Tisdagen den 8 april 2008 (dag 26)

Idag var jag med Lilla T till BVC för att ta en ny vikt på henne och idag väger hon 4440 g och 55,1 cm lång. Även lilla huvudet mättes och mäter nu 37,7 cm.

Sköterskan frågade hur det är med Lilla T under kvällar och nätter och det är fortfarande rätt så oförändrat så hon föreslog att vi skulle prova Sempers magdroppar som vi redan gör. Hon är så virrig så.

Sedan så satte hon igång att ifrågasatta mig om jag verkligen skulle amma när det är så jobbigt med skrik och gråt kväller och nätter, knappt någon sömn och till på köpet ytterligare två små barn som behöver sin mamma.
Jag har aldrig hört något så sjukt i hela mitt liv och jag kände mig så förvånad att jag inte kunde få fram något vettigt argument eller liknande utan satt bara där och tog emot den ena kängen efter den andra.

Kunde hon inte eller vågade hon inte vräka ur sig något så korkat redan för 1 vecka sedan då min sambo och Lilla T pappa var med?

Jävla kärring, det är vad jag känner och jag tycker genast så illa om henne. Jag trodde att BVC verkligen fanns där för att stötta en med amning t.ex och så försöker hon ta ifrån mig det enda som gör att jag i alla fall känner mig lite lyckad som mamma som faktiskt kan amma och vill amma.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag skulle missunna Lilla T all den värme, trygghet och allt det som amningen för med sig bara för en simpel jävel tycker det enbart på grund av att jag har två små barn till som behöver sin mamma. Säger hon så till andra omföderskor, eller är det bara till mig som är så svag som hon säger det till? Varför?

Dessutom blir det mer jobb för mig och mindre sömn om jag ska upp varje natt och koka vatten i tekokaren, alltid se till att jag har kokat upp en tillbringare vatten på kvällen som har fått stå och svalna en stund innan den ställs i kylskåpet inför natten. Sedan diska flaska och napp, hälla hälften kylskåpskallt och hälften hett, hälla upp 2 strukna mått Nan 1, på med napp och så skaka, ta fram en platsked, droppa fram 10 minifomdroppar, ge Lilla T det, sätta henne eller lägga henne i famnen ge henne hälften av flaskans innehåll innan jag tar upp henne mot axeln för att låta henne rapa, och så lägga henne tillrätta i famnen igen för att ge det resterande innan jag åter igen lyfter henne mot axeln innan jag slutligen kan få henne att somna om och förhoppningsvis få några timmars eller kanske bara minuters vila själv innan det är dags igen. är det verkligen värt det extra besväret?

Istället för att bara ta fram bröstet, låta Lilla T få tag och snutta tills hon är nöjd.

Jag tycker sköterskan är väldigt konstig då hon ständigt avbryter sig själv, avslutar inte sina meningar, ska vara så gullig mot alla barn och pratar med tillgjord babyröst till dem och verkar rätt så ovetande om saker och ting men ska ändå spela besserwisser.

Jag känner mig så ledsen då ingen verkar stötta mig i amningen och förstå hur mycket tid, ork, tålamod och smärta det innebär innan det ger med sig. Jag har inte tänkt tanken på att så fort det slutar göra så himla ont då slutar jag att amma. Jag har utstått dagar och kvällar då jag haft så ont att jag inte alls har förstått förtjusningen över att amma överhuvudtaget. Jag har haft sår på bröstvårtorna som gjort så ont att jag grinat illa när Lilla T tagit tag för att mötta sig. Jag gör detta för att jag vill, för att jag ville ge mitt barn det naturligaste, renaste, bästa, näringsrika som finns, känna mig lyckad som mamma och behålla min kvinnlighet och så vill hon ta det ifrån mig. Det som är det bästa man kan ge sitt barn. varför blir man så matad med att amma ska man om man är en bra och lyckad mamma under graviditeten och så vill hon ta bort det redan under Lilla T första levnadmånad.

Jag hade tänkt att göra ärenden på stan innan jag skulle ta mig hem men jag var så fruktansvärt trött och det såg även sköterskan och hon bad mig att åka raka vägen hem och sova istället och jag hade verkligen den tanken huvudet hela tiden.
Jag känner mig så konstig, det känns som hjärnan går i slowmotion där jag kan se mig själv göra en sak bara någon sekund innan jag verkligen gör det. Eller tro mig stötta på problem som jag inte ser hur jag ska lösa och sedan visar det sig att jag lagt ner en massa energi på saker som inte ens var eller blev ett problem.

Lilla T har numera varit vaken ett tag när det är dags att hämta storasyskonen på förskolan och något hon inte gillar det är sitta fastspänd i babyskyddet när man själv ska ta på sig ytterkläder eller innan man har startat bilen och kommit iväg eller kör alldeles för långsamt på en 30-väg.
Så länge man gungar det, bär det eller åker så går det bra och hon är nöjd.