Jag får spunk på mitt ex. Det kanske är hans sätt att bete sig för att jag verkligen ska tycka så illa om han så jag bara ska andas ut att jag slipper han i mitt liv, men han är ju ändå far till mina barn och någonstans finns ju fortfarande den där känslan skvar att jag vill ju så gärna att vi ska vara en kärnfamilj.
Nu har han bestämt i alla fall att han kan vara ett svin och motarbeta mig så mycket som bara är möjligt, men jag ska göra som han säger, eller förlåt, som han ber andra om att de ska vidarebefodra till mig, att nu ska jag packa ihop hans tillhörigheter och saker i kartonger som han kommer med på fredag och lämnar medan jag är på Lyktan för umgänge med mina barn.
Varför i helvete ska jag ansvara för att packa ner hans saker? Om han har något minsta intresse för att få sina saker till sig då kan han komma hit personligen och packa det själv. Jag är inge jädra slav under han, det kan han glömma. Jag kan packa ihop hans saker och slänga dem, men packa ihop dem för att han är så jädra feg och inte vill träffa mig för att han är så rädd är ju rädd för mig är ju bara löjligt.
Barnens saker som är här vet jag inte vad jag ska göra med. Jag vill att det som är här ska vara här, men samtidigt så har ju barnen mer nytta av sina leksaker hemma hos pappa än att de bara ska ligga här månad ut och månad in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar