Lördagen den 25 oktober 2008 (Dag 225)

Idag fyller vår son 4 år och 2 månader.

Åkte hem till pappa och styvmor idag och har både duschat och tvättat kläder och en tröja till Lilla T.

De bjöd på middag, kött med hemgjorda pommes frites med bearniesås och så sallad med dressing. Till efterrätt konserverade persikor med vispgrädde.

På kvällen blev det teve och gott fika innan det var dags att lägga sig i en låg obekväm bäddsoffa och försöka få en blund i ögonen.

Längtar så mycket efter min familj och att det ska bli bra igen.
Tror jag såg vår bil idag vid Shell vid Huddinge pendeltågsstation (det var nog inte vår bil jag såg, har ju nu i efterhand listat ut).

Fredagen den 24 oktober 2008 (Dag 224)

Hr fått kallelse till cellprov. Ringde och avbokade, men fick veta att det inte behövdes och att det kan göras senare.

Har blivit underrättad att Hans Johansson och Lena (vår gamla socialsekreterare) var till sambon igår. Vad gör Lena där? Hon skulle ju lämna över utredningen och är inte heller med på de möten jag har med socialtjänsten. Skälet skulle tydligen vara att hon är rädd? Vad ska man säga? Patetitiskt!

Lilla T låg och sov i sin pappas famn under det mötet tydligen och så var var vår fyrbente vän med också (vår hund). Vår son och äldsta dotter togs tydligen omhand av Christa som de bor hos (fick reda på namnet senare).

Har varit hemma hela dagen. Det är nu 1 vecka sedan det hela hände och åtta dagar sedan jag senaste såg mina tre barn. Har varit hemma hela dagen.

Såg veckans fredagsfinal av Idol och sov sedan i soffan med alla lampor tända och teven påslagen.

Torsdagen den 23 oktober 2008 (Dag 223)

Idag fyller jag år, 34 år. Kan inte minnas att jag haft en så hemsk födelsedag under dessa 34 år.

Styvmor var hem till mig och firade. Pappa mår inte så bra och orkade helt enkelt inte. han känner sig knäckt över det som hänt mig och man kan ju tycka då att han kanske borde visa sitt stöd genom att följa med sin fru hem till mig.

Hon hade med sig sig en massa mat, bröd, kanelbullar, precis som jag skulle vara oförmögen att få i mig något om dagarna. Väldigt gulligt och jag blev ju glad. Nu har jag mat för flera dagar. Tack så mycket. Fick en del godis också.

Hon hade även med sig kalops och potatis, men hade glömt rödbetorna hemma så det fick vi gå upp till affären och köpa som hon bjöd på.

Hon erbjöd sig att göra fint i köket så hon diskade all disk, torkade av spis, bänkar och bord och gjorde riktigt fint. Tack så mycket. Det betydde så mycket då jag inte orkat.

Själv slängde jag all reklam och tidningar i pappersinsamlingen, ska bara orka ta mig ut någon dag och slänga det också.

Hon åkte hem vid 20.00 och sedan var jag själv. Kändes tomt.
Ingen annan har hört utav sig, ingen gratulation från mamma och inget från sambon. Fick däremot veta att sambon ville höra av sig, men blev stoppad av socialtjänsten.

Onsdagen den 22 oktober 2008 (Dag 222)

Idag fyller Lilla T 32 veckor.

Var ut till samma socialkontor idag tillsammans med Katarina och fick träffa min nya handläggare Hans Johansson som ska sköta utredningen. En gammal gubbe som inte verkar veta någonting om något, typ inhyrd från Proffice. Varför inte sätta in någon kunning på det hela som kan detta.

Gillar inte denna man. Fick besvara några fjantiga frågor bl.a om jag hade slagit min sambo. Jag trodde att detta möte skulle gå ut på något och att jag skulle få några svar, men gubben hade ingen koll på något.

Gubben säger självsäkert precis som att han känner min sambo bättre än jag att han kommer inte flytta hem igen för han har överlåtit lägenhetskontraktet till dig. Jaha, okej, men är det inte bättre att barnen liv normaliseras snarast, det måste väl intresseraa er undrar jag? Inget svar och jag är knappast förvånad. Jag har frågat om möjligheten om utredningshem, men gubben har som sagt noll koll på det hela och något juridiskt stöd vet han inget om. Stackars gubbe, hur skall han kunna göra en komplett utredning som inte ens vet det mest grundläggande.

Tisdagen den 21 oktober 2008 (Dag 221)

Var till Socialtjänsten tillsammans med Katarina i Hovsjö centrum idag och träffade socialsekreterare Mårten Holmberg och verksamhetschefen Leo Martiin.

Jag som hade hoppats på att få några av frågetecken besvarade fick bara mer huvudbry. Sambon har tydligen begärt enskild vårdnad. Går han inte lite händelserna i förväg nu? Antagligen är det väl socialtjänsten som har väl livlig fantasi eller tvingat sambon att säga det. En utredning skall dras igång och en ny handläggare ska utses idag och jag kommer bli underrättad senast imorgon om vem det blir. De gamla (Anne och Lena skall lämna ärendet vidare, men Lena skall slutföra BBIC utredningen). En polisanmälan om barnmiddhandel och våld mot tjänsteman har lämnats in. Barnmisshandel och våld mot tjänsteman? Vänta här nu...vad händer? Inget svar.

