Vår son i lekparken en solig och varm dag i maj.
måndag 25 maj 2009
Söndagen den 25 maj 2008 (Dag 73)
Idag fyller sonen 3 år och 9 månader, bara tre månader kvar tills han fyller 4 år och det vet man numer att tiden bara springer fram med tanke på att det snart är 3 månader sedan jag födde Lilla T.
På morgonen så väckte alla tre barnen mig med paket på Mors dag och frukost framdukad i köket.Fick ett Mors dag kort med barnens namn som dem själva hade skrivit med lite hjälp av pappa, en stor påse Rollo kola med choklad och så 3-pack strumpor som jag verkligen behövde.
Sedan bakade sonen och hans pappa en Saint Allys paj med blåbär och björnbär och till det serverades en kallrörd vaniljsås.
Till middag så blev det köttfärsbiffar med ugnstekt potatis, vitlökssmör och sallad.
På morgonen så väckte alla tre barnen mig med paket på Mors dag och frukost framdukad i köket.Fick ett Mors dag kort med barnens namn som dem själva hade skrivit med lite hjälp av pappa, en stor påse Rollo kola med choklad och så 3-pack strumpor som jag verkligen behövde.
Sedan bakade sonen och hans pappa en Saint Allys paj med blåbär och björnbär och till det serverades en kallrörd vaniljsås.
Till middag så blev det köttfärsbiffar med ugnstekt potatis, vitlökssmör och sallad.
Lördagen den 24 maj 2008 (Dag 72)
Idag åkte hela familjen ut till Weda för att kika på hur nya ombyggda Willys ser ut och det var en klar förbättring mot hur det tidigare såg ut.
Vi köpte en varsin Lakritspuck till de äldre barnen och medan vi satt utanför och lät dem äta sin glass i lugn och ro så gick sambon in på sportaffären och köpte ett par skor åt sig. Lilla T satt och sov i skuggan i sitt babyskydd.
På kvällen så såg sambon och jag på Eurovision Song contest. Att sambon kollade på hela programmet hör verkligen till ovanligheterna då han brukar tycka det är så långt och då dålig musik, men idag så satt han med och det var riktigt bra låtar med i år.
Jag tyckte dock bäst om Rysslands bidrag Believe med Dima och den kammade hem segern.
Sverige kom på plats 18, trodde vårat bidrag skulle komma på en bättre placering än så.
Vi köpte en varsin Lakritspuck till de äldre barnen och medan vi satt utanför och lät dem äta sin glass i lugn och ro så gick sambon in på sportaffären och köpte ett par skor åt sig. Lilla T satt och sov i skuggan i sitt babyskydd.
På kvällen så såg sambon och jag på Eurovision Song contest. Att sambon kollade på hela programmet hör verkligen till ovanligheterna då han brukar tycka det är så långt och då dålig musik, men idag så satt han med och det var riktigt bra låtar med i år.
Jag tyckte dock bäst om Rysslands bidrag Believe med Dima och den kammade hem segern.
Sverige kom på plats 18, trodde vårat bidrag skulle komma på en bättre placering än så.
Fredagen den 23 maj 2008 (Dag 71)
En ensam dag hemma med Lilla T.
I eftermiddag så ska vi åka och veckohandla och fylla på kyl, frys och skafferi som ekar tomma.
I eftermiddag så ska vi åka och veckohandla och fylla på kyl, frys och skafferi som ekar tomma.
Torsdagen den 22 maj 2008 (Dag 70)
Efter vi hade lämnat de äldre på förskolan så körde vi ner till ventrum då jag hade tid för efterkontroll på barnmorskemottagningen.
Barnmorskan frågade hur amningen fungerar och jag sa att det går sådär, att vi lämpar på så gott det går. Men att sluta amma som BVC-slöterskan tyckte jag skulle göra för att att det var så kämpigt för mig, gav Lilla T ont i magen, inte gav någon tillfredsställande vikt hos Lilla T, inte mättade Lilla T och att jag även har två äldre barn i småbarnsåldern var då inte tillräckliga skäl att sluta amma. Min barnmorska tror inte att BVC-sköterskan sa så för att vara elak öven om jag tog det så utan bara menade väl.
