Vår son och dotter tillsammans.
lördag 25 april 2009
Fredagen den 25 april 2008 (Dag 43)
Sambon både lämnar och hämtar son och dotter på förskolan idag. Jag mår fruktansvärt dåligt efter gårdagen och skulle bara vilja försvinna från jorden en lång stund.
Vår son fyller 3 år och 8 månader idag.
Vår son fyller 3 år och 8 månader idag.
Torsdagen den 24 april 2008 (Dag 42)
Jag har tidigare berättat att sambon och jag har kontakt med Familjecenter där vi gått på samtal sedan januari.
Eftersom vi har vitt skilda åsikter vi vill diskutera har vi därför gått även på enskilda samtal. Sambon går på samtal hos XX och jag hos den andra XX på samtal.
Sambon har varit på ett enskilt samtal och då berättade hon för honom att hon skulle skiljas och flytta till samma kvarter som oss till huset som vetter mot vår parkering. Hon vill höra sambons åsikt om det, men vad skulle han säga om det? Och varför berättar hon för honom att hon ska skiljas? Vad har han med henne privatliv att göra? .
Jag tycker det känns väldigt lustigt att ha hans samtalskontakt så nära inpå. En som man kan stöta på varstans, på parkeringen, tvättstugan, på gården, vid lekplatsen och vid mataffären. Inte nog med det så har hon dessutom en son som går på samma förskola som vår son och dotter.
Att då sambon ena dagen ska gå på enskilda samtal och i förtroende dela med sig om saker som rör hans och mitt förhållande där jag inte har den minsta inblick i vad han tar upp på sina samtal, och dagen efter kanske stöta på henne i närheten av vår bostad känns inte bra.
Jag ringde idag upp XX som jag på enskilda samtal hos för att berätta vad jag känner, men blev inte alls förstådd. Hon tycker jag överdriver, har sjuka idéer och tankar, hon förlöjligade mina känslor totalt.
I vredesmod slängde jag på luren, men kom kort därefter på att jag glömde att be henne inte säga något till XX som sambon går på enskilda samtal hos, men det hade hon redan gjort eftersom det angår henne i högsta grad.
Jag är så rasande arg att jag saknar ord. De kallar sig professionella och har dessutom tystandsplikt, men det känns inte som det stämmer det minsta då dem snackar vitt och brett med varandra vad man i förtroende anförtrott sin samtalskontakt med.
Hela tanken med våra enskilda samtal är förlorat i och med detta då tanken var att det jag talar med XX om inte ska komma sambon eller hans samtalskontakt kännedom och vice versa.
Jag har upprepade gånger tagit upp till diskussion med sambon att jag skulle uppskatta om han sökte sig en annan samtalskontakt, men ena dagen förstår han mig och ska byta och andra dagen förstår han inte och ska inte byta och jag ska inte heller tro att jag kan styra honom.
Trots att jag förklarat om och om igen flera gånger så verkar han ändå inte mån om att komma till skott.
Vi kan även vara överens om flera saker innan våra samtal, men så fort vi kommer dit och börjar vårat samtal så håller han med henne i det mesta som går att anmärka på. Hon verkligen rotar i sitt eget huvud för att kunna trycka ner mig mer och mer, bit för bit. Sådana människor ger jag inte mycket för.
Som t.ex. så förstår hon inte varför jag är så upprörd över att svärföräldrarna inte vill ha med mig att göra när jag själv inte vill ha något med dem att göra.
Trots att jag förklarat att jag inte vill ha en dålig relation till dem så förstår hon inte, jag tror inte hon vill förstå för det är inte det att jag vill ha en konfliktfylld relation svärföräldrarna emellan. Det är bara tanken att dem gör så som dem gör och att jag inte är välkommen till dem medan övriga familjen är det. Att dem stöter ut mig och att Niklas accepterar och bara låter det ske utan att han agerar att dem låter mig som han lever ihop med och har barn med bli behandlad på detta sätt.
Han är mån om att det ska bli bra, men han vill inte göra något säger han ena dagen, dagen därpå kan han säga att han inte vet vad han ska göra och tredje dagen kan han säga att han måste sätta hårt mot hårt även mot mig. Varför ska han göra så mot mig? Det är hans föräldrar han ska förändra, inte mig. Det är dem som behandlar mig illa. Jag vill att dem ska sluta upp med att utesluta mig ur familjen och dem inte ska tro att dem kan plocka ur godbitarna och slänga bort resten. Varför ska jag vilja att dem umgås med mina barn när deras mamma inte är välkommen?
Sambon säger själv att han inte skulle vilja ha en sådan konflikt med sina svärföräldrar, men ändå så låter han mig ha det med hans föräldrar utan att göra något åt det.
Sambon kom hem tidigare idag för att följa med mig på samtalet till XX på Familjecenter. Själv tänkte jag inte gå då mitt förtroende inte finns längre och jag inte har något att säga.
Sambon drog med mig dit och precis som väntat så fick jag sitta och ta emot känga efter känga och mådde väldigt dåligt efteråt.
Eftersom vi har vitt skilda åsikter vi vill diskutera har vi därför gått även på enskilda samtal. Sambon går på samtal hos XX och jag hos den andra XX på samtal.
Sambon har varit på ett enskilt samtal och då berättade hon för honom att hon skulle skiljas och flytta till samma kvarter som oss till huset som vetter mot vår parkering. Hon vill höra sambons åsikt om det, men vad skulle han säga om det? Och varför berättar hon för honom att hon ska skiljas? Vad har han med henne privatliv att göra? .
Jag tycker det känns väldigt lustigt att ha hans samtalskontakt så nära inpå. En som man kan stöta på varstans, på parkeringen, tvättstugan, på gården, vid lekplatsen och vid mataffären. Inte nog med det så har hon dessutom en son som går på samma förskola som vår son och dotter.
Att då sambon ena dagen ska gå på enskilda samtal och i förtroende dela med sig om saker som rör hans och mitt förhållande där jag inte har den minsta inblick i vad han tar upp på sina samtal, och dagen efter kanske stöta på henne i närheten av vår bostad känns inte bra.
Jag ringde idag upp XX som jag på enskilda samtal hos för att berätta vad jag känner, men blev inte alls förstådd. Hon tycker jag överdriver, har sjuka idéer och tankar, hon förlöjligade mina känslor totalt.
I vredesmod slängde jag på luren, men kom kort därefter på att jag glömde att be henne inte säga något till XX som sambon går på enskilda samtal hos, men det hade hon redan gjort eftersom det angår henne i högsta grad.
Jag är så rasande arg att jag saknar ord. De kallar sig professionella och har dessutom tystandsplikt, men det känns inte som det stämmer det minsta då dem snackar vitt och brett med varandra vad man i förtroende anförtrott sin samtalskontakt med.
Hela tanken med våra enskilda samtal är förlorat i och med detta då tanken var att det jag talar med XX om inte ska komma sambon eller hans samtalskontakt kännedom och vice versa.
Jag har upprepade gånger tagit upp till diskussion med sambon att jag skulle uppskatta om han sökte sig en annan samtalskontakt, men ena dagen förstår han mig och ska byta och andra dagen förstår han inte och ska inte byta och jag ska inte heller tro att jag kan styra honom.
Trots att jag förklarat om och om igen flera gånger så verkar han ändå inte mån om att komma till skott.
Vi kan även vara överens om flera saker innan våra samtal, men så fort vi kommer dit och börjar vårat samtal så håller han med henne i det mesta som går att anmärka på. Hon verkligen rotar i sitt eget huvud för att kunna trycka ner mig mer och mer, bit för bit. Sådana människor ger jag inte mycket för.
Som t.ex. så förstår hon inte varför jag är så upprörd över att svärföräldrarna inte vill ha med mig att göra när jag själv inte vill ha något med dem att göra.
Trots att jag förklarat att jag inte vill ha en dålig relation till dem så förstår hon inte, jag tror inte hon vill förstå för det är inte det att jag vill ha en konfliktfylld relation svärföräldrarna emellan. Det är bara tanken att dem gör så som dem gör och att jag inte är välkommen till dem medan övriga familjen är det. Att dem stöter ut mig och att Niklas accepterar och bara låter det ske utan att han agerar att dem låter mig som han lever ihop med och har barn med bli behandlad på detta sätt.
Han är mån om att det ska bli bra, men han vill inte göra något säger han ena dagen, dagen därpå kan han säga att han inte vet vad han ska göra och tredje dagen kan han säga att han måste sätta hårt mot hårt även mot mig. Varför ska han göra så mot mig? Det är hans föräldrar han ska förändra, inte mig. Det är dem som behandlar mig illa. Jag vill att dem ska sluta upp med att utesluta mig ur familjen och dem inte ska tro att dem kan plocka ur godbitarna och slänga bort resten. Varför ska jag vilja att dem umgås med mina barn när deras mamma inte är välkommen?
Sambon säger själv att han inte skulle vilja ha en sådan konflikt med sina svärföräldrar, men ändå så låter han mig ha det med hans föräldrar utan att göra något åt det.
Sambon kom hem tidigare idag för att följa med mig på samtalet till XX på Familjecenter. Själv tänkte jag inte gå då mitt förtroende inte finns längre och jag inte har något att säga.
Sambon drog med mig dit och precis som väntat så fick jag sitta och ta emot känga efter känga och mådde väldigt dåligt efteråt.
Onsdagen den 23 april 2008 (Dag 41)
På kvällen har vi tvättid i tvättstugan. De äldre barnen vill gärna hjälpa till.
Vi väntade besök framåt kvällen från en man från Trygg-Hansa som skulle informera oss om försäkringar, men vi har avbokat det besöket då vi känner oss så slutkörda och ändå inte skulle få ut något av det hela.
Vi väntade besök framåt kvällen från en man från Trygg-Hansa som skulle informera oss om försäkringar, men vi har avbokat det besöket då vi känner oss så slutkörda och ändå inte skulle få ut något av det hela.
Tisdagen den 22 april 2008 (Dag 40)
Var på återbesök till kirurgmottagningen på Södertälje sjukhus idag.
Stressad kom jag in precis på mottagningen när jag blev uppropad. Lilla T var hungrig så slog mig ner i väntan på Dr Bo och ammade Lilla T.
Dr.Bo var punktlig och kom i tid och frågade om jag kanske ville amma klart, men jag sa att det gick bra om vi bara skulle föra ett samtal, annars ville jag gärna amma klart om han även ville undersöka mig.
Han ville veta hur jag mådde nu efter graviditeten och om besvären fortfarande är lika uttalade nu som då. Han fortsatte att fråga om vi planerade fler barn, men där sa jag att det är inte aktuellt än om förrän tidigast om kanske 4-6 år.
Han föreslog att det var inte så mycket att orda om så en tid för operation där hela gallblåsan tas bort ska ordnas.
Han berättade kortfattat om hur operationen går till, att dem gör fyra små snitt på ens buk och fyller ens buk med luft och går därefter in med en liten kamera och avlägsnar gallblåsan. Jag kommer vara sövd i cirka 1 timme, och kommer att stanna kvar för observation till dagen efter.
Kom hem helt slut och bara satt i soffan och vilade med Lilla T i famnen när sambon ringde hem och ville att jag skulle ringa ner till förskolan och säga att han var sen men på väg. Han hade hoppat på fel pendeltåg hem och var nu i Farsta strand och skulle nu ta sig till Älvsjö och där ta rätt pendeltåg hem.
Hade jag inte varit så slut så hade jag mycket väl kunnat åka ner och hämta våra små och även han vid pendeltågsstationen, men jag kände bara att det fanns ingen ork kvar för det.
Stressad kom jag in precis på mottagningen när jag blev uppropad. Lilla T var hungrig så slog mig ner i väntan på Dr Bo och ammade Lilla T.
Dr.Bo var punktlig och kom i tid och frågade om jag kanske ville amma klart, men jag sa att det gick bra om vi bara skulle föra ett samtal, annars ville jag gärna amma klart om han även ville undersöka mig.
Han ville veta hur jag mådde nu efter graviditeten och om besvären fortfarande är lika uttalade nu som då. Han fortsatte att fråga om vi planerade fler barn, men där sa jag att det är inte aktuellt än om förrän tidigast om kanske 4-6 år.
Han föreslog att det var inte så mycket att orda om så en tid för operation där hela gallblåsan tas bort ska ordnas.
Han berättade kortfattat om hur operationen går till, att dem gör fyra små snitt på ens buk och fyller ens buk med luft och går därefter in med en liten kamera och avlägsnar gallblåsan. Jag kommer vara sövd i cirka 1 timme, och kommer att stanna kvar för observation till dagen efter.
Kom hem helt slut och bara satt i soffan och vilade med Lilla T i famnen när sambon ringde hem och ville att jag skulle ringa ner till förskolan och säga att han var sen men på väg. Han hade hoppat på fel pendeltåg hem och var nu i Farsta strand och skulle nu ta sig till Älvsjö och där ta rätt pendeltåg hem.
Hade jag inte varit så slut så hade jag mycket väl kunnat åka ner och hämta våra små och även han vid pendeltågsstationen, men jag kände bara att det fanns ingen ork kvar för det.
Måndagen den 21 april 2008 (Dag 39)
Ensam hemma med Lilla T. Sonen och dottern är på förskolan fram till eftermiddagen och sambon väntas först komma hem framåt 18-tiden.
Söndagen den 20 april 2008 (Dag 38)
Idag har vi städat hemma. Var sedan en tur till Scania och köpte vår skor till son och dotter.
Fredagen den 18 april 2008 (Dag 36)
Idag så kommer barnbidraget in på kontot, och det är Lilla T första utbetalning.
Sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet. Lilla T och jag har en lugn dag hemma.
Sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet. Lilla T och jag har en lugn dag hemma.
Torsdagen den 17 april 2008 (Dag 35)
Idag så åkte jag med sambon ner till centrum då jag hade en tid bokad på BVC och efter det så skulle jag träffa en ny bekantskap som jag lärt känna på sajten Alltförföraldrar.se. Hon har en liten son som är 1 dag äldre än Lilla T.
Sambon själv hade en bokad tid på Swedbank för att lägga om en del av lånen.
Jag var säker på att jag hade tid på BVC redan vid 09-tiden, men det var först vid 10-tiden jag hade tid och jag skulle träffa XX och hennes son vid 09.30. Det löste sig och vi sågs tiden vi bestämt sedan innan och sedan under tiden jag hade BVC besöket så gjorde hon några ärenden och så sågs vi igen.
Eftersom jag var ute i god tid innan besöket så slog jag mig ner på biblioteket och läste senaste numret av Amelia och passade på att amma Lilla T.
När jag lämnade biblioteket för att gå och möta XX så såg jag en kvinna stå utanför i en likadan kappa och barnvagn som hon hade beskrivit för mig så jag var rätt så säker på att det var hon, men var för feg för att våga mig fram så jag gick vidare.
Vi sågs utanför Lunagallerian på Nygatan. Hon skulle upp till Luna barnmorskemottagning för att ta ett hB så jag slog följe med henne och undrade om inte sköterskan kunde ta ett hB även på mig, men det gick inte för sig då det inte fanns någon anledning till det.
Bokade en tid för efterkontroll och ska dit om cirka 1 månad.
BVC-besöket gick bra och Lilla T går upp fint i vikt och idag låg vikten på 4720 g och längen på 57 cm och huvudomfång på 38 cm.
Nästa besök är först om 2 veckor då sköterskan tycker det räcker att komma på viktkontroll varannan vecka.
XX och jag sågs igen och tog en promenad till Torekällberget. Vi pratade en hel del, mest om våra små och om förlossningen.
Väldigt fint där uppe på Torekällberget som har som en liten bondgård med små röda stugor och serveringar.
Lilla T sov gott hela tiden och vaknade upp först när vi skildes åt. Det blev tyst då jag inte längre hade någon att samtala med och dessutom lyste en stark gul sol rakt ner i vagnen och det gillade inte Lilla T inte.
XX träffas gärna igen för promenader, utflykter, picknick eller vad som. Det är bara att höra sig av då hon för det mesta är hemma om dagarna och har det ganska långtråkigt.
Slank in på Stadshotellet då Lilla T skrek av hunger. Fick en del konstiga blickar, men jag ignorerade och fortsatte amma, men det kändes som Lilla T aldrig blev nöjd och samtidigt började jag känna mig ganska obekväm så vi gick vidare bort till Lindex där jag köpte en varsin Fem myror är fler än fyra elefanter tröja till barnen.
Lilla T var inte på humör för att åka vagn längre så vi tog oss hem och färden hem som jag trodde skulle bli fylld med skrik från henne gick så bra så, speciellt när bussen kördes.
Fixade lunch och gosade med Lilla T innan det var dags att hämta hem hennes storasyskon från förskolan.
Det är ett rent kaos att själv ta hand om tre små liv innan sambon kommer hem och vi är två vuxna. Att sitta i lugn och ro och bara amma Lilla T är ganska så omöjligt och så testar de äldre ens tålamod ganska så bra och gör tvärtemot för det mesta.
Sambon själv hade en bokad tid på Swedbank för att lägga om en del av lånen.
Jag var säker på att jag hade tid på BVC redan vid 09-tiden, men det var först vid 10-tiden jag hade tid och jag skulle träffa XX och hennes son vid 09.30. Det löste sig och vi sågs tiden vi bestämt sedan innan och sedan under tiden jag hade BVC besöket så gjorde hon några ärenden och så sågs vi igen.
Eftersom jag var ute i god tid innan besöket så slog jag mig ner på biblioteket och läste senaste numret av Amelia och passade på att amma Lilla T.
När jag lämnade biblioteket för att gå och möta XX så såg jag en kvinna stå utanför i en likadan kappa och barnvagn som hon hade beskrivit för mig så jag var rätt så säker på att det var hon, men var för feg för att våga mig fram så jag gick vidare.
Vi sågs utanför Lunagallerian på Nygatan. Hon skulle upp till Luna barnmorskemottagning för att ta ett hB så jag slog följe med henne och undrade om inte sköterskan kunde ta ett hB även på mig, men det gick inte för sig då det inte fanns någon anledning till det.
Bokade en tid för efterkontroll och ska dit om cirka 1 månad.
BVC-besöket gick bra och Lilla T går upp fint i vikt och idag låg vikten på 4720 g och längen på 57 cm och huvudomfång på 38 cm.
Nästa besök är först om 2 veckor då sköterskan tycker det räcker att komma på viktkontroll varannan vecka.
XX och jag sågs igen och tog en promenad till Torekällberget. Vi pratade en hel del, mest om våra små och om förlossningen.
Väldigt fint där uppe på Torekällberget som har som en liten bondgård med små röda stugor och serveringar.
Lilla T sov gott hela tiden och vaknade upp först när vi skildes åt. Det blev tyst då jag inte längre hade någon att samtala med och dessutom lyste en stark gul sol rakt ner i vagnen och det gillade inte Lilla T inte.
XX träffas gärna igen för promenader, utflykter, picknick eller vad som. Det är bara att höra sig av då hon för det mesta är hemma om dagarna och har det ganska långtråkigt.
Slank in på Stadshotellet då Lilla T skrek av hunger. Fick en del konstiga blickar, men jag ignorerade och fortsatte amma, men det kändes som Lilla T aldrig blev nöjd och samtidigt började jag känna mig ganska obekväm så vi gick vidare bort till Lindex där jag köpte en varsin Fem myror är fler än fyra elefanter tröja till barnen.
Lilla T var inte på humör för att åka vagn längre så vi tog oss hem och färden hem som jag trodde skulle bli fylld med skrik från henne gick så bra så, speciellt när bussen kördes.
Fixade lunch och gosade med Lilla T innan det var dags att hämta hem hennes storasyskon från förskolan.
Det är ett rent kaos att själv ta hand om tre små liv innan sambon kommer hem och vi är två vuxna. Att sitta i lugn och ro och bara amma Lilla T är ganska så omöjligt och så testar de äldre ens tålamod ganska så bra och gör tvärtemot för det mesta.
Onsdagen den 16 april 2008 (Dag 34)
Sambon och dottern är på förskolan idag och sambon på arbetet.
Jag är hemma med Lilla T och spenderar större delen av dagen bakom dataskärmen.
Jag är hemma med Lilla T och spenderar större delen av dagen bakom dataskärmen.
onsdag 15 april 2009
Tisdagen den 15 april 2008 (Dag 33)
Om bara 1 månad så fyller vår dotter 2 år, så med andra ord så fyller hon 1 år och 11 månader idag.
Frågar mig ständigt var tiden tar vägen och ändå så sitter jag mest hemma och gör inte så mycket om dagarna.
Frågar mig ständigt var tiden tar vägen och ändå så sitter jag mest hemma och gör inte så mycket om dagarna.
Måndagen den 14 april 2008 (Dag 32)
Idag var Lilla T och jag på samtal på Familjecenter hos XX och det enda hon verkar ha i sitt huvud och bilja veta är om sambon kommer iväg på morgonen till sitt arbete och hur det fungerar för mig att hämta dem två äldre på förskolan.
Väl hemma igen så förberedde jag oss för att snart ta oss ner och hämta Lilla T storasyskon på förskolan så jag ammade Lilla T och såg till att jag hann få i mig något.
Har i dagarna fått hem den bärsjal som jag beställde häromdagen. Jag ville verkligen använda bärsjal till Lilla T då alla verkar så nöjda och rekommenderar det istället för bärsele.
Nackdelen är nog att mina armar är för korta och räcker inte till att föra ut ändarna av bärsjalen bakåt samtidigt så ska man hålla det stänt framtill och med den andra handen ska man stödja Lilla T rygg och det känns som jag inte riktigt fixar det. Att sambon klarar av det förvånar mig då han inte alls var så mycket för detta med bärsjal. Nu är det han som plockar fram den, knyter den på sig och lägger Lilla T i vagga och hon somnar och sover så gott i sitt lilla varma trygga bo.
Väl hemma igen så förberedde jag oss för att snart ta oss ner och hämta Lilla T storasyskon på förskolan så jag ammade Lilla T och såg till att jag hann få i mig något.
Har i dagarna fått hem den bärsjal som jag beställde häromdagen. Jag ville verkligen använda bärsjal till Lilla T då alla verkar så nöjda och rekommenderar det istället för bärsele.
Nackdelen är nog att mina armar är för korta och räcker inte till att föra ut ändarna av bärsjalen bakåt samtidigt så ska man hålla det stänt framtill och med den andra handen ska man stödja Lilla T rygg och det känns som jag inte riktigt fixar det. Att sambon klarar av det förvånar mig då han inte alls var så mycket för detta med bärsjal. Nu är det han som plockar fram den, knyter den på sig och lägger Lilla T i vagga och hon somnar och sover så gott i sitt lilla varma trygga bo.
Söndagen den 13 april 2008 (Dag 31)
Idag så har sambon och våra två äldre spenderat en del av dagen i tvättstugan. Tyvärr kan vi bara tvätta varannan söndag då vi tycker det blir för mycket att göra det under vardagskvällar då inte övriga familjen är hemma förrän efter 17.00 och då ska man även fixa middag, äta, de äldre är trötta efter en full dag på förskolan och då även ha tvättstugan verkar bli för mycket för oss alla.
Jag är i och för sig bara hemma om dagarna och skulle mycket väl kunna tvätta en maskin då och då och ta det tyngre på helger, men som vanligt hittar man alltid anledningar till varför man inte gör det när den största anledningen är att man är alldeles för trött, bekväm och lat helt enkelt.
Det är så skönt när tvätthögen är tvättad och det dröjer fjorton dagar tills det är dags igen, tråkigt nog så växer klädhögen alldeles för fort.
Sedan så borde man verkligen ta itu med den tvättade tvätten när den är klar och vika ihop och hänga upp än att ha det liggande i en stor blå plastkasse från IKEA tills någon dag innan det är dags att tvätta på nytt.
Jag är i och för sig bara hemma om dagarna och skulle mycket väl kunna tvätta en maskin då och då och ta det tyngre på helger, men som vanligt hittar man alltid anledningar till varför man inte gör det när den största anledningen är att man är alldeles för trött, bekväm och lat helt enkelt.
Det är så skönt när tvätthögen är tvättad och det dröjer fjorton dagar tills det är dags igen, tråkigt nog så växer klädhögen alldeles för fort.
Sedan så borde man verkligen ta itu med den tvättade tvätten när den är klar och vika ihop och hänga upp än att ha det liggande i en stor blå plastkasse från IKEA tills någon dag innan det är dags att tvätta på nytt.
söndag 12 april 2009
Lördagen den 12 april 2008 (Dag 30)
Idag fyller Lilla T 1 månad och jag kan inte alls förstå att 1 månad redan passerat.
Idag så gav jag Lilla T hennes första AD-droppar och det går så bra så. Var lite tvekande till hur hon skulle uppleva att få en plastsked instoppad i munnen, men det var inget att känna oro över.
Har idag sett Lilla T allra första leende och så har jag tagit några månadsbilder på henne.
Sambon tog de äldre barnen och åkte iväg och veckohandlade.
Idag så gav jag Lilla T hennes första AD-droppar och det går så bra så. Var lite tvekande till hur hon skulle uppleva att få en plastsked instoppad i munnen, men det var inget att känna oro över.
Har idag sett Lilla T allra första leende och så har jag tagit några månadsbilder på henne.
Sambon tog de äldre barnen och åkte iväg och veckohandlade.
Fredagen den 11 april 2008 (Dag 29)
Sambon lämnade son och dotter på förskolan vid 07.00 som vi hade sagt.
Har varit hemma med Lilla T hela dagen och hämtade sedan hennes storasyskon vid 15.30.
Väl hemma igen så vill dem äldre se på film och jag fick en andningspaus då jag ammade Lilla T.
Har varit hemma med Lilla T hela dagen och hämtade sedan hennes storasyskon vid 15.30.
Väl hemma igen så vill dem äldre se på film och jag fick en andningspaus då jag ammade Lilla T.
Torsdagen den 10 april 2008 (Dag 28)
Hade hembesök av XX från Familjecenter och vi samtalade om hur det fungerar att hämta son och dotter på förskolan, hur det fungerar med Lilla T och hur det fungerar med sambon att arbeta.
Sa som det var att det är jobbigt att fara iväg och åka iväg, att det oftast är väldigt bökigt att ta sig från bilen och upp hit med 3 barn, att jag är väldigt trött och än så länge så fungerar det bra då sambon kommer iväg som han sak till arbetet och gör sitt jobb.
Senaste tiden så har inte sambon lämnat son och dotter på förskolan förrän vid 08.00 då han egentligen ska lämna vid 07.00 och att jag ska hämta vid 15.30
I samband med att jag hämtade de äldre så pratade jag med sonens dagisfröken om att vi nu ska ändra igen. Sambon ska lämna barnen vid 07.00 och jag ska hämta vid 15.30. Ett tag så har sambon hämtat vid 16.30 då jag har haft mina downperiods och inte känt mig i skick att lämna hemmet.
Dem måste bli trötta på oss som håller på och ändra och tar oss friheten när vi egentligen som alla andra föräldralediga bara har rätt till 15 timmars barnomsorg i veckan och nu maxar vi med 42.5 timme i veckan.
Ammade Lilla T som inte blev så mätt så jag gick ut till köket och gjorde i ordning ett mål Nan 1 till henne då dottern kom ut i köket och fick sym på att mamma gjorde välling och också ville ha. Jag sa bara att du får välling i kväll då du ska sova. Det blev ingen glad min, men hon förstod, tack och lov så slapp jag en konflikt.
Sa som det var att det är jobbigt att fara iväg och åka iväg, att det oftast är väldigt bökigt att ta sig från bilen och upp hit med 3 barn, att jag är väldigt trött och än så länge så fungerar det bra då sambon kommer iväg som han sak till arbetet och gör sitt jobb.
Senaste tiden så har inte sambon lämnat son och dotter på förskolan förrän vid 08.00 då han egentligen ska lämna vid 07.00 och att jag ska hämta vid 15.30
I samband med att jag hämtade de äldre så pratade jag med sonens dagisfröken om att vi nu ska ändra igen. Sambon ska lämna barnen vid 07.00 och jag ska hämta vid 15.30. Ett tag så har sambon hämtat vid 16.30 då jag har haft mina downperiods och inte känt mig i skick att lämna hemmet.
Dem måste bli trötta på oss som håller på och ändra och tar oss friheten när vi egentligen som alla andra föräldralediga bara har rätt till 15 timmars barnomsorg i veckan och nu maxar vi med 42.5 timme i veckan.
Ammade Lilla T som inte blev så mätt så jag gick ut till köket och gjorde i ordning ett mål Nan 1 till henne då dottern kom ut i köket och fick sym på att mamma gjorde välling och också ville ha. Jag sa bara att du får välling i kväll då du ska sova. Det blev ingen glad min, men hon förstod, tack och lov så slapp jag en konflikt.
Onsdagen den 9 april 2008 (Dag 27)
Idag tog Lilla T och jag oss till Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge då vi hade tild till den fruktade hörseltestst på audionommottganingen.
Det känns bra konstigt att vara tillbaks här igen, men nu med Lilla T utanför magen denna gång.
Jag hade svårt att parkera i garaget då parkeringsrutorna är snedskurna så jag fick slå en pling till sambon och be han komma och parkera åt mig, men han hade nyss stigit på pendeltåget vid Stockholms södra, men skulle komma och hjälpa mig när han kom fram.
Vi hann äta lunch innan besöket, gå till Pressbyrån och amma Lilla T innan besöket.
Allt gick så bra, jag hade Lilla T i famnen ammandes och nästan på gräns till sömn när sköterskan satte in den lilla hörselsnäckan i Lilla T högra öra. Det gick så fort, men det var en stir tung sten som ramlade av mina axlar när jag fick reda på att allt såg så bra ut efter bara någon sekunds undersökning.
Jag är så lättad över att allt verkar normalt med hennes hörsel då man har oroat sig över om något skulle vara fel.
Åkte hem i ett regntungt grått Stockholm trött som in i norden och det känns riktigt otäckt att köra bil när man är sådär hemskt trött och när hjärnan går i slowmotion. Ett tag så funderade jag faktiskt på att köra in till vägkanten och ta mig en tupplur, men tror att jag bara skulle bli ännu tröttare av det.
Det känns bra konstigt att vara tillbaks här igen, men nu med Lilla T utanför magen denna gång.
Jag hade svårt att parkera i garaget då parkeringsrutorna är snedskurna så jag fick slå en pling till sambon och be han komma och parkera åt mig, men han hade nyss stigit på pendeltåget vid Stockholms södra, men skulle komma och hjälpa mig när han kom fram.
Vi hann äta lunch innan besöket, gå till Pressbyrån och amma Lilla T innan besöket.
Allt gick så bra, jag hade Lilla T i famnen ammandes och nästan på gräns till sömn när sköterskan satte in den lilla hörselsnäckan i Lilla T högra öra. Det gick så fort, men det var en stir tung sten som ramlade av mina axlar när jag fick reda på att allt såg så bra ut efter bara någon sekunds undersökning.
Jag är så lättad över att allt verkar normalt med hennes hörsel då man har oroat sig över om något skulle vara fel.
Åkte hem i ett regntungt grått Stockholm trött som in i norden och det känns riktigt otäckt att köra bil när man är sådär hemskt trött och när hjärnan går i slowmotion. Ett tag så funderade jag faktiskt på att köra in till vägkanten och ta mig en tupplur, men tror att jag bara skulle bli ännu tröttare av det.
Tisdagen den 8 april 2008 (dag 26)
Idag var jag med Lilla T till BVC för att ta en ny vikt på henne och idag väger hon 4440 g och 55,1 cm lång. Även lilla huvudet mättes och mäter nu 37,7 cm.
Sköterskan frågade hur det är med Lilla T under kvällar och nätter och det är fortfarande rätt så oförändrat så hon föreslog att vi skulle prova Sempers magdroppar som vi redan gör. Hon är så virrig så.
Sedan så satte hon igång att ifrågasatta mig om jag verkligen skulle amma när det är så jobbigt med skrik och gråt kväller och nätter, knappt någon sömn och till på köpet ytterligare två små barn som behöver sin mamma.
Jag har aldrig hört något så sjukt i hela mitt liv och jag kände mig så förvånad att jag inte kunde få fram något vettigt argument eller liknande utan satt bara där och tog emot den ena kängen efter den andra.
Kunde hon inte eller vågade hon inte vräka ur sig något så korkat redan för 1 vecka sedan då min sambo och Lilla T pappa var med?
Jävla kärring, det är vad jag känner och jag tycker genast så illa om henne. Jag trodde att BVC verkligen fanns där för att stötta en med amning t.ex och så försöker hon ta ifrån mig det enda som gör att jag i alla fall känner mig lite lyckad som mamma som faktiskt kan amma och vill amma.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag skulle missunna Lilla T all den värme, trygghet och allt det som amningen för med sig bara för en simpel jävel tycker det enbart på grund av att jag har två små barn till som behöver sin mamma. Säger hon så till andra omföderskor, eller är det bara till mig som är så svag som hon säger det till? Varför?
Dessutom blir det mer jobb för mig och mindre sömn om jag ska upp varje natt och koka vatten i tekokaren, alltid se till att jag har kokat upp en tillbringare vatten på kvällen som har fått stå och svalna en stund innan den ställs i kylskåpet inför natten. Sedan diska flaska och napp, hälla hälften kylskåpskallt och hälften hett, hälla upp 2 strukna mått Nan 1, på med napp och så skaka, ta fram en platsked, droppa fram 10 minifomdroppar, ge Lilla T det, sätta henne eller lägga henne i famnen ge henne hälften av flaskans innehåll innan jag tar upp henne mot axeln för att låta henne rapa, och så lägga henne tillrätta i famnen igen för att ge det resterande innan jag åter igen lyfter henne mot axeln innan jag slutligen kan få henne att somna om och förhoppningsvis få några timmars eller kanske bara minuters vila själv innan det är dags igen. är det verkligen värt det extra besväret?
Istället för att bara ta fram bröstet, låta Lilla T få tag och snutta tills hon är nöjd.
Jag tycker sköterskan är väldigt konstig då hon ständigt avbryter sig själv, avslutar inte sina meningar, ska vara så gullig mot alla barn och pratar med tillgjord babyröst till dem och verkar rätt så ovetande om saker och ting men ska ändå spela besserwisser.
Jag känner mig så ledsen då ingen verkar stötta mig i amningen och förstå hur mycket tid, ork, tålamod och smärta det innebär innan det ger med sig. Jag har inte tänkt tanken på att så fort det slutar göra så himla ont då slutar jag att amma. Jag har utstått dagar och kvällar då jag haft så ont att jag inte alls har förstått förtjusningen över att amma överhuvudtaget. Jag har haft sår på bröstvårtorna som gjort så ont att jag grinat illa när Lilla T tagit tag för att mötta sig. Jag gör detta för att jag vill, för att jag ville ge mitt barn det naturligaste, renaste, bästa, näringsrika som finns, känna mig lyckad som mamma och behålla min kvinnlighet och så vill hon ta det ifrån mig. Det som är det bästa man kan ge sitt barn. varför blir man så matad med att amma ska man om man är en bra och lyckad mamma under graviditeten och så vill hon ta bort det redan under Lilla T första levnadmånad.
Jag hade tänkt att göra ärenden på stan innan jag skulle ta mig hem men jag var så fruktansvärt trött och det såg även sköterskan och hon bad mig att åka raka vägen hem och sova istället och jag hade verkligen den tanken huvudet hela tiden.
Jag känner mig så konstig, det känns som hjärnan går i slowmotion där jag kan se mig själv göra en sak bara någon sekund innan jag verkligen gör det. Eller tro mig stötta på problem som jag inte ser hur jag ska lösa och sedan visar det sig att jag lagt ner en massa energi på saker som inte ens var eller blev ett problem.
Lilla T har numera varit vaken ett tag när det är dags att hämta storasyskonen på förskolan och något hon inte gillar det är sitta fastspänd i babyskyddet när man själv ska ta på sig ytterkläder eller innan man har startat bilen och kommit iväg eller kör alldeles för långsamt på en 30-väg.
Så länge man gungar det, bär det eller åker så går det bra och hon är nöjd.
Sköterskan frågade hur det är med Lilla T under kvällar och nätter och det är fortfarande rätt så oförändrat så hon föreslog att vi skulle prova Sempers magdroppar som vi redan gör. Hon är så virrig så.
Sedan så satte hon igång att ifrågasatta mig om jag verkligen skulle amma när det är så jobbigt med skrik och gråt kväller och nätter, knappt någon sömn och till på köpet ytterligare två små barn som behöver sin mamma.
Jag har aldrig hört något så sjukt i hela mitt liv och jag kände mig så förvånad att jag inte kunde få fram något vettigt argument eller liknande utan satt bara där och tog emot den ena kängen efter den andra.
Kunde hon inte eller vågade hon inte vräka ur sig något så korkat redan för 1 vecka sedan då min sambo och Lilla T pappa var med?
Jävla kärring, det är vad jag känner och jag tycker genast så illa om henne. Jag trodde att BVC verkligen fanns där för att stötta en med amning t.ex och så försöker hon ta ifrån mig det enda som gör att jag i alla fall känner mig lite lyckad som mamma som faktiskt kan amma och vill amma.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag skulle missunna Lilla T all den värme, trygghet och allt det som amningen för med sig bara för en simpel jävel tycker det enbart på grund av att jag har två små barn till som behöver sin mamma. Säger hon så till andra omföderskor, eller är det bara till mig som är så svag som hon säger det till? Varför?
Dessutom blir det mer jobb för mig och mindre sömn om jag ska upp varje natt och koka vatten i tekokaren, alltid se till att jag har kokat upp en tillbringare vatten på kvällen som har fått stå och svalna en stund innan den ställs i kylskåpet inför natten. Sedan diska flaska och napp, hälla hälften kylskåpskallt och hälften hett, hälla upp 2 strukna mått Nan 1, på med napp och så skaka, ta fram en platsked, droppa fram 10 minifomdroppar, ge Lilla T det, sätta henne eller lägga henne i famnen ge henne hälften av flaskans innehåll innan jag tar upp henne mot axeln för att låta henne rapa, och så lägga henne tillrätta i famnen igen för att ge det resterande innan jag åter igen lyfter henne mot axeln innan jag slutligen kan få henne att somna om och förhoppningsvis få några timmars eller kanske bara minuters vila själv innan det är dags igen. är det verkligen värt det extra besväret?
Istället för att bara ta fram bröstet, låta Lilla T få tag och snutta tills hon är nöjd.
Jag tycker sköterskan är väldigt konstig då hon ständigt avbryter sig själv, avslutar inte sina meningar, ska vara så gullig mot alla barn och pratar med tillgjord babyröst till dem och verkar rätt så ovetande om saker och ting men ska ändå spela besserwisser.
Jag känner mig så ledsen då ingen verkar stötta mig i amningen och förstå hur mycket tid, ork, tålamod och smärta det innebär innan det ger med sig. Jag har inte tänkt tanken på att så fort det slutar göra så himla ont då slutar jag att amma. Jag har utstått dagar och kvällar då jag haft så ont att jag inte alls har förstått förtjusningen över att amma överhuvudtaget. Jag har haft sår på bröstvårtorna som gjort så ont att jag grinat illa när Lilla T tagit tag för att mötta sig. Jag gör detta för att jag vill, för att jag ville ge mitt barn det naturligaste, renaste, bästa, näringsrika som finns, känna mig lyckad som mamma och behålla min kvinnlighet och så vill hon ta det ifrån mig. Det som är det bästa man kan ge sitt barn. varför blir man så matad med att amma ska man om man är en bra och lyckad mamma under graviditeten och så vill hon ta bort det redan under Lilla T första levnadmånad.
Jag hade tänkt att göra ärenden på stan innan jag skulle ta mig hem men jag var så fruktansvärt trött och det såg även sköterskan och hon bad mig att åka raka vägen hem och sova istället och jag hade verkligen den tanken huvudet hela tiden.
Jag känner mig så konstig, det känns som hjärnan går i slowmotion där jag kan se mig själv göra en sak bara någon sekund innan jag verkligen gör det. Eller tro mig stötta på problem som jag inte ser hur jag ska lösa och sedan visar det sig att jag lagt ner en massa energi på saker som inte ens var eller blev ett problem.
Lilla T har numera varit vaken ett tag när det är dags att hämta storasyskonen på förskolan och något hon inte gillar det är sitta fastspänd i babyskyddet när man själv ska ta på sig ytterkläder eller innan man har startat bilen och kommit iväg eller kör alldeles för långsamt på en 30-väg.
Så länge man gungar det, bär det eller åker så går det bra och hon är nöjd.
Måndagen den 7 april 2008 (Dag 25)
Egentligen borde jag ta till vara på tiden som är nu då Lilla T är så liten och ta sköna barnvagnspromenader i vårvädret, ta mig ner till centrum på egen hand med bara henne, men det blir aldrig så.
Fortfarande är det bökigt att hämta son och dotter på förskolan. Det är först när man ska ta sig från bilen och hem så det bökiga oftast sker.
Oftast så är det dottern som inte vill gå uppför trapporna, tänk att det fanns en tid för inte alltför länge sedan då hon vägrade att bli buren och prompt skulle gå och nu är det tvärtom.
Sedan är inte alltid sonen så samarbetsvillig. Jag vet inte vad som är värst av dem. Lika jobbiga, men på olika sätt.
Det är väldigt jobbigt, tungt och svettigt att bära två barn upp för alla 3 trappor själv så det går antingen till så att jag bär upp för en trapp och vilar innan jag tar nästa vilket gör att sonen håller på och och går i taket av otålig väntan. Annars så får jag lämna dottern ensam i trappen ett tag och snabbt ta mig upp, lyfta ur Lilla T och ta mig så gott som allt på överkroppen utom tröja och så skynda mig ner och bära upp dottern för alla 3 trapporna.
Tänk om hon kunde gå själv, eller ännu hellre tänk om det fanns hiss.
Fortfarande är det bökigt att hämta son och dotter på förskolan. Det är först när man ska ta sig från bilen och hem så det bökiga oftast sker.
Oftast så är det dottern som inte vill gå uppför trapporna, tänk att det fanns en tid för inte alltför länge sedan då hon vägrade att bli buren och prompt skulle gå och nu är det tvärtom.
Sedan är inte alltid sonen så samarbetsvillig. Jag vet inte vad som är värst av dem. Lika jobbiga, men på olika sätt.
Det är väldigt jobbigt, tungt och svettigt att bära två barn upp för alla 3 trappor själv så det går antingen till så att jag bär upp för en trapp och vilar innan jag tar nästa vilket gör att sonen håller på och och går i taket av otålig väntan. Annars så får jag lämna dottern ensam i trappen ett tag och snabbt ta mig upp, lyfta ur Lilla T och ta mig så gott som allt på överkroppen utom tröja och så skynda mig ner och bära upp dottern för alla 3 trapporna.
Tänk om hon kunde gå själv, eller ännu hellre tänk om det fanns hiss.
Lördagen den 5 april 2008 (Dag 23)
Hemma och gör inget speciellt.
Antar att sambon diskar bort veckans disk.
Antar att sambon diskar bort veckans disk.