Måndagen den 20 oktober 2008 (Dag 220)

Barnbidraget har kommit in på kontot och jag har blivit upprättad att jag kan ta dessa pengar och ha dem till mitt eget leverne.

Vid 10.00 kom Katarina hem till mig och hon ringde runt på min hemtelefon och jag blev underrättad att jag ska socilatjänsten imorgon då de inte hinner idag. Fick senare reda på varför de inte hanns med på måndagen. De var nämligen upptagna med att fixa sekretesskyddadd adress på var barnen finns.

Söndagen den 19 oktober 2008 (Dag 219)

Idag skulle jag farit iväg på ett Me & I party ut på landet, men jag har ingen bil så jag kan inte åka på det.

Har fortfarande inte hört något från sambon eller socialtjänsten. Räknar med att det förhoppningvis kommer fås svar på några av frågorna imorgon.

Lördagen den 18 oktober 2008 (Dag 218)

Jag vaknat 07.50 helt tom. Jag gör i ordning te och ringer sedan Katarina. Hon säger att hon kommer hem till mig på måndag förmiddag vid 10.

Idag skulle Lilla T på avslutningen av sitt babysim med sambon vid 12.15, men nu blir det inget av det och det känns verkligen riktigt tråkigt. Dessutom så skall Lilla T till BVC på måndag morgon vid 09 och vaccineras. Vet inte vad jag säga till dem. Funderar på att ringa och säga att vi blivit magsjuka. Skickar ett SMS till sambon om det och får ett bekräftelse SMS att han ska avboka det.

På måndag så ska Katarina hjälpa mig att få tag i någon på socialtjänsten som kan reda ut nystanet åt mig i all denna härva. Jag hoppas så att vi som familj kan återförenas på något sätt, antingen genom att de flyttar hem eller att vi får leva ihop som en familj på ett utredningshem under tiden som utredningen pågår. Att leva åtskilda såhär fungerar inte och är inte sunt varken mot barnen eller mot oss vuxna. Det finns inget som styrker det som anmälningarna gäller så jag förstår inte varför socialtjänsten gör som de gör.

Jag försöker gång på gång nå sambon via mobil, SMS och mail, men lyckas inte. Antingen vill han inte ha kontakt med mig eller så har socialstjänsten sagt åt han att inte ha någon som helst kontakt med mig. Tycker det är för jävligt att socialtjänsten ber honom att undanhålla mig viktig informatiom om våra barn. Vi har delad vårdnad och jag vet inte om socialtjänsten får göra på detta sätt egentligen.

Funderar på att ringa socialjouren bara för att höra om jag har några som helst rättigheter som mamma.

Jag undrar vad barnen tänker i allt detta och vad sambon sagt åt dem. Jag saknar dem så mycket att det gör ont i hjärtat och snart är det tredje natten utan min familj.

Fredagen den 17 oktober 2008 (Dag 217)

Jag har sovit sisådär i natt, men har besvärats av ont i ena axeln. Kirurgen kom och berättade att man kan få det, att det är vanlig åkomma när man tagit ur ett organ ur buken och att det skulle släppa om några dagar.

Idag ska jag bli utskriven från avdelningen och jag ser verkligen fram mot det mycket. På eftermiddagen om jag orkar så ska jag på samtal hos Familjerådgivaren och sambon ska då med.

Jag sysselsatte mig i väntan på att få åka hem med att äta frukost och få tag i sambon utan att lyckas. Vilade, med vetskap att han ringer nog upp snart. Till slut så ringde han. Han berättade att de hade försvit sig, men att sonen och äldsta dottern nu var på förskolan i alla fall. De hade somnat sent igår, ite förrän vid 22.30 för att de ville fixa en del saker innan de skulle sova. Jag tyckte det lät konstigt, men förstod att det kanske hade blivit lite lätt kaos när inte jag var hemma. Jag sa att han kunde hämta mig vid lunch. Han ville veta exakt vilken tid han skulle hämta mig. Att säga kring lunch tid dög inte så han skulle ringa sjuksköterska expeditionen, tyckte det var smått konstigt då han inte betett sig så annars när jag legat inlagd på sjukhus.

Strax före 11.00 så ringde jag hem och sa att han kunde hämta mig. Han skulle bara vänta mig på att Lilla T skulle vakna för hon låg nu och sov. Jag har då aldrig märkt att han visat henne sådan respekt förr, men visst knde jag vänta.

Jag satt och väntade på han i den gemensamma matsalen och efter en lång stund så kom flera på en och samma gång. Några i rock som jag inte såg vilka det var och som vände sig till sjuksköterska expeditionen på en gång så jag ansåg att de inte hade något med mig att göra. Såg bara att sambon kom för att hämta mig, men någon sekund så såg jag att han inte hade Lilla T på armen. Undrade var hon var, men tänkte att hon säkert var kvar sovande nere i bilen och att sambon tyckte det var onödigt att böka med henne då han bara snabbt skulle upp och hämta mig på avdelningen.

Jag gick fram mot sambon och han såg helt bedrövad ut och sa bara att vi behövde prata med en röst som lätt helt olik honom. I samma veva så ser jag att han inte kommit ensammen utan har våra socialsekreterare med sig, Anne och Lena. Jag börjar förstå vad de är här förr, men samtidigt så kan jag väl inte tro det som snart skall ske.

Vi slog oss ner i dagrummet med stängd dörr och fördragna gardiner. Det var socialsekreterade Anne, socialsekreterare Lena, sjuksköterska Maria, kurator Inger, sambon och jag. De hade försökt få tag på akuta mobilteamet, men de hade inte lyckats få tag i någon som kunde närvara därifrån.

De sa inte så mycket. De berättade att de hade sina aningar och när första anmälan inkom från en anonym den 10 oktober och nästa anmälan från en Sandra den 15 oktober så stärktes deras misstankar. Varför de hade haft misstankar att inget stod rätt till innan dess vet jag inte och kommer jag nog aldrig få veta heller.

Jag fick läsa båda anmälningarna själv och det framkom bara att jag skulle ha varit hårdhänt mot Lilla T och skadat vår son, ingetnting om mitt mående.
Sedan så fick sambon ta till orda och berättade att han hade fått två val. Det ena var att socialtjänsten skulle ge LVU och placera barnen i ett jourhem med omedelbar verkan och varken han eller jag skulle få veta var barnen befann sig. Det andra alternativet var han skulle skydda barnen och med omedelbar verkan placeras i ett hem för att skyddas från mig och att jag skulle inte veta var de befann sig. Han hade valt det lättaste alternativet och han därför skulle flytta ur bostaden omedelbart.

Jag vände mig till den ena socialsekreteraren och frågade var jag skulle ta vägen. Hon bara log och sa med ett stort hånflin på läpparna att jag hade ju en bostad som jag kunde bo kvar i för nu skulle dem hjälpa sambon att få tag på en bostad. Jag kunde inte tro det jag hörde. Jag tog för givet att vi skulle placeras på ett utredningshem hela familjen och att det var jag som skulle få en ny bostad för det var ju det jag hade blivit lovad av dem hela tiden.

Jag blev så provocerad och reste på mig och gick fram till den ena socialsekreteraren och sa att hon var en jävla idiot och kunde dra åt helvete samtidigt som de andra ställde sig upp och försökte få mig att lugna ner mig och inte klappa till socialsekreteraren trots att jag kände att jag ville. Jag spottade bara på henne rakt i ansiktet. Hon tog illa vid sig, men vad f*n trodde hon att jag gjorde då som nyss hade blivit av med mina barn och blivit så jävla kränkt av de som skulle finnas där som hjälp.

De gick och tog sambon med sig. Sjuksköterskan gick också och kvar var kuratorn och jag och hon sa att hon förstod men jag sa bara att det kan hon knappast göra och att hon därför skulle hålla käft.

Jag vet inte vad jag tänkte kände eller så samtidigt som det pågick full aktivitet i min hjärna.
Jag tänkte på mina barn, var de kunde tänkas vara och kom på att det mycket väl kunde vara hos svärföräldrarna och ringde dit och mycket riktigt var dem där och fick hjälp av svärfars syster som är barnskötare.

Kirurgen kom in som hade opererat mig under gårdagen och berättade att en handräckning hade lämnats in och att jag skulle få vara kvar ett tag då jag skulle få poliseskort till St Göran akutpsykiatriska akutmottagning.
Vad ska jag dit att göra? En vakt från secruritas kom upp på avdelningen och vaktade mig utanför dagrummet. Det här var ju bara för mycket och väldigt överdrivet handlat från socialtjänsten.

Jag bad uppepade gånger att de skulle kontakta familjerådgivningen, men inte uppmärksammade dem det inte.
Till slut tröttnade jag och gick. Vakten gick efter och sa att jag inte fick lämna avdelningen. Jag sa bara att det finns ingen LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård) och att jag är över 18 år så hejdå och så gick jag.

Jag gick hela vägen istället för att ta bussen. Jag ville komma ifrån sjukhusområdet och inte stå och vänta på en buss hem där utifall att dem skulle börja leta efter mig.
Det är ca 3 km hem från sjukhuset och jag var nyoperad för ca 1 dag sedan och hade liten packning men den kändes tung.

Vid Statoil köpte jag cigaretter och tändare trots att jag inte rökt på över 4,5 år, men nu kände jag att det kvittade om jag rökte eller inte.

Tog mig till barnens förskola för att därifrån kunna få tag på en låssmed då jag inte hade några hemnycklar. Jag frågade om barnen varit där under dagen, men S sa bara att sambon ringt och anmält ledighet för barnen tills vidare.
Berättade kortfattat vad som skett, men fick ingen vidare förståelse. Frågade om jag kunde få låna telefonkatalogen för att få tag på en låssmed och efter mycket om och med så fick jag äntligen tag i en som skulle vara hos mig om ca 20 minuter så jag började traska hemåt.

Han inte mer än komma ut från förskolans gård förrän Katarina (från familjerådgivningen) ringde mig och berättade att hon hade mina hemnycklar.

Vill nu avboka låssmeden, men det går inte. Katarina kommer och vi går upp till lägenheten. Ser att en del saker är borta såsom Lilla T spjälsäng, blöjor, kläder, nappflaskor, välling, lära-gå stol mm.

Vi pratar en stnd och så byter Katarina och jag mobiltelefonnummer.
Runt 1 timme senare plingar låssmeden på dörren och vill ha betalt för framkörningen på 800 kr. Inte har jag de pangarna inte så det får bli en faktura som socialtjänsten eller sambon får stå för.

Försöker resten av dagen, kvällen och långt in på natten få tag i sambon, hans bror eller hans föräldrar utan att lyckas.
Vid 20-tiden på kvällen får jag ett SMS från sambon att han och barnen kommit till ett jourboende och att barnen mår bra.

Jag tittar på veckans fredagsfinak av Idol, men det känns som det kvittar trots att det är ABBA tema.

Jag har startat en tråd på Famijeliv. se om det som hänt mig och min familj idag och det är hög aktivitet i tråden.
Först vid 03.00-04.00 kommer jag i säng.

Torsdagen den 16 oktober 2008 (Dag 216)

Har sovit sisådär inatt, smått nervös inför operationen. Ska vara på dagvårdsavdelningen på Södertälje sjukhus vid 07.30.

Sambon körde mig till sjukhuset och släppte av mig utanför huvudentrén. Jag vinkade och sa hejdå till barnen och att vi syns senare idag.

Sambon skulle köra våra äldsta barn till förskolan innan han och Lilla T skulle komma och hålla mig sällskap fram till operationsdags.

Jag fick en liten hörna med säng, sängbord och garderob och fick börja med att byta om och sedan var det bara väntan och väntan och åter igen väntan.
Kirurgen som skulle operera mig och kom och presenterade sig och berättade kortfattat hur operationen skulle gå till och om ev. komplikationer och ritade med en spritpenna på min buk och bröstkorg innan han gick vidare.

Jag väntade bra länge på att sambon och Lilla T skulle komma upp på avdelningen och hålla mig sällskap. De skulle ju bara lämna son och dotter på förskolan och det var ju bra länge sedan de lämnades där. Jag ringde hem och fick reda på att sambon hade en del att göra, men att han skulle åka strax.

Jag tyckte han verkade smått konstig och tystlåten, men var samtidigt smått nervös och fokuserad på operationen så jag visste inte om det jag kände var rätt eller inte.

Sambon och Lilla T kom, men han sa inte så mycket och verkade så besvärad av att vara på besök, som att han bara ville åka därifrån.
Jag frågade varför det dröjde så innan han kom och han sa att han var tvungen att arbeta lite och att Lilla T hade somnat och jag köpte det.
Jag drog mig för att berätta för sambon om mailet jag hade fått under gårdagen av Sandra, men valde att berätta det. Hade väl väntat mig någon form av reaktion av honom, men han verkade inte ta in det överhuvudtaget vilket förvånade mig samtidigt som jag vet att han är bra less på på mitt behov av att tala öppet med andra på msn messenger.

Jag märkte tydligt av att han inte verkade så bekväm med att hålla mig sällskap och själv gjorde nervositeten inför operationen mig så nervös så jag kände att det nog vore bäst att vila och samla ihop mig inför det så jag sa att han åka hem om han ville och så skulle vi ju snart ses igen. Han åkte och jag la mig och vilade en stund.

Hann inte vila så länge, Skötersakn kom in och jag fick smärtstillande och lugnande tabletter och fick reda på att operationen skulle ske vid lunchtid.

Runt 12.00 rullades jag upp på kirurgavdelningen och fick sedan en nätmössa jag skulle ta på mig och så fick jag ligga i sängen utanför operationssalen en stund. Det var inte så länge, men då kändes det som en evighet.

Lite före 12.15 rullade jag in i ett rum där det förberedde det sista som att ta blodtryck, sätta nål mm, de talade hela tiden lugnade med mig om andra saker än det som snart skulle ske.

Så var det dags. Klockan var nu 12.15 och jag rullades in. Det var dags att sövas och det ville att jag skulle andas i en mask som påminde mig starkt om masken jag andades i när jag födde Lilla T så jag sa nej nej och grät så det blev något annat, men vad minns jag inte förrän jag sov Antagligen något de injicerade.

Operationen hade gått bra och tagit lite längre tid än förväntat, runt 75 minuter än 60 minuter. De hade kollat gallblåsan och funnit stenar i den som hade täppt för gallgången så kirurgen förstod mig väl att jag hade haft besvär.

Jag vaknade upp ur narkosen vid 15.30, så jag hade sovit i över 2 timmar efter operationen helt omedveten vad som skett efter det.

Jag fick bra me smärtlindring och blev uppmanad att försöka kissa i ett bäcken, men det gick inte trots att det verkligen kändes som att jag behövde så jag blev tappad på 7 dl urin, en hel del.
Jag som trodde att det skulle göra sjukt ont att få en en slang in i urinröret, men jag kände inget utav det, men hade å andra sidan gott med smärtlindring efter operationen.

Togs ner på dagsvårdsavdelningen igen och vilade/sov till och från.

Senare på kvällen, kanske runt 18.30 så kom barn och sambo på besök. Jag upplevde sambon väldigt reserverad mot mig och han ville knappt ha ögonkontakt eller tala med mig och ville inte heller att barnen skulle vara i min närhet.

Äldsta dottern var ledsen och saknade sin napp som hade glömts i bilen och sambon tyckte att hon skulle kunna fixa ett besök en stund hos mamma utan den. Sonen var fullt sysselsatt med nyckeln till garderoben och Lilla T var som vanligt glad och nyfiken. Jag ville att Lilla T skulle komma till mig en stund, men sambon ville inte och skyllde på att jag skulle ta det lugnt nu efter operationen.

Vi gick ut i den gemensamma matsalen för att dricka te. Väl där så behövde sonen gå på toa och jag erbjöd mig att ta det, men det fick jag absolut inte göra enligt sambon och alla barnen skulle följa med pappa. Jag sa då att äldsta dottern kunde vara kvar med mig och att han skulle sluta vara så överbeskyddande, jag var inte döende/invalid, bara lite öm i buken och lite trött/groggy.

De åkte strax efter 19.30 kanske och sambon och jag bestämde att vi skulle höras via mobil runt 21.00-22.00 när barnen hade somnat för natten.

Jag hörde aldrig av sambon så jag ringde hem, på hans privata mobil och hans arbetsmobil utan svar. Väntade en stund och försökte på nytt, men inget svar. Tog det som att han sov och inte hörde, eller var upptagen med att få något av barnen eller alla tre att somna.
Skickade ett SMS att jag hade ringt, men inte fått svar och att jag nu skulle sova, men att vi skulle höras av under morgondagen.

Sista dagarna som en hel familj

Den sista bilden på sambon och Lilla T innan vi skildes åt



Sonen sista gången på lekplatsen på gården innan vi splittrades som familj.

Vår äldsta dotter sista gången på lekplatsen på gården innan vi skiljdes.

En av sista bilderna på min äldsta dotter hemma.

Min lilla dotter hemma en av de sista kvällarna.

Onsdagen den 15 oktober 2008 (Dag 215)

Vår Lilla T blir idag 31 veckor och vår stora kicka blir idag 2 år och 5 månader.

Började dagen med att ta ett graviditetstest som jag kände på mig skulle bli negativt och mycket riktigt så blev det det också. Har ju inte haft några som helst tankar på att jag skulle kunna vara gravid då vi använt kondom dem få gånger vi haft sexuell samvaro efter Lilla T födelse.

När jag väl torkade mig så såg jag att mensen var på gång då det var lätt blodfärgat sekret på toapappret och så på kvällen satte mensen igång på allvar.

Idag så har våra äldre barn haft fotografering på förskolan och Lilla T fick vara med på syskonfotograferingen. De frågade oss igår om vi ville ha med Lilla T på det och det tackar man inte nej till. Vad gulliga de är som erbjuder en det.

Har nu på kvällen duschat inför morgondagens operation och tatt på rena kläder. Borde lägga mig tidigt, men har svårt att komma i ro då många tankar snurrar i mitt huvud inför morgondagen och dels av det mail jag fick av Sandra tidigare idag.
I mailet från Sandra stod det att hon kontaktat socialtjänsten angående det jag berättat för henne och de kommer att kontakta mig och hon försäkrade mig om att de inte kommer att ta barnen ifrån mig. Jag vet inte vad hon sysslar med och jag uppriktigt både ledsen, arg och rädd då jag har väldigt dåliga erfarenheter av alla turer på socialtjänsten som vi haft den senaste tiden och jag har ju inte fått något vidare hjälp heller så nu har de väl fått mer vatten på sin kvarn.

Tisdagen den 14 oktober 2008 (Dag 214)

Dagen började med ett individuellt samtal på förskolan med Ingrid om vår äldsta dotter. Det fungerar väldigt bra för vår dotter på förskolan och hon har kommit in bra i barngruppen och utvecklats mängder och det känns ju alltid bra som förälder att höra.

Det bar av hem för att ge Lilla T mat innan vi begav oss till sjukhuset för att blodprover inför operationen på torsdag. Lilla T väntade tappert i vagnen, men hon var så trött så till slut så var hon inte lika glad solstråle som vanligt. Så fort jag vred om bilnyckeln i tändningslåset så slocknade hon och sov så gott en lång stund.

Åkte ner på stan och var in på Apoteket och köpte ett graviditetstest och så var jag in en sväng på Lindex och köpte en tröja till sonen och en tröja och strumpbyxor till vår äldsta dotter.

Sedan var det dax att besöka BVC idag med då det var föräldragrupp. Det var bara Martina med sin son Oscar och så vi då och en tandsköterska som informerade om barns tänder och folktandvården. Det kändes som hon tog upp rätt så självskrivna saker som man kände till rätt så väl vid detta laget med två större barn hemma. Vi fick två tandborstar, Thea valde en gul och så fick hon även en rosa. Tandborstarna är så söta.

Kom hem strax efter 16.00 och var helt slut och orkade bara inte med föräldramötet på vår äldsta dotters avdelning, men då de informerar om i stort sett samma sak som på föräldramötet på vår sons avdelning så känns det inte så viktigt så vi hoppar över det då vi redan har den viktigaste informationen.

Måndagen den 13 oktober 2008 (Dag 213)

Idag väntar jag mens, men ingen mens syns till och jag tror väl att jag har sådan tur att den dyker upp på operationsdagens morgon *ironisk*

Idag var jag på eget samtal hos familjerådgivningen då sambon inte kunde komma loss på grund av arbetsmöte som han var tvungen att gå på för att det ska fungera på hans arbete. Det blev mest prat om Lilla T som låg och lekte på golvet nedanför våra fötter.

