Min son Isaac

Min son 4,5 år

På 4-årsdagen

En natt med mamma på sjukhuset 3,5 år

Ute och rastar vår fyrbente vän 3 år

En något trött 2,5 åring

En nyfiken 2-åring

Mycket bestämd liten 1,5-åring

Universums sötaste 1-åring

En glad spelevink, 6 månader

Åhh, så söt och liten han var en gång i tiden. Helt färsk.

Onsdagen den 25 februari 2009 (Dag 348)

Min son fyller 4,5 år idag och jag har tänt ljus och tänkt mycket på honom och uppdaterat bloggen.

Tisdagen den 24 februari 2009 (Dag 347)

Idag var det förhandling i tingsrätten ang våld mot tjänsteman.

Riktigt jobbigt att möta hon som ställt till det så fruktansvärt i mitt liv och dessutom så har hon dragit med halva socialbyrån till tingsrätten i rent syfte att de ska få se en sådan som jag hur en sådan hemska människa som jag ser ut. Jag har faktiskt skäl till mitt agerande när det skedde och dessutom förstår jag inte heller hur det kan vara våld mot tjänsteman när jag inte brukade våld och dels så var hon inte där i sitt myndighetsutövande utan som privatperson för att fjantigt nog vara ett stöd till exet när han skulle lämna det rrastiska tragiska beskedet.

Det var riktigt jobbigt att att se henne och höra henne tom ljuga att hon aldrig hade sett mig innan denna dag vilket hon visst hade gjort.

Jag bröt ihop och började gråta när det var min tur att höras.

Nu får jag vänta i 1 vecka innan dom faller och jag räknar med att få något straff, men jag hoppas på någon strafflindring med tanke på situationen.

Måndagen den 23 februari 2009 (Dag 346)

Idag var det tänkt att jag skulle på ett nytt enskilt samtal på familjerätten, men då vårdnads och umgänges utredningen ska dra igång nu så blev samtalet inställt.

Har bara varit hemma idag och laddat inför förhandlingen i tingsrätten imorgon.

Söndagen den 22 februari 2009 (Dag 345)

Åkte hem efter 3 dagar hos pappa och styvmor till en tom lägenhet.

Idag skulle exet och jag firat vår 7-åriga förlovningsdag om vi fortfarande hade hållt ihop. Sådana här dagar är rätt så tunga och deppiga.

Lördagen den 21 februari 2009 (Dag 344)

Idag har jag fått tvättat och på kvällen så kollade jag på Melodifestivalen 2009.

Fredagen den 20 februari 2009 (Dag 343)

Idag var det dags för umgänge på Lyktan med mina barn igen, lever för de stunderna. Vi lekte och fikade.

Åkte direkt efter umgänget hem till till min pappa och styvmor över helgen. På kvällen blev det Let´s Dance på TV i deras sovrum, pappa tycker inte om programmet och dessutom på TV 4 med en massa avbrott för reklam.

Torsdagen den 19 februari 2009 (Dag 342)

Har varit utan pengar ett bra tag och skäms för att skriva det, men jag har faktiskt lånat en 500-lapp ur min sons sparbössa. Jag har lovat att betala tillbaks. Får så himla dåligt samvete av att göra så även om han inte märker av det så gnager ändå mitt dåliga samvete som mamma.

Idag har jag fått mitt försörjningsstöd och jag ska försöka betala av en del av lånet, men det känns som att varenda krona går till annat som bara måste betalas denna månad.

Onsdagen den 18 februari 2009 (Dag 341)

Har bara varit hemma och inte gjort något speciellt.

Tisdagen den 17 februari 2009 (Dag 340)

Har haft en dag hemma och inte gjort något speciellt.

Måndagen den 16 februari 2009 (Dag 339)

Idag har jag varit till familjerätten på möte.
Jag sa redan vid mitt första enskilda samtal att jag önskade att de skulle starta en vårdnad och umgängesutredning, men de tyckte att vi skulle se om exet skulle ändra på sig först och vilja samarbeta först innan det drogs igång någon sådan. Jag som känner exet bättre än de bara skakade på huvudet.

Sedan så vara det bara för exet att komma dit och säga på en gång att han ville starta en vårdnads och umgängesutredning så var det inget snack om att de skulle försöka få honom till att vilja försöka samarbeta med barnens mamma överhuvudtaget. Varför behandlar de oss så himla olika? Exet behöver bara knäppa med fingrarna så får han sin vilja igenom, mendan jag varken ses eller förstås.
De sa tom att det var exet som hade det önskemålet. Jag har helt klart för mig att jag var på det första enskida mötet med de innan exet var det så det kan ju inte vara sant.idag

Efter detta så åkte Katarina och jag till Weda och fikade och veckohandlade på Willys.

Söndagen den 15 februari 2009 (Dag 338)

Har fortsatt gå igenom kartonger och det har blivit några, går rätt fort när man väl kommer igång.

Idag är det dotterns månadsdag och hon blir 2 år och 9 månader ikväll. Har uppdaterat bloggen, gör det vid barnens månadsdagar.

Har fruktansvärt ont i huvudet och jag brukar inte ha det så ofta, men när jag väl får det så brukar det göra riktigt ont och sitta i några dagar.

Ska se Beck ikväll och sedan blir det sängen direkt då jag ska till familjerätten på enskilt samtal imorgon. Hoppas få svar på de frågor jag ställde till exet via dem och utökat umgänge, skulle ju muntra upp mig mycket om det blev så, men det känns inte vidare hoppfullt.

Lördagen den 14 februari 2009 (Dag 337)

Det kan inte vara sant, men jag har blivit avregistrerad från Familjeliv och varför jag har blivit det vet jag faktiskt inte. Verkligen hur tråkigt som helst. Vad ska jag nu fylla dagarna med?

Jennifer som jag lärde känna via Familjeliv som är lite av en stödperson har ett mycket märkligt beteende måste jag säga. Ringde henne häromkvällen för att prata lite och ställa lite frågor och mitt i så frågade hon om jag hade lust att gå ut och dansa någon kväll och stöta på män. Jag sa att jag inte visste om jag hade någon lust med det och så återgick samtalet där vi var och helst plötsligt bara hör jag hur hon lägger på luren utan att säga något innan.
Ringde upp igen och hon svarar och jag frågar varför hon bara la på och svaret var ju mycket konstigt att hon tänkte sova. Då kan man kanske säga det och säga hejdå och inte bara lägga på luren.

Idag har jag börjat packa ihop lite smått, gått igenom kartonger och tatt ur det som jag ska ha, packat ner det det som exet ska ha och slängt det som ska slängas. Innerst inne så har jag bara lust att slänga hans saker också, eller ännu hellre elda upp det. Varför ska jag göra detta som han är helt kapabel att komma hit och göra själv? Ilskan och sorgen river i mig och på kvällen när jag tittar på veckans delfinal av Melodifestivalen bara gråter jag för det väcker så mycket minnen från förra året då exet och jag satt satt och tittade på detta ihop och det var ca 4 veckor kvar till beräknad förlossning då jag väntade Lilla T.

Måns Zelmerlöv och H.E.A.T gick vidare direkt till finalen i Globen.

Fredagen den 13 februari 2009 (Dag 336)

Idag hade jag umgänge med barnen på Lyktans familjecenter igen. Katarina var med idag och hade kameran med sig så hon tog mängder med kort. Har tyvärr inte råd att framkalla några kort för närvarande så jag får göra det tidigast den 19/2 då jag väntar nästa utbetalning då.

Vi lekte och fikade idag och tiden går som vanligt alldeles för fort.

Det var dags för uppföljningssamtal på familjerätten idag ang umgänget ihop med kontaktpersonerna Jane och Marie.
Förstår inte, de har inget att anmärka på, men ändå så händer inget. Vad krävs för att jag ska få utökat umgänge och få ha umgänget på egen hand i mitt eget hem? Dessutom vad gör kontaktpersonerna för nytta egentligen? Den ena går ju alltid ifrån eller är inte ens med och den andra sitter ju och dricker kaffe och läser tidningen och verkar hur uttråkad som helst.
Jag kan ta hand om mina barn på egen hand och dessutom så skulle det inte bli så infekterat mellan barnens far och mig om vi var tvungna att samarbeta ihop som han verkar ha väldigt svårt för, så det skulle ju underlätta på alla plan om inte familjerätten var så överbeskyddande gentemot barnens far.

Detta uppföljningssamtal ledde ju ingenstans, det var ju inget nytt som framkom direkt som jag inte visste sedan innan.

Fredagarna med barnen

Dottern och Lilla T leker oftast ihop, medan sonen mer vill vara för sig själv.

Lilla T vill gärna vara hos mig hela tiden för att verkligen vara säker på att jag inte bara försvinner.

Vi fikar med saft och Singoalla kex och pratar om barnens kommande födelsedagar, det är inte långt kvar tills Lilla T fyller 1 år.

Detta foto tycker jag så mycket om. En mysig stund med en mysig glad liten solstråle knät.

Min stora dotter i knät vill också vara hos mamma såklart. Hon börjar få såpass långt hår att man kan börja sätta upp det och dottern älskar som mamma sin kläder och göra sig fin fast hon är mer modevedveten än mamma och hon ska bestämma själv vad som duger, inte någon annan.

Alla vill vara hos mamma, en av mina favoritstunder med barnen samlade.

Båda döttrna i knät, tur man har två ben och två armar så man får plats med båda två.

Ni ska bara veta hur mycket jag älskar er barn, ni är meningen med livet.

Torsdagen den 12 februari 2009 (Dag 335)

Tänk att Lilla T fyller 1 år om bara 1 månad. Var fort året har gått. Känner en sorg att jag missat så mycket av hennes första levnadsår, de där stora sakerna som sker under ett barns första år får jag inte vara med om på samma sätt som med mina två andra barn.

Om 1 månad så hoppas jag kunna få fira Lilla T födelsedag med henne och hennes syskon.

Har uppdaterat bloggen så jag har i alla fall inte varit helt sysslolös idag.

Onsdagen den 11 februari 2009 (Dag 334)

Har inte gjort många knop idag, tiden går som vanligt långsamt och så mår jag inte så bra psykiskt för närvarande. Samtidigt så vägrar jag att exet ska kunna få mig att må dåligt, han är inte värd det.

Tisdagen den 10 februari 2009 (Dag 333)

Försöker hitta motivation att vilja packa ihop någons saker som samtidigt gör allt han kan för att försvåra allt som bara går att försvåra. Varför ska bara han har tillgång till något som vi faktikst är två om, jag pratar om barnen.

Jag har frågat om möjligheten att kunna utöka umgänget, men det ska ju givetvis pappan bestämma och han vill ju inte unna mig en sekund till bara för att jävlas och sedan kommer han med något dumt jädra argument som man inte vet om man ska skratta år eller gråta åt. Jag kan inte förstå att det får gå till såhär 2009 utan att någon mynidhetsperson ser igenom honom hur han umgängessaborterar och snackar så mycket skit om mig som mamma, mig som han en gång i tiden faktiskt älskade och bodde med och såg en framtid med. Har han inga känslor, empati för mig som mamma, för barnens mamma? Jag kan bara inte förstå hur lalla bara sväljer allt han säger och sedan stöter bort mig.

Jag har svårt att finna varför jag ska göra det han ber mig om, men inte själv kan göra något åt mig, eller snarare för våra barn genom att ge de åtminstone 30 minuters mer umgänge med sin mamma 1 dag i veckan. Fårstår inte hur han tänker överhuvudtaget, eller det kanske inte är han som tänker utan hans sjuka pappa eller något annat panthuvud som inte förstår hur viktigt det är för barn att ha tillgång till båda sina föräldrar. Jag trodde familjerätten var en sådan instans där de hade barnets bästa för ögonen bl.a då tillgången till båda sina föräldrar, men tydligen hade jag fel.

Dagarna består mest av gråt, det är som jag kommit ikapp allt som skett den senaste tiden först nu. Såhär mycket grät jag nog inte ens i oktober som jag gör nu.

Måndagen den 9 fabruari 2009 (Dag 332)

Jag får spunk på mitt ex. Det kanske är hans sätt att bete sig för att jag verkligen ska tycka så illa om han så jag bara ska andas ut att jag slipper han i mitt liv, men han är ju ändå far till mina barn och någonstans finns ju fortfarande den där känslan skvar att jag vill ju så gärna att vi ska vara en kärnfamilj.

Nu har han bestämt i alla fall att han kan vara ett svin och motarbeta mig så mycket som bara är möjligt, men jag ska göra som han säger, eller förlåt, som han ber andra om att de ska vidarebefodra till mig, att nu ska jag packa ihop hans tillhörigheter och saker i kartonger som han kommer med på fredag och lämnar medan jag är på Lyktan för umgänge med mina barn.

Varför i helvete ska jag ansvara för att packa ner hans saker? Om han har något minsta intresse för att få sina saker till sig då kan han komma hit personligen och packa det själv. Jag är inge jädra slav under han, det kan han glömma. Jag kan packa ihop hans saker och slänga dem, men packa ihop dem för att han är så jädra feg och inte vill träffa mig för att han är så rädd är ju rädd för mig är ju bara löjligt.
Barnens saker som är här vet jag inte vad jag ska göra med. Jag vill att det som är här ska vara här, men samtidigt så har ju barnen mer nytta av sina leksaker hemma hos pappa än att de bara ska ligga här månad ut och månad in.

Söndagen den 8 februari 2009 (Dag 331)

Mitt ex har, tro det eller ej bestämt att det kan vara bra att vi kan göra upp saker via mail, då är det ju då bodelningen som han anser är det mest aktuella och sedan kanske om han själv vill delge mig lite information om våra barn, borde ju vara något självklart kan tyckas då jag faktikst är barnens mamma. Men allt sla ju liksom ske på hans villkor numer, bara att anpassa sig och vara glad för det lilla han kan erbjuda.

På kvällen kollar jag på söndagsfilmen på TV 4, Beck. Sett den förr, men de filmerna är bra så det går att se flera gånger.

Lördagen den 7 februari 2009 (Dag 330)

Väntan till fredag har påbörjats och har så tråkigt så.
Ser på Melodifestivalen på kvällen där Alcazar och Emilia går direkt till final i Globen.

Fredagen den 6 februari 2009 (Dag 329)

Då var det äntligen fredag och umgänge med mina barn igen på Lyktan.

Timmen är alldeles för kort. Skulle önska att tiden hemma från de att jag vinkar mina barn adjö till fredag då jag stiger innaför dörren till Lyktan för att ha mitt umgänge med barnen kunde gå lika fort som timmen med barnen gör och så kan timmen med barnen gå lika långsamt som all den övriga tiden utan dem gå i fort så att det blir fredag på en gång igen.

Torsdagen den 5 februari 2009 (Dag 328)

Idag var jag till familjerätten på enskilt samtal. Det var ju från början tänkt att det skulle bli samarbetssamtal, men då barnets far, mitt ex vägrade att gå på samarbetssamtal så hade jag inte så mycket att säga till om och jag vill inte bli beskylld i ett senare skede att jag har motsatt mig något som kan bli en nackdel för mig längre fram.

Känns bara konstigt att sitta där och ställa frågor som de skriver ner på ett papper, ställer de frågorna till exet och så får jag svar på dessa frågor vid nästa besök om 11 dagar. Hade underlättat ganska mycket om man kunde ställa dem till rätt person och få svar direkt, skulle spara både tid och pengar för alla inblandade.

Onsdagen den 4 februari 2009 (Dag 327)

Var förbi socialkontoret idag för att lämna in försörjningsstöds ansökan och passade även på att kopior på utredningen för att lämna in till Maria. Det var inte populärt och folk gnällde som bara den och det kan jag ju förstå då den var lång då det gjorts en utredning på alla mina mina barn på ca 20-25 sidor per barn. Det slutade med att jag blev tillsagd att detssa kopior fick jag ordna på något annat sätt än på socialkontoret.