Fredagen den 4 april 2008 (Dag 22)
Nu är det ordnat så från och med idag så går sonen och dottern på förskola måndag-fredag mellan 07.00-15.00, men jag kan om det kör ihop sig hämta senast 15.30.
Det känns så befriande att slippa dem där 30 timmarna i veckan att själv ansvara för 3 barn på egen hand sedan får andra tycka och tänka vad dem vill. Hellre är jag en glad, utvilad bra mamma än en ledsen, sur, trött och dålig mamma som går under av trötthet och kanske går in i väggen och inte fixar någonting.
Det var så skönt att ligga kvar och somna om på morgonen och veta att jag kunde sova till Lilla T väckte mig.
Var hemma med Lilla T hela dagen som spenderades en hel del framför dataskärmen. Ammade och bytte blöja på Lilla T, gosade, pratade, sjöng och vjyssade Lilla T och så hade jag även en del egentid som är så viktig för mig som mamma.
Hämtade sonen och dottern på förskolan vid 15.30 och trots att jag är glad över att det skett en bättre förändring så var det fortfarande jobbigt idag för sonen ville inte gå ur bilen trots att jag bad honom upprepade gånger att gå ur bilen så till slut var jag tvungen att dra ut honom ur bilen då vi alla väntade på honom så vi skulle komma hem någongång så att jag kunde få amma Lilla T innan hon skulle börja gnälla och slutligen skrika.
Det hela slutar med att sonen blir tvärsur och vägrar att gå och trots tjat så vägrar han och gör tvärt emot och går åt motsatt håll så jag går hemåt med Lilla T i bärsele och drar vagnen då inte dottern vill åka vagn. Tänker att sonen vet vilken väg vi går samt var vi bor så han kommer säkert efter oss om vi går. Men sonen kommer inte och dottern vill inte heller gå så länge inte storebror kommer så istället för att dotterna ska stå och vänta på honom så bär jag jag dottern till porten trots att det är så tungt. Varför jag inte satte henne i vagnen vet jag inte, men just då orkade jag inte med ytterligare en som kanske skulle börja sura eller gråta, jag ville hem fortast möjligst på enklaste sätt.
Hämtar dotterns vagn med ståbräda när sonen kommer gående och blir glad av att se mig och dessutom har vagn med mig så att han kan åka ståbräda sista biten fram till porten.
Ska bara köra upp vagnen upp för steget inna den den ska ställas in i barnvagnsförrådet då sonen slår i hakan i vagnens handtag och det var absolut inte min mening. Så var vi tillbaks på ruta 1...igen. Mitt tålamod är slut vid detta laget och dessutom druknar jag snart i min egen svett.
Väl inne i trapphuset så vägrar dottern gå upp för dem 3 trapporna själv utan jag ska bära henne upp.
Sonen kommer självmant traskar upp för alla 3 trappor själv så jag följer efter nu när han gör så som jag vill och lämnar dottern ensam i trappen medan jag går upp och låser upp för sonen och tar av mig jacka, lyfter ur Lilla T och tar av mig bärselen och ber sonen hålla ett litet öga på lillasyster så länge medan jag bara ska gå ner och bära upp hans äldre lillasyster.
När vi alla slutligen är hemma så ska ytterkläder tas av, film sättas på så jag äntligen kan sätta mig och andas ut och amma Lilla T i förhoppningsvis i 5 lugna minuter innan hela havet stormar igen.
När sambon väl kommer hem så tar han med sig son och dotter och åker och handlar medan jag vilar mig en stund med Lilla T.
Son och dotter får middag, nattas och sedan så äter sambon och jag middag framför Talang 2008 på TV:n.
Det känns så befriande att slippa dem där 30 timmarna i veckan att själv ansvara för 3 barn på egen hand sedan får andra tycka och tänka vad dem vill. Hellre är jag en glad, utvilad bra mamma än en ledsen, sur, trött och dålig mamma som går under av trötthet och kanske går in i väggen och inte fixar någonting.
Det var så skönt att ligga kvar och somna om på morgonen och veta att jag kunde sova till Lilla T väckte mig.
Var hemma med Lilla T hela dagen som spenderades en hel del framför dataskärmen. Ammade och bytte blöja på Lilla T, gosade, pratade, sjöng och vjyssade Lilla T och så hade jag även en del egentid som är så viktig för mig som mamma.
Hämtade sonen och dottern på förskolan vid 15.30 och trots att jag är glad över att det skett en bättre förändring så var det fortfarande jobbigt idag för sonen ville inte gå ur bilen trots att jag bad honom upprepade gånger att gå ur bilen så till slut var jag tvungen att dra ut honom ur bilen då vi alla väntade på honom så vi skulle komma hem någongång så att jag kunde få amma Lilla T innan hon skulle börja gnälla och slutligen skrika.
Det hela slutar med att sonen blir tvärsur och vägrar att gå och trots tjat så vägrar han och gör tvärt emot och går åt motsatt håll så jag går hemåt med Lilla T i bärsele och drar vagnen då inte dottern vill åka vagn. Tänker att sonen vet vilken väg vi går samt var vi bor så han kommer säkert efter oss om vi går. Men sonen kommer inte och dottern vill inte heller gå så länge inte storebror kommer så istället för att dotterna ska stå och vänta på honom så bär jag jag dottern till porten trots att det är så tungt. Varför jag inte satte henne i vagnen vet jag inte, men just då orkade jag inte med ytterligare en som kanske skulle börja sura eller gråta, jag ville hem fortast möjligst på enklaste sätt.
Hämtar dotterns vagn med ståbräda när sonen kommer gående och blir glad av att se mig och dessutom har vagn med mig så att han kan åka ståbräda sista biten fram till porten.
Ska bara köra upp vagnen upp för steget inna den den ska ställas in i barnvagnsförrådet då sonen slår i hakan i vagnens handtag och det var absolut inte min mening. Så var vi tillbaks på ruta 1...igen. Mitt tålamod är slut vid detta laget och dessutom druknar jag snart i min egen svett.
Väl inne i trapphuset så vägrar dottern gå upp för dem 3 trapporna själv utan jag ska bära henne upp.
Sonen kommer självmant traskar upp för alla 3 trappor själv så jag följer efter nu när han gör så som jag vill och lämnar dottern ensam i trappen medan jag går upp och låser upp för sonen och tar av mig jacka, lyfter ur Lilla T och tar av mig bärselen och ber sonen hålla ett litet öga på lillasyster så länge medan jag bara ska gå ner och bära upp hans äldre lillasyster.
När vi alla slutligen är hemma så ska ytterkläder tas av, film sättas på så jag äntligen kan sätta mig och andas ut och amma Lilla T i förhoppningsvis i 5 lugna minuter innan hela havet stormar igen.
När sambon väl kommer hem så tar han med sig son och dotter och åker och handlar medan jag vilar mig en stund med Lilla T.
Son och dotter får middag, nattas och sedan så äter sambon och jag middag framför Talang 2008 på TV:n.
Torsdagen den 3 april 2008 (Dag 21)
Lilla T skriker, gråter, bajsar och sover oroligt fram till 02.30 på natten, först då kan jag koppla av och få mig några timmars sömn, men det är på tok alldeles för lite för att jag ska må bra och fungera som människa och mamma.
Vid 06.00 börjar min dag igen för att 3 timmar senare lämna son och dotter på förskola. Lilla T sover oftast som skönast och längst så det känns så tråkigt att behöva sitiga upp 3 timmar innan det är dags, att väcka Lilla T som sover och dessutom böka på henne genom att byta blöja, klä på, amma och spänna fast henne i ett babyskydd och flängas runt fram och tillbaka.
Sambon ska i vilket fall som helst upp och iväg till jobbet, men att han ska lämna son och dotter först vid 09.00 och komma till jobbet vid 10.00 det fungerar inte och det finns ingen chans att hans chef skulle gå med på det.
Att då lämna son och dotter vid 07.00 och så fortfarande hålla fast vid 15 timmars principen innebär att jag då ska hämta dem redan vid 12.00, mitt i dotterns vila och dessutom ska jag då ensam ansvara för 3 barn på egen hand i nästan 6 timmar och det känns som mer än jag klarar av. Som det är nu så klarar jag med näppe av 2 timmar på egen hand på morgonen, att få iväg dem i tid och hämta dem och sedan åter igen vara själv med allt var innebär i nästan 3 timmar på eftermiddagen.
Idag ska vi passande nog på samtal tillsammans på Familjecenter och då ska jag lägga fram mitt önskemål om att jag skulle vilja att sambon lämnar son och dotter så jag slipper känna panik, frustration och irritation över att aldrig få chansen att ta igen så mycket förlorad sömn.
Ska även fråga om möjligheten att kanske få hämta något senare, framåt 16.00 och om det går för sig att ha sonen och dottern åtminstone några timmar även måndag och fredag för jag känner att jag kommer inte klara en hel dag själv från tidig morgon till sen kväll utan att ha ångest och knappt få en blund i ögonen natten innan och det går bara inte.
På samtalet samtalade vi just om förskolan, hur det fungerar för mig att lämna på morgonen och hämta på eftermiddagen och jag sa som det var och lämnade mina önskemål och tankar så nu ska XX ta kontakt med XX som är rektor över rektorsområdet och se om vi kan få dispans och hon kunde inte tro att det skulle vara några som helst svårigheter med det.
Vid 06.00 börjar min dag igen för att 3 timmar senare lämna son och dotter på förskola. Lilla T sover oftast som skönast och längst så det känns så tråkigt att behöva sitiga upp 3 timmar innan det är dags, att väcka Lilla T som sover och dessutom böka på henne genom att byta blöja, klä på, amma och spänna fast henne i ett babyskydd och flängas runt fram och tillbaka.
Sambon ska i vilket fall som helst upp och iväg till jobbet, men att han ska lämna son och dotter först vid 09.00 och komma till jobbet vid 10.00 det fungerar inte och det finns ingen chans att hans chef skulle gå med på det.
Att då lämna son och dotter vid 07.00 och så fortfarande hålla fast vid 15 timmars principen innebär att jag då ska hämta dem redan vid 12.00, mitt i dotterns vila och dessutom ska jag då ensam ansvara för 3 barn på egen hand i nästan 6 timmar och det känns som mer än jag klarar av. Som det är nu så klarar jag med näppe av 2 timmar på egen hand på morgonen, att få iväg dem i tid och hämta dem och sedan åter igen vara själv med allt var innebär i nästan 3 timmar på eftermiddagen.
Idag ska vi passande nog på samtal tillsammans på Familjecenter och då ska jag lägga fram mitt önskemål om att jag skulle vilja att sambon lämnar son och dotter så jag slipper känna panik, frustration och irritation över att aldrig få chansen att ta igen så mycket förlorad sömn.
Ska även fråga om möjligheten att kanske få hämta något senare, framåt 16.00 och om det går för sig att ha sonen och dottern åtminstone några timmar även måndag och fredag för jag känner att jag kommer inte klara en hel dag själv från tidig morgon till sen kväll utan att ha ångest och knappt få en blund i ögonen natten innan och det går bara inte.