Stressade sedan vidare till BVC med Lilla T i vagn för en ev.vaccination som i vanlig ordning blev framflyttad till måndag vid 09.00 nästa vecka.
Trots att jag påpekade för vår nya BVC sköterska som vi bytt till att jag hade en tid att passa vid 16-tiden så tog hon gott om tid på sig och det blev till slut kaos då hon trodde jag skulle till vårdcentralen dörr i dörr vid Luna och inte till vårdcentralen här på XX.

15.45 lämnade jag parkeringshuset Luna och då skulle jag även hämta upp sambon på vägen vid pendeltågsstationen.
Sambon hade gått upp till den stora vägen då jag var sen så det gick fort att hämta upp han som tur var.

Medans jag är in till läkaren så åker han ner till förskolan och hämtar våra äldre barn. Han hade tänkt att vänta på mig på parkeringen och sedan skulle vi åka ner gemensamt och hämta våra äldre barn.

Alla värden såg bra ut, förutom något litet dåligt blodvärde och något lätt förhöjd sänka som man lätt kan få av psoriasis som jag aldrig har hört att man kan få utav det.

Höstbilder

Mina äldre utmanar rutchkanan. Dottern vägrar ha jacka på sig trots att det är småkyligt, mössa tar hon i alla fall, alltid något.


Lilla T i den nyinköpta overallen i åkpåsen i vagnen på en höstpromenad.

En hand i munnen och så med den andra handen tar vi tag i foten.

Babysim hösten -08

Lilla T "simmar" fort efter bollen som flyter i vattnet.

Min lilla fisk (född i fiskens tecken) trivs som fisken i vattnet, riktig livsnjutare.

Hon älskar att klättra redan vid 5 månaders ålder och hon ska här försöka ta sig upp när jag tänkte att hon skulle lära sig att greppa stången under bassängkanten.

Lilla T med pappa på babysim.

Min lilla sötnos i bassängen.

Graviditetsbilder

Magen i december -07 framifrån, 3 månader före BF.

Magen i december -07, 3 månader före BF.

Magen i oktober -07, 5 månader före BF.

Magen i mars -08, 1 vecka före BF.

Magen ovanifrån i februari -08, 1 månad före BF.

Magen i februari -08, 1 månad före BF.

Magen i november -07, 4 månader före BF.

Månadsbild på Lilla T

Lilla T på sin 7 månaders dag. Den lilla lilla tanden i nederkäken syns om man tittar ordentligt.

Söndagen den 12 oktober 2008 (Dag 212)

Idag fyller Lilla T 7 månader.

Här är hemma är det trött trött trött. Lilla T har knappt sovit en blund på hela natten och knappt vi föräldrar heller så jag har ägnat halva dagen i sängen. Vi har nu insett att anledningen till att hon sovit så dåligt har berott på att hon fått ett litet litet risgryn till tand i nederkäken.

Vi försökte få Lilla T att sova en stund på dagen utan framgång. Hon ville inte och jag kan inte förstå att hon inte är dödstrött. Får se om hon får någon blund i ögonen inatt, vilket jag hoppas om jag ska orka vara mamma imorgon och hon en glad liten solstråle som hon brukar vara.

Idag har jag i alla fall bakat cupcakes (muffins med frosting på) och sambon har städat och dammsugit och när allt var klart och det var dags att ställa in dammsugaren i städskåpet igen så inser sambon att vår lille son varit i farten igen och tagit ur dammsugarpåsen. Smått irriterande, men det är bara att tömma dammsugaren sätta i en ny dammsugarpåse och dammsuga upp skräpet.

Har tatt månadskort på Lilla T och lagt in det i mitt bildgalleri på Familjeliv där jag blev medlem igår och jag blev även medlem på Vimedbarn, fast där är jag inte så ofta, knappt aldrig.

Har fått sådan klåda i underlivet och vet inte om det är en svampinfektion jag dragit på mig. Jag har nu smort en gång med Canesten och hoppas att det går över. Väntar dessutom mens senast på onsdag, om jag nu inte är gravid på nytt vilket nog inte är fallet. Ska för säkerhetsskull ta ett graviditetstest innan operationen.

Lördagen den 11 oktober 2008 (Dag 211)

Idag var jag på babysim med Lilla T. Hon var så glad och plaskade omkring och skrattade och simmade fort efter en liten boll som låg och flöt i vattnet.
Hon dök flera gånger och var så duktig.

Fredagen den 10 oktober 2008 (Dag 210)

Har anmält månadens föräldrapenning och varit på eget samtal till familjerådgivningen och hade Lilla T med mig. Hade tänkt prata om helt andra saker idag med Katarina, men givetvis så blir det aldrig så som man tänkt sig så vi pratade om helt andra saker än jag tänkt. Det är något svårt att fokusera också när man ska ha koll på Lilla T, men jag skyller inte det på henne.

Hade tankar att åka på drop-in på Sydpoolen efteråt med Lilla T och ta igen en av de missade babysimlektionerna, men är dels rädd att hon ska hinna dra på sig någon förkylning till dagen efter och dels så är jag så fruktansvärt orkeslös och trött ständigt så jag valde att åka hem istället.

Lilla T och jag åkte ner till de äldre barnens förskola och hämtade dem och sedan vidare till station där vi hämtade upp deras pappa innan vi åkte till Willys och veckohandlade.

Har inte hört ett ord från Sandra idag heller så jag tar för givet att det var mer snack än verkstad.

Torsdagen den 9 oktober 2008 (Dag 209)

Idag fick jag sovmorgon till 09.00 och det gör det något bättre.

Har inte hört ett ljud från Sandra idag.

Onsdagen den 8 oktober 2008 (Dag 208)

Idag fyller Lilla T 30 veckor. Tiden flyger iväg verkligen, fast på olika sätt.

Fick sovmorgon då sambon skulle på samtal till sin kurator och tog Lilla T med sig så jag fick sova till 10.00 i alla fall vilket avr välbehövligt.

Har ägnat större delen av dagen mailandes med Sandra som ska försöka hjälpa mig då hon har en del kontakter.

Tisdagen den 7 oktober 2008 (Dag 207)

Jag mår så skildåligt att jag knappt orkar leva och ser ingen som helst utväg ur detta helvete.

Ibland tänker jag hur situationen skulle se ut om man inte hade några barn. Det skulle ju bara vara jag då och då skulle man kunna leva en dag i taget, men det går inte med barn. De skulle nästan ha det bättre om de inte fanns än att ha det på detta sätt.

Hela mitt samvete äter upp mig utifrån och in och inifrån och ut. Blir galen och står inte ut. vet inte hur jag skall fixa livet och jag förstår mig inte på socialtjänsten och jag tror att det begås grova tjänstefel och att detta kan anmälas till någon instans, men jag har ingen kunskap om det och ingen ork heller då jag har fullt upp med att inte bryt igenom helt.

Idag har jag valt att lämna Allf För Föräldrar ankomst Mars då jag ändå kommer bli avstängd med ett skrivstopp och jag känner även att mitt liv är för privat att hänga ut i ett allmänt forum där vem som helst kan gå in och läsa.

Helt plötsligt så dyker en gammal vän till mig upp, Sandra. Vad hon gör på ankomst mars med två barn födda oktober 2003 och juli 2006 förstod jag inte riktigt, men tydligen hade någon varit inne och sett att en psyko fick hjälp inne på mars och startat en tråd om det under allmänna rubriker på Familjeliv och den tråden hade Sandra sett och gått in och kollat på länken som bifogades trådstarten och sett att det var ju jag eftersom hon kände igen E-postadressen jag skrev ner.

När jag frågade efter tråden på Familjeliv så påstod Sandra att tråden var borttagen då hon hade anmält den. Så om det är sanningen eller något ihopplock av lögner vet jag inte. Gissar på det sistnämnda.

Nu ska Sandra i vilket fall hjälpa mig, hur nu det ska gå till.

Denna vecka har det varit den värsta på maraminne i mitt liv på bra länge.Nu kan det inte bli så mycket värre...men detta var bara början.

Måndagen den 6 oktober 2008 (Dag 206)

Idag fick sambon vara hemma och ta hand om Lilla T då jag hade tid till Södertälje sjukhus på samtal inför operationen. Fick först och främst träffa en sköterska som ställde några frågor, efter det var det samtal med narkosläkare som ställe en del frågor och så till sist var det samtl med en läkare och det gicks även igenom hur opeartionen kommer att gå till och så fick jag även möjligheter att ställa frågor.

Var hemma en stund innan det var dags för besöket hos barn och ungdom på socialtjänsten igen. Hatar det för jag vet att det inte leder framåt och gynnar oss det minsta.

Det är konstigt att Anne nu tagit över det hela när det var Lena vi hade. Anne är bara någon som funnits med på ett samtal då hon har hand om bostadsbiten och inget mer. Nu stod hon och predikade om BBIC (Barnets Behov I centrum) som vi gått igenom en gång förut i 45 minuter. Till slut frågade jag varför hon tog upp detta på nytt då vi redan gått igenom det och det dessutom känns rätt så onödigt då det är självklara saker för oss och att vi inte är helt borta i huvudet med 3 småbarn hemma.

Möttes inte direkt av någon förståelle, men det hade jag inte väntat mig heller.

Anne vände sig emot mig och frågade vad jag trodde vi var där för? Jag sa att jag trodde det hade gått framåt och lossnat någonstans på bostadsfrågan för nu börjar det kännas som att man gärna vill ha en deadline när liksom ska hända något då det börjar bli helt ohållbart på hemmaplan för oss alla.
Åter igen ingen förståelse och så en fåhelholksblick från Lena som bara sitter med gömd i ett hörn och inte vågar uttrycka sig annat än till sambon.

Sedan öppnar Lena munnen och lägger huvudet på sned och säger med ljus stämma till sambon "Hur känner du då XX, du måste ju känna att det måste komma till en deadline nu"?

Vad i helvete!!! För det första så tar hon mina ord i sin mun, för det andra så förstår de sambons situation men inte min precis som jag inte skulle ingå i familjen och för det tredje så sitter hon och gulligullar med honom mitt framför mina ögon.

För det ens gå till på detta sätt.

Överlag så ska jag vara avstängd på känslor när jag är där. Blir jag arg, ledsen, besviken ifrågasättande, whatever så blir det genast så jädra misstännksamma och ser mig som en förbrytare.

Vad är det här?

