Måndagen den 17 mars 2008 (Dag 5)

Idag var det dags för återbesök på BB vid 13-tiden som draog ut på tiden rejält.

De började med att göra hörseltest på Lilla T och det gick galant på hennes vänstra öra, men det högra gav inte något bra reultat så vi ska tillbaka på ett återbesök den 31/3.
Att det inte blev bra resultat idag kan bero på att det finns fosterfett, fostervatten eller blod kvar i det högra örat. Inget att oroa sig över, men det är lättare sagt än gjort. Minns att det var samma sak med dottern då hon var nyfödd och då på både vänster och höger öra, fast vid nästa kontroll några veckor senare så gick det bra, så vi får hoppas att det blir samma sak för Lilla T vid nästa besök.

PKU-testet gick mycket bättre trots att jag känner sådant medlidande när de ska sticka min lilla 5 dagars dotter i handen.
Fick ge Lilla T en liten doseringsspruta med sockerlösning som hon glatt glufsade i sig av innan allt var klart så den fick ersättas med snuttande på mitt lillfinger tills den var klart.
Det gick så lätt mot vad jag är van vid, det brukar ju lätt ta sin lilla tid, men det var ett bra blodflöde så det gick alldeles strålande lätt att fylla de fem cirklarna med blod. Inte ett skrik eller gnyande, inte ens ett försök att rycka undan handen. Hon skrek inte till alls eller försökte rycka undan handen.

Sedan blev det en liten väntan innan vi fick komma in på barnläkarundersökningen.
Rummet var ganska så mörkt och inte heller tyckte jag han gjorde någon grundlig barnläkarundersökning på Lilla T heller.
Jag frågade om hennes hudfärg, men den manliga barnläkaren tyckte inte hon var gul i hudtonen. Sambon frågade om han tyckte naveln såg fin ut eftersom vi tycker det ser lite rött och svullet ut, men barnläkaren tyckte det såg fint ut förutom att det var lite kletigt och lite blodigt så sköterskan tvättade rent med en fuktad tops.
De avslutade med att ta en ny vikt på Lilla T och hon har gått ner från 4210 g till 3990 g (-220 g)

Sedan blev det en lång väntan då avdelningsläkaren skulle ta sig en titt på min ena fot som svullnat upp till oigenkännlig storlek. Det blev en lång väntan då alla hade mycket att stå i inne på förlossningsavdelningen och BB.
Med oss i väntrummet satt en höggravid kvinna, jag led med henne i tysthet då jag vet hur den där olidliga väntan känns då det inte var länge sedan jag själv gjorde alla mina besök på förlossningsmottagningen som alltid drog ut på tiden. Det visade sig att denna mamma hade hepatos, precis som jag själv hade så vi hade en del att prata om under vår väntan i alla fall.

Til slut så hade avdelningsläkaren en ledig lucka och han kollade min fot och mycket riktigt så är den svullen, men han tyckte att vi skulle det 1 vecka till och har det då inte lagt sig så ska jag kontakta honom.

Vi köpte med oss sallad hem då vi var helt utsvultna. Hem och åt och så åkte sambon ner till förskolan och hämtade hem våra små.