På samtalet samtalade vi just om förskolan, hur det fungerar för mig att lämna på morgonen och hämta på eftermiddagen och jag sa som det var och lämnade mina önskemål och tankar så nu ska XX ta kontakt med XX som är rektor över rektorsområdet och se om vi kan få dispans och hon kunde inte tro att det skulle vara några som helst svårigheter med det.
Onsdagen den 2 april 2008 (Dag 20)
Idag var vi på återbesök på förlossningen för att tillsammans med vår barnmorska gå igenom den.
Tyvärr så blev inte besöket vad jag hade hoppats på. Jag tror inte barnmorskan kan så bra svenska och missuppfattar mycket av vad man säger. Sedan säger hon något helt annat än vad jag fått berättat av mig av sambon och vår doula.
Sedan tycker hon konstigt nog att jag verkar klaga och på något sätt framför kritik mot henne, men så är det absolut inte. Hon ser det som att jag ska vara otroligt nöjd över förlossningen som hon kallar för en ren drömförlossning. Vet inte varför hon sammanfattar den så då inte jag upplever den så. Själv föder jag hellre barn i 10 timmar med full kontroll än i 3 timmar och blir berövad hela födelseögonblicket och mer därtill.
Dessutom kan jag känna ett obehag när jag benämns som "hon som födde barn på 3 timmar" och det snackas om mig och min förlossning i deras lunchrum. Jag vill inte vara till allmän beskådan i det sammanhanget.
Dessutom tycker hon inte att jag ska fastna här och älta detta om och om igen. Jag vet inte hur jag ska tolka det för jag anser inte själv att jag fastnat i det hela och gång på gång ältar det. Det enda jag ville var att prata igenom förlossningen med den barnmorska som hade det medicinska ansvaret och var med och hon kanske hade mer koll på hela händelsen och någon viktig detalj för mig som inte sambon eller doulan mindes.
Sedan känner jag mig inte alls bekväm med känslan att alla spontant tror att dem ska få min Lilla T i famnen. Jag ser henne fortfarande som min totala egendom som jag inte vill ska vandra från famn till famn.
Sambon körde hem oss innan han tog sig till jobbet.
Vid 14 så hämtade Lilla T och jag hennes storasyskon på förskolan. Det var kämpigt att hinna med, att hinna med att ensam ansvara för 3 små barn på egen hand.
Tyvärr så blev inte besöket vad jag hade hoppats på. Jag tror inte barnmorskan kan så bra svenska och missuppfattar mycket av vad man säger. Sedan säger hon något helt annat än vad jag fått berättat av mig av sambon och vår doula.
Sedan tycker hon konstigt nog att jag verkar klaga och på något sätt framför kritik mot henne, men så är det absolut inte. Hon ser det som att jag ska vara otroligt nöjd över förlossningen som hon kallar för en ren drömförlossning. Vet inte varför hon sammanfattar den så då inte jag upplever den så. Själv föder jag hellre barn i 10 timmar med full kontroll än i 3 timmar och blir berövad hela födelseögonblicket och mer därtill.
Dessutom kan jag känna ett obehag när jag benämns som "hon som födde barn på 3 timmar" och det snackas om mig och min förlossning i deras lunchrum. Jag vill inte vara till allmän beskådan i det sammanhanget.
Dessutom tycker hon inte att jag ska fastna här och älta detta om och om igen. Jag vet inte hur jag ska tolka det för jag anser inte själv att jag fastnat i det hela och gång på gång ältar det. Det enda jag ville var att prata igenom förlossningen med den barnmorska som hade det medicinska ansvaret och var med och hon kanske hade mer koll på hela händelsen och någon viktig detalj för mig som inte sambon eller doulan mindes.
Sedan känner jag mig inte alls bekväm med känslan att alla spontant tror att dem ska få min Lilla T i famnen. Jag ser henne fortfarande som min totala egendom som jag inte vill ska vandra från famn till famn.
Sambon körde hem oss innan han tog sig till jobbet.
Vid 14 så hämtade Lilla T och jag hennes storasyskon på förskolan. Det var kämpigt att hinna med, att hinna med att ensam ansvara för 3 små barn på egen hand.
Tisdagen den 1 april 2008 (Dag 19)
Idag har Lilla T och jag slutfotograferas för tidningen Amelia Vänta barn som kommer ut i butikerna i maj.
Jag fick berätta kortfattat om förlossningen för det ska tydligen vara med i repotaget.
Fotograferingen gick tills dess att Lilla T blev hungrig. Nu hoppas man bara på att bilderna blev bra så man inte lyckats med konststycket att göra någon konstig min eller blunda exakt då.
Imorgon så är det slut på dem fridfulla dagarna då sambon ska återgå till arbetet igen. Jag kan inte inte förstå hur fort dessa pappadagar har gått, istället för dem ordinarie 10 pappadagarna så han faktiskt varit hemma i 15 dagar då det var påsk emellan.
Jag fick berätta kortfattat om förlossningen för det ska tydligen vara med i repotaget.
Fotograferingen gick tills dess att Lilla T blev hungrig. Nu hoppas man bara på att bilderna blev bra så man inte lyckats med konststycket att göra någon konstig min eller blunda exakt då.
Imorgon så är det slut på dem fridfulla dagarna då sambon ska återgå till arbetet igen. Jag kan inte inte förstå hur fort dessa pappadagar har gått, istället för dem ordinarie 10 pappadagarna så han faktiskt varit hemma i 15 dagar då det var påsk emellan.
Måndagen den 31 mars 2008 (Dag 18)
Idag var vi på viktkontroll på BVC med Lilla T som fortfarande inte har gått upp tillfredsställande i vikt så nu tycker sköterskan att vi ska ge henne 60 ml/mål Nan 1 på kvällen och eftersom det är ganska så stor mängd så kan vi nu ge det på nappflaska istället för på kopp.
Hon tycker även att vi ska prova och se om Lilla T mage skulle må så mycket bättre om vi provade att ge henne Sempers magdroppar.
Vi åker hem och landar en stund innan vi far iväg igen till sjukhuset på ett nytt hörseltest på Lilla T.
Idag var det riktigt jobbigt för det är fortfarande inte bra med hennes höra öra så nu ska vi få en tid till audinommottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge.
Jag var så orolig och nu är jag ännu mer skärrad att Lilla T kanske är döv på höger öra. Snälla, om det finns en högre makt gör så att allt är som det ska när vi ska dit.
Hungriga är vi så köper med oss sallad hem och även senaste nr av Föräldrar & Barn, Sempers magdroppar till Lilla T och så dinappar för nyfödda.
Vi åker hem och äter innan sambon åker ner för att hämta våra små på förskolan.
Hon tycker även att vi ska prova och se om Lilla T mage skulle må så mycket bättre om vi provade att ge henne Sempers magdroppar.
Vi åker hem och landar en stund innan vi far iväg igen till sjukhuset på ett nytt hörseltest på Lilla T.
Idag var det riktigt jobbigt för det är fortfarande inte bra med hennes höra öra så nu ska vi få en tid till audinommottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge.
Jag var så orolig och nu är jag ännu mer skärrad att Lilla T kanske är döv på höger öra. Snälla, om det finns en högre makt gör så att allt är som det ska när vi ska dit.
Hungriga är vi så köper med oss sallad hem och även senaste nr av Föräldrar & Barn, Sempers magdroppar till Lilla T och så dinappar för nyfödda.
Vi åker hem och äter innan sambon åker ner för att hämta våra små på förskolan.
Söndagen den 30 mars 2008 (Dag 18)
Idag så tvättade vi bl.a den filt som jag köpte åt Lilla T i fredags.
På kvällen så fick Lilla T bada och det gillade hon verkligen. Vi förevigade det hela med att ta underbara foton och filma första gången i badbaljan med en kamera vi lånat från sambons företag.
På kvällen så fick Lilla T bada och det gillade hon verkligen. Vi förevigade det hela med att ta underbara foton och filma första gången i badbaljan med en kamera vi lånat från sambons företag.
Lördagen den 29 mars 2008 (Dag 17)
Lilla T och jag håller oss hemma idag då vi var ute på en tur igår, hon kan behöva lugn och ro när hon är så liten så medan sambon och våra övriga små åker in till Säkerhetsbutiken på Kungsholmen så sover Lilla T sött i min famn medan jag läser ikapp i en av de trådar jag följer på Familjeliv.se
Nu har äntligen Lilla T fått sitt efterlängtade babyskydd, en Acta Graco Logico S i färgen Metropolitan och den är så fin.
Det blev även ett lammskinn till vagnen för 395 kr så det var ett fynd.
Det blev nudlar till lunch, men det var ingen smakupplevelse.
Vid 18-tiden då Bolibompa börjar så var sonen och dottern så trötta så en hel timme före vi normalt nattar dem så fick vi lägga dem för dem orkade inte längre.
Sambon och jag åt nachos till middag framför TV:n.
Istället för det röda teet på kvällen så provade jag anis och fänkålste och det var faktiskt inte så tokigt. Jag gav några små kylda teskedar till Lilla T som hon rynkade på näsan åt, men jag tycker mig att det nog har gett lite effekt i alla afll för hon har inte lika ont i magen och inte lika mycket och illaluktande gaser heller.
Fortfarande är inte Lilla T nöjd på kvällarna och nätterna. Från 21.00 på kvällen fram till 02.15 på natten så ammas det, hon skriker och gråter och släpper en hel del gaser.
Sedan sover hon intill mig eller sambon, ibland på oss, fram till 05 på morgonen då hon vill amma igen en liten stund innan hon somnar om och sover en stund till.
Nu har äntligen Lilla T fått sitt efterlängtade babyskydd, en Acta Graco Logico S i färgen Metropolitan och den är så fin.
Det blev även ett lammskinn till vagnen för 395 kr så det var ett fynd.
Det blev nudlar till lunch, men det var ingen smakupplevelse.
Vid 18-tiden då Bolibompa börjar så var sonen och dottern så trötta så en hel timme före vi normalt nattar dem så fick vi lägga dem för dem orkade inte längre.
Sambon och jag åt nachos till middag framför TV:n.
Istället för det röda teet på kvällen så provade jag anis och fänkålste och det var faktiskt inte så tokigt. Jag gav några små kylda teskedar till Lilla T som hon rynkade på näsan åt, men jag tycker mig att det nog har gett lite effekt i alla afll för hon har inte lika ont i magen och inte lika mycket och illaluktande gaser heller.
Fortfarande är inte Lilla T nöjd på kvällarna och nätterna. Från 21.00 på kvällen fram till 02.15 på natten så ammas det, hon skriker och gråter och släpper en hel del gaser.
Sedan sover hon intill mig eller sambon, ibland på oss, fram till 05 på morgonen då hon vill amma igen en liten stund innan hon somnar om och sover en stund till.
Fredagen den 28 mars 2008 (Dag 16)
Idag är sonen och dottern äntligen friska och på förskolan och det passar väldigt bra då sambon måste fara på ett viktigt möte på sitt arbete med sin chef.
Vi tänkte slå två flugor i en smäll och efter det åka förbi Säkerhetsbutiken på Kungsholmen och köpa ett babyskydd till Lilla T så jag packar ihop och följer med.
Lilla T och jag tar en barnvagnspromenad från Slussen ända bort till Kungsgatan där jag köper gips på Panduro för att göra ett gipsavtryck av Lilla T ena hand.
Sedan går jag vidare till Drottninggatan till Kapp-Ahl för att ta mig en närmare titt på en molnbody som jag hört talas om, men jag tycker inte den verkar så himla speciell så det blir bara en filt till Lilla T.
Tog en sväng in på Åhlens City för att ta mig en titt på Barbapappa kläderna, men dem inte så speciella dem heller så det blev inget köp.
Försökte mig på att hitta både skötrum och amningshörna, men jag hittade då varken det ena eller det andra.
Slog en pling till sambon som var klar och vi bestämde att han skulle hämta upp oss vid Cityterminalen om en liten stund så jag begav mig dit och slank in i en godisbutik som låg längs vägen som såg rätt så öde ut. Det var en familj därinne som tydligen störde butiksägaren för han skällde ut dem efter noter och var allmänt otrevlig mot dem.
Jag köpte lite godis men hade inga kontanter på mig så jag frågade om han tog betalkort och han bara stirrade på mig som jag inte var riktigt klok då det bara gick på 12 kronor och han tog en extra avgift på 15 kr för det. Men vad ska jag göra då, men han var schysst så jag fick min lilla godispåse för 13 kr.
Sambon hämtade upp oss vid Cityterminalen och vi åkte till Fleminggatan för att köpa ett babyskydd, men fann ingen parkering och Lilla T hungerskrek och paniken växte så till slut fick vi ställa oss framför en utfart där man egentligen inte fick stå. Vi satt kvar i bilen och jag ammade. Ett tag funderade vi på om sambon ändå skulle rusa ner till butiken och köpa medan jag satt kvar och ammade och om det nu var så att någon skulle tycka att vi stod tokigt till så skulle jag kunna flytta på bilen, men det verkade för avancerat för mig med ett litet barn vid bröstet att närsom behöva avbryta amningen, spänna fast Lilla T och leta efter en parkering så vi valde att åka ut till Veddesta som jag fick för mig låg ut mot Haninge.
Vi åker och åker och och någon Veddesta verkar inte finnas så vi tar oss en ordentlig titt på kartan och inser att Veddesta ligger i Järfälla och inte ut mot Haninge. Jag kan inte skratta åt missödet utan gråter helt förtvivlat och det känns verkligen som Lilla T för all framtid ska få sitta i landstingets babyskydd som vi lånat på nåder av BB-avdelningen.
Plötsligt så kommer jag på att det ska ligga en butik i Länna och det ligger inte så långt härifrån så vi far dit. Det är skrattretande, men när vi kommer dit så har dem just lunchstängt mellan 13.00-14.00 och det var för ca 6 minuter sedan dem stängde för lunch. Detta kan bara inte vara sant, men det är det.
Vi åker till Mc Donalds i Haninge och äter vår hamburgare på Babylands parkering. Inne på Babyland så rear dem ut utgående modeller av Autobaby i grälla hemska färger för 895 kr. Vi tittar på dem, men jag tycker då att Lilla T sitter så mycket bättre och mer tillbakalutad i Logico S så vi åker till Länna trots alls.
I Länna tar dem 400 kr mindre för Logico S än Babyland, men färgerna är inte att hurra för så vi åker tomhänta hem.
Vi tar en sväng till Babyland på hemmaplan, men var färgerna hemska i Länna så var det ännu värre i Weda.
På vägen hem så ringer dessutom fotografen XX upp som jag fotograferade mig hos under graviditeten för ett kommande repotage i Amelia Vänta barn och hon undrar nu om det har kommit någon liten ny världsmedborgare till världen och det har det ju, men mina tankar är på lite annat håll för tillfället, men vi betsämmer att Lilla T och jag ska dyka upp på slutfotografering i studion den 1 april.
Sambon släpper av Lilla T och mig hemma och tar en sväng förbi Sagoslottet och Trollmor nere i centrum som inte ens har det babyskyddet hemma, innan han ska förbi förskolan hämta våra små.
Sambon loggar in på Säkerhetsbutikens hemsida och ser att dem tar 1295 kr för Logico S i 2007 års färger, men det kvittar för oss så jag ringer och frågar om har kvar färgen Metropolitan och om dem kan lägga undan en åt oss tills imorgon och det går så bra så.
På kvällen tittar jag på finalen av Let´s Dance och Tina Nordström vinner precis som jag har trott.
Lilla T är helt otröstlig på kvällen och natten och bara skriker och gråter och verkar ha det riktigt besvärligt med sina lilla mage och hennes gaser luktar inte mumma heller. Funderar om det kan vara Babysemp som hennes mage inte klarar av att smälta så bra för ingen av våra andra små har mått bra av den. Sonen kaskadkräktes av den och dottern blev stenhård i magen av den så efter 2 veckor så gick vi över till Nan 1 och nu verkar det som att vi inte har så mycket att förlora att byta till Nan 1 efter 17 dagar och se om det blir bättre.
Jag tycker så synd om henne och känner mig fullkomligt maktlös som inte kan lindra mer än att amma, hålla henne i famnen och gunga henne lätt. Vet inte om det är helt fel att amma och göra henne ännu mer mätt till följd att hon kanske får ännu ondare, men samtidigt så verkar hon vilja bli ammad så jag vet inte alls hur jag ska göra.
Uppenbarligen så verkar inte min bröstmjölk mätta henne och jag frågar mig själv om jag kanske ammar för sällan trots att det inte känns som jag gör så mycket annat när jag väl är hemma. Kanske beror det på att jag jag får i mig alldeles för lite med vätska.
Funderar på hur mycket bröstmjölk jag egentligen får i henne vid varje mål. Ett tag verkade det som att brösten var fulla, men nu verkar dem tomma och dessutom går inte Lilla T upp tillfredsställande i vikt och hon verkar inte heller nöjd på kvällar och nätter.
Att amma är inte lätt och det underlättas heller av att Lilla T har svårt att få ett bra grepp om vänster bröstvårta som är lite lätt indragen.
Tycker ändå att amningen fungerar bra under förmiddagen och då verkar Lilla T så nöjd och tar några snabba tag innan hon slumrar om.
Vi tänkte slå två flugor i en smäll och efter det åka förbi Säkerhetsbutiken på Kungsholmen och köpa ett babyskydd till Lilla T så jag packar ihop och följer med.
Lilla T och jag tar en barnvagnspromenad från Slussen ända bort till Kungsgatan där jag köper gips på Panduro för att göra ett gipsavtryck av Lilla T ena hand.
Sedan går jag vidare till Drottninggatan till Kapp-Ahl för att ta mig en närmare titt på en molnbody som jag hört talas om, men jag tycker inte den verkar så himla speciell så det blir bara en filt till Lilla T.
Tog en sväng in på Åhlens City för att ta mig en titt på Barbapappa kläderna, men dem inte så speciella dem heller så det blev inget köp.
Försökte mig på att hitta både skötrum och amningshörna, men jag hittade då varken det ena eller det andra.
Slog en pling till sambon som var klar och vi bestämde att han skulle hämta upp oss vid Cityterminalen om en liten stund så jag begav mig dit och slank in i en godisbutik som låg längs vägen som såg rätt så öde ut. Det var en familj därinne som tydligen störde butiksägaren för han skällde ut dem efter noter och var allmänt otrevlig mot dem.
Jag köpte lite godis men hade inga kontanter på mig så jag frågade om han tog betalkort och han bara stirrade på mig som jag inte var riktigt klok då det bara gick på 12 kronor och han tog en extra avgift på 15 kr för det. Men vad ska jag göra då, men han var schysst så jag fick min lilla godispåse för 13 kr.
Sambon hämtade upp oss vid Cityterminalen och vi åkte till Fleminggatan för att köpa ett babyskydd, men fann ingen parkering och Lilla T hungerskrek och paniken växte så till slut fick vi ställa oss framför en utfart där man egentligen inte fick stå. Vi satt kvar i bilen och jag ammade. Ett tag funderade vi på om sambon ändå skulle rusa ner till butiken och köpa medan jag satt kvar och ammade och om det nu var så att någon skulle tycka att vi stod tokigt till så skulle jag kunna flytta på bilen, men det verkade för avancerat för mig med ett litet barn vid bröstet att närsom behöva avbryta amningen, spänna fast Lilla T och leta efter en parkering så vi valde att åka ut till Veddesta som jag fick för mig låg ut mot Haninge.
Vi åker och åker och och någon Veddesta verkar inte finnas så vi tar oss en ordentlig titt på kartan och inser att Veddesta ligger i Järfälla och inte ut mot Haninge. Jag kan inte skratta åt missödet utan gråter helt förtvivlat och det känns verkligen som Lilla T för all framtid ska få sitta i landstingets babyskydd som vi lånat på nåder av BB-avdelningen.
Plötsligt så kommer jag på att det ska ligga en butik i Länna och det ligger inte så långt härifrån så vi far dit. Det är skrattretande, men när vi kommer dit så har dem just lunchstängt mellan 13.00-14.00 och det var för ca 6 minuter sedan dem stängde för lunch. Detta kan bara inte vara sant, men det är det.
Vi åker till Mc Donalds i Haninge och äter vår hamburgare på Babylands parkering. Inne på Babyland så rear dem ut utgående modeller av Autobaby i grälla hemska färger för 895 kr. Vi tittar på dem, men jag tycker då att Lilla T sitter så mycket bättre och mer tillbakalutad i Logico S så vi åker till Länna trots alls.
I Länna tar dem 400 kr mindre för Logico S än Babyland, men färgerna är inte att hurra för så vi åker tomhänta hem.
Vi tar en sväng till Babyland på hemmaplan, men var färgerna hemska i Länna så var det ännu värre i Weda.
På vägen hem så ringer dessutom fotografen XX upp som jag fotograferade mig hos under graviditeten för ett kommande repotage i Amelia Vänta barn och hon undrar nu om det har kommit någon liten ny världsmedborgare till världen och det har det ju, men mina tankar är på lite annat håll för tillfället, men vi betsämmer att Lilla T och jag ska dyka upp på slutfotografering i studion den 1 april.
Sambon släpper av Lilla T och mig hemma och tar en sväng förbi Sagoslottet och Trollmor nere i centrum som inte ens har det babyskyddet hemma, innan han ska förbi förskolan hämta våra små.
Sambon loggar in på Säkerhetsbutikens hemsida och ser att dem tar 1295 kr för Logico S i 2007 års färger, men det kvittar för oss så jag ringer och frågar om har kvar färgen Metropolitan och om dem kan lägga undan en åt oss tills imorgon och det går så bra så.
På kvällen tittar jag på finalen av Let´s Dance och Tina Nordström vinner precis som jag har trott.
Lilla T är helt otröstlig på kvällen och natten och bara skriker och gråter och verkar ha det riktigt besvärligt med sina lilla mage och hennes gaser luktar inte mumma heller. Funderar om det kan vara Babysemp som hennes mage inte klarar av att smälta så bra för ingen av våra andra små har mått bra av den. Sonen kaskadkräktes av den och dottern blev stenhård i magen av den så efter 2 veckor så gick vi över till Nan 1 och nu verkar det som att vi inte har så mycket att förlora att byta till Nan 1 efter 17 dagar och se om det blir bättre.
Jag tycker så synd om henne och känner mig fullkomligt maktlös som inte kan lindra mer än att amma, hålla henne i famnen och gunga henne lätt. Vet inte om det är helt fel att amma och göra henne ännu mer mätt till följd att hon kanske får ännu ondare, men samtidigt så verkar hon vilja bli ammad så jag vet inte alls hur jag ska göra.
Uppenbarligen så verkar inte min bröstmjölk mätta henne och jag frågar mig själv om jag kanske ammar för sällan trots att det inte känns som jag gör så mycket annat när jag väl är hemma. Kanske beror det på att jag jag får i mig alldeles för lite med vätska.
Funderar på hur mycket bröstmjölk jag egentligen får i henne vid varje mål. Ett tag verkade det som att brösten var fulla, men nu verkar dem tomma och dessutom går inte Lilla T upp tillfredsställande i vikt och hon verkar inte heller nöjd på kvällar och nätter.
Att amma är inte lätt och det underlättas heller av att Lilla T har svårt att få ett bra grepp om vänster bröstvårta som är lite lätt indragen.
Tycker ändå att amningen fungerar bra under förmiddagen och då verkar Lilla T så nöjd och tar några snabba tag innan hon slumrar om.
Torsdagen den 27 mars 2008 (Dag 15)
Idag hade vi hembesök av vår sköterska XX från BVC. Vår dotter blev helt till sig och rusade in på sitt rum helt övertygad om att XX var där för att åter igen ge henne en ny vaccinationsspruta. Vi försökte så gott vi kunde att övertyga henne att det inte var därför hon var här och till sist så gick det in för henne att det var hennes lillasyster som var i fokus idag.
Jag tyckte att besöket gick väldigt bra och att vår sköterska var riktigt bra till slillnad mot vad hon kan vara annars för hon verkar en aning förvirrad vid dem besök jag gjort nere på mottagningen, men det intrycket fick jag inte alls av henne idag.
Vi fick en en hel drös med broshyrer och folder som hon noggrannt gick igenom med oss och så fick vi en liten flaska med AD-droppar som vi ska ge Lilla T vid 1 månads ålder.
Jag hade några frågor som ställdes och som jag fick svar på.
En ny vikt togs på Lilla T och hon hade inte ökat så tillfredsställande i vikt så redan på måndag så ska vi ner till mottagningen för att ta en ny vikt på henne. Vi ska avvakta och se, men hon rådde oss att kanske ge lite extra Babysemp tills nu på måndag.
På eftermiddagen så hade vi en tid bokad på Familjecenter och vi hade med oss våra små och medan dem äldre av dem lekte så samtalade vi om hur det fungerar med tre barn, sjuka barn och hur jag känner inför att snart stå ensam med tre barn när sambon ska återgå till arbeta igen och inför att själv ansvara för att lämna och hämta de äldre barnen på förskola 3 dagar/vecka. Försöker inte trycka undan min känsla och vara klämkäck, men det verkar inte som dem riktigt tar in det jag säger.
Jag tyckte att besöket gick väldigt bra och att vår sköterska var riktigt bra till slillnad mot vad hon kan vara annars för hon verkar en aning förvirrad vid dem besök jag gjort nere på mottagningen, men det intrycket fick jag inte alls av henne idag.
Vi fick en en hel drös med broshyrer och folder som hon noggrannt gick igenom med oss och så fick vi en liten flaska med AD-droppar som vi ska ge Lilla T vid 1 månads ålder.
Jag hade några frågor som ställdes och som jag fick svar på.
En ny vikt togs på Lilla T och hon hade inte ökat så tillfredsställande i vikt så redan på måndag så ska vi ner till mottagningen för att ta en ny vikt på henne. Vi ska avvakta och se, men hon rådde oss att kanske ge lite extra Babysemp tills nu på måndag.
På eftermiddagen så hade vi en tid bokad på Familjecenter och vi hade med oss våra små och medan dem äldre av dem lekte så samtalade vi om hur det fungerar med tre barn, sjuka barn och hur jag känner inför att snart stå ensam med tre barn när sambon ska återgå till arbeta igen och inför att själv ansvara för att lämna och hämta de äldre barnen på förskola 3 dagar/vecka. Försöker inte trycka undan min känsla och vara klämkäck, men det verkar inte som dem riktigt tar in det jag säger.
Onsdagen den 26 mars 2008 (Dag 14)
Så var det dags igen då för en ny sjukdomsperiod. Sonen och dottern är dåliga och jag som verkligen hade hoppats få med mig sambon idag på det allra sista och avslutande samtalet på Auroramottagningen.
Jag har gått på sammanlagt tre samtal och det är endast på det första som sambon och jag har gått på tillsammans, dem övriga två har jag fått ta på egen hand eftersom han har varit tvungen att stanna hemma med sjuk son eller dotter eller både och, och så även idag.
Lilla T är med mig och när vi väl är på plats så ammar jag henne och hon somnar och sover i stort sett under hela Aurorabesöket i min famn.
Tillsammans med min Aurora barnmorska Lillemor så går vi igenom min förlossningsjournal. Det jag främst är frågande till är varför det först och främst inte finns något partogram, men får förklarat för mig att det gick så pass fort att det inte hanns med.
Det andra jag ställer med frågande till är att det saknas anteckningar och en del anteckningar är helt missvisande. Jag får tyvärr inget svar på det.
Jag undrar en hel del vad som egentligen hände från det att jag bad om Epidural tills det att Lilla T föddes. För mig är det en dimma och jag har inte hela händelseförloppet i klart minne och det kanske inte är så konstigt ändå då det bara tog max 30 minuter från det att jag bad om det tills dess att Lilla T var född.
När Lilla T var framfödd så var jag inte alls med, jag var hur konstigt det än låter i någon slags chock och kunde inte riktigt ta till mig att hon var född och jag var så totalt omtöcknad och kunde inte ens hålla ögonen öppna förrän långt senare. Jag har aldrig känt mig så varken efter sonens födelse eller dotterns födelse och det känns ganska sorgset att det blev som det blev denna gång. Hade så väl velat vara med och känna den glödje som jag kände vid dem tidigare förlossningarna.
Jag som så väl hade planerat hur jag ville ha denna förlossning och gått igenom det med både sambon, Aurora barnmorska och vår doula och så blev det inte alls så.
Det känns så tomt nu, att allting är över, men samtidigt så tar en ny fas över, ett liv som trebarnsmamma.
Jag fick några avslutande frågor om hur jag hade upplevt att gå hos Aurora barnmorska? Om jag kände att det hade hjälpt mig med jag kände rädsla över?
Jag tycker inte att det på något sätt har varit bortslösad tid, men den rädsla som jag kände försvann mer och mer i takt med den frustration jag kände av mer och mer i slutet av graviditeten då jag bara ville att dagarna skulle gå så jag skulle slippa ha så ont i stort sett i hela kroppen.
Jag kan bli rätt så less på att andra inte heller kan förstå varför jag inte kan glädjas över den enkla förlossning jag faktiskt hade. Det tog bara 2 timmar 44 minuter allt som allt, men för mig var det alldeles för fort och jag hann inte med antagligen för att jag blev alldels för berusad av lustgas. Visst kan jag känna glädje att jag klarade av en hel vaginal förlossning enbart med hjälp av andning, rörelse, akupunktur och lustgas, men ändå finns förlusten av kontroll där.
Jag böt blöja på Lilla T innan vi blev hämtade utanför entrén av sambon och våra övriga små.
Jag har gått på sammanlagt tre samtal och det är endast på det första som sambon och jag har gått på tillsammans, dem övriga två har jag fått ta på egen hand eftersom han har varit tvungen att stanna hemma med sjuk son eller dotter eller både och, och så även idag.
Lilla T är med mig och när vi väl är på plats så ammar jag henne och hon somnar och sover i stort sett under hela Aurorabesöket i min famn.
Tillsammans med min Aurora barnmorska Lillemor så går vi igenom min förlossningsjournal. Det jag främst är frågande till är varför det först och främst inte finns något partogram, men får förklarat för mig att det gick så pass fort att det inte hanns med.
Det andra jag ställer med frågande till är att det saknas anteckningar och en del anteckningar är helt missvisande. Jag får tyvärr inget svar på det.
Jag undrar en hel del vad som egentligen hände från det att jag bad om Epidural tills det att Lilla T föddes. För mig är det en dimma och jag har inte hela händelseförloppet i klart minne och det kanske inte är så konstigt ändå då det bara tog max 30 minuter från det att jag bad om det tills dess att Lilla T var född.
När Lilla T var framfödd så var jag inte alls med, jag var hur konstigt det än låter i någon slags chock och kunde inte riktigt ta till mig att hon var född och jag var så totalt omtöcknad och kunde inte ens hålla ögonen öppna förrän långt senare. Jag har aldrig känt mig så varken efter sonens födelse eller dotterns födelse och det känns ganska sorgset att det blev som det blev denna gång. Hade så väl velat vara med och känna den glödje som jag kände vid dem tidigare förlossningarna.
Jag som så väl hade planerat hur jag ville ha denna förlossning och gått igenom det med både sambon, Aurora barnmorska och vår doula och så blev det inte alls så.
Det känns så tomt nu, att allting är över, men samtidigt så tar en ny fas över, ett liv som trebarnsmamma.
Jag fick några avslutande frågor om hur jag hade upplevt att gå hos Aurora barnmorska? Om jag kände att det hade hjälpt mig med jag kände rädsla över?
Jag tycker inte att det på något sätt har varit bortslösad tid, men den rädsla som jag kände försvann mer och mer i takt med den frustration jag kände av mer och mer i slutet av graviditeten då jag bara ville att dagarna skulle gå så jag skulle slippa ha så ont i stort sett i hela kroppen.
Jag kan bli rätt så less på att andra inte heller kan förstå varför jag inte kan glädjas över den enkla förlossning jag faktiskt hade. Det tog bara 2 timmar 44 minuter allt som allt, men för mig var det alldeles för fort och jag hann inte med antagligen för att jag blev alldels för berusad av lustgas. Visst kan jag känna glädje att jag klarade av en hel vaginal förlossning enbart med hjälp av andning, rörelse, akupunktur och lustgas, men ändå finns förlusten av kontroll där.
Jag böt blöja på Lilla T innan vi blev hämtade utanför entrén av sambon och våra övriga små.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)