Var förbi advokatbyrån och bad receptionisten om hon kunde ta kopior och lämna in till Maria och det var inga som helst problem och fort gick det också då jag hade väntat mig att det skulle ta en stund då det var så mycket, men det gick på bara några sekunder.

Var idag även till tandläkaren för lagning. Inte vidare roligt tandläkarrädd som jag är, men jag måste få det fixat och jag har beviljad från socialkontoret att de står för min behandling, skönt nog.

Köpte en semla som belöning till mig själv efteråt, tyckte jag var värd det.

Tisdagen den 3 februari 2009 (Dag 326)

Det är inte klokt vad tiden går långsamt.

Måndagen den 2 februari 2009 (Dag 325)

Tiden står verkligen still.

Söndagen den 1 februari 2009 (Dag 324)

En vanlig tråkig söndag.

Lörrdagen den 31 januari 2009 (Dag 323)

Då börjar väntan till fredag igen då...

Fredagen den 30 januari 2009 (Dag 322)

Äntligen fredag, veckans enda höjdpunkt.

Träffade mina underbara barn idag på Lyktan. Kan inte förstå hur fort en timme kan gå iho med dem när en timme hemma utan dem går så sakta.
Vi lekte och så blev det saft och kakor.

När jag hade följt med mina underbara barn till bilen och kramat om de ordentligt och vinkat adjö så åkte Katarina och jag till IKEA i Kungens Kurva för att försöka hitta en golvlampa till vardagsrummet för en inte alltför dyr peng. Hittade en väldigt fin golvlampa i ris papper som har utgått ur IKEAS sortiment så den kostade bara 98 kr, som hittat. En sådan blev det.
Passade på att äta lunch där då både Katarina och jag var helt utsvultna.

Var förbi City Gross och handlade lite mat innan hon körde hem mig.

Väl hemma så låg utredningen från socialtjänsten och väntade på mitt hallgolv.
Nu har jag mängder med frågor. Hur kommer det sig att utredningen når mig först 1 månad efter den var klar? Den var klar den 29 december förra året

Varför har Hans Johansson gjort ytterligare en BBIC utredning när Lena Sjögren och Anne Lilja nyss gjort en grundlig sådan? Visst den fick fort avslutas eftersom nya saker skulle utredas, men är det inte ganska så onödigt att göra om samma sak när de mesta som står redan i den befintliga utredningen finns präntat på papper?

Vad ska hända nu då har de tänkt? Står ingenting, utredningen är neglags då det inte finns något att utreda, utredningen är dessutom nedlagd av åklagaren för över 1 månad sedan och några åtgärder kan inte vidtas då barnets far med barn har avflyttat frivilligt från kommunen.
Det står knappt något nytt i denna utredning som inte framgått ur den ordinarie utredning som Lena Sjögren och Anne Lilja redan gjort.

Torsdagen den 29 januari 2009 (Dag 321)

Har inte något att göra idag heller, men imorgon är det äntligen efter en lång seg tråkig vecka fredag då jag ska få träffa mitt allt.

Idag fyller min faster, barnens morfars syster Gunnel 60 år.

Onsdagen den 28 januari 2009 (Dag 320)

Har inte så mycket att sysselsätta mig med och har så urbota tråkigt.

Tisdagen den 27 januari 2009 (Dag 319)

Dagarna kryper långsamt fram mot fredag då jag ska få umgås och träffa mina små älsklingar igen.

Måndagen den 26 januari 2009 (Dag 318)

Idag kom jag äntligen iväg till en gynekolog för att ta cellprov som skulle ha tagits i oktober egentligen.
Passade på att fråga om vad man kan göra mot rikliga menstruationsblödningar och premenstruella symtom och han föreslog hormonspiral, men då jag har ev. planer på att försöka få ytterligare ett barn så kännns det inte som ett alternativ överhuvudtaget. Då föreslog han olika sorters tabletter bl.a antidepressiva tabletter sju dagar före menstruation. Vet dock inte om jag vågar exprimentera så med kroppen.

Kändes som gynekolog Mats förstod mig och det kändes som valet låg hos mig om jag ville hämta ut tabletterna eller inte.