Vi kom in på förlossning och tog det lite kortfattat. Sedan gled vi över på preventivmedelsfrågan.
Vi gick igenom både hormonspiral och minipiller och slutligen så sa vi så att vi börjar nu med Cerazette i tre månader och så kan jag fundera vidare på om jag trots allt skulle vilja ha en hormonspiral trots allt, då är det det bara att slå en pling så ordnar hon fram ett recept på det åt mig och en tid för insättning hos henne.
Oavsett vad jag slutligen bestämmer mig för så ska jag ändå höra av mig till henne om 3 månader för att se hur det fungerar med Cerazette.
Vi avslutade med en vaginal undersökning. Allt så bra ut. Flytningarna ser helt normala ut.
Den menstruationsliknande värken jag haft från och till ett tag kunde hon inte förklara.
Ev. så kunde jag ha en början på en svampinfektion så hon rekommenderade mig att jag skall börja behandla den med Pevaryl.
Var förbi apoteket och hämtade ut Cerazette och köpte även Panodil, Nezeril och Renässans till Lilla T.
Vi tog oss till Coop Forum där vi handlade, var öven förbi en sväng på ICA Maxi innan Lilla T och jag tog oss hemåt.
Lilla T sov. Jag packade upp, värmde mat, åt, kollade igenom posten, bläddare igenom senaste Föräldrar & Barn och Lilla T sov fortfarande. Tyckte det var dags för henne att få ny blöja och mat i sig så jag väckte henne och gjorde det, men hon föll in i sömn igen rätt så omgående.
Hon sov sig igenom eftermiddagen och kvällen. Med jämna mellanrum så väckte jag henne och satte på en ny torr blöja, gav henne mat, erbjöd henne bröstet, men hon var så trött att hon sov sig igenom blöjbytet och somnade om under matningen.
Vid 20.30 somnade hon för natten och det är första gången. Man vet inte vad man ska tro, om det är nya rutiner som kanske börjar ta fprm så sakteliga, eller om hon börjar bli sjuk eller helt enkelt är uttråkad.
Att skaffa barn det är att skaffa sig kronisk oro.
Sambon och jag såg semifinal 2 på TV. Glädjande så gick Charlotte Perelli vidare till Eurovision Song Contest finalen nu på lördag.
Barnmorskan frågade hur amningen fungerar och jag sa att det går sådär, att vi lämpar på så gott det går. Men att sluta amma som BVC-slöterskan tyckte jag skulle göra för att att det var så kämpigt för mig, gav Lilla T ont i magen, inte gav någon tillfredsställande vikt hos Lilla T, inte mättade Lilla T och att jag även har två äldre barn i småbarnsåldern var då inte tillräckliga skäl att sluta amma. Min barnmorska tror inte att BVC-sköterskan sa så för att vara elak öven om jag tog det så utan bara menade väl.
Vi kom in på förlossning och tog det lite kortfattat. Sedan gled vi över på preventivmedelsfrågan.
Vi gick igenom både hormonspiral och minipiller och slutligen så sa vi så att vi börjar nu med Cerazette i tre månader och så kan jag fundera vidare på om jag trots allt skulle vilja ha en hormonspiral trots allt, då är det det bara att slå en pling så ordnar hon fram ett recept på det åt mig och en tid för insättning hos henne.
Oavsett vad jag slutligen bestämmer mig för så ska jag ändå höra av mig till henne om 3 månader för att se hur det fungerar med Cerazette.
Vi avslutade med en vaginal undersökning. Allt så bra ut. Flytningarna ser helt normala ut.
Den menstruationsliknande värken jag haft från och till ett tag kunde hon inte förklara.
Ev. så kunde jag ha en början på en svampinfektion så hon rekommenderade mig att jag skall börja behandla den med Pevaryl.
Var förbi apoteket och hämtade ut Cerazette och köpte även Panodil, Nezeril och Renässans till Lilla T.
Vi tog oss till Coop Forum där vi handlade, var öven förbi en sväng på ICA Maxi innan Lilla T och jag tog oss hemåt.
Lilla T sov. Jag packade upp, värmde mat, åt, kollade igenom posten, bläddare igenom senaste Föräldrar & Barn och Lilla T sov fortfarande. Tyckte det var dags för henne att få ny blöja och mat i sig så jag väckte henne och gjorde det, men hon föll in i sömn igen rätt så omgående.
Hon sov sig igenom eftermiddagen och kvällen. Med jämna mellanrum så väckte jag henne och satte på en ny torr blöja, gav henne mat, erbjöd henne bröstet, men hon var så trött att hon sov sig igenom blöjbytet och somnade om under matningen.
Vid 20.30 somnade hon för natten och det är första gången. Man vet inte vad man ska tro, om det är nya rutiner som kanske börjar ta fprm så sakteliga, eller om hon börjar bli sjuk eller helt enkelt är uttråkad.
Att skaffa barn det är att skaffa sig kronisk oro.
Sambon och jag såg semifinal 2 på TV. Glädjande så gick Charlotte Perelli vidare till Eurovision Song Contest finalen nu på lördag.
Tisdagen den 20 maj 2008 (Dag 68)
Sambon var med mig till psykiatriska öppenvårdsmottagningen idag.
Idag var en ny läkare och så den mentalskötare som varit med under våra andra samtal.
Läkaren frågade hur det stod till och frågade en del andra frågor till mig och berättade sedan att jag skulle få en kuratorskontakt på vårdcentralen hemmavid, men jag sa att jag hellre vill gå hos någon mer erfaren och kompetent på mottagningen på öppenvårdsmottagningen istället om det ska vara någon idé med det hela.
De ska göra så gott de kan och försöka ordna någon samtalskontakt åt mig på mottagningen, men kan inte lova att det kommer bli så.
Idag var en ny läkare och så den mentalskötare som varit med under våra andra samtal.
Läkaren frågade hur det stod till och frågade en del andra frågor till mig och berättade sedan att jag skulle få en kuratorskontakt på vårdcentralen hemmavid, men jag sa att jag hellre vill gå hos någon mer erfaren och kompetent på mottagningen på öppenvårdsmottagningen istället om det ska vara någon idé med det hela.
De ska göra så gott de kan och försöka ordna någon samtalskontakt åt mig på mottagningen, men kan inte lova att det kommer bli så.
Måndagen den 19 maj 2008 (Dag 67)
Förskolan ville idag veta om sonen och dottern ska vara lediga måndagen den 9 juni då förskolan håller stängt då de har en planeringsdag. Vi har tagit upp det till diskussion här hemma att de äldre barnen ska vara hemma den dagen. Känns bara konstigt för oss att lämna våra små på en en helt annan förskola med för våra barn främmande personal.
Sambon ska vara hemma och avlasta mig då det blir väldigt rörigt att på egen hand ta hand om alla tre.
Idag vid 10.00 hade jag tid för efterkontroll på barnmorskemottagningen, men de ringde återbud på morgonen då min barnmorska är sjuk så jag ska inte dit förrän på torsdag.
Känns tråkigt då jag sett fram emot att få visa upp Lilla T för henne och sedan mentalt ställt in mig på att jag åter igen ska ligga i en sådan hemsk stol och bli undersökt vaginalt. Tycker inte om att bli undersökt där nere. Det känns som att jag hatar det mer och mer ju äldre jag blir och för varje barn jag föder och att det dessutom gör ont. Samtidigt så vill jag få en check av barnmorska att allt står rätt till.
Får några dagar till på mig att fundera på preventivmedelsfrågan. Har funderat på hormonspiral, men vi får se.
Det blev en ensam dag med Lilla T hemma.Blev en dag hemma istället.
Idag är 24 år sedan min älskade farmor hastigt gick bort. Saknar henne så mycket och funderar än idag, 24 år senare varför hon valde att ta sitt liv.
Min farfar gick bort i cancer 1 år innan farmors bortgång. Min farfars sista önskan var att få vårdas och dö hemma och farmor försökte verkligen in i det sista att göra så gott hon kunde för att det skulle bli så. Till slut blev det helt ohållbart och deras barn (min pappa/barnens morfar och min faster) valde att farfar skulle läggas in på ett vårdhem. I den vevan så kände farmor att hon svek sin man som hon hade levt ihop med i många år och var hennes livskamrat.
Kort därpå så gick farfar bort, 79 år gammal.
Efter farfars bortgång så kom farmor till ett hem, hon var änka och var olycklig, men precis innan hon gick bort så började vi alla se en förbättring då hon verkade må ganska så bra.
Pappa och jag skulle åka över till stugan över pingst och vi frågade om inte farmor ville följa med oss ner till stugan, men hon hade lovat att vara kvar då det var en aktivitet över helgen som hon såg fram emot.
Pappa och jag tog oss ner till stugan och väl där så hällde han i sig otroliga mängder alkohol och slocknade kraftigt berusad.
Morgonen därpå så vaknar jag, pappa sover så jag tar mig upp till min faster som bor bara en liten bit bort för att äta frukost.
I samma veva som jag kom upp på deras gård kommer en svart Saab 9000 framrusande i hög hastighet, bromsar in hårt på vår gård och ut ur bilen kliver en kostymklädd man ur och frågar om han kommit till XX/efterlevande till XXX. Jag svarar, 9 år gammal, att det stämmer.
Mannen lämnar min farmors dödsbesked till mig och jag står där och förstår inte någonting samtidigt som jag mycket väl förstod att farmor inte fanns mer, att hon var borta.
Att meddela pappa denna tragiska nyhet var näst intill omöjligt, han trodde inte vi var kloka, men till slut så insåg han allvaret.
Jag blev lämnad utanför på stentrappan med en godispåse medan den kostymklädda mannen var inne hos dem och pratade med min pappa och faster. Jag kommer inte ihåg om pappa och jag åkte tillbaka till Stockholm samma dag eller hur det var.
Under flera år får jag höra att farmor somnade in när hon låg och sov och jag tyckte att det var skönt att hon slapp lida och att hon inte var medveten när hon dog.
Jag fick inte vara med när farmor begravdes, pappa sa att det är roligare för mig att åka med fritids till Zoo i Eskilstuna som vi skulle göra den dagen än att gå på en begravning. Förstod inte då varför jag inte kunde få närvara för året innan så var jag med på min farfars begravning. Idag förstår jag varför jag inte fick närvara. Varken min pappa eller faster ville att jag skulle få reda på hur farmor gick bort, jag var för liten för att ta in det då.
Först sju år senare fick jag veta att farmor tog sitt liv. Hon hoppade ut genom fönstret och dog omedelbart. Frågor som hur hon kom upp till ett fönster när hon knappt kunde gå, hur dem vet att hon dog omedelbart och hennes tankar precis innan får jag aldrig svar på.
Vilken barndom man har haft egentligen. Usch, vill ge mina älskade barn en barndom som jag inte fick. Den barndomen skall vara fylld med kärlek, trygghet och glädje.
Sambon ska vara hemma och avlasta mig då det blir väldigt rörigt att på egen hand ta hand om alla tre.
Idag vid 10.00 hade jag tid för efterkontroll på barnmorskemottagningen, men de ringde återbud på morgonen då min barnmorska är sjuk så jag ska inte dit förrän på torsdag.
Känns tråkigt då jag sett fram emot att få visa upp Lilla T för henne och sedan mentalt ställt in mig på att jag åter igen ska ligga i en sådan hemsk stol och bli undersökt vaginalt. Tycker inte om att bli undersökt där nere. Det känns som att jag hatar det mer och mer ju äldre jag blir och för varje barn jag föder och att det dessutom gör ont. Samtidigt så vill jag få en check av barnmorska att allt står rätt till.
Får några dagar till på mig att fundera på preventivmedelsfrågan. Har funderat på hormonspiral, men vi får se.
Det blev en ensam dag med Lilla T hemma.Blev en dag hemma istället.
Idag är 24 år sedan min älskade farmor hastigt gick bort. Saknar henne så mycket och funderar än idag, 24 år senare varför hon valde att ta sitt liv.
Min farfar gick bort i cancer 1 år innan farmors bortgång. Min farfars sista önskan var att få vårdas och dö hemma och farmor försökte verkligen in i det sista att göra så gott hon kunde för att det skulle bli så. Till slut blev det helt ohållbart och deras barn (min pappa/barnens morfar och min faster) valde att farfar skulle läggas in på ett vårdhem. I den vevan så kände farmor att hon svek sin man som hon hade levt ihop med i många år och var hennes livskamrat.
Kort därpå så gick farfar bort, 79 år gammal.
Efter farfars bortgång så kom farmor till ett hem, hon var änka och var olycklig, men precis innan hon gick bort så började vi alla se en förbättring då hon verkade må ganska så bra.
Pappa och jag skulle åka över till stugan över pingst och vi frågade om inte farmor ville följa med oss ner till stugan, men hon hade lovat att vara kvar då det var en aktivitet över helgen som hon såg fram emot.
Pappa och jag tog oss ner till stugan och väl där så hällde han i sig otroliga mängder alkohol och slocknade kraftigt berusad.
Morgonen därpå så vaknar jag, pappa sover så jag tar mig upp till min faster som bor bara en liten bit bort för att äta frukost.
I samma veva som jag kom upp på deras gård kommer en svart Saab 9000 framrusande i hög hastighet, bromsar in hårt på vår gård och ut ur bilen kliver en kostymklädd man ur och frågar om han kommit till XX/efterlevande till XXX. Jag svarar, 9 år gammal, att det stämmer.
Mannen lämnar min farmors dödsbesked till mig och jag står där och förstår inte någonting samtidigt som jag mycket väl förstod att farmor inte fanns mer, att hon var borta.
Att meddela pappa denna tragiska nyhet var näst intill omöjligt, han trodde inte vi var kloka, men till slut så insåg han allvaret.
Jag blev lämnad utanför på stentrappan med en godispåse medan den kostymklädda mannen var inne hos dem och pratade med min pappa och faster. Jag kommer inte ihåg om pappa och jag åkte tillbaka till Stockholm samma dag eller hur det var.
Under flera år får jag höra att farmor somnade in när hon låg och sov och jag tyckte att det var skönt att hon slapp lida och att hon inte var medveten när hon dog.
Jag fick inte vara med när farmor begravdes, pappa sa att det är roligare för mig att åka med fritids till Zoo i Eskilstuna som vi skulle göra den dagen än att gå på en begravning. Förstod inte då varför jag inte kunde få närvara för året innan så var jag med på min farfars begravning. Idag förstår jag varför jag inte fick närvara. Varken min pappa eller faster ville att jag skulle få reda på hur farmor gick bort, jag var för liten för att ta in det då.
Först sju år senare fick jag veta att farmor tog sitt liv. Hon hoppade ut genom fönstret och dog omedelbart. Frågor som hur hon kom upp till ett fönster när hon knappt kunde gå, hur dem vet att hon dog omedelbart och hennes tankar precis innan får jag aldrig svar på.
Vilken barndom man har haft egentligen. Usch, vill ge mina älskade barn en barndom som jag inte fick. Den barndomen skall vara fylld med kärlek, trygghet och glädje.
Lördagen den 17 maj 2008 ( Dag 65)
Idag var det en lugn dag hemma med familjen.
Skönt att det är helg.
Skönt att det är helg.
Fredagen den 16 maj 2008 (Dag 64)
Vi lämnade sonen och dottern på förskolan innan vi övriga tog oss in till stora staden.
Parkerade vår bil vid sambons arbetsplats och sedan fick jag låna sambons 30 dagars kort då jag skulle ta mig ända ut till norra sidan av stan för att besöka min mamma/Lilla T mormor.
Hade så otäcka tankar på vägen ut, tankar som att tänk om man bara skulle glömma sin barnvagn med sin lilla i på tunnelbanan, stiga av och komma på det när tåget lämnat perrongen, eller göra det helt medvetet. Försökte tvinga bort dem sjuka konstiga tankarna, men de etsade sig fast på ett obehagligt vis.
Väl hos min mamma/Lilla T mormor så bjöds det på frukost, smörgåsar och the och så berättade hon en hel del för mig om min barndom, hur det var när jag var liten samt hur det var innan jag blev till.
Har svårt att tro på allt, tidigare har det visat sig att vissa saker är helt tagna ur luften, en del överdrivet, en del rena rama lögner så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om allt.
Idag så berättade hon att hon hade levt i Göteborg hos en familj som barnflicka. Jag frågade henne var någonstans i Göteborg hon bodde och fick en adress och väl hemma så sökte jag efter den av ren nyfikenhet, men gatan finns inte ens. Jag tror inte ens det finns en gata som heter så. varför säger man en gata som en annan lätt kan kolla upp via internet? Då kan man hellre säga en gata som man vet finns i Göteborg så man inte avslöjar att man far med osanningar så lätt.
Klockan tickade iväg och det var dags för lunch. Hon bjöd på omelett och sallad.
Efter det så gav Lilla T ifrån sig lite kinkiga ljud så jag tog upp henne i famnen och så tog jag henne på en liten visningstur i mormors lägenhet och Lilla T tittade med stora saker på än det ena och än det andra.
Lade ner henne på en bäddad säng och Lilla T var så nöjd så och när mormor kom fram till henne och viftade lite smått med en liten skallra så hade jag verkligen önskat att jag hade haft en kamera till hands för Lilla T fyrade av dem sötaste leenden jag någonsin skådat.
Mamma/Lilla T mormor visade mig vad hon stickar på, hon stickar på uppdrag åt Röda Korset och sedan för egen hobbyverksamhet.
Mamma/Lilla T mormor visade mig en del kläder och frågade om jag ville ha en del som hon hade växt ur eller blivit felköp. Jag tog en en tunika i brunt/sand, en tunika i svart och en långärmad tajt tröja i silver.
Lilla T var trött och klockan tickade iväg och det började bli hög tid att ta sig in till sambons arbetsplats för att ta sig hemåt igen.
Mamma/Lilla T mormor skulle upp och handla så vi slog följe upp och sa adjö och vinkade av varandra vid tunnelbanestationen.
Hann knappt lägga Lilla T i hennes vagn förrän hon somnade gott.
Väl på sambons arbetsplats så vaknade Lilla T, gav henne torr blöja och en flaska Nan och växlade några ord med sambons chef som dessutom fick se Lilla T för första gången.
Sedan tog vi oss hem och hämtade våra äldre barn på förskolan.
Parkerade vår bil vid sambons arbetsplats och sedan fick jag låna sambons 30 dagars kort då jag skulle ta mig ända ut till norra sidan av stan för att besöka min mamma/Lilla T mormor.
Hade så otäcka tankar på vägen ut, tankar som att tänk om man bara skulle glömma sin barnvagn med sin lilla i på tunnelbanan, stiga av och komma på det när tåget lämnat perrongen, eller göra det helt medvetet. Försökte tvinga bort dem sjuka konstiga tankarna, men de etsade sig fast på ett obehagligt vis.
Väl hos min mamma/Lilla T mormor så bjöds det på frukost, smörgåsar och the och så berättade hon en hel del för mig om min barndom, hur det var när jag var liten samt hur det var innan jag blev till.
Har svårt att tro på allt, tidigare har det visat sig att vissa saker är helt tagna ur luften, en del överdrivet, en del rena rama lögner så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om allt.
Idag så berättade hon att hon hade levt i Göteborg hos en familj som barnflicka. Jag frågade henne var någonstans i Göteborg hon bodde och fick en adress och väl hemma så sökte jag efter den av ren nyfikenhet, men gatan finns inte ens. Jag tror inte ens det finns en gata som heter så. varför säger man en gata som en annan lätt kan kolla upp via internet? Då kan man hellre säga en gata som man vet finns i Göteborg så man inte avslöjar att man far med osanningar så lätt.
Klockan tickade iväg och det var dags för lunch. Hon bjöd på omelett och sallad.
Efter det så gav Lilla T ifrån sig lite kinkiga ljud så jag tog upp henne i famnen och så tog jag henne på en liten visningstur i mormors lägenhet och Lilla T tittade med stora saker på än det ena och än det andra.
Lade ner henne på en bäddad säng och Lilla T var så nöjd så och när mormor kom fram till henne och viftade lite smått med en liten skallra så hade jag verkligen önskat att jag hade haft en kamera till hands för Lilla T fyrade av dem sötaste leenden jag någonsin skådat.
Mamma/Lilla T mormor visade mig vad hon stickar på, hon stickar på uppdrag åt Röda Korset och sedan för egen hobbyverksamhet.
Mamma/Lilla T mormor visade mig en del kläder och frågade om jag ville ha en del som hon hade växt ur eller blivit felköp. Jag tog en en tunika i brunt/sand, en tunika i svart och en långärmad tajt tröja i silver.
Lilla T var trött och klockan tickade iväg och det började bli hög tid att ta sig in till sambons arbetsplats för att ta sig hemåt igen.
Mamma/Lilla T mormor skulle upp och handla så vi slog följe upp och sa adjö och vinkade av varandra vid tunnelbanestationen.
Hann knappt lägga Lilla T i hennes vagn förrän hon somnade gott.
Väl på sambons arbetsplats så vaknade Lilla T, gav henne torr blöja och en flaska Nan och växlade några ord med sambons chef som dessutom fick se Lilla T för första gången.
Sedan tog vi oss hem och hämtade våra äldre barn på förskolan.
fredag 15 maj 2009
Torsdagen den 15 maj 2008 (Dag 63)
Idag ville Lilla T inte alls samarbeta utan helst av allt ligga i min famn och amma eller snutta och det finns det inte så mycket tid till idag då jag har en hel del att stå i innan vi ska iväg på Förskolans dag vid 15-tiden. Jag provade att se om hon ville sitta en stund i sin babysitter, men det ville hon inte och inte heller dög babygymet som sysselsättning.
Jag ska klä Lilla T och mig, packa ihop det vi ska ha med oss ner till förskolan, slå in dotterns födelsedagspresenter, göra födelsedagstårta och försöka hinna plocka och städa upp så det ser någorlunda skapligt ut hemma inför dotterns födelsedag.
Jag hann bara en båkdel av det som jag hade tänkt hinna med som slå in dotterns födelsedagspresenter och klä oss och resten får jag ta när jag är hemma igen.Någon lunch hanns inte med så det var tur att föräldrar skulle ha med oss en picknick till Förskolans dag.
Jag packade ihop Lilla T skötväska och kokade upp en kanna med vatten utifall att Lilla fröken skulle bli hungrig och så kylde jag det i rinnande kallt vatten, men det glömdes bort i hetsen så det kom aldrig med.
Jag hade tankar att Lilla T och jag skulle ta oss ner till förskolan genom att promenera dit, men varken vädret eller tiden var på vår sida så sambon kom hem och hämtade oss och så tog vi oss ner till förskolans med bil.
Det var riktigt trevligt på förskolan. Sonen gick en tipspromenad tillsammans med sin pappa. Tanken var att dottern också skulle gå den tillsammans med mig, men det glömdes bort och blev inte så.
Sedan var det dags att slå oss ner på den medhavda filten och äta vår picknick. Vi hade köpt baguetter och så hade vi med oss saft. Vädret var småmulet och så började det småregna, men vi hade med oss paraply så vi satt där under paraply och åt.
Lilla T låg i sin storasysters gamla Emmaljunga vagn och sov så gott under tiden.
Sedan så var det 3-åringarnas gymnastikuppvisning så sonen visade upp vad dem hade fått lära sig under vårterminen.
Efter det så åkte vi hem för att fira dotterns 2-års dag.
Väl hemma så gjorde jag dotterns födelsedagstårta och var så ivrig att få den klar att jag råkade hamna med några av mina fingrar i elvispens vispar och det gjorde förbaskat ont.
Dottern hade fått kort från gammelfarfar och gammelfarmor, från farmor och farfar och så från mamma, pappa, bror och syster. Bonusmormor ringde och gratulerade hjärtligt på födelsedagen.
Av oss fick hon en DVD-film, en rosa Champion ryggsäck och så en egen trehjuling som tyvärr är något för stor för henne. Vi får se om sonen och dotterns kanske kan byta trehjujing med varandra tills dottern når ner med fötterna då hon sitter på sadeln, men det är inte säkert att sonen går med på det.
Sedan åt vi födelsedagstårta med hallon- och dumlefluff fyllning, och så var det även kanelbullar och vaniljrån.
Vi hade tankar att skulle ha spagetti och köttfärssås till middag idag eftersom det är dotterns favoriträtt och hennes födelsedag, men då dem åt lunch på förskolan vid 11.00 och sedan mellanmål vid 14.00, sedan