Idag är det då den dag man längtat efter sedan oktober förra året för det var då jag fick det beräknade förlossningsdatumet då Lilla T var beräknad att födas + - 2 veckor.
Idag fyller även sonen 1 månad äldre, så nu är han 3 år och 7 månader, 5 månader kvar till 4-års dagen.
Det blev ingen förskola för våra små idag då både sonen och dottern är sjuka. Sonen har åter igen fått svinkoppor, dottern har klarat sig ifrån det men är väldigt hängig.
Vi har idag haft hembesök av familjecenter och vi fick en liten påsklilja i en blomkruka av dem. Vi hade ett lättsamt samtal då våra små var hemma så vi pratade om hur förlossningen gick och hur vardagslivet fungerar med 3 små barn.
Till middag äter vi våfflor då det är våffeldagen idag. Kanske ingen vidare middag, men 1 gång om året borde anses vara okej.
onsdag 25 mars 2009
Måndagen den 24 mars 2008 (Dag 12)
Våra små är lediga idag, men imorgon tar vardagen vid igen då påsken äntligen är slut.
Tycker den har varit så lång i år och det känns väl bara så då jag inte alls mår speciellt bra och helst bara vill lägga mig i sängen och dra tävker över huvudet och vara så osocial jag kan.
Tycker den har varit så lång i år och det känns väl bara så då jag inte alls mår speciellt bra och helst bara vill lägga mig i sängen och dra tävker över huvudet och vara så osocial jag kan.
Söndagen den 23 mars 2008 (Dag 11)
Vi är bara hemma och gör inte så mycket på påskdagen.
Känner mig så låg, speciellt då jag inte orkat engagera mig att fira denna påsk trots att det är Lilla T första.
Nästa år ska bli desto bättre med påskmat,påskris,påskägg, påskliljor, påskkärringar och påskpynt och framförallt ska det vara städat här hemma och mer trivsamt.
Känner mig så låg, speciellt då jag inte orkat engagera mig att fira denna påsk trots att det är Lilla T första.
Nästa år ska bli desto bättre med påskmat,påskris,påskägg, påskliljor, påskkärringar och påskpynt och framförallt ska det vara städat här hemma och mer trivsamt.
Lördagen den 22 mars 2008 (Dag 10)
Idag är det påskafton och sonen och dottern får ett varsitt påskägg med godis. Blev väldigt glad då jag överraskande nog också fick ett påskägg för det hade jag inte räknat med.
Vi är bara hemma och firar påsk på vårat sätt med god mat. Det känns fullt tillräckligt.
Vi är bara hemma och firar påsk på vårat sätt med god mat. Det känns fullt tillräckligt.
Fredagen den 21 mars 2008 (Dag 9)
Våra små är lediga idag då det är långfredagen. Vi är bara hemma och gör väl inte så vidare mycket då jag inte alls orkar.
Orkar inte engagera mig i att påsken står inför dörren. Mår inte så bra, all min tid och den ork jag har går åt till Lilla T.
Orkar inte engagera mig i att påsken står inför dörren. Mår inte så bra, all min tid och den ork jag har går åt till Lilla T.
Torsdagen den 20 mars 2008 (Dag 8)
Torsdagen den 20 mars 2008
Dag 8
Vi städar som tokar och diskar undan då vi väntar hembesök av vår doula idag.
Hon stanna i två timmar och vi går igenom förlossningen. Har en del frågor och funderingar som jag nu får svar på vilket känns skönt.
Efter hennes besök så tar vi oss ner till stan då sambon har ett ärende och jag måste köpa en ny mössa till Lilla T då den andra är i minsta laget.
Får lust att ta en sväng förbi barnmorskemottagningen och visa upp mitt lilla underverk för min barnmorska. Vi har tur då hon precis ska ta in nästa patient så hon kikar snabbt och byter några ord med oss och gratulerar oss så mycket till Lilla T.
Tar oss hem och hinner vara hemma och vila en stund innan sambon åker ner och hämtar våra andra små på förskolan.
Efter det så åker han och våra små och påsk handlar som så många andra. Lilla T är hemma tillsammans med mamma.
Dag 8
Vi städar som tokar och diskar undan då vi väntar hembesök av vår doula idag.
Hon stanna i två timmar och vi går igenom förlossningen. Har en del frågor och funderingar som jag nu får svar på vilket känns skönt.
Efter hennes besök så tar vi oss ner till stan då sambon har ett ärende och jag måste köpa en ny mössa till Lilla T då den andra är i minsta laget.
Får lust att ta en sväng förbi barnmorskemottagningen och visa upp mitt lilla underverk för min barnmorska. Vi har tur då hon precis ska ta in nästa patient så hon kikar snabbt och byter några ord med oss och gratulerar oss så mycket till Lilla T.
Tar oss hem och hinner vara hemma och vila en stund innan sambon åker ner och hämtar våra andra små på förskolan.
Efter det så åker han och våra små och påsk handlar som så många andra. Lilla T är hemma tillsammans med mamma.
Onsdagen den 19 mars 2008 (Dag 7)
Lilla T navel blöder och ser allmänt röd och svullen ut och nu har vi egentligen kommit i kontakt med BVC och har fått en tid idag.
På vägen till BVC så åker vi förbi Coop Forum och handlar lite, sambon väntar i bilen med Lilla T då jag inte vill ta med henne in på affären då hon är så liten än.
Blir avsläppt utanför BVC och gör vårat besök medan sambon åker till förskolan och hämtar våra små. Åker sedan tillbaka till BVC och hämtar upp mig och Lilla T.
Det var ingen som helst fara med Lilla T navel, det ser fint ut trots att det blöder ur den. Vår BVC-sköterska tycker inte vi behöver göra någonting åt det, men jag tänker göra rent om det skulle behövas ändå.
På vägen till BVC så åker vi förbi Coop Forum och handlar lite, sambon väntar i bilen med Lilla T då jag inte vill ta med henne in på affären då hon är så liten än.
Blir avsläppt utanför BVC och gör vårat besök medan sambon åker till förskolan och hämtar våra små. Åker sedan tillbaka till BVC och hämtar upp mig och Lilla T.
Det var ingen som helst fara med Lilla T navel, det ser fint ut trots att det blöder ur den. Vår BVC-sköterska tycker inte vi behöver göra någonting åt det, men jag tänker göra rent om det skulle behövas ändå.
Tisdagen den 18 mars 2008 (dag 6)
Sonen och dottern är på förskolan idag. Lilla T är hemma tillsammans med med mamma och pappa.
Sambon tar ut sina 10 pappadagar nu.
Sambon tar ut sina 10 pappadagar nu.
tisdag 17 mars 2009
Måndagen den 17 mars 2008 (Dag 5)
Idag var det dags för återbesök på BB vid 13-tiden som draog ut på tiden rejält.
De började med att göra hörseltest på Lilla T och det gick galant på hennes vänstra öra, men det högra gav inte något bra reultat så vi ska tillbaka på ett återbesök den 31/3.
Att det inte blev bra resultat idag kan bero på att det finns fosterfett, fostervatten eller blod kvar i det högra örat. Inget att oroa sig över, men det är lättare sagt än gjort. Minns att det var samma sak med dottern då hon var nyfödd och då på både vänster och höger öra, fast vid nästa kontroll några veckor senare så gick det bra, så vi får hoppas att det blir samma sak för Lilla T vid nästa besök.
PKU-testet gick mycket bättre trots att jag känner sådant medlidande när de ska sticka min lilla 5 dagars dotter i handen.
Fick ge Lilla T en liten doseringsspruta med sockerlösning som hon glatt glufsade i sig av innan allt var klart så den fick ersättas med snuttande på mitt lillfinger tills den var klart.
Det gick så lätt mot vad jag är van vid, det brukar ju lätt ta sin lilla tid, men det var ett bra blodflöde så det gick alldeles strålande lätt att fylla de fem cirklarna med blod. Inte ett skrik eller gnyande, inte ens ett försök att rycka undan handen. Hon skrek inte till alls eller försökte rycka undan handen.
Sedan blev det en liten väntan innan vi fick komma in på barnläkarundersökningen.
Rummet var ganska så mörkt och inte heller tyckte jag han gjorde någon grundlig barnläkarundersökning på Lilla T heller.
Jag frågade om hennes hudfärg, men den manliga barnläkaren tyckte inte hon var gul i hudtonen. Sambon frågade om han tyckte naveln såg fin ut eftersom vi tycker det ser lite rött och svullet ut, men barnläkaren tyckte det såg fint ut förutom att det var lite kletigt och lite blodigt så sköterskan tvättade rent med en fuktad tops.
De avslutade med att ta en ny vikt på Lilla T och hon har gått ner från 4210 g till 3990 g (-220 g)
Sedan blev det en lång väntan då avdelningsläkaren skulle ta sig en titt på min ena fot som svullnat upp till oigenkännlig storlek. Det blev en lång väntan då alla hade mycket att stå i inne på förlossningsavdelningen och BB.
Med oss i väntrummet satt en höggravid kvinna, jag led med henne i tysthet då jag vet hur den där olidliga väntan känns då det inte var länge sedan jag själv gjorde alla mina besök på förlossningsmottagningen som alltid drog ut på tiden. Det visade sig att denna mamma hade hepatos, precis som jag själv hade så vi hade en del att prata om under vår väntan i alla fall.
Til slut så hade avdelningsläkaren en ledig lucka och han kollade min fot och mycket riktigt så är den svullen, men han tyckte att vi skulle det 1 vecka till och har det då inte lagt sig så ska jag kontakta honom.
Vi köpte med oss sallad hem då vi var helt utsvultna. Hem och åt och så åkte sambon ner till förskolan och hämtade hem våra små.
De började med att göra hörseltest på Lilla T och det gick galant på hennes vänstra öra, men det högra gav inte något bra reultat så vi ska tillbaka på ett återbesök den 31/3.
Att det inte blev bra resultat idag kan bero på att det finns fosterfett, fostervatten eller blod kvar i det högra örat. Inget att oroa sig över, men det är lättare sagt än gjort. Minns att det var samma sak med dottern då hon var nyfödd och då på både vänster och höger öra, fast vid nästa kontroll några veckor senare så gick det bra, så vi får hoppas att det blir samma sak för Lilla T vid nästa besök.
PKU-testet gick mycket bättre trots att jag känner sådant medlidande när de ska sticka min lilla 5 dagars dotter i handen.
Fick ge Lilla T en liten doseringsspruta med sockerlösning som hon glatt glufsade i sig av innan allt var klart så den fick ersättas med snuttande på mitt lillfinger tills den var klart.
Det gick så lätt mot vad jag är van vid, det brukar ju lätt ta sin lilla tid, men det var ett bra blodflöde så det gick alldeles strålande lätt att fylla de fem cirklarna med blod. Inte ett skrik eller gnyande, inte ens ett försök att rycka undan handen. Hon skrek inte till alls eller försökte rycka undan handen.
Sedan blev det en liten väntan innan vi fick komma in på barnläkarundersökningen.
Rummet var ganska så mörkt och inte heller tyckte jag han gjorde någon grundlig barnläkarundersökning på Lilla T heller.
Jag frågade om hennes hudfärg, men den manliga barnläkaren tyckte inte hon var gul i hudtonen. Sambon frågade om han tyckte naveln såg fin ut eftersom vi tycker det ser lite rött och svullet ut, men barnläkaren tyckte det såg fint ut förutom att det var lite kletigt och lite blodigt så sköterskan tvättade rent med en fuktad tops.
De avslutade med att ta en ny vikt på Lilla T och hon har gått ner från 4210 g till 3990 g (-220 g)
Sedan blev det en lång väntan då avdelningsläkaren skulle ta sig en titt på min ena fot som svullnat upp till oigenkännlig storlek. Det blev en lång väntan då alla hade mycket att stå i inne på förlossningsavdelningen och BB.
Med oss i väntrummet satt en höggravid kvinna, jag led med henne i tysthet då jag vet hur den där olidliga väntan känns då det inte var länge sedan jag själv gjorde alla mina besök på förlossningsmottagningen som alltid drog ut på tiden. Det visade sig att denna mamma hade hepatos, precis som jag själv hade så vi hade en del att prata om under vår väntan i alla fall.
Til slut så hade avdelningsläkaren en ledig lucka och han kollade min fot och mycket riktigt så är den svullen, men han tyckte att vi skulle det 1 vecka till och har det då inte lagt sig så ska jag kontakta honom.
Vi köpte med oss sallad hem då vi var helt utsvultna. Hem och åt och så åkte sambon ner till förskolan och hämtade hem våra små.
Söndagen den 16 mars 2008 (Dag 4)
Vaknar med riktigt ont i båda brösten och det går bara inte att amma så jag får pumpa och ge på kopp helt och hållet.
Ringer till BB och hör med dem om det verkligen ska vara och kännas såhär och det ska det väl inte riktigt så jag får en akuttid till amningsmottagningen och ska komma förbi så fort som möjligt.
Sambon åker över till BB och får låna ett babyskydd därifrån då vi inte har införskaffat något än och så åker han hem och hämtar upp Lilla T och mig och släpper av oss vid huvudentrén.
Sambon och våra små ska passa på att besöka hans bror för att hämta en fax som han ska få låna. Mycket riktigt så kan inte hans brors familj varit särskilt dåliga för de är uppe hela familjen och krattar löv på tomten när de kommer.
Tas emot av en barnmorska och märker rätt snart att hon arbetar på Vidarkliniken då jag ser hennes namnskylt och det visar sig att det är den barnmorska jag hade tid till i augusti men som jag avbokade och tur var kanske det för personkemin mellan oss verkar inte vara den bästa då hon tar på sig rollen som överlägsen och får mig att känna mig förminskad och liten och dum som inte förstår någonting.
Jag får sätta mig ner och fylla i ett papper vad jag söker för och vilka sorts bekymmer jag har innan jag ska väcka Lilla T och göra henne intresserad av att äta genom att lägga henne vid ett av mina bröst. Barnmorskan instruerar att jag ska pressa Lilla T huvud mot mitt bröst, men det tar mig emot då jag faktiskt läst att små barn inte tycker om att man håller fast deras huvud eller ens stryker dem över huvudet när dem ammas så det tar verkligen emot mina egna principer.
Det går riktigt bra och det känns att det tömmer sig bättre, men det gör även lite ont när hon nu suger med kraftigare tag och hennes haka masserar mot undersidan av bröstet.
Jag ska inte pumpa något mer nu för enligt BM så har jag en överproduktion av mjölk som är till för tvillingar. Något överdrivet tycker jag allt.
Barnmorskan avslutar med att titta på mina bröst och det är ingen mjölkstockning på gång, men en del knölar som jag måste få bukt med så det är viktigt att jag ammar från alla håll så att det töms i de knölar jag har genom att lägga Lilla T med benen åt höger när jag ammar på höger bröst och Lilla T ben åt vänster när jag ammar på vänster bröst också och inte bara på det det sättet jag är van vid.
Jag provade att amma på detta för mig, ovanliga sätt där och det gick riktigt bra, men hemma senare på dagen så fick jag inte till det trots att jag bullade upp med kuddar och till och med amningskudden.
Slår en pling till sambon och säger att han kan komma över och hämta oss, men han är fortfarande kvar hos sin bror, men ska snart åka.
Sätter mig nere i cafeterian med en dricka under tiden medan jag väntar. Känner mig låg och riktigt sorgsen vid tanken på att nu är graviditeten och förlossningen över och jag vet inte alls hur framtiden ska te sig med denna lilla underbara Lilla T. Vad händer nu? Var det inte mer än såhär? Frågorna är så många, men inga svar finns.
Väl hemma är vi alla utsvultna så det lagas stekt falukorv och makaroner till middag som vi alla glufsar i oss med god aptit.
Idag tappade Lilla T navelstumpen. Den låg lös i en blöja som sambon bytte på henne på kvällen.
Vi tvättade rent med en fuktad tops, men det ser en aning rött och svullet ut.
Har så ont i brösten igen på kvällen och inte går det att amma heller så pumpen åker fram igen trots att jag blev tillsagd att inte amma eftersom mina mjölkproduktion är alldeles för stor för ett barn.
Brösten är helt svullna och större än vad jag är van vid (tippar på 1 kupstorlek större) så jag har inget val än att pumpa och ge Lilla T på kopp.
Ringer till BB och hör med dem om det verkligen ska vara och kännas såhär och det ska det väl inte riktigt så jag får en akuttid till amningsmottagningen och ska komma förbi så fort som möjligt.
Sambon åker över till BB och får låna ett babyskydd därifrån då vi inte har införskaffat något än och så åker han hem och hämtar upp Lilla T och mig och släpper av oss vid huvudentrén.
Sambon och våra små ska passa på att besöka hans bror för att hämta en fax som han ska få låna. Mycket riktigt så kan inte hans brors familj varit särskilt dåliga för de är uppe hela familjen och krattar löv på tomten när de kommer.
Tas emot av en barnmorska och märker rätt snart att hon arbetar på Vidarkliniken då jag ser hennes namnskylt och det visar sig att det är den barnmorska jag hade tid till i augusti men som jag avbokade och tur var kanske det för personkemin mellan oss verkar inte vara den bästa då hon tar på sig rollen som överlägsen och får mig att känna mig förminskad och liten och dum som inte förstår någonting.
Jag får sätta mig ner och fylla i ett papper vad jag söker för och vilka sorts bekymmer jag har innan jag ska väcka Lilla T och göra henne intresserad av att äta genom att lägga henne vid ett av mina bröst. Barnmorskan instruerar att jag ska pressa Lilla T huvud mot mitt bröst, men det tar mig emot då jag faktiskt läst att små barn inte tycker om att man håller fast deras huvud eller ens stryker dem över huvudet när dem ammas så det tar verkligen emot mina egna principer.
Det går riktigt bra och det känns att det tömmer sig bättre, men det gör även lite ont när hon nu suger med kraftigare tag och hennes haka masserar mot undersidan av bröstet.
Jag ska inte pumpa något mer nu för enligt BM så har jag en överproduktion av mjölk som är till för tvillingar. Något överdrivet tycker jag allt.
Barnmorskan avslutar med att titta på mina bröst och det är ingen mjölkstockning på gång, men en del knölar som jag måste få bukt med så det är viktigt att jag ammar från alla håll så att det töms i de knölar jag har genom att lägga Lilla T med benen åt höger när jag ammar på höger bröst och Lilla T ben åt vänster när jag ammar på vänster bröst också och inte bara på det det sättet jag är van vid.
Jag provade att amma på detta för mig, ovanliga sätt där och det gick riktigt bra, men hemma senare på dagen så fick jag inte till det trots att jag bullade upp med kuddar och till och med amningskudden.
Slår en pling till sambon och säger att han kan komma över och hämta oss, men han är fortfarande kvar hos sin bror, men ska snart åka.
Sätter mig nere i cafeterian med en dricka under tiden medan jag väntar. Känner mig låg och riktigt sorgsen vid tanken på att nu är graviditeten och förlossningen över och jag vet inte alls hur framtiden ska te sig med denna lilla underbara Lilla T. Vad händer nu? Var det inte mer än såhär? Frågorna är så många, men inga svar finns.
Väl hemma är vi alla utsvultna så det lagas stekt falukorv och makaroner till middag som vi alla glufsar i oss med god aptit.
Idag tappade Lilla T navelstumpen. Den låg lös i en blöja som sambon bytte på henne på kvällen.
Vi tvättade rent med en fuktad tops, men det ser en aning rött och svullet ut.
Har så ont i brösten igen på kvällen och inte går det att amma heller så pumpen åker fram igen trots att jag blev tillsagd att inte amma eftersom mina mjölkproduktion är alldeles för stor för ett barn.
Brösten är helt svullna och större än vad jag är van vid (tippar på 1 kupstorlek större) så jag har inget val än att pumpa och ge Lilla T på kopp.
Lördagen den 15 mars 2008 (Dag 3)
Idag så ska hängkorgen upp och sonen blir helt förtvivlad och grpter hejdlöst när pappa borrar hål i sovrummet. Han gråter hejdlöst trots att våra små är med mig i vardagsrummet. Tröstar så gott det går.
Den nya fina vagnen (Bugaboo Cameleon) invigs idag med en promenad upp till den lokala matbutiken där vi köper lördagsgodis till våra små, men Lilla T får gott vara utan ett bra tag till.
Det känns ganska ovant att höra en vagn med svängbara hjul fram så på hemvägen får sambon köra vagnen.
Får riktigt ont, framför allt av känningar i gallan så jag vill hem så fort som möjligt så sonen, vår lille fyrbente vän går före. Vi vill in i värmen också då det är så fruktansvärt kallt.
Mjölken börjar rinna till och det känns riktigt ordentligt. Får pumpa en hel del och ge på kopp. Sonen stirrar med sina stora bruna ögon och ser riktigt förvånad ut när det flödar ur mammas bröst på detta underliga vis.
Eftervärkarna känns bättre nu och jag hanterar dagen utan något smärtstillande.
Dottern har idag visat intresse för Lilla T och har haft henne med hjälp av oss föräldrar såklart, i famnen idag och log stort och säger Bäbiis. Sonen är så stolt och vill med bestämdhet hålla i Lilla T då och då och blir riktigt arg då man säger att det inte passar just nu för man ammar eller liknande.
Deppigheten har tagit över lite smått här hemma. Det kallas väl för baby blues. Det var så lustigt då jag satt och såg på Dineydags på kvällen och den stackars teckande katten blev så illa behandlad och stora tårar rullade nedför mina kinder. Sambon bara stirrade på mig och tyckte väl man inte var riktigt klok.
På kvällen när våra små sover, förutom lilla T då, så ser vi andra på finalen av melodifestivalen och mumsar på chips med dipp. Precis som förväntat så kammar Charlotte Perelli hem segern med låten Hero.
Lilla T sover fortfarande mellan oss i den stora sängen. Hon vill inte alls inviga den fina hängkorgen som våra andra gjorde bara några dagar gammal. Lilla T gör en massa läten så för att slippa springa upp och ner så tar vi henne till oss istället.
Den nya fina vagnen (Bugaboo Cameleon) invigs idag med en promenad upp till den lokala matbutiken där vi köper lördagsgodis till våra små, men Lilla T får gott vara utan ett bra tag till.
Det känns ganska ovant att höra en vagn med svängbara hjul fram så på hemvägen får sambon köra vagnen.
Får riktigt ont, framför allt av känningar i gallan så jag vill hem så fort som möjligt så sonen, vår lille fyrbente vän går före. Vi vill in i värmen också då det är så fruktansvärt kallt.
Mjölken börjar rinna till och det känns riktigt ordentligt. Får pumpa en hel del och ge på kopp. Sonen stirrar med sina stora bruna ögon och ser riktigt förvånad ut när det flödar ur mammas bröst på detta underliga vis.
Eftervärkarna känns bättre nu och jag hanterar dagen utan något smärtstillande.
Dottern har idag visat intresse för Lilla T och har haft henne med hjälp av oss föräldrar såklart, i famnen idag och log stort och säger Bäbiis. Sonen är så stolt och vill med bestämdhet hålla i Lilla T då och då och blir riktigt arg då man säger att det inte passar just nu för man ammar eller liknande.
Deppigheten har tagit över lite smått här hemma. Det kallas väl för baby blues. Det var så lustigt då jag satt och såg på Dineydags på kvällen och den stackars teckande katten blev så illa behandlad och stora tårar rullade nedför mina kinder. Sambon bara stirrade på mig och tyckte väl man inte var riktigt klok.
På kvällen när våra små sover, förutom lilla T då, så ser vi andra på finalen av melodifestivalen och mumsar på chips med dipp. Precis som förväntat så kammar Charlotte Perelli hem segern med låten Hero.
Lilla T sover fortfarande mellan oss i den stora sängen. Hon vill inte alls inviga den fina hängkorgen som våra andra gjorde bara några dagar gammal. Lilla T gör en massa läten så för att slippa springa upp och ner så tar vi henne till oss istället.
Fredagen den 14 mars 2008 (Dag 2)
Våra små är på förskolan idag, än så länge fram till 3 veckor efter födseln får de gå heltid, men sedan är det 15 timmar/vecka som gäller och då tisdag-torsdag mellan 9.00-14.00.
Sambon är på arbetet och jag är med andra ord ensam hemma med Lilla T.
Det går så bra, hon spenderar dagen mest med att sova, bli bytt på och ammad så jag har rätt mycket slö tid som jag spenderar på Alltforforaldrar.se. En hel drös med små bebbar har fötts idag.
På kvällen så ser vi på Let´s dance, finns inte så mycket annat underhållande att se på.
Kvällarna och nätterna är än så länge rätt så behagliga då Lilla T sover mellan oss i den stora sängen.
Sambon är på arbetet och jag är med andra ord ensam hemma med Lilla T.
Det går så bra, hon spenderar dagen mest med att sova, bli bytt på och ammad så jag har rätt mycket slö tid som jag spenderar på Alltforforaldrar.se. En hel drös med små bebbar har fötts idag.
På kvällen så ser vi på Let´s dance, finns inte så mycket annat underhållande att se på.
Kvällarna och nätterna är än så länge rätt så behagliga då Lilla T sover mellan oss i den stora sängen.
Torsdagen den 13 mars 2008 (Dag 1)
Natten har inte riktigt varit som man är van vid. Lilla T har inte sovit så bra, har legat på mitt bröst eller jämte mig, velat äta några gånger, gett ifrån sig läten som man inte är van vid trots att man är numer är 3-barns mamma.
Brösten gör ont, tycker väl att det är väl tidigt för mjölken att rinna till innan. Var tredje timme ska lilla T ammas efter rekommendation av sköterskorna på BB och jag får då hjälp några gånger att blanda till bröstmjölksersättning och kopp mata henne. Fast tiderna blir det lite si och så med, får Lilla T bestämma så vill hon äta varannan timme.
Morgonen börjar med att de vill ta ett blodsocker på Lilla T och det är bara bra. Kopp matar henne och byter på henne. De har blivit några blöjor under natten och då främst med en massa kladdigt barnbeck. Själv måste jag böka med dem stora bindorna. Känns som man ska blöda igenom då och då då det blöder rätt så rikligt.
Tar mig ut till matsalen med Lilla T i den genomskinliga baljan. Väntar på att sambon ska dyka upp och göra mig sällskap. Tar för mig och sätter mig och äter. Hör hur dem börjar plocka undan så jag tar för mig av det som sambon kan tänkas vilja ha av utbudet såsom kaffe, smörgåsar och juice.
Till slut dyker han upp och vi äter tillsammans innan vi går tillbaks till BB-rummet. Han byter på Lilla T och tar på henne kläder och så gosas det en stund.
Internet fungerar inte så han hjälper mig att koppla upp mig via mobitelefonen så att jag kan kan logga in en kort stund på Alltforforaldrar.se och Minbebis.com och berätta den glädjande nyheten att Lilla T är född och att vi alla mår bra.
Sambon gör bara ett kort besök, han ska passa på att jobba undan lite idag innan han går hem på 10 dagars pappaledighet.
Har så svårt att komma till ro, känner mig rastlös men samtidigt för trött för att orka göra någonting. Känner mig borta i huvudet och koncentrationen har ladrig varit sämre, kan inte hålla den vid liv mer än några korta minuter i taget innan jag tappar den. Försöker fortfarande få grepp om gårdagen stora händelse, men det är för stort att få in och journalen ger mig ingen vidare hjälp den heller.
Saknar sambon, våra små, vårat hem.men är allt bra med Lilla T så får vi åka hem idag vilket jag hoppas på för det är så tråkigt på BB och rumskompisen är inget vidare, fast hon åker hem under förmiddagen.
Barnläkaren kommer och gör en barnläkarundersökning på Lilla T, tycker den inte är lika grundligt genomförd så som jag minns den från dem tidigare barnläkarundersökningarna från när min son och dotter föddes, visst inte samma sjukhus, men det borde väl inte skilja sig så nämnvärt?
Vi får en guldstjärna och får tillåtelse att åka hem om vi känner för det.
Vi äter lunch och det smakar gott med Gulaschsoppa och så pannkakor med sylt efteråt.
Tycker dagen kryper sig fram, spenderar den med att byta blöjor, amma, ringa några samtal, läsa tidningar och försöka få lite sömn.
Under eftermiddagen så jag får sällskap av en trevlig familj och deras lilla son som är född för 3 dygn sedan. De är precis som jag på väg hem, men eftersom de hade hört blåsljud på deras sons hjärta så ville de kolla upp det lite närmare innan de fick gå som de får ett tillfälligt rum så länge i väntan på att barnläkaren ska få tid över.
Jag har ett hemgångssamtal med en barnmorska innan jag äter middag tillsammans med denna trevliga rumskompisen och våra små.
Sambon hämtar mig och Lilla T och det blir lyckotjut från våra små när vi visar upp nytillskottet för dem.
Vi tar oss förbi ICA Maxi på hemvägen och köper både Liberoblöjor, skumplatstvättlappar och 1 förpackning Babysemp.
Väl hemma så vill sonen genast hålla Lilla T i famnen, medan dottern genast skrämd kryper iväg när frågan om hon vill hålla i Lilla T kommer på tal.
Medan sambon fixar i köket så ser de små på Bolibompa, jag sitter bredvid och gör tappra amningsförsök.
Kvällen är lugn och skön och fylld med amning, blöjbyten och en massa gos med den underbara Lilla T.
Brösten gör ont, tycker väl att det är väl tidigt för mjölken att rinna till innan. Var tredje timme ska lilla T ammas efter rekommendation av sköterskorna på BB och jag får då hjälp några gånger att blanda till bröstmjölksersättning och kopp mata henne. Fast tiderna blir det lite si och så med, får Lilla T bestämma så vill hon äta varannan timme.
Morgonen börjar med att de vill ta ett blodsocker på Lilla T och det är bara bra. Kopp matar henne och byter på henne. De har blivit några blöjor under natten och då främst med en massa kladdigt barnbeck. Själv måste jag böka med dem stora bindorna. Känns som man ska blöda igenom då och då då det blöder rätt så rikligt.
Tar mig ut till matsalen med Lilla T i den genomskinliga baljan. Väntar på att sambon ska dyka upp och göra mig sällskap. Tar för mig och sätter mig och äter. Hör hur dem börjar plocka undan så jag tar för mig av det som sambon kan tänkas vilja ha av utbudet såsom kaffe, smörgåsar och juice.
Till slut dyker han upp och vi äter tillsammans innan vi går tillbaks till BB-rummet. Han byter på Lilla T och tar på henne kläder och så gosas det en stund.
Internet fungerar inte så han hjälper mig att koppla upp mig via mobitelefonen så att jag kan kan logga in en kort stund på Alltforforaldrar.se och Minbebis.com och berätta den glädjande nyheten att Lilla T är född och att vi alla mår bra.
Sambon gör bara ett kort besök, han ska passa på att jobba undan lite idag innan han går hem på 10 dagars pappaledighet.
Har så svårt att komma till ro, känner mig rastlös men samtidigt för trött för att orka göra någonting. Känner mig borta i huvudet och koncentrationen har ladrig varit sämre, kan inte hålla den vid liv mer än några korta minuter i taget innan jag tappar den. Försöker fortfarande få grepp om gårdagen stora händelse, men det är för stort att få in och journalen ger mig ingen vidare hjälp den heller.
Saknar sambon, våra små, vårat hem.men är allt bra med Lilla T så får vi åka hem idag vilket jag hoppas på för det är så tråkigt på BB och rumskompisen är inget vidare, fast hon åker hem under förmiddagen.
Barnläkaren kommer och gör en barnläkarundersökning på Lilla T, tycker den inte är lika grundligt genomförd så som jag minns den från dem tidigare barnläkarundersökningarna från när min son och dotter föddes, visst inte samma sjukhus, men det borde väl inte skilja sig så nämnvärt?
Vi får en guldstjärna och får tillåtelse att åka hem om vi känner för det.
Vi äter lunch och det smakar gott med Gulaschsoppa och så pannkakor med sylt efteråt.
Tycker dagen kryper sig fram, spenderar den med att byta blöjor, amma, ringa några samtal, läsa tidningar och försöka få lite sömn.
Under eftermiddagen så jag får sällskap av en trevlig familj och deras lilla son som är född för 3 dygn sedan. De är precis som jag på väg hem, men eftersom de hade hört blåsljud på deras sons hjärta så ville de kolla upp det lite närmare innan de fick gå som de får ett tillfälligt rum så länge i väntan på att barnläkaren ska få tid över.
Jag har ett hemgångssamtal med en barnmorska innan jag äter middag tillsammans med denna trevliga rumskompisen och våra små.
Sambon hämtar mig och Lilla T och det blir lyckotjut från våra små när vi visar upp nytillskottet för dem.
Vi tar oss förbi ICA Maxi på hemvägen och köper både Liberoblöjor, skumplatstvättlappar och 1 förpackning Babysemp.
Väl hemma så vill sonen genast hålla Lilla T i famnen, medan dottern genast skrämd kryper iväg när frågan om hon vill hålla i Lilla T kommer på tal.
Medan sambon fixar i köket så ser de små på Bolibompa, jag sitter bredvid och gör tappra amningsförsök.
Kvällen är lugn och skön och fylld med amning, blöjbyten och en massa gos med den underbara Lilla T.
torsdag 12 mars 2009
Vecka 39+2 (korr 38+1)
Onsdagen den 12 mars 2008
Förlossningen
Ca 7.20 Vi lämnar våra små på förskolan och berättar för en av fröknarna att det kanske blir en någon senare hämtning idag då det är dags att föda. De önskar oss lycka till.
Ca 7.45 Vi ankommer till Södertälje sjukhus. Jag fixar en ny patientbricka medan sambon parkerar bilen och bär vår packning från bilen.
Ca 8.00 Nervösa ringer vi på klockan utanför förlossningsavdelningen och vi tas emot av en gullig undersköterska som tar emot mödravårdsjournal och ID och ger oss ett rum, rum H.
Ca 8.10 En CTG-kurva ska tas och den visar enligt undersköterska på en hel del värktoppar redan. Vi får in saft till oss båda och kaffe till sambon på rummet och blir lämnade ensamma en stund.
Ca 8.30 CTG-kurvan är klar och jag börjar röra lite lätt på mig. Har ganska jobbiga onda förvärkar, men klart hanterbara. Sambon tar fram videokameran och filmar så smått. Sätter på skön musik och försöker få tiden att gå.
Ca 8.40 Vår barnmorska kommer in och hälsar på oss och berättar om hur hon arbetar. Hon är positiv till att jag önskar hjälp med ett forcerat utdrivningsskede och hon ska hjälpa mig att vägleda mig genom det, men att det är viktigt att jag är rak mot henne och säger till om något inte känns bra.
Jag har svårt att ta in allt hon säger då mina tankar är utspridda överallt just då.
Ca 9.00 Vår doula kommer och vi hinner prata en hel del och sambon och hon hinner dricka en kopp kaffe ihop.
Ca.9.45 En underbar läkare kommer in för att göra en vaginal undersökning. Jag är öppen 3 cm och hamnar på bishopscore 7 poäng, hon tycker vi kan börja med en amniotomi och utgår därifrån. BARD känns inte aktuellt.
Ca 10.30 Vi får byta rum till rummet intill, rum G som är utrustat med hörnbadkar.
Ca 10.40 Får byta om och ta på mig en sjukhusskjorta som knappt gick om den stora höggravida magen och så läckra engångsnättrosor och vita strumpor. Kort knäpps och musik sätts på.
Ca 10.50 Får in några smörgåsar då sambon och jag är hungriga som vargar.
Ca 11.00 Blodprover tas och PVK nål sätts i vänster handrygg.
Ca 11.15 Barnmorskan gör en amniotomi med en skalpelektrod, vår doula trycker den lilla neråt för att förhindra navelsträngsprolaps. Samtidigt som vi hör den underbara låten Apolgize strömma ur högtalarna sipprar klart kroppstempererat fostervatten ur mig. Skalpelektroden kopplas då ytterligare en CTG-kurva i ca 20 minuter ska tas.
Ca 11.35 Barnmorskan gör en vaginal undersökning, öppen 4 cm.
Ca 11.37 Ville upp och stå lutad mot en gåstol. Kände ordentliga smärtor bak i ryggen. Sambon var flitig och masserade min korsrygg medan barnmorskan satte en akupunktur nål i vardera tumveck och en i bakhuvudet. Kände att det högg till väldigt när akupunktur nålen sattes i vänster tumveck.
Ca 11.57 Vår doula tar fram en pilates boll som jag sett fram emot att sitta och gunga och möta värkarna på, men det var inte ett dugg bekvämt trots att jag lutar och vilar överkroppen mot sängen. Sambon går ner på huk och fortsätter massera min rygg. Jag har kraftiga värkar så jag märker knappt att kort tas.
Vår doula sitter på andra sidan sängen och iakttar mig och andas profylaktiskt med mig.
Jag finner inte den sittande ställningen bekväm, magen är i vägen, det gör så ont ryggen och förlossningsvärkarna börjar kännas besvärande.
