Lördagen den 15 december 2007
vecka 26+5 (korr 25+4)
Idag blir lilla stumpan hela 1 år och 7 månader.
Sonen verkar inte må något vidare. Han var så trött och ville sova en stund på dagen trots att han inte brukar göra det numer då han då sover sämre på kvällen och har svårt för att ens somna.
På eftermiddagen var han iväg med sin pappa och handlade innan han kom hem fullkomligen speedad.
Han och hans lillasyster fick sitt lördagsgodis, var ingen idé att spara in på det till senare när Isaac ändå var så speedad. Dem fick sig en varsin klubba som dottern la ifrån sig som sonen istället tog och dottern tog då istället sonens klubba och stoppade i munnen innan hon insåg att den inte heller var god.
Senare framåt kvällen så badade barnen i samma badvatten innan dem slutligen nattades i samma rum, men i två olika sängar.
Jag satt vid datorn inne i vardagsrummet och sambon vid sin bärbara lånedator i köket och jobbade när jag hörde sonen vakna runt midnatt. Sambon gick in, men kände redan när han öppnade dörren att det luktade väldigt illa så han hämtade en ficklampa för att se vad det var som luktade och såg då hela sonen ner kräkt och kräk över sängen, i sängen och ner på golvet. Fy, magsjuka, inte välkommet alls och det sista jag vill ha. Det är väl bara att ställa in sig då att hela familjen kommer ligga däckade i magsjuka nu till veckan som kommer. Först sambon som ta hand om sonen för att skona att jag som gravid blir dålig och då får jag ta över och får då magsjuka och smittar i min tur ner dottern så bollas det runt eftersom vi bara har en toalett hemma. Fan jag vill inte ha magsjuka, det räckte att vi hade det när jag väntade dottern för två år sedan. Jag vill inte heller att dottern ska behöva uppleva något sådant hemskt som magsjuka.
Sambon och jag svalde ner några vitpepparkorn, men hur får man ner något sådant hos en 1.5 åring och vågar man ens ge det till en sådan liten?
Hann inte mer än torka upp den första kräkningen förrän nästa kräk attack kom och nästa och nästa och ytterligare 9 gånger till, stackars sonen, fy vad jag lider med honom.
Men han verkade så lugn under tiden han kräktes och efter det verkade han må bra och var ganska pigg annars, men jag lider med han ändå.
Sedan var det lugnt hela natten, fast jag fick inte en blund på hela natten utan låg spänd i färd med att fara upp vilken sekund som helst för att finnas där för sonen eller för dottern om hon skulle bli dålig.
Dottern sov inne hos oss för att försöka så gott det gick att skona henne för att inte bli smittad men vet inte om det kanske är för sent då hon både har delat klubba, badvatten och sovrum med sonen. Bara hoppas hon klarar sig, håller mina tummar och tår blåa för henne och för att sonen snart blir frisk.
fredag 19 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar