Torsdagen den 24 april 2008 (Dag 42)

Jag har tidigare berättat att sambon och jag har kontakt med Familjecenter där vi gått på samtal sedan januari.
Eftersom vi har vitt skilda åsikter vi vill diskutera har vi därför gått även på enskilda samtal. Sambon går på samtal hos XX och jag hos den andra XX på samtal.

Sambon har varit på ett enskilt samtal och då berättade hon för honom att hon skulle skiljas och flytta till samma kvarter som oss till huset som vetter mot vår parkering. Hon vill höra sambons åsikt om det, men vad skulle han säga om det? Och varför berättar hon för honom att hon ska skiljas? Vad har han med henne privatliv att göra? .

Jag tycker det känns väldigt lustigt att ha hans samtalskontakt så nära inpå. En som man kan stöta på varstans, på parkeringen, tvättstugan, på gården, vid lekplatsen och vid mataffären. Inte nog med det så har hon dessutom en son som går på samma förskola som vår son och dotter.

Att då sambon ena dagen ska gå på enskilda samtal och i förtroende dela med sig om saker som rör hans och mitt förhållande där jag inte har den minsta inblick i vad han tar upp på sina samtal, och dagen efter kanske stöta på henne i närheten av vår bostad känns inte bra.

Jag ringde idag upp XX som jag på enskilda samtal hos för att berätta vad jag känner, men blev inte alls förstådd. Hon tycker jag överdriver, har sjuka idéer och tankar, hon förlöjligade mina känslor totalt.
I vredesmod slängde jag på luren, men kom kort därefter på att jag glömde att be henne inte säga något till XX som sambon går på enskilda samtal hos, men det hade hon redan gjort eftersom det angår henne i högsta grad.

Jag är så rasande arg att jag saknar ord. De kallar sig professionella och har dessutom tystandsplikt, men det känns inte som det stämmer det minsta då dem snackar vitt och brett med varandra vad man i förtroende anförtrott sin samtalskontakt med.
Hela tanken med våra enskilda samtal är förlorat i och med detta då tanken var att det jag talar med XX om inte ska komma sambon eller hans samtalskontakt kännedom och vice versa.

Jag har upprepade gånger tagit upp till diskussion med sambon att jag skulle uppskatta om han sökte sig en annan samtalskontakt, men ena dagen förstår han mig och ska byta och andra dagen förstår han inte och ska inte byta och jag ska inte heller tro att jag kan styra honom.
Trots att jag förklarat om och om igen flera gånger så verkar han ändå inte mån om att komma till skott.

Vi kan även vara överens om flera saker innan våra samtal, men så fort vi kommer dit och börjar vårat samtal så håller han med henne i det mesta som går att anmärka på. Hon verkligen rotar i sitt eget huvud för att kunna trycka ner mig mer och mer, bit för bit. Sådana människor ger jag inte mycket för.
Som t.ex. så förstår hon inte varför jag är så upprörd över att svärföräldrarna inte vill ha med mig att göra när jag själv inte vill ha något med dem att göra.

Trots att jag förklarat att jag inte vill ha en dålig relation till dem så förstår hon inte, jag tror inte hon vill förstå för det är inte det att jag vill ha en konfliktfylld relation svärföräldrarna emellan. Det är bara tanken att dem gör så som dem gör och att jag inte är välkommen till dem medan övriga familjen är det. Att dem stöter ut mig och att Niklas accepterar och bara låter det ske utan att han agerar att dem låter mig som han lever ihop med och har barn med bli behandlad på detta sätt.
Han är mån om att det ska bli bra, men han vill inte göra något säger han ena dagen, dagen därpå kan han säga att han inte vet vad han ska göra och tredje dagen kan han säga att han måste sätta hårt mot hårt även mot mig. Varför ska han göra så mot mig? Det är hans föräldrar han ska förändra, inte mig. Det är dem som behandlar mig illa. Jag vill att dem ska sluta upp med att utesluta mig ur familjen och dem inte ska tro att dem kan plocka ur godbitarna och slänga bort resten. Varför ska jag vilja att dem umgås med mina barn när deras mamma inte är välkommen?

Sambon säger själv att han inte skulle vilja ha en sådan konflikt med sina svärföräldrar, men ändå så låter han mig ha det med hans föräldrar utan att göra något åt det.

Sambon kom hem tidigare idag för att följa med mig på samtalet till XX på Familjecenter. Själv tänkte jag inte gå då mitt förtroende inte finns längre och jag inte har något att säga.
Sambon drog med mig dit och precis som väntat så fick jag sitta och ta emot känga efter känga och mådde väldigt dåligt efteråt.