Onsdagen den 26 mars 2008 (Dag 14)

Så var det dags igen då för en ny sjukdomsperiod. Sonen och dottern är dåliga och jag som verkligen hade hoppats få med mig sambon idag på det allra sista och avslutande samtalet på Auroramottagningen.

Jag har gått på sammanlagt tre samtal och det är endast på det första som sambon och jag har gått på tillsammans, dem övriga två har jag fått ta på egen hand eftersom han har varit tvungen att stanna hemma med sjuk son eller dotter eller både och, och så även idag.

Lilla T är med mig och när vi väl är på plats så ammar jag henne och hon somnar och sover i stort sett under hela Aurorabesöket i min famn.

Tillsammans med min Aurora barnmorska Lillemor så går vi igenom min förlossningsjournal. Det jag främst är frågande till är varför det först och främst inte finns något partogram, men får förklarat för mig att det gick så pass fort att det inte hanns med.

Det andra jag ställer med frågande till är att det saknas anteckningar och en del anteckningar är helt missvisande. Jag får tyvärr inget svar på det.

Jag undrar en hel del vad som egentligen hände från det att jag bad om Epidural tills det att Lilla T föddes. För mig är det en dimma och jag har inte hela händelseförloppet i klart minne och det kanske inte är så konstigt ändå då det bara tog max 30 minuter från det att jag bad om det tills dess att Lilla T var född.

När Lilla T var framfödd så var jag inte alls med, jag var hur konstigt det än låter i någon slags chock och kunde inte riktigt ta till mig att hon var född och jag var så totalt omtöcknad och kunde inte ens hålla ögonen öppna förrän långt senare. Jag har aldrig känt mig så varken efter sonens födelse eller dotterns födelse och det känns ganska sorgset att det blev som det blev denna gång. Hade så väl velat vara med och känna den glödje som jag kände vid dem tidigare förlossningarna.

Jag som så väl hade planerat hur jag ville ha denna förlossning och gått igenom det med både sambon, Aurora barnmorska och vår doula och så blev det inte alls så.

Det känns så tomt nu, att allting är över, men samtidigt så tar en ny fas över, ett liv som trebarnsmamma.

Jag fick några avslutande frågor om hur jag hade upplevt att gå hos Aurora barnmorska? Om jag kände att det hade hjälpt mig med jag kände rädsla över?
Jag tycker inte att det på något sätt har varit bortslösad tid, men den rädsla som jag kände försvann mer och mer i takt med den frustration jag kände av mer och mer i slutet av graviditeten då jag bara ville att dagarna skulle gå så jag skulle slippa ha så ont i stort sett i hela kroppen.

Jag kan bli rätt så less på att andra inte heller kan förstå varför jag inte kan glädjas över den enkla förlossning jag faktiskt hade. Det tog bara 2 timmar 44 minuter allt som allt, men för mig var det alldeles för fort och jag hann inte med antagligen för att jag blev alldels för berusad av lustgas. Visst kan jag känna glädje att jag klarade av en hel vaginal förlossning enbart med hjälp av andning, rörelse, akupunktur och lustgas, men ändå finns förlusten av kontroll där.

Jag böt blöja på Lilla T innan vi blev hämtade utanför entrén av sambon och våra övriga små.