Fick i alla fall veta att de inte kan göra något åt min bostadssituation. Fick frågan idag varför de skulle hjälpa mig med det? Jag svarade "Ni har lovar mig det, det är ju därför vi har varit här på en del samtal senast för att träffa dig Anne och gå igenom era villkor och önskade bostadsområden. Följdfrågan som kom fick mig att tappa talförmågan. Hon sa på fullaste allvar "Har han misshandlat dig och nickade mot sambon eller har du betalsningsanmärkningar"?

Nej, han har inte misshandlat mig fysiskt och några betalningsanmärkningar har jag heller, men ni har ju lovat att hjälpa mig och jag var lovad kommunkontrakt för mindre än 1 månad sedan. Hur kommer det sig att ni ändrat er så drastiskt?

Dravel, dravel, dravel utan några tydliga svar fick mig att koka så jag lämnade rummet efter några väl valda ord.

Sambon satt kvar där inne och gullade vidare.

Kärringfan Anne kom ut några gånger, men jag sa att vad ska det göra för skillnad? Ni har ju bestämt er att ni inte jan erbjuda det jag sökte om så då har jag inget mer att diskutera.

Åkte hem och mår så dåligt man kan må. Trodde inte detta var möjligt i dagens Sverige 2008, men tydligen. Något är fel, V Ä L D I G T fel, men vad?

Söndagen den 5 oktober 2008 (Dag 205)

Vädret idag är helt värdelöst, regnet står som spön i backen och sonen vill ut och leka då vi pratade om det igår. Nu är sonen väldigt besviken att varken mamma eller pappa vill ut och leka på gården med honom. Han säger att han kan gå ut på gården och leka själv, men vil vill inte det, han är lite för liten för det fortfarande.

Det är tomt på blöjfronten hemma och det måste bara handlas blöjor idag så jag ger mig iväg och sonen vill gärna göra sällskap då kommer han ut en liten stund i alla fall, även om det bara är från porten till bilen springandes och så från bilen till porten igen.

Lördagen den 4 oktober 2008 (Dag 204)

Idag så var sambon med Lilla T på babysim. Vi diskuterade igår om vi skulle stå över denna lördag med Lilla T då hon har hostat några dagar nu, men tyckte att vi kunde gå och låta henne få plaska.

Efter det så bar det av med hela familjen till Bromma för att fira min pappa och styvmor/barnens morföräldrar.

De bjöd på kaffe och sju sorters kakor.

Sonen och äldsta dotter var ut på gården och lekte med sin bonusmormor och hade det så roligt trots att vädret var smått kyligt.

På vägen hem så stannade vi till vid City Gross i Kungens Kurva där vi köpte kvällens middag, chicken Mc Nuggets med pommes stripes. Jag tyckte inte att det smakade kyckling om det så jag åt pommes stripes bara, men de andra åt med god aptit.

Fredagen den 3 oktober 2008 (Dag 203)

Varit hemma hela dagen med en liten sjuk T.

Såg på Idol 2008 på kvällen.

Torsdagen den 2 oktober 2008 (Dag 202)

Idag fyller min pappas fru/barnens bonusmormor Christina (Kicki) 64 år. Ringde och gratulerade på födelsedagen och samtidigt så bokade vi in lördagen då vi i familjen ska åka och fira dem.

Lilla T har blivit förkyld på nytt och hostat hela natten. Det hinner inte gå över innan nästa virusinfektion kommer.
Hon vaknade vid 08.30, men somnade om lutad mot min axel och sov till 10.00 innan vi gjorde oss iordning och var till Coop Forum och handlade.

På vägen hem så hade jag tankar på att stanna till vid sjukhuset och ta mina blodprover, men då Lilla T somnat om i bilen så hoppade jag det och for hem istället för att väcka henne när hon väl sov så skönt.

På kvällen var det dags för tvättstugan igen som sambon tog hand om.

Onsdagen den 1 oktober 2008 (Dag 201)

Idag är det 29 veckor sedan Lilla T föddes på Södertälje sjukhus. Tiden går så fort.

Tisdagen den 30 september 2008 (Dag 200)

Idag fyller min pappa/barnens morfar 69 år. Vet inte om jag ta mod till mig och ringa och gratulera då han tidigare vid andra tillfällen tagit så illa upp när jag gjort det. Han kan sitta och se något program på TV och så ringer hans dotter och stör...suck.

Måndagen den 29 september 2008 (Dag 199)

Ringde till vårdcentralen då jag känt sådant konstigt tryck över bröstet både igår söndag och natten till idag och vill kolla upp var det kan bero på. Fick en tid och var upp och gjorde ett EKG. Det såg helt norlat ut, men den kvinnliga läkaren vill att jag ska ta några blodprover och komma på ett återbesök den 13 oktober och få svar på mina prover.

Sambon och jag var till familjerådgivningen på eftermiddagen och efter det mådde jag inget vidare bra. Det är bara på dessa samtal där som sambon och prata med mig och det gör mig så frusterad för det är där han slänger ut sin avsky över hur det är än att ta det med mig hemma istället.

Söndagen den 28 september 2008 (Dag 198)

Idag var vi bara hemma och tog det lugnt inför veckan som komma ska.

Lördagen den 27 september 2008 (Dag 197)

Idag var Lilla T såpass kry att hon kunde vara med på dagens babysimlektion med sin mamma. Hon verkligen älskar att plaska omkring i den stora varmvattensbassängen.

Fredagen den 26 september 2008 (Dag 196)

Idag har föräldrapenningen och flerbarnstillägget kommit in på kontot.