Torsdagen den 16 oktober 2008 (Dag 216)

Har sovit sisådär inatt, smått nervös inför operationen. Ska vara på dagvårdsavdelningen på Södertälje sjukhus vid 07.30.

Sambon körde mig till sjukhuset och släppte av mig utanför huvudentrén. Jag vinkade och sa hejdå till barnen och att vi syns senare idag.

Sambon skulle köra våra äldsta barn till förskolan innan han och Lilla T skulle komma och hålla mig sällskap fram till operationsdags.

Jag fick en liten hörna med säng, sängbord och garderob och fick börja med att byta om och sedan var det bara väntan och väntan och åter igen väntan.
Kirurgen som skulle operera mig och kom och presenterade sig och berättade kortfattat hur operationen skulle gå till och om ev. komplikationer och ritade med en spritpenna på min buk och bröstkorg innan han gick vidare.

Jag väntade bra länge på att sambon och Lilla T skulle komma upp på avdelningen och hålla mig sällskap. De skulle ju bara lämna son och dotter på förskolan och det var ju bra länge sedan de lämnades där. Jag ringde hem och fick reda på att sambon hade en del att göra, men att han skulle åka strax.

Jag tyckte han verkade smått konstig och tystlåten, men var samtidigt smått nervös och fokuserad på operationen så jag visste inte om det jag kände var rätt eller inte.

Sambon och Lilla T kom, men han sa inte så mycket och verkade så besvärad av att vara på besök, som att han bara ville åka därifrån.
Jag frågade varför det dröjde så innan han kom och han sa att han var tvungen att arbeta lite och att Lilla T hade somnat och jag köpte det.
Jag drog mig för att berätta för sambon om mailet jag hade fått under gårdagen av Sandra, men valde att berätta det. Hade väl väntat mig någon form av reaktion av honom, men han verkade inte ta in det överhuvudtaget vilket förvånade mig samtidigt som jag vet att han är bra less på på mitt behov av att tala öppet med andra på msn messenger.

Jag märkte tydligt av att han inte verkade så bekväm med att hålla mig sällskap och själv gjorde nervositeten inför operationen mig så nervös så jag kände att det nog vore bäst att vila och samla ihop mig inför det så jag sa att han åka hem om han ville och så skulle vi ju snart ses igen. Han åkte och jag la mig och vilade en stund.

Hann inte vila så länge, Skötersakn kom in och jag fick smärtstillande och lugnande tabletter och fick reda på att operationen skulle ske vid lunchtid.

Runt 12.00 rullades jag upp på kirurgavdelningen och fick sedan en nätmössa jag skulle ta på mig och så fick jag ligga i sängen utanför operationssalen en stund. Det var inte så länge, men då kändes det som en evighet.

Lite före 12.15 rullade jag in i ett rum där det förberedde det sista som att ta blodtryck, sätta nål mm, de talade hela tiden lugnade med mig om andra saker än det som snart skulle ske.

Så var det dags. Klockan var nu 12.15 och jag rullades in. Det var dags att sövas och det ville att jag skulle andas i en mask som påminde mig starkt om masken jag andades i när jag födde Lilla T så jag sa nej nej och grät så det blev något annat, men vad minns jag inte förrän jag sov Antagligen något de injicerade.

Operationen hade gått bra och tagit lite längre tid än förväntat, runt 75 minuter än 60 minuter. De hade kollat gallblåsan och funnit stenar i den som hade täppt för gallgången så kirurgen förstod mig väl att jag hade haft besvär.

Jag vaknade upp ur narkosen vid 15.30, så jag hade sovit i över 2 timmar efter operationen helt omedveten vad som skett efter det.

Jag fick bra me smärtlindring och blev uppmanad att försöka kissa i ett bäcken, men det gick inte trots att det verkligen kändes som att jag behövde så jag blev tappad på 7 dl urin, en hel del.
Jag som trodde att det skulle göra sjukt ont att få en en slang in i urinröret, men jag kände inget utav det, men hade å andra sidan gott med smärtlindring efter operationen.

Togs ner på dagsvårdsavdelningen igen och vilade/sov till och från.

Senare på kvällen, kanske runt 18.30 så kom barn och sambo på besök. Jag upplevde sambon väldigt reserverad mot mig och han ville knappt ha ögonkontakt eller tala med mig och ville inte heller att barnen skulle vara i min närhet.

Äldsta dottern var ledsen och saknade sin napp som hade glömts i bilen och sambon tyckte att hon skulle kunna fixa ett besök en stund hos mamma utan den. Sonen var fullt sysselsatt med nyckeln till garderoben och Lilla T var som vanligt glad och nyfiken. Jag ville att Lilla T skulle komma till mig en stund, men sambon ville inte och skyllde på att jag skulle ta det lugnt nu efter operationen.

Vi gick ut i den gemensamma matsalen för att dricka te. Väl där så behövde sonen gå på toa och jag erbjöd mig att ta det, men det fick jag absolut inte göra enligt sambon och alla barnen skulle följa med pappa. Jag sa då att äldsta dottern kunde vara kvar med mig och att han skulle sluta vara så överbeskyddande, jag var inte döende/invalid, bara lite öm i buken och lite trött/groggy.

De åkte strax efter 19.30 kanske och sambon och jag bestämde att vi skulle höras via mobil runt 21.00-22.00 när barnen hade somnat för natten.

Jag hörde aldrig av sambon så jag ringde hem, på hans privata mobil och hans arbetsmobil utan svar. Väntade en stund och försökte på nytt, men inget svar. Tog det som att han sov och inte hörde, eller var upptagen med att få något av barnen eller alla tre att somna.
Skickade ett SMS att jag hade ringt, men inte fått svar och att jag nu skulle sova, men att vi skulle höras av under morgondagen.