Ca 12.17 Ställer mig upp mot gåstolen igen med sambon bredvid mig. Känner hur en massa fostervatten sipprar, benen börjar skälva och jag känner ett starkt illamående smyga sig på.
Ca 12.22 Känner att jag måste vila och samla krafter så jag intar sidoläge i förlossningssängen. Jag försöker möta värkarna genom att grabba tag i sambon vid varje värk, men han sitter snett bakom mig och jag hinner inte få tag i honom mellan varje värk.
Känner att jag nog trots allt vill ha någon sorts smärtlindring så jag ber om lustgas. Sambon och doulan försöker påminna mig om att jag egentligen ville försöka klara mig utan, men inser att det nog inte är läge för någon övertalning nu så jag får den inställd på lägsta dosen.
Tycker det hjälper ganska bra och andas nu så fort värken kommer och tar bort masken så fort värken klingar av.
Ca 12.47 Förlossningsvärkarna ändrar plötsligt karaktär och kommer i ett. Värken hinner inte klinga av förrän nästa topp kommer. Jag blir uppmanad av vår doula att andas in i masken konstant utan uppehåll samtidigt så höjs dosen till den högsta vilket leder till total minnesförlust.
Ca 12.57 Barnmorskan kommer in och gör en ny vaginal undersökning och jag är öppen 5 cm, känner nästan direkt att det omöjligt kan stämma, det måste vara mer än så. Själv skulle jag tippa på 7 cm.
Ca 13.02 Jag känner att jag inte fixar detta längre, men jag vet inte hur jag ska få fram det då min enda livlina för tillfället är lustgasen. Jag förbereder mig att be om EDA men det måste ske mellan två värkar så det tar ett tag innan jag snabbt tar bort masken och väser fram att jag vill ha EDA och ett kejsarsnitt tack och så på med masken igen och in i lustgasdvalan.
Ca 13.04 Barnmorskan tar kontakt med narkosläkare och undersköterskan kopplar Ringer Acetat 1000 ml.
Barnmorskan vill att jag ska försöka kissa innan den sätts så sambon och doulan hjälper tillsammans bära mig till den rullande toastolen. Jag upplevde dock toalettringen hård som en hink kant och jag har inget som helst minne av att jag kissade.
De bär mig tillbaks till förlossningssängen, försöker uppmuntra mig till att lägga mig långt ut på kanten med så krökt rygg som möjligt. Jag var inte så samarbetsvillig så det är en hel del bök med mig när jag bara vill bli lämnad i fred.
Ca 13.35 Jag börjar känna det berömda trycker och börjar instinktivt att krysta. Både sambon och vår doula uppmärksammar det och säger det till undersköterskan som är på rummet, men hon är helt fokuserad på att förbereda den EDA som snart ska sättas och bemöter dem med orden ”Att det är långt kvar”.
Ca 13.55 Vår barnmorska kommer in för att säga hejdå då hon ska gå av sitt pass. Min nya barnmorska Maj-Lis ska snart komma och ta över men är just nu inne på ett annat rum och förlöser en kvinna, men hon kommer så snart hon är klar.
Min barnmorska vill bara komma in och säga hejdå, men bestämmer sig för att göra en sista vaginal undersökning innan hon går av sitt pass. Hon hör garanterat att jag trycker på och krystar och mycket riktigt.
Hon ser ett litet bebishuvud skymta innanför slidöppningen så det blev snabbt på med handskarna och försöka få in mig i sängen då jag nästan låg utanför med halva kroppen.
Hon håller emot med ena handen för att försöka förhindra att utdrivningen går för fort och kallar på förstärkning.
Ca 13.58 Jag känner hur jag måste lätta på trycket och sträcka ut ryggen, ja, det är så det kändes och det får bli som det blir. Och så tar jag i allt vad jag kan fast jag inte är vidare medveten om det. Jag hinner inte uppfatta huvudet födas fram utan hinner i stort sett bara att uppfatta att något stort vått halt glider ur mig samtidigt som en dusch av fostervatten forsar ur.
13.59 Våran dotter föds fram efter ytterligare två intensiva krystvärkar. Sambon hinner precis hala fram videokameran mellan mina ben och få med hennes födsel på band. Jag hör henne ta sitt första andetag och kort därefter hennes skrik. Jag frågar sambon ”Är det en T? Är det en T? Och får till svar ”Att ja, det är det”.
Ca 14.00 Jag får inte henne upp på bröstet direkt då hennes navelsträng är för kort för det. Jag har dessutom bett om sen avnavling så det dröjer en stund innan allt är klart och jag får henne i min famn. Apgar 9-10-10
Vår doula tar kort på oss och när sambon klipper av navelsträngen.
Jag är full av känslor, jag är förvirrad, chockad att hon är född. Känner en stuns av besvikelse att det inte hanns med det jag hade planerat för. Jag hann inte med att uppleva hennes födelseögonblick på det sätt jag hade velat Jag är alldeles yr så jag inte kan hålla ögonen öppna utan blundar på i stort sett alla kort och jag är så trött. Jag är dock stolt över att jag nästan födde henne helt naturligt som jag önskade.
14.04 Apgar 10-10-10
14.09 Apgar 10-10-10
Ca 14.10 Moderkakan föds fram och barnmorskan visar upp den för oss, men jag har knappt kraft till att hålla ögonen öppna.
Ca 14.13 Blir inspekterad i vagina av barnmorskan. Hon ser en liten bristning som måste sys och tycker att vi kan fixa det utan bedövning. Kaxig som jag är som nyss fixat ut en bebis så tycker jag väl att okej, men det var ingen vidare skön känsla att känna hur nålen sticks igenom i ens vagina och hur tråden dras igenom och dras åt. Blir erbjuden låg dos lustgas igen och andas långa djupa andetag i masken.
Ca 14.15 Vi ringer till vår sons förskola och ber att få prata med honom. Vi berättar att han nyligen har blivit storebror till en liten syster.
Ca 14.50 Jag får duscha och ta på mig en ren sjukhusskjorta. Jag blir uppmuntrad till att kissa i duschen, det brukar kännas både lättare och bättre, men jag känner mig rätt så utstuderad där jag står mitt i rummets hörnbadkar utan draperi och duschar.
Ca 15.10 Vi får in den fina fikabrickan med fina smörgåsar, kaffe till sambon och te till mig, ett varsitt glas cider och en hissad flagga och så rosa servetter.
Tyvärr mår jag illa så jag får med lite möda i mig åtminstone 1 smörgås, en kopp te och ett glas cider som jag och sambon skålar i.
Ca 16.00 Vår lilla dotter blir undersökt av vår nya barnmorska och undersköterska. Allt ser bra ut och vi får gissa oss fram till vad hon kan tänkas väga och jag gissar rätt så bra. Tippar på 4200 g och hon väger 4210 g och är 52 cm lång och huvudomfånget mäts till 37 cm.
Ca 16.30 Sambon lämnar oss för att åka och hämta hem våra barn från förskolan. Vi ska höras senare ikväll via telefon.
Ca 16.40 Blir uppmanad att kissa på nytt, men det går inte.
Om och om igen blir jag uppmanad att kissa, men det känns kört för det går bara inte.
Doulan ser till att jag får i mig tillräckligt med vätska i form av saft.
Ca 17.25 Barnmorskan kommer igen och säger att nu går jag på en rast och stoppar i mig lite mat och när jag kommer tillbaka så får jag väl tappa dig då om du inte lyckats på egen hand att kissa.
Det gick mycket lättare att tvinga ur några droppar urin efter det.
Ca 17.45 Lilla T och jag flyttas över till BB avdelningen.
Vår doula bär alla väskor och saker från förlossningsrummet till min lilla hörna inne på rummet på BB.
Hon värmer middag åt mig och håller mig sällskap. Det smakar rätt så gott med kycklingfilé med cassis sås, kokt potatis och gröna ärtor till och så mängder med isvatten att skölja ner allt med.
Ca 18.30 Doulan tackar för sig och beger sig hemåt till sin egen familj.
Kväll Jag funderar en del på hur förlossningen verkligen var, känner mig inte riktigt tillfreds.
Jag beundrar vår lilla T, inser att jag inte alls känner henne, att jag inte är fylld med himlastormande lycka och kärlek, känner att det känns fel men kan inte sätta ord på vad.
Jag tycker ändå om att ta hand om henne, att ge henne omvårdnad. Vi byter några blöjor under kvällens lopp och jag lägger henne vid bröstet, men känner att något är fel med taget för det ska inte kännas såhär.
Jag ber en barnmorska ta sig en titt om jag gör något fel, men hon tycker det ser väldigt bra ut, men hon verkar inte ha så mycket tid över till att verkligen se efter.
Trots att jag hört att det ser bra ut så känner jag att något inte stämmer och mycket riktigt så kommer jag på det när jag ser den stora amnings affischen ute i korridoren vad felet är. Lilla T har ju bara bröstvårtan i munnen och inte större delen av vårtgården. Hur kan jag ha glömt en sådan viktig sak på bara drygt två år?
Jag känner av ordentliga eftervärkar, speciellt när jag lägger lilla T till bröstet. Jag får Alvedon och Brufen med sex timmars mellanrum.
Fikar på kvällen, pratar med sambon via mobiltelefon och vandrar fram och tillbaka i korridoren med lilla T i hennes genomskinliga balja.
Hon kan inte riktigt komma till ro, jag känner väl samma sak, känner mig inte bekväm utan känner mig instabil psykiskt på något vis.
Det verkar som min lilla råmjölk inte gör henne nöjd så hon får några påfyllningar Babysemp på kopp, men hennes blodsocker ligger på en acceptabel nivå på 3,2.
Försöker få mig lite sömn, men det går inget vidare. Lilla T vill vara nära mig och vill äta ofta, hon snusar och har sig och ger en massa läten ifrån sig som jag inte är van vid. Ska det verkligen låta så om en nyfödd? Inte hade jag en tanke på att jag befann mig på ett BB med kompetent personal att rådfråga. Samtidigt så gnagde förlossningen i huvudet så mitt i natten var jag bara tvungen att få läsa min journal för att få klarhet i hur det hela gick till, men det stod inte så mycket i den och något partogram fanns konstigt nog inte heller.
Vi slumrar till och från lilla T och jag genom natten sena timmar.
Förlossningen
Ca 7.20 Vi lämnar våra små på förskolan och berättar för en av fröknarna att det kanske blir en någon senare hämtning idag då det är dags att föda. De önskar oss lycka till.
Ca 7.45 Vi ankommer till Södertälje sjukhus. Jag fixar en ny patientbricka medan sambon parkerar bilen och bär vår packning från bilen.
Ca 8.00 Nervösa ringer vi på klockan utanför förlossningsavdelningen och vi tas emot av en gullig undersköterska som tar emot mödravårdsjournal och ID och ger oss ett rum, rum H.
Ca 8.10 En CTG-kurva ska tas och den visar enligt undersköterska på en hel del värktoppar redan. Vi får in saft till oss båda och kaffe till sambon på rummet och blir lämnade ensamma en stund.
Ca 8.30 CTG-kurvan är klar och jag börjar röra lite lätt på mig. Har ganska jobbiga onda förvärkar, men klart hanterbara. Sambon tar fram videokameran och filmar så smått. Sätter på skön musik och försöker få tiden att gå.
Ca 8.40 Vår barnmorska kommer in och hälsar på oss och berättar om hur hon arbetar. Hon är positiv till att jag önskar hjälp med ett forcerat utdrivningsskede och hon ska hjälpa mig att vägleda mig genom det, men att det är viktigt att jag är rak mot henne och säger till om något inte känns bra.
Jag har svårt att ta in allt hon säger då mina tankar är utspridda överallt just då.
Ca 9.00 Vår doula kommer och vi hinner prata en hel del och sambon och hon hinner dricka en kopp kaffe ihop.
Ca.9.45 En underbar läkare kommer in för att göra en vaginal undersökning. Jag är öppen 3 cm och hamnar på bishopscore 7 poäng, hon tycker vi kan börja med en amniotomi och utgår därifrån. BARD känns inte aktuellt.
Ca 10.30 Vi får byta rum till rummet intill, rum G som är utrustat med hörnbadkar.
Ca 10.40 Får byta om och ta på mig en sjukhusskjorta som knappt gick om den stora höggravida magen och så läckra engångsnättrosor och vita strumpor. Kort knäpps och musik sätts på.
Ca 10.50 Får in några smörgåsar då sambon och jag är hungriga som vargar.
Ca 11.00 Blodprover tas och PVK nål sätts i vänster handrygg.
Ca 11.15 Barnmorskan gör en amniotomi med en skalpelektrod, vår doula trycker den lilla neråt för att förhindra navelsträngsprolaps. Samtidigt som vi hör den underbara låten Apolgize strömma ur högtalarna sipprar klart kroppstempererat fostervatten ur mig. Skalpelektroden kopplas då ytterligare en CTG-kurva i ca 20 minuter ska tas.
Ca 11.35 Barnmorskan gör en vaginal undersökning, öppen 4 cm.
Ca 11.37 Ville upp och stå lutad mot en gåstol. Kände ordentliga smärtor bak i ryggen. Sambon var flitig och masserade min korsrygg medan barnmorskan satte en akupunktur nål i vardera tumveck och en i bakhuvudet. Kände att det högg till väldigt när akupunktur nålen sattes i vänster tumveck.
Ca 11.57 Vår doula tar fram en pilates boll som jag sett fram emot att sitta och gunga och möta värkarna på, men det var inte ett dugg bekvämt trots att jag lutar och vilar överkroppen mot sängen. Sambon går ner på huk och fortsätter massera min rygg. Jag har kraftiga värkar så jag märker knappt att kort tas.
Vår doula sitter på andra sidan sängen och iakttar mig och andas profylaktiskt med mig.
Jag finner inte den sittande ställningen bekväm, magen är i vägen, det gör så ont ryggen och förlossningsvärkarna börjar kännas besvärande.
Ca 12.17 Ställer mig upp mot gåstolen igen med sambon bredvid mig. Känner hur en massa fostervatten sipprar, benen börjar skälva och jag känner ett starkt illamående smyga sig på.
Ca 12.22 Känner att jag måste vila och samla krafter så jag intar sidoläge i förlossningssängen. Jag försöker möta värkarna genom att grabba tag i sambon vid varje värk, men han sitter snett bakom mig och jag hinner inte få tag i honom mellan varje värk.
Känner att jag nog trots allt vill ha någon sorts smärtlindring så jag ber om lustgas. Sambon och doulan försöker påminna mig om att jag egentligen ville försöka klara mig utan, men inser att det nog inte är läge för någon övertalning nu så jag får den inställd på lägsta dosen.
Tycker det hjälper ganska bra och andas nu så fort värken kommer och tar bort masken så fort värken klingar av.
Ca 12.47 Förlossningsvärkarna ändrar plötsligt karaktär och kommer i ett. Värken hinner inte klinga av förrän nästa topp kommer. Jag blir uppmanad av vår doula att andas in i masken konstant utan uppehåll samtidigt så höjs dosen till den högsta vilket leder till total minnesförlust.
Ca 12.57 Barnmorskan kommer in och gör en ny vaginal undersökning och jag är öppen 5 cm, känner nästan direkt att det omöjligt kan stämma, det måste vara mer än så. Själv skulle jag tippa på 7 cm.
Ca 13.02 Jag känner att jag inte fixar detta längre, men jag vet inte hur jag ska få fram det då min enda livlina för tillfället är lustgasen. Jag förbereder mig att be om EDA men det måste ske mellan två värkar så det tar ett tag innan jag snabbt tar bort masken och väser fram att jag vill ha EDA och ett kejsarsnitt tack och så på med masken igen och in i lustgasdvalan.
Ca 13.04 Barnmorskan tar kontakt med narkosläkare och undersköterskan kopplar Ringer Acetat 1000 ml.
Barnmorskan vill att jag ska försöka kissa innan den sätts så sambon och doulan hjälper tillsammans bära mig till den rullande toastolen. Jag upplevde dock toalettringen hård som en hink kant och jag har inget som helst minne av att jag kissade.
De bär mig tillbaks till förlossningssängen, försöker uppmuntra mig till att lägga mig långt ut på kanten med så krökt rygg som möjligt. Jag var inte så samarbetsvillig så det är en hel del bök med mig när jag bara vill bli lämnad i fred.
Ca 13.35 Jag börjar känna det berömda trycker och börjar instinktivt att krysta. Både sambon och vår doula uppmärksammar det och säger det till undersköterskan som är på rummet, men hon är helt fokuserad på att förbereda den EDA som snart ska sättas och bemöter dem med orden ”Att det är långt kvar”.
Ca 13.55 Vår barnmorska kommer in för att säga hejdå då hon ska gå av sitt pass. Min nya barnmorska Maj-Lis ska snart komma och ta över men är just nu inne på ett annat rum och förlöser en kvinna, men hon kommer så snart hon är klar.
Min barnmorska vill bara komma in och säga hejdå, men bestämmer sig för att göra en sista vaginal undersökning innan hon går av sitt pass. Hon hör garanterat att jag trycker på och krystar och mycket riktigt.
Hon ser ett litet bebishuvud skymta innanför slidöppningen så det blev snabbt på med handskarna och försöka få in mig i sängen då jag nästan låg utanför med halva kroppen.
Hon håller emot med ena handen för att försöka förhindra att utdrivningen går för fort och kallar på förstärkning.
Ca 13.58 Jag känner hur jag måste lätta på trycket och sträcka ut ryggen, ja, det är så det kändes och det får bli som det blir. Och så tar jag i allt vad jag kan fast jag inte är vidare medveten om det. Jag hinner inte uppfatta huvudet födas fram utan hinner i stort sett bara att uppfatta att något stort vått halt glider ur mig samtidigt som en dusch av fostervatten forsar ur.
13.59 Våran dotter föds fram efter ytterligare två intensiva krystvärkar. Sambon hinner precis hala fram videokameran mellan mina ben och få med hennes födsel på band. Jag hör henne ta sitt första andetag och kort därefter hennes skrik. Jag frågar sambon ”Är det en T? Är det en T? Och får till svar ”Att ja, det är det”.
Ca 14.00 Jag får inte henne upp på bröstet direkt då hennes navelsträng är för kort för det. Jag har dessutom bett om sen avnavling så det dröjer en stund innan allt är klart och jag får henne i min famn. Apgar 9-10-10
Vår doula tar kort på oss och när sambon klipper av navelsträngen.
Jag är full av känslor, jag är förvirrad, chockad att hon är född. Känner en stuns av besvikelse att det inte hanns med det jag hade planerat för. Jag hann inte med att uppleva hennes födelseögonblick på det sätt jag hade velat Jag är alldeles yr så jag inte kan hålla ögonen öppna utan blundar på i stort sett alla kort och jag är så trött. Jag är dock stolt över att jag nästan födde henne helt naturligt som jag önskade.
14.04 Apgar 10-10-10
14.09 Apgar 10-10-10
Ca 14.10 Moderkakan föds fram och barnmorskan visar upp den för oss, men jag har knappt kraft till att hålla ögonen öppna.
Ca 14.13 Blir inspekterad i vagina av barnmorskan. Hon ser en liten bristning som måste sys och tycker att vi kan fixa det utan bedövning. Kaxig som jag är som nyss fixat ut en bebis så tycker jag väl att okej, men det var ingen vidare skön känsla att känna hur nålen sticks igenom i ens vagina och hur tråden dras igenom och dras åt. Blir erbjuden låg dos lustgas igen och andas långa djupa andetag i masken.
Ca 14.15 Vi ringer till vår sons förskola och ber att få prata med honom. Vi berättar att han nyligen har blivit storebror till en liten syster.
Ca 14.50 Jag får duscha och ta på mig en ren sjukhusskjorta. Jag blir uppmuntrad till att kissa i duschen, det brukar kännas både lättare och bättre, men jag känner mig rätt så utstuderad där jag står mitt i rummets hörnbadkar utan draperi och duschar.
Ca 15.10 Vi får in den fina fikabrickan med fina smörgåsar, kaffe till sambon och te till mig, ett varsitt glas cider och en hissad flagga och så rosa servetter.
Tyvärr mår jag illa så jag får med lite möda i mig åtminstone 1 smörgås, en kopp te och ett glas cider som jag och sambon skålar i.
Ca 16.00 Vår lilla dotter blir undersökt av vår nya barnmorska och undersköterska. Allt ser bra ut och vi får gissa oss fram till vad hon kan tänkas väga och jag gissar rätt så bra. Tippar på 4200 g och hon väger 4210 g och är 52 cm lång och huvudomfånget mäts till 37 cm.
Ca 16.30 Sambon lämnar oss för att åka och hämta hem våra barn från förskolan. Vi ska höras senare ikväll via telefon.
Ca 16.40 Blir uppmanad att kissa på nytt, men det går inte.
Om och om igen blir jag uppmanad att kissa, men det känns kört för det går bara inte.
Doulan ser till att jag får i mig tillräckligt med vätska i form av saft.
Ca 17.25 Barnmorskan kommer igen och säger att nu går jag på en rast och stoppar i mig lite mat och när jag kommer tillbaka så får jag väl tappa dig då om du inte lyckats på egen hand att kissa.
Det gick mycket lättare att tvinga ur några droppar urin efter det.
Ca 17.45 Lilla T och jag flyttas över till BB avdelningen.
Vår doula bär alla väskor och saker från förlossningsrummet till min lilla hörna inne på rummet på BB.
Hon värmer middag åt mig och håller mig sällskap. Det smakar rätt så gott med kycklingfilé med cassis sås, kokt potatis och gröna ärtor till och så mängder med isvatten att skölja ner allt med.
Ca 18.30 Doulan tackar för sig och beger sig hemåt till sin egen familj.
Kväll Jag funderar en del på hur förlossningen verkligen var, känner mig inte riktigt tillfreds.
Jag beundrar vår lilla T, inser att jag inte alls känner henne, att jag inte är fylld med himlastormande lycka och kärlek, känner att det känns fel men kan inte sätta ord på vad.
Jag tycker ändå om att ta hand om henne, att ge henne omvårdnad. Vi byter några blöjor under kvällens lopp och jag lägger henne vid bröstet, men känner att något är fel med taget för det ska inte kännas såhär.
Jag ber en barnmorska ta sig en titt om jag gör något fel, men hon tycker det ser väldigt bra ut, men hon verkar inte ha så mycket tid över till att verkligen se efter.
Trots att jag hört att det ser bra ut så känner jag att något inte stämmer och mycket riktigt så kommer jag på det när jag ser den stora amnings affischen ute i korridoren vad felet är. Lilla T har ju bara bröstvårtan i munnen och inte större delen av vårtgården. Hur kan jag ha glömt en sådan viktig sak på bara drygt två år?
Jag känner av ordentliga eftervärkar, speciellt när jag lägger lilla T till bröstet. Jag får Alvedon och Brufen med sex timmars mellanrum.
Fikar på kvällen, pratar med sambon via mobiltelefon och vandrar fram och tillbaka i korridoren med lilla T i hennes genomskinliga balja.
Hon kan inte riktigt komma till ro, jag känner väl samma sak, känner mig inte bekväm utan känner mig instabil psykiskt på något vis.
Det verkar som min lilla råmjölk inte gör henne nöjd så hon får några påfyllningar Babysemp på kopp, men hennes blodsocker ligger på en acceptabel nivå på 3,2.
Försöker få mig lite sömn, men det går inget vidare. Lilla T vill vara nära mig och vill äta ofta, hon snusar och har sig och ger en massa läten ifrån sig som jag inte är van vid. Ska det verkligen låta så om en nyfödd? Inte hade jag en tanke på att jag befann mig på ett BB med kompetent personal att rådfråga. Samtidigt så gnagde förlossningen i huvudet så mitt i natten var jag bara tvungen att få läsa min journal för att få klarhet i hur det hela gick till, men det stod inte så mycket i den och något partogram fanns konstigt nog inte heller.
Vi slumrar till och från lilla T och jag genom natten sena timmar.
onsdag 11 mars 2009
Vecka 39+1 (korr 38+0)
Tisdagen den 11 mars 2008
Idag hörde min barnmorska från barnmorskemottagningen av sig då hon hade hört att jag hade fått tid för induktion och att jag inte behövde komma på dagen barnmorskekontroll om jag inte orkade. Var först rädd att hon hade fått förhinder på grund av sjukdom eller dylikt, men självklart ville jag komma på dagens och graviditetens sista rutinkontroll.
Sambon med barn körde ner mig till barnmorskemottagningen. Fick ta det själv då båda barnen är sjuka.
Kändes konstigt att veta på förhand att det var det absolut sista barnmorskebesöket.
Sköterskan tog vikt och blodtryck. Slutviken hamnar på 88 kg, så jag har har totalt gått upp 5 kg under denna graviditet. Blodtrycket är inom det normala.
Barnmorskan Therese lyssnar på den lillas hjärtljud som låter som det ska och känner hur den lilla ligger och den ligger med huvudet ner fortfarande ruckbar. Hon avslutar med att ta SF-måttet som slutar på 38 cm, klart större denna gång än vad jag var både med sonen och dottern.
Vi pratar lite om ditten och datten och kommer även in på kommande preventivmedel. Hon önskar mig lycka till och ber mig höra av mig om cirka 6-8 veckor efter förlossningen för en efterkontroll.
Sambon och barn hämtar upp mig utanför barnmorskemottagningen och vi tar oss till sambons arbete för att hämta upp en videokamera som vi ska låna.
Sonen och jag väntar nere i bilen medan sambon och dottern hämtade kameran.
Åker hem och funderar om jag kanske vid denna tid imorgon har en liten nyfödd i famnen eller om jag är i full färd med att föda. Frågar sambon vad han tror och han tror att jag är i full färd med att föda vid denna tid imorgon.
Kommer hem och är så trött och jag som har så mycket att göra. Börjar med att skriva en lista på vad som ska med. Tänkte dela upp det genom att ha en förlossningsväska och en BB väska, men det blir en kombinerad förlossnings, BB-väska ändå.
Får veta att sambons bror som skulle ställa upp och eventuellt hämta våra barn på förskolan imorgon och se till dem hemma ifall förlossningen skulle dra ut på tiden inte kan stlla upp imorgon då hans flickvän och son blivit dåliga i hög feber och han behövs hemma då hans flickvän inte orkar och klarar ta hand om deras sjuka son när hon själv är sjuk, dessutom för att göra det ännu värre så börjar han själv känna sig dålig. Jag vet inte vad jag ska tro. Vill inte misstro någon, men det har varit lite väl ofta dem plötsligt fått förhinder i sista stund och inte vågat eller tänkt höra av sig och meddela oss dem ändrade planerna utan har sett oss som några tankeläsare, så detta får mig att se det hela som nödlögn för att slippa undan.
Visst jag kräver inte att dem ska älska mig, men vi ber inte om vad som helst, jag ska faktiskt föda barn och vi har inte direkt tvingat dem att ställa upp, men situationen är som den är och jag tycker att man faktiskt vid sådana här speciella situationer kan ställa upp, det handlar bara om några timmar och inte dygn.
Vet inte hur vi gör imorgon om det skulle dra ut på tiden. I värsta fall så får sambon åka och hämta barnen och så får doulan stanna hos mig, men det tråkiga är då att sambon missar slutet av födelsen och det vill varken jag eller han, men vad ska man göra? Vill inte ställa in induktionen med bara några timmars varsel.
När våra små somnat så gör vi en gipsavgjutning av min höggravida mage. Det går rätt så fort denna gång då vi har vanan inne sedan jag var gravid med både sonen och dottern.
Jag hoppar in i duschen och hör att sambon pratar med vår doula som gärna vill växla några ord med mig så det blir en snabb dusch bara. Berättar för henne om vi inte har någon barnvakt till imorgon och inte heller någon reserv barnvakt och trots försök till övertalning att barnens farfar kan ställa upp så känner jag att det inte är aktuellt sedan händelsen i oktober.
Skriver några inlägg på forumet. Borde sova för flera timmar sedan, men är så förvantansfull, nervös och pirrig inför det som väntar mig imorgon att det är svårt att samla ihop tankarna och sova. Hinner få mig några timmars välbehövlig vila åtminstone.
Idag hörde min barnmorska från barnmorskemottagningen av sig då hon hade hört att jag hade fått tid för induktion och att jag inte behövde komma på dagen barnmorskekontroll om jag inte orkade. Var först rädd att hon hade fått förhinder på grund av sjukdom eller dylikt, men självklart ville jag komma på dagens och graviditetens sista rutinkontroll.
Sambon med barn körde ner mig till barnmorskemottagningen. Fick ta det själv då båda barnen är sjuka.
Kändes konstigt att veta på förhand att det var det absolut sista barnmorskebesöket.
Sköterskan tog vikt och blodtryck. Slutviken hamnar på 88 kg, så jag har har totalt gått upp 5 kg under denna graviditet. Blodtrycket är inom det normala.
Barnmorskan Therese lyssnar på den lillas hjärtljud som låter som det ska och känner hur den lilla ligger och den ligger med huvudet ner fortfarande ruckbar. Hon avslutar med att ta SF-måttet som slutar på 38 cm, klart större denna gång än vad jag var både med sonen och dottern.
Vi pratar lite om ditten och datten och kommer även in på kommande preventivmedel. Hon önskar mig lycka till och ber mig höra av mig om cirka 6-8 veckor efter förlossningen för en efterkontroll.
Sambon och barn hämtar upp mig utanför barnmorskemottagningen och vi tar oss till sambons arbete för att hämta upp en videokamera som vi ska låna.
Sonen och jag väntar nere i bilen medan sambon och dottern hämtade kameran.
Åker hem och funderar om jag kanske vid denna tid imorgon har en liten nyfödd i famnen eller om jag är i full färd med att föda. Frågar sambon vad han tror och han tror att jag är i full färd med att föda vid denna tid imorgon.
Kommer hem och är så trött och jag som har så mycket att göra. Börjar med att skriva en lista på vad som ska med. Tänkte dela upp det genom att ha en förlossningsväska och en BB väska, men det blir en kombinerad förlossnings, BB-väska ändå.
Får veta att sambons bror som skulle ställa upp och eventuellt hämta våra barn på förskolan imorgon och se till dem hemma ifall förlossningen skulle dra ut på tiden inte kan stlla upp imorgon då hans flickvän och son blivit dåliga i hög feber och han behövs hemma då hans flickvän inte orkar och klarar ta hand om deras sjuka son när hon själv är sjuk, dessutom för att göra det ännu värre så börjar han själv känna sig dålig. Jag vet inte vad jag ska tro. Vill inte misstro någon, men det har varit lite väl ofta dem plötsligt fått förhinder i sista stund och inte vågat eller tänkt höra av sig och meddela oss dem ändrade planerna utan har sett oss som några tankeläsare, så detta får mig att se det hela som nödlögn för att slippa undan.
Visst jag kräver inte att dem ska älska mig, men vi ber inte om vad som helst, jag ska faktiskt föda barn och vi har inte direkt tvingat dem att ställa upp, men situationen är som den är och jag tycker att man faktiskt vid sådana här speciella situationer kan ställa upp, det handlar bara om några timmar och inte dygn.
Vet inte hur vi gör imorgon om det skulle dra ut på tiden. I värsta fall så får sambon åka och hämta barnen och så får doulan stanna hos mig, men det tråkiga är då att sambon missar slutet av födelsen och det vill varken jag eller han, men vad ska man göra? Vill inte ställa in induktionen med bara några timmars varsel.
När våra små somnat så gör vi en gipsavgjutning av min höggravida mage. Det går rätt så fort denna gång då vi har vanan inne sedan jag var gravid med både sonen och dottern.
Jag hoppar in i duschen och hör att sambon pratar med vår doula som gärna vill växla några ord med mig så det blir en snabb dusch bara. Berättar för henne om vi inte har någon barnvakt till imorgon och inte heller någon reserv barnvakt och trots försök till övertalning att barnens farfar kan ställa upp så känner jag att det inte är aktuellt sedan händelsen i oktober.
Skriver några inlägg på forumet. Borde sova för flera timmar sedan, men är så förvantansfull, nervös och pirrig inför det som väntar mig imorgon att det är svårt att samla ihop tankarna och sova. Hinner få mig några timmars välbehövlig vila åtminstone.
tisdag 10 mars 2009
Vecka 39+0 (37+6)
Måndagen den 10 mars 2008
Ytterligare en lugn hemma dag med sjuka barn tyvärr.
Nu har vi bott här i Södertälje i 1 år.
Ytterligare en lugn hemma dag med sjuka barn tyvärr.
Nu har vi bott här i Södertälje i 1 år.
Vecka 38+6 (korr 37+5)
Söndagen den 9 mars 2008
Ingen förändring gällande barnen så de blir hemma imorgon.
En lugn hemma dag idag med hela familjen.
Ingen förändring gällande barnen så de blir hemma imorgon.
En lugn hemma dag idag med hela familjen.
Vecka 38+5 (korr 37+4)
Lördagen den 8 mars 2008
Eftersom det nog kommer att dröja innan jag får en helg med sovmorgon framöver så tog jag chansen idag.
Under dem sena förmiddagstimmarna så kommer sambon med barnen i släptåg in och väcker mig och berättar att hans farmor har avlidit. Han stod inte sin farmor så nära, men ändå så känns det tomt och annorlunda.
Har en lugn dag hemma med sjuka barn. Hoppas verkligen de blir friska nu snart och att dem sedan får hålla sig friska ett bra tag, fram till i höst åtminstone.
Sambon och jag ser på melodifestivalen, andra chansen. Nästa vecka så sitter jag förhoppningsvis med en liten i famnen och bara njuter under den spännande finalen tillsammans med sambon.
Eftersom det nog kommer att dröja innan jag får en helg med sovmorgon framöver så tog jag chansen idag.
Under dem sena förmiddagstimmarna så kommer sambon med barnen i släptåg in och väcker mig och berättar att hans farmor har avlidit. Han stod inte sin farmor så nära, men ändå så känns det tomt och annorlunda.
Har en lugn dag hemma med sjuka barn. Hoppas verkligen de blir friska nu snart och att dem sedan får hålla sig friska ett bra tag, fram till i höst åtminstone.
Sambon och jag ser på melodifestivalen, andra chansen. Nästa vecka så sitter jag förhoppningsvis med en liten i famnen och bara njuter under den spännande finalen tillsammans med sambon.
Vecka 38+4 (korr 37+3)
Fredagen den 7 mars 2008
Idag är det underbart vårväder så vi beger oss ut till Ekerö kyrka för att tända ett gravljus då min farmor fyller 104 år dagen till ära.
Nästa gång vi kommer ut hit så har vi vår lilla, får se om det blir till påsk eller kanske till midsommar.
Åkte hem och tvättade, medan jag bara slappade.
Idag är det underbart vårväder så vi beger oss ut till Ekerö kyrka för att tända ett gravljus då min farmor fyller 104 år dagen till ära.
Nästa gång vi kommer ut hit så har vi vår lilla, får se om det blir till påsk eller kanske till midsommar.
Åkte hem och tvättade, medan jag bara slappade.
Vecka 38+3 ( korr 37+2)
Torsdagen den 6 mars 2008
Våra små är fortfarande dåliga och hemma från förskolan och sambon han tar ut vård av barn.
Hade inget planerat idag så vi var bara hemma.
Våra små är fortfarande dåliga och hemma från förskolan och sambon han tar ut vård av barn.
Hade inget planerat idag så vi var bara hemma.
Vecka 38+2 (korr 37+1)
Onsdagen den 5 mars 2008
Idag var jag på det sista Aurora besöket på Södertälje sjukhus på egen hand då sambon är hemma med sjuka barn.
Det var visning på förlossningsavdelningen och BB avdelningen idag. BB rummen såg verkligen fina ut så jag kommer nog kunna trivas åtminstone en natt.
Vi gick igenom olika induktionsmetoder och olika förlossningsställningar.
Fick en tid för induktion om några dagar på Södertälje sjukhus.
Sambon med barn hämtade upp mig utanför sjukhuset och sedan höll vi oss hemma resten av dagen.
Idag var jag på det sista Aurora besöket på Södertälje sjukhus på egen hand då sambon är hemma med sjuka barn.
Det var visning på förlossningsavdelningen och BB avdelningen idag. BB rummen såg verkligen fina ut så jag kommer nog kunna trivas åtminstone en natt.
Vi gick igenom olika induktionsmetoder och olika förlossningsställningar.
Fick en tid för induktion om några dagar på Södertälje sjukhus.
Sambon med barn hämtade upp mig utanför sjukhuset och sedan höll vi oss hemma resten av dagen.
Vecka 38+1 (korr 37+0)
Tisdagen den 4 mars 2008
Våra små är fortfarande dåliga och hemma med pappa som tar ut vård av barn.
Var till provtagningscentralen på Södertälje sjukhus idag för att ta nya blodprover. Fick det tråkiga, men väntande beskedet att gallsyrevärdet har ökat till 18, men jag har mig bara själv att skylla på.
Har annars varit hemma, fastklistrad vid den bärbara datorn i stort sett hela dagen. Det händer onekligen en väldans massa i ankomstgruppen nu där mängder med små har fötts.
Längtar inte mindre själv nu att få min lilla och slippa ha svårigheter att sitta och ligga och kunna äta vad jag vill utan att känna rädsla för ett nytt gallstensanfall
Våra små är fortfarande dåliga och hemma med pappa som tar ut vård av barn.
Var till provtagningscentralen på Södertälje sjukhus idag för att ta nya blodprover. Fick det tråkiga, men väntande beskedet att gallsyrevärdet har ökat till 18, men jag har mig bara själv att skylla på.
Har annars varit hemma, fastklistrad vid den bärbara datorn i stort sett hela dagen. Det händer onekligen en väldans massa i ankomstgruppen nu där mängder med små har fötts.
Längtar inte mindre själv nu att få min lilla och slippa ha svårigheter att sitta och ligga och kunna äta vad jag vill utan att känna rädsla för ett nytt gallstensanfall
Vecka 38+0 (korr 36+6)
Måndagen den 3 mars 2008
Eftersom barnen är sjuka så blev de hemma idag tillsammans med deras pappa som tar ut vård av barn.
Jag har nog blivit förstoppad och har inte kunnat bajsa på flera dagar, säkert veckor och det hjälper inte heller att man ha fått hemorrojder och varken Xyloproct salva eller Xyloproct suppar hjälper.
I ren desperation så tog två avskyvärda microlav häromkvällen utan resultat. Dagen efter så provade jag Lactulos och fick väl ut en aning och på kvällen tog jag Dalkolax och fick äntligen lätta på trycket dagen därpå.
Jag har så ont av hemorrojden att jag knappt kan sitta ner så jag ringde till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning för att fråga om råd vad man ska göra då inget av det receptfria hjälper mig. De ville att jag skulle komma in så skulle någon titta på det och kanske kunna skriva ut något starkare perparat.
Sambon släppte av mig vid sjukhuset. Väl där fick jag ett rum med en något bekvämare säng så jag slumrade till en stund medan jag väntade på att en läkare skulle bli tillgänglig.
Idag fick jag, kors i taket, träffa obstetrikern som jag varit hos tidigare. Genant fick jag visa härligheten i stjärten för honom och han skrev ut både salva och suppar utan övertalning.
Jag fick även resept på Ursofalk. Dum som jag är så har jag då och då slarvat ordentligt genom att spara in både på tabletter och pengar eftersom en ask med 100 tabletter går på 500 kronor. Sambon har verkligen varit på mig om detta, men jag har bara viftat bort det, dumt nog.
Vi pratade även om induktionen ska ske på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge eller på Södertälje sjukhus. Jag har varit säker på att jag vill och jag har planerat för att föda på Södertälje sjukhus den dagen förlossningen sätter igång, men nu har jag en bedömninsgtid på Karolinska universitetssjukhuset den 10/3.
Jag kan få en induktionstid på Södertälje sjukhus redan till veckan om jag slutligen bestämmer mig för att föda på hemma orten.
Sambo med barn hämtar upp mig utanför sjukhuset och vi tar oss ner till Apoteket innan vi tar oss hem.
Eftersom barnen är sjuka så blev de hemma idag tillsammans med deras pappa som tar ut vård av barn.
Jag har nog blivit förstoppad och har inte kunnat bajsa på flera dagar, säkert veckor och det hjälper inte heller att man ha fått hemorrojder och varken Xyloproct salva eller Xyloproct suppar hjälper.
I ren desperation så tog två avskyvärda microlav häromkvällen utan resultat. Dagen efter så provade jag Lactulos och fick väl ut en aning och på kvällen tog jag Dalkolax och fick äntligen lätta på trycket dagen därpå.
Jag har så ont av hemorrojden att jag knappt kan sitta ner så jag ringde till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning för att fråga om råd vad man ska göra då inget av det receptfria hjälper mig. De ville att jag skulle komma in så skulle någon titta på det och kanske kunna skriva ut något starkare perparat.
Sambon släppte av mig vid sjukhuset. Väl där fick jag ett rum med en något bekvämare säng så jag slumrade till en stund medan jag väntade på att en läkare skulle bli tillgänglig.
Idag fick jag, kors i taket, träffa obstetrikern som jag varit hos tidigare. Genant fick jag visa härligheten i stjärten för honom och han skrev ut både salva och suppar utan övertalning.
Jag fick även resept på Ursofalk. Dum som jag är så har jag då och då slarvat ordentligt genom att spara in både på tabletter och pengar eftersom en ask med 100 tabletter går på 500 kronor. Sambon har verkligen varit på mig om detta, men jag har bara viftat bort det, dumt nog.
Vi pratade även om induktionen ska ske på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge eller på Södertälje sjukhus. Jag har varit säker på att jag vill och jag har planerat för att föda på Södertälje sjukhus den dagen förlossningen sätter igång, men nu har jag en bedömninsgtid på Karolinska universitetssjukhuset den 10/3.
Jag kan få en induktionstid på Södertälje sjukhus redan till veckan om jag slutligen bestämmer mig för att föda på hemma orten.
Sambo med barn hämtar upp mig utanför sjukhuset och vi tar oss ner till Apoteket innan vi tar oss hem.
Vecka 37+6 (korr 36+5)
Söndagen den 2 mars 2008
Blev en dag hemma då båda barnen är dåliga.
Känner mig så nedstämd. Alla föder barn och här sitter jag trots flera turer ut och in på förlossningsavdelningar fortfarande höggravid. Är så himla less på att vara gravid, men idag vill jag inte föda barn. Vill inte att vår lilla ska behöva dela födelsedag med sin hemska svärmor så stanna du lilla åtminstone en dag till.
Satt i sängen deppig med den bärbara datorn i knäet under i stort sett hela dagen.
Blev en dag hemma då båda barnen är dåliga.
Känner mig så nedstämd. Alla föder barn och här sitter jag trots flera turer ut och in på förlossningsavdelningar fortfarande höggravid. Är så himla less på att vara gravid, men idag vill jag inte föda barn. Vill inte att vår lilla ska behöva dela födelsedag med sin hemska svärmor så stanna du lilla åtminstone en dag till.
Satt i sängen deppig med den bärbara datorn i knäet under i stort sett hela dagen.
Vecka 37+5 (korr 36+4)
Lördagen den 1 mars 2008
En dag hann våra små vara friska innan det var dags igen...suck. Fast hellre nu innan man har fullt upp med en liten.Båda barnen är sjuka, så trist.
Vi höll oss hemma hela dagen eftersom läget är som det är.
På kvällen såg sambon och jag på melodifestivalen och åter igen så fick jag ett nytt gallstensanfall så jag tog en Spasmofen och blev så påverkad och trött att jag gjorde natt redan vid 21.30 och gick och lade mig och somnade.
Jag vaknade till när sambon gick och lade sig vid midnatt. Gick då upp och tog mina tabletter och borstade tänderna, men kunde inte somna om trots att jag var så trött. Jag var helt klart påverkad och kände mig bra konstig, men ändå med på något vis så jag låg och bläddrade i tidningar hela natten, men har ingen vidare koll på vad jag läste egentligen.
En dag hann våra små vara friska innan det var dags igen...suck. Fast hellre nu innan man har fullt upp med en liten.Båda barnen är sjuka, så trist.
Vi höll oss hemma hela dagen eftersom läget är som det är.
På kvällen såg sambon och jag på melodifestivalen och åter igen så fick jag ett nytt gallstensanfall så jag tog en Spasmofen och blev så påverkad och trött att jag gjorde natt redan vid 21.30 och gick och lade mig och somnade.
Jag vaknade till när sambon gick och lade sig vid midnatt. Gick då upp och tog mina tabletter och borstade tänderna, men kunde inte somna om trots att jag var så trött. Jag var helt klart påverkad och kände mig bra konstig, men ändå med på något vis så jag låg och bläddrade i tidningar hela natten, men har ingen vidare koll på vad jag läste egentligen.
Vecka 37+4 (korr 36+3)
Fredagen den 29 februari 2008
Nu är dottern frisk så idag var dem på förskolan.
Iadg var jag till barnmorskan på en vanlig rutinkontroll.
Jag har ökat något i vikt och blodtrycket var helt normalt och trots att jag slutat med Niferex så hade mitt blodvärde ökat.
Hjärtljuden på den lilla var normalt och SF-måttet ligger fortfarande kvar på 36 cm. Den lilla ligger med huvudet neråt, men ruckbart.
Vi hann med att prata kort om den kommande förlossningen och så bokades en ny tid innan jag fick skynda mig tillbaks till bilen då parkeringstiden gått ur för en bra stund sedan.
Åkte hem och satte mig vid datorn och blev sittandes där tills övriga familjen kom hem vid 17.
Nu är dottern frisk så idag var dem på förskolan.
Iadg var jag till barnmorskan på en vanlig rutinkontroll.
Jag har ökat något i vikt och blodtrycket var helt normalt och trots att jag slutat med Niferex så hade mitt blodvärde ökat.
Hjärtljuden på den lilla var normalt och SF-måttet ligger fortfarande kvar på 36 cm. Den lilla ligger med huvudet neråt, men ruckbart.
Vi hann med att prata kort om den kommande förlossningen och så bokades en ny tid innan jag fick skynda mig tillbaks till bilen då parkeringstiden gått ur för en bra stund sedan.
Åkte hem och satte mig vid datorn och blev sittandes där tills övriga familjen kom hem vid 17.
Vecka 37+3 (korr 36+2)
Torsdagen den 28 februari 2008
Väl mottagen på förlossningsavdelningen så togs en CTG-kurva och blodprover innan den mest otrevligaste manliga doktorn jag stött på tog över. Han gjorde klart för mig att jag inte var det minsta smärtåverkad. Hur kan man ens uttala sig så inför en patient övergår mitt förstånd.
Sedan ville han helt plötsligt göra en vaginal undersökning, men kan undra varför. Där konstaterade han att han inte kunde känna barnets huvud så han ville göra ett ultraljud för att ta reda på hur barnet låg och tydligen enligt honom så låg barnet med sitt huvud i höger fossa med sina fötter uppåt på min vänstra sida. Han förklarade att man hädanefter skulle min barnmorska på barnmorskemottagningen kontrollera fosterläget och att det kanske skulle bli aktuellt med ett vändningsförsök i vecka 36 och om det inte lyckades så skulle jag förlösas med ett planerat kejsarsnitt.
Jag tänkte inte på det då, men om det eventuella vändningsförsöket skall göras i vecka 36 så är det med andra ord denna vecka.
Känner bara uppgivenhet, det kan inte vara sant att hela denna graviditet ska vara kantad av än det ena och än det andra. Skall jag verkligen behöva gå igenom ett kejsarsnitt nu kanske också?
Ringde vår doula XX och bara grät i telefon medan jag berättade vad som hade hänt.
Jag fick smärtstillande i form av en tablett som förs upp i ändtarmen, en Spasmofen som jag på egen hand fick stoppa in.
Tyckte jag blev så dåligt, otrevligt och nonchalant bemött att jag bara ville hem och dessutom hade vi ett samtal inplanerat på Familjecenter som jag helst inte ville missa då vi missade förra veckan då båda våra barn var sjuka.
Sambon hämtade upp mig utanför förlossningsavdelningen tillsammans med dottern som är hemma sjuk från förskolan idag med.
När vi väl kom hem så satte jag mig en stund framför den stora stationära datorn, men var efter en bara liten stund tvungen att ta en paus för jag kunde omöjligt sitta upprätt med ett nytt gallstensanfall på väg.
Det blev bara värre så det blev en fjärde åktur till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge under en och samma dag.
Väl på förlossningsavdelningen så fick jag ett intagningsrum och en by CTG-kurva togs som registrerade att jag hade värkar och då blev det åter igen en vaginal undersökning, men det var ingen fara, tappen inte utplånad och inte öppen mer än 2 cm.
Nya prover togs och jag fick ytterligare en Spasmofen, denna gång så satte en barnmorska in den.
Slumrade till en stund på britsen innan det började klia i mina handflator och i ansiktet och en del på armarna.
Sambon som väntade i huvudentrén med vår dotter var tvungna att lämna mig för att åka iväg och hämta vår son på förskolan, men skulle strax vara åter för att hämta mig.
Fick efter en stund träffa en riktig trevlig läkare och innan jag skulle fara hem så frågade jag verkligen om det stämde att barnet inte låg med huvudet ner med tanke på vad den manliga läkaren sa.
Hon kunde snabbt konstatera att den lillas huvud låg neråt och on undrade vad det var för konstig typ av läkare som hade påstått något annat och bad verkligen om ursäkt för att de hade oroat upp mig i onödan.
