Jag har så tråkigt och saknaden efter mina barn tynger mig så. Är så trött och inte går det att vila efter då TV står på dagarna i ändå på hög volym. Längtar hem till lugnet och tystnaden, men har lovat att stanna till morgondagen och jag orkar inte med alla frågor och en ev. konflikt om jag skulle säga att jag vill åka hem då jag tycker att allt är så tungt och att jag känner mig mer asocial än social för närvarande. Jag blir ju knappast mindre trött och asocial och inget blir ju hellre annorlunda bara för att jag åker hem, förutom en högljudd TV då.
Jag tänker på barnen så otroligt att jag tror att jag håller på att bli galen. Att inte få någon vidare information tär på mig. Idag fyller vår son 4 år och 4 månader. Går jag tillbaka så lång tid så ser jag oss i vårat radhus i Vallentuna med vår son i sin babysitter som han fick av oss i julklapp det året. Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och ställa allt till rätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar