Vecka 39+2 (korr 38+1)

Onsdagen den 12 mars 2008
Förlossningen

Ca 7.20 Vi lämnar våra små på förskolan och berättar för en av fröknarna att det kanske blir en någon senare hämtning idag då det är dags att föda. De önskar oss lycka till.

Ca 7.45 Vi ankommer till Södertälje sjukhus. Jag fixar en ny patientbricka medan sambon parkerar bilen och bär vår packning från bilen.

Ca 8.00 Nervösa ringer vi på klockan utanför förlossningsavdelningen och vi tas emot av en gullig undersköterska som tar emot mödravårdsjournal och ID och ger oss ett rum, rum H.


Ca 8.10 En CTG-kurva ska tas och den visar enligt undersköterska på en hel del värktoppar redan. Vi får in saft till oss båda och kaffe till sambon på rummet och blir lämnade ensamma en stund.

Ca 8.30 CTG-kurvan är klar och jag börjar röra lite lätt på mig. Har ganska jobbiga onda förvärkar, men klart hanterbara. Sambon tar fram videokameran och filmar så smått. Sätter på skön musik och försöker få tiden att gå.

Ca 8.40 Vår barnmorska kommer in och hälsar på oss och berättar om hur hon arbetar. Hon är positiv till att jag önskar hjälp med ett forcerat utdrivningsskede och hon ska hjälpa mig att vägleda mig genom det, men att det är viktigt att jag är rak mot henne och säger till om något inte känns bra.
Jag har svårt att ta in allt hon säger då mina tankar är utspridda överallt just då.

Ca 9.00 Vår doula kommer och vi hinner prata en hel del och sambon och hon hinner dricka en kopp kaffe ihop.

Ca.9.45 En underbar läkare kommer in för att göra en vaginal undersökning. Jag är öppen 3 cm och hamnar på bishopscore 7 poäng, hon tycker vi kan börja med en amniotomi och utgår därifrån. BARD känns inte aktuellt.

Ca 10.30 Vi får byta rum till rummet intill, rum G som är utrustat med hörnbadkar.

Ca 10.40 Får byta om och ta på mig en sjukhusskjorta som knappt gick om den stora höggravida magen och så läckra engångsnättrosor och vita strumpor. Kort knäpps och musik sätts på.

Ca 10.50 Får in några smörgåsar då sambon och jag är hungriga som vargar.

Ca 11.00 Blodprover tas och PVK nål sätts i vänster handrygg.

Ca 11.15 Barnmorskan gör en amniotomi med en skalpelektrod, vår doula trycker den lilla neråt för att förhindra navelsträngsprolaps. Samtidigt som vi hör den underbara låten Apolgize strömma ur högtalarna sipprar klart kroppstempererat fostervatten ur mig. Skalpelektroden kopplas då ytterligare en CTG-kurva i ca 20 minuter ska tas.

Ca 11.35 Barnmorskan gör en vaginal undersökning, öppen 4 cm.

Ca 11.37 Ville upp och stå lutad mot en gåstol. Kände ordentliga smärtor bak i ryggen. Sambon var flitig och masserade min korsrygg medan barnmorskan satte en akupunktur nål i vardera tumveck och en i bakhuvudet. Kände att det högg till väldigt när akupunktur nålen sattes i vänster tumveck.

Ca 11.57 Vår doula tar fram en pilates boll som jag sett fram emot att sitta och gunga och möta värkarna på, men det var inte ett dugg bekvämt trots att jag lutar och vilar överkroppen mot sängen. Sambon går ner på huk och fortsätter massera min rygg. Jag har kraftiga värkar så jag märker knappt att kort tas.
Vår doula sitter på andra sidan sängen och iakttar mig och andas profylaktiskt med mig.
Jag finner inte den sittande ställningen bekväm, magen är i vägen, det gör så ont ryggen och förlossningsvärkarna börjar kännas besvärande.

Ca 12.17 Ställer mig upp mot gåstolen igen med sambon bredvid mig. Känner hur en massa fostervatten sipprar, benen börjar skälva och jag känner ett starkt illamående smyga sig på.

Ca 12.22 Känner att jag måste vila och samla krafter så jag intar sidoläge i förlossningssängen. Jag försöker möta värkarna genom att grabba tag i sambon vid varje värk, men han sitter snett bakom mig och jag hinner inte få tag i honom mellan varje värk.
Känner att jag nog trots allt vill ha någon sorts smärtlindring så jag ber om lustgas. Sambon och doulan försöker påminna mig om att jag egentligen ville försöka klara mig utan, men inser att det nog inte är läge för någon övertalning nu så jag får den inställd på lägsta dosen.
Tycker det hjälper ganska bra och andas nu så fort värken kommer och tar bort masken så fort värken klingar av.

Ca 12.47 Förlossningsvärkarna ändrar plötsligt karaktär och kommer i ett. Värken hinner inte klinga av förrän nästa topp kommer. Jag blir uppmanad av vår doula att andas in i masken konstant utan uppehåll samtidigt så höjs dosen till den högsta vilket leder till total minnesförlust.

Ca 12.57 Barnmorskan kommer in och gör en ny vaginal undersökning och jag är öppen 5 cm, känner nästan direkt att det omöjligt kan stämma, det måste vara mer än så. Själv skulle jag tippa på 7 cm.

Ca 13.02 Jag känner att jag inte fixar detta längre, men jag vet inte hur jag ska få fram det då min enda livlina för tillfället är lustgasen. Jag förbereder mig att be om EDA men det måste ske mellan två värkar så det tar ett tag innan jag snabbt tar bort masken och väser fram att jag vill ha EDA och ett kejsarsnitt tack och så på med masken igen och in i lustgasdvalan.

Ca 13.04 Barnmorskan tar kontakt med narkosläkare och undersköterskan kopplar Ringer Acetat 1000 ml.
Barnmorskan vill att jag ska försöka kissa innan den sätts så sambon och doulan hjälper tillsammans bära mig till den rullande toastolen. Jag upplevde dock toalettringen hård som en hink kant och jag har inget som helst minne av att jag kissade.
De bär mig tillbaks till förlossningssängen, försöker uppmuntra mig till att lägga mig långt ut på kanten med så krökt rygg som möjligt. Jag var inte så samarbetsvillig så det är en hel del bök med mig när jag bara vill bli lämnad i fred.

Ca 13.35 Jag börjar känna det berömda trycker och börjar instinktivt att krysta. Både sambon och vår doula uppmärksammar det och säger det till undersköterskan som är på rummet, men hon är helt fokuserad på att förbereda den EDA som snart ska sättas och bemöter dem med orden ”Att det är långt kvar”.

Ca 13.55 Vår barnmorska kommer in för att säga hejdå då hon ska gå av sitt pass. Min nya barnmorska Maj-Lis ska snart komma och ta över men är just nu inne på ett annat rum och förlöser en kvinna, men hon kommer så snart hon är klar.
Min barnmorska vill bara komma in och säga hejdå, men bestämmer sig för att göra en sista vaginal undersökning innan hon går av sitt pass. Hon hör garanterat att jag trycker på och krystar och mycket riktigt.
Hon ser ett litet bebishuvud skymta innanför slidöppningen så det blev snabbt på med handskarna och försöka få in mig i sängen då jag nästan låg utanför med halva kroppen.
Hon håller emot med ena handen för att försöka förhindra att utdrivningen går för fort och kallar på förstärkning.

Ca 13.58 Jag känner hur jag måste lätta på trycket och sträcka ut ryggen, ja, det är så det kändes och det får bli som det blir. Och så tar jag i allt vad jag kan fast jag inte är vidare medveten om det. Jag hinner inte uppfatta huvudet födas fram utan hinner i stort sett bara att uppfatta att något stort vått halt glider ur mig samtidigt som en dusch av fostervatten forsar ur.

13.59 Våran dotter föds fram efter ytterligare två intensiva krystvärkar. Sambon hinner precis hala fram videokameran mellan mina ben och få med hennes födsel på band. Jag hör henne ta sitt första andetag och kort därefter hennes skrik. Jag frågar sambon ”Är det en T? Är det en T? Och får till svar ”Att ja, det är det”.

Ca 14.00 Jag får inte henne upp på bröstet direkt då hennes navelsträng är för kort för det. Jag har dessutom bett om sen avnavling så det dröjer en stund innan allt är klart och jag får henne i min famn. Apgar 9-10-10
Vår doula tar kort på oss och när sambon klipper av navelsträngen.
Jag är full av känslor, jag är förvirrad, chockad att hon är född. Känner en stuns av besvikelse att det inte hanns med det jag hade planerat för. Jag hann inte med att uppleva hennes födelseögonblick på det sätt jag hade velat Jag är alldeles yr så jag inte kan hålla ögonen öppna utan blundar på i stort sett alla kort och jag är så trött. Jag är dock stolt över att jag nästan födde henne helt naturligt som jag önskade.

14.04 Apgar 10-10-10

14.09 Apgar 10-10-10

Ca 14.10 Moderkakan föds fram och barnmorskan visar upp den för oss, men jag har knappt kraft till att hålla ögonen öppna.

Ca 14.13 Blir inspekterad i vagina av barnmorskan. Hon ser en liten bristning som måste sys och tycker att vi kan fixa det utan bedövning. Kaxig som jag är som nyss fixat ut en bebis så tycker jag väl att okej, men det var ingen vidare skön känsla att känna hur nålen sticks igenom i ens vagina och hur tråden dras igenom och dras åt. Blir erbjuden låg dos lustgas igen och andas långa djupa andetag i masken.

Ca 14.15 Vi ringer till vår sons förskola och ber att få prata med honom. Vi berättar att han nyligen har blivit storebror till en liten syster.

Ca 14.50 Jag får duscha och ta på mig en ren sjukhusskjorta. Jag blir uppmuntrad till att kissa i duschen, det brukar kännas både lättare och bättre, men jag känner mig rätt så utstuderad där jag står mitt i rummets hörnbadkar utan draperi och duschar.

Ca 15.10 Vi får in den fina fikabrickan med fina smörgåsar, kaffe till sambon och te till mig, ett varsitt glas cider och en hissad flagga och så rosa servetter.
Tyvärr mår jag illa så jag får med lite möda i mig åtminstone 1 smörgås, en kopp te och ett glas cider som jag och sambon skålar i.

Ca 16.00 Vår lilla dotter blir undersökt av vår nya barnmorska och undersköterska. Allt ser bra ut och vi får gissa oss fram till vad hon kan tänkas väga och jag gissar rätt så bra. Tippar på 4200 g och hon väger 4210 g och är 52 cm lång och huvudomfånget mäts till 37 cm.

Ca 16.30 Sambon lämnar oss för att åka och hämta hem våra barn från förskolan. Vi ska höras senare ikväll via telefon.

Ca 16.40 Blir uppmanad att kissa på nytt, men det går inte.
Om och om igen blir jag uppmanad att kissa, men det känns kört för det går bara inte.
Doulan ser till att jag får i mig tillräckligt med vätska i form av saft.

Ca 17.25 Barnmorskan kommer igen och säger att nu går jag på en rast och stoppar i mig lite mat och när jag kommer tillbaka så får jag väl tappa dig då om du inte lyckats på egen hand att kissa.
Det gick mycket lättare att tvinga ur några droppar urin efter det.

Ca 17.45 Lilla T och jag flyttas över till BB avdelningen.
Vår doula bär alla väskor och saker från förlossningsrummet till min lilla hörna inne på rummet på BB.
Hon värmer middag åt mig och håller mig sällskap. Det smakar rätt så gott med kycklingfilé med cassis sås, kokt potatis och gröna ärtor till och så mängder med isvatten att skölja ner allt med.

Ca 18.30 Doulan tackar för sig och beger sig hemåt till sin egen familj.

Kväll Jag funderar en del på hur förlossningen verkligen var, känner mig inte riktigt tillfreds.
Jag beundrar vår lilla T, inser att jag inte alls känner henne, att jag inte är fylld med himlastormande lycka och kärlek, känner att det känns fel men kan inte sätta ord på vad.
Jag tycker ändå om att ta hand om henne, att ge henne omvårdnad. Vi byter några blöjor under kvällens lopp och jag lägger henne vid bröstet, men känner att något är fel med taget för det ska inte kännas såhär.

Jag ber en barnmorska ta sig en titt om jag gör något fel, men hon tycker det ser väldigt bra ut, men hon verkar inte ha så mycket tid över till att verkligen se efter.
Trots att jag hört att det ser bra ut så känner jag att något inte stämmer och mycket riktigt så kommer jag på det när jag ser den stora amnings affischen ute i korridoren vad felet är. Lilla T har ju bara bröstvårtan i munnen och inte större delen av vårtgården. Hur kan jag ha glömt en sådan viktig sak på bara drygt två år?
Jag känner av ordentliga eftervärkar, speciellt när jag lägger lilla T till bröstet. Jag får Alvedon och Brufen med sex timmars mellanrum.

Fikar på kvällen, pratar med sambon via mobiltelefon och vandrar fram och tillbaka i korridoren med lilla T i hennes genomskinliga balja.
Hon kan inte riktigt komma till ro, jag känner väl samma sak, känner mig inte bekväm utan känner mig instabil psykiskt på något vis.

Det verkar som min lilla råmjölk inte gör henne nöjd så hon får några påfyllningar Babysemp på kopp, men hennes blodsocker ligger på en acceptabel nivå på 3,2.

Försöker få mig lite sömn, men det går inget vidare. Lilla T vill vara nära mig och vill äta ofta, hon snusar och har sig och ger en massa läten ifrån sig som jag inte är van vid. Ska det verkligen låta så om en nyfödd? Inte hade jag en tanke på att jag befann mig på ett BB med kompetent personal att rådfråga. Samtidigt så gnagde förlossningen i huvudet så mitt i natten var jag bara tvungen att få läsa min journal för att få klarhet i hur det hela gick till, men det stod inte så mycket i den och något partogram fanns konstigt nog inte heller.
Vi slumrar till och från lilla T och jag genom natten sena timmar.