Vi tog även upp möjligheten till induktion under vecka 11 på grund av alla dessa gallstensanfall. Hon skulle verkligen trycka på för att det skulle bli så och det känns skönt att någon förstår en.
Fick med mig en liten påse med smärtsillande mediciner vid ett nytt gallstensanfall och sedan fick jag åka hem.
Väl mottagen på förlossningsavdelningen så togs en CTG-kurva och blodprover innan den mest otrevligaste manliga doktorn jag stött på tog över. Han gjorde klart för mig att jag inte var det minsta smärtåverkad. Hur kan man ens uttala sig så inför en patient övergår mitt förstånd.
Sedan ville han helt plötsligt göra en vaginal undersökning, men kan undra varför. Där konstaterade han att han inte kunde känna barnets huvud så han ville göra ett ultraljud för att ta reda på hur barnet låg och tydligen enligt honom så låg barnet med sitt huvud i höger fossa med sina fötter uppåt på min vänstra sida. Han förklarade att man hädanefter skulle min barnmorska på barnmorskemottagningen kontrollera fosterläget och att det kanske skulle bli aktuellt med ett vändningsförsök i vecka 36 och om det inte lyckades så skulle jag förlösas med ett planerat kejsarsnitt.
Jag tänkte inte på det då, men om det eventuella vändningsförsöket skall göras i vecka 36 så är det med andra ord denna vecka.
Känner bara uppgivenhet, det kan inte vara sant att hela denna graviditet ska vara kantad av än det ena och än det andra. Skall jag verkligen behöva gå igenom ett kejsarsnitt nu kanske också?
Ringde vår doula XX och bara grät i telefon medan jag berättade vad som hade hänt.
Jag fick smärtstillande i form av en tablett som förs upp i ändtarmen, en Spasmofen som jag på egen hand fick stoppa in.
Tyckte jag blev så dåligt, otrevligt och nonchalant bemött att jag bara ville hem och dessutom hade vi ett samtal inplanerat på Familjecenter som jag helst inte ville missa då vi missade förra veckan då båda våra barn var sjuka.
Sambon hämtade upp mig utanför förlossningsavdelningen tillsammans med dottern som är hemma sjuk från förskolan idag med.
När vi väl kom hem så satte jag mig en stund framför den stora stationära datorn, men var efter en bara liten stund tvungen att ta en paus för jag kunde omöjligt sitta upprätt med ett nytt gallstensanfall på väg.
Det blev bara värre så det blev en fjärde åktur till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge under en och samma dag.
Väl på förlossningsavdelningen så fick jag ett intagningsrum och en by CTG-kurva togs som registrerade att jag hade värkar och då blev det åter igen en vaginal undersökning, men det var ingen fara, tappen inte utplånad och inte öppen mer än 2 cm.
Nya prover togs och jag fick ytterligare en Spasmofen, denna gång så satte en barnmorska in den.
Slumrade till en stund på britsen innan det började klia i mina handflator och i ansiktet och en del på armarna.
Sambon som väntade i huvudentrén med vår dotter var tvungna att lämna mig för att åka iväg och hämta vår son på förskolan, men skulle strax vara åter för att hämta mig.
Fick efter en stund träffa en riktig trevlig läkare och innan jag skulle fara hem så frågade jag verkligen om det stämde att barnet inte låg med huvudet ner med tanke på vad den manliga läkaren sa.
Hon kunde snabbt konstatera att den lillas huvud låg neråt och on undrade vad det var för konstig typ av läkare som hade påstått något annat och bad verkligen om ursäkt för att de hade oroat upp mig i onödan.
Vi tog även upp möjligheten till induktion under vecka 11 på grund av alla dessa gallstensanfall. Hon skulle verkligen trycka på för att det skulle bli så och det känns skönt att någon förstår en.
Fick med mig en liten påse med smärtsillande mediciner vid ett nytt gallstensanfall och sedan fick jag åka hem.
vecka 37+2 (korr 36+1)
Onsdagen den 27 februari 2008
Dottern är hemma idag från förskolan så jag får ta dagen Aurora besök själv som förra gången medan sambon är hemma för vård av barn.
Hos Aurora så berättar jag om gårdagens händelse och vi kommer även in på den kommande förlossningen som jag har framför mig. Känner ingen direkt rädsla längre, snarare en stor förväntan.
Dagen lunkar på och dag blir kväll och kväll bli natt.
02.30 får jag så ont, denna gång ett gallstensanfall. Efter en lång stund ringer vi åter igen Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och åter igen ber de oss att komma in på en kontroll.
Barnen kläs på och bärs ut till bilen. Vi ankommer till sjukhuset vid 05 på morgonen. Sambon lämnar mig där och åker hem igen eftersom förlossningsavdelningen inte tar emot barn, speciellt inte förkylda barn.
Dottern är hemma idag från förskolan så jag får ta dagen Aurora besök själv som förra gången medan sambon är hemma för vård av barn.
Hos Aurora så berättar jag om gårdagens händelse och vi kommer även in på den kommande förlossningen som jag har framför mig. Känner ingen direkt rädsla längre, snarare en stor förväntan.
Dagen lunkar på och dag blir kväll och kväll bli natt.
02.30 får jag så ont, denna gång ett gallstensanfall. Efter en lång stund ringer vi åter igen Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och åter igen ber de oss att komma in på en kontroll.
Barnen kläs på och bärs ut till bilen. Vi ankommer till sjukhuset vid 05 på morgonen. Sambon lämnar mig där och åker hem igen eftersom förlossningsavdelningen inte tar emot barn, speciellt inte förkylda barn.
vecka 37+1 (korr 36+0)
Tisdagen den 26 februari 2008
Trots att det nu bara är 3 veckor kvar till beräknad förlossningsdag nu så känns det så himla långt kvar till det är dax. Nu är längtan så extrem efter den lilla och tungt att vara gravid. Börjar verkligen tröttna på att vara gravid.
Dottern är sjuk så jag ska vara ensam med henne idag medan sambon skall på ett möte på arbetet som han bara måste gå på. Som tur är så är sonen pigg och kry så han ska till förskolan är det tänkt.
När jag vaknar så har jag ordentligt ont långt ner i magen, tror till en början att det kanske beror på nervositet att ensam fixa att ta hand om en sjuk liten 1 -åring höggravid, så jag hoppar in i duschen i hopp om att det onda kanske släpper då. Sambon tror så klart att jag försöker smita undan i sista stund.
Det onda jag känner känns helt annorlunda mot det jag tidigare har känt, det känns mer som en skarp mensvärk och det känns även konstigt i underlivet precis som om vattnet skulle gå när som helst och helt plötsligt så tycker jag verkligen att det känns så så jag stänger av kranen för att se efter och tycker mig se något som påminner om det, men är inte säker så jag fortsätter att duscha tills jag känner det igen. Bestämmer mig för att torka mig, ta på mig kläder och binda och traska omkring lite för att se vad det kan vara.
När jag väl står och torkar mig så ser jag tydligt hur det strilar fostervatten längs insidan av mina ben. Ropar på sambon och säger att jag tror att vattnet har gått. Han ser det som jag ser att det rinner längs mina ben.
Hoppet stiger att det kanske är på gång idag, men samtidigt kommer rädslan smygande att ska jag föda nu?
Avvaktar en stund genom att se om det kommer mer fostervatten, men det verkar inte så så ytterst tveksam ringer jag till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och de vill ha in mig på en kontroll så våra planer för dagen ändras.
Vi lämnar våra barn på förskolan och åker sedan raka vägen till sjukhuset.
Tas emot och får komma in på ett rum där CTG görs på en gång, under tiden så passar sambon på att slå en signal till arbetet för att avboka det möte han skulle gå på.
Jag har så ont att det är näst intill olidligt att hålla sig lugn medan de skall ha sin kurva. Det trycker på och jag kan inte annat än skrika, gråta och verkligen ge uttryck för det onda så jag flyttas över direkt till ett undersökningsrum för en vaginal undersökning.
Det visar att tappen är inte utplånad och vattnet har inte gått, men jag är öppen 2 cm. Det som runnit längs med mina ben är troligtvis slemproppen. Känner mig bra förvånad att en sådan kan tas för en vattenavgång.
Vi skrivs in på förlossningen då de tror att det är på gång. Flera CTG-kurvor körs och samtliga visar på att jag har värkar, men det händer inte så mycket för jag öppnar mig inte mer än dessa 2 cm. Trolitvis så rör det sig om pinvärkar, med andra ord förlossningsvärkar som inte gör någon nytta utan bara gör ont. Jag får en Citodon, men det onda är kvar.
Vi provar med Bricanyl i injektionsform för att se om det hela lugnar ner sig för det gör oftast. Vilket det gör så vi tar oss upp till huvudentrén med mig i rullstol för att köpa oss lunch.
Ett sista CTG-kurva görs och en vaginal undersökning, med samma status så jag skickas hem förvånande nog.
Vi åker raka vägen till förskolan för att hämta hem våra barn. Vi möts av en väldigt snorig och hostig dotter som inte ska till förskolan imorgon inte, stackars lilla stumpa.
Trots att det nu bara är 3 veckor kvar till beräknad förlossningsdag nu så känns det så himla långt kvar till det är dax. Nu är längtan så extrem efter den lilla och tungt att vara gravid. Börjar verkligen tröttna på att vara gravid.
Dottern är sjuk så jag ska vara ensam med henne idag medan sambon skall på ett möte på arbetet som han bara måste gå på. Som tur är så är sonen pigg och kry så han ska till förskolan är det tänkt.
När jag vaknar så har jag ordentligt ont långt ner i magen, tror till en början att det kanske beror på nervositet att ensam fixa att ta hand om en sjuk liten 1 -åring höggravid, så jag hoppar in i duschen i hopp om att det onda kanske släpper då. Sambon tror så klart att jag försöker smita undan i sista stund.
Det onda jag känner känns helt annorlunda mot det jag tidigare har känt, det känns mer som en skarp mensvärk och det känns även konstigt i underlivet precis som om vattnet skulle gå när som helst och helt plötsligt så tycker jag verkligen att det känns så så jag stänger av kranen för att se efter och tycker mig se något som påminner om det, men är inte säker så jag fortsätter att duscha tills jag känner det igen. Bestämmer mig för att torka mig, ta på mig kläder och binda och traska omkring lite för att se vad det kan vara.
När jag väl står och torkar mig så ser jag tydligt hur det strilar fostervatten längs insidan av mina ben. Ropar på sambon och säger att jag tror att vattnet har gått. Han ser det som jag ser att det rinner längs mina ben.
Hoppet stiger att det kanske är på gång idag, men samtidigt kommer rädslan smygande att ska jag föda nu?
Avvaktar en stund genom att se om det kommer mer fostervatten, men det verkar inte så så ytterst tveksam ringer jag till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och de vill ha in mig på en kontroll så våra planer för dagen ändras.
Vi lämnar våra barn på förskolan och åker sedan raka vägen till sjukhuset.
Tas emot och får komma in på ett rum där CTG görs på en gång, under tiden så passar sambon på att slå en signal till arbetet för att avboka det möte han skulle gå på.
Jag har så ont att det är näst intill olidligt att hålla sig lugn medan de skall ha sin kurva. Det trycker på och jag kan inte annat än skrika, gråta och verkligen ge uttryck för det onda så jag flyttas över direkt till ett undersökningsrum för en vaginal undersökning.
Det visar att tappen är inte utplånad och vattnet har inte gått, men jag är öppen 2 cm. Det som runnit längs med mina ben är troligtvis slemproppen. Känner mig bra förvånad att en sådan kan tas för en vattenavgång.
Vi skrivs in på förlossningen då de tror att det är på gång. Flera CTG-kurvor körs och samtliga visar på att jag har värkar, men det händer inte så mycket för jag öppnar mig inte mer än dessa 2 cm. Trolitvis så rör det sig om pinvärkar, med andra ord förlossningsvärkar som inte gör någon nytta utan bara gör ont. Jag får en Citodon, men det onda är kvar.
Vi provar med Bricanyl i injektionsform för att se om det hela lugnar ner sig för det gör oftast. Vilket det gör så vi tar oss upp till huvudentrén med mig i rullstol för att köpa oss lunch.
Ett sista CTG-kurva görs och en vaginal undersökning, med samma status så jag skickas hem förvånande nog.
Vi åker raka vägen till förskolan för att hämta hem våra barn. Vi möts av en väldigt snorig och hostig dotter som inte ska till förskolan imorgon inte, stackars lilla stumpa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)