Idag tog Lilla T och jag oss till Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge då vi hade tild till den fruktade hörseltestst på audionommottganingen.
Det känns bra konstigt att vara tillbaks här igen, men nu med Lilla T utanför magen denna gång.
Jag hade svårt att parkera i garaget då parkeringsrutorna är snedskurna så jag fick slå en pling till sambon och be han komma och parkera åt mig, men han hade nyss stigit på pendeltåget vid Stockholms södra, men skulle komma och hjälpa mig när han kom fram.
Vi hann äta lunch innan besöket, gå till Pressbyrån och amma Lilla T innan besöket.
Allt gick så bra, jag hade Lilla T i famnen ammandes och nästan på gräns till sömn när sköterskan satte in den lilla hörselsnäckan i Lilla T högra öra. Det gick så fort, men det var en stir tung sten som ramlade av mina axlar när jag fick reda på att allt såg så bra ut efter bara någon sekunds undersökning.
Jag är så lättad över att allt verkar normalt med hennes hörsel då man har oroat sig över om något skulle vara fel.
Åkte hem i ett regntungt grått Stockholm trött som in i norden och det känns riktigt otäckt att köra bil när man är sådär hemskt trött och när hjärnan går i slowmotion. Ett tag så funderade jag faktiskt på att köra in till vägkanten och ta mig en tupplur, men tror att jag bara skulle bli ännu tröttare av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar