Har in i det längsta försökt att få till det att få träffa mina barn, åtminstone en liten stund, få träffa mina egna barn på julafton. Nu har jag idag fått slugiltigt besked att det inte blir av. Jag är både ledsen, arg och besviken.
Familjerätten menar att det inte går att ordna med så kort varsel. Kort varsel? Jag har varit på om detta ända sedan oktober att jag vill detta och bara fått höra hela tiden att det är på tok för tidigt att prata om jul redan då och det sa dem ända in i december. När jag tod upp det i december så skulle de diskutera detta och även ta upp diskussionen med exet och sedan återkomma med besked med mig. När de aldrig återkom så tog jag kontakt och då betedde dem sig som de aldrig hade fått frågan förr och skulle ta upp det till diskussion. När jag påekade att dem sa exakt samma sak för x dagar/veckor sedan så låtsades dem om som att dem inte visste jag pratade om. Sådant gör mig irriterad att försöka dra ut på det så länge som möjligt för att sedan skylla på att jag varit ute för sent när jag inte har varit det.
De säger bara att exet inte vill och då ska jag finna mig i detta och sedan är det skitsamma. Jag är så ledsen och tom.
Det känns så konstigt att jag som mamma inte får träffa mina egna barn, medans exets föräldrar får som har betett sig som dem gjort mot mig framför mina äldre barns ögon när jag väntade Lilla T förra året.
Åkte hem till min pappa och styvmor redan idag och var sedan till den nyinvigda nybyggda Vällinby centrum och köpte julklappar till min pappa och hans fru.
På kvällen blev det panerad fisk med kokt potatis och en god sås till middag.
Tog en dusch, fikade, såg på TV och löste korsord.
Tänker på barnen konstant hela tiden. Åhh, vad jag skulle göra vad som helst för att få fira morgondagen med dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar