint allt är och hur fina sonen och dottern är i sina Luciakläder.

Frusna går vi in på XX där dottern är om dagarna och där inne äter vi lussekatter och pepparkakor som barnen på avdelningen bakat. Själv dricker jag en kopp varmt te, sambon tar kaffe med mjölk och sonen och dottern får saft då det är en liten fest idag.

Är smått sur över förskolefröknarnas synsätt att resonera huruvida att dottern är för liten för vissa saker och för stor för andra saker.
Dem anser att hon är för liten för att baka lussekatter, men inte för liten för att baka pepparkakor.
Vidare är hon för liten för att följa med till stadsbiblioteket då och då trots att hon tycker väldigt mycket om böcker.
Hon kan gå helt själv och vill och gör det gärna om man ger henne tid, men ändå ska hon jämt åka vagn om dem ska ut någonstans. Varför ger dem inte henne en chans att se om hon kan något eller låta henne försöka innan dem dömer henne som för liten? Sådant kan göra mig som mamma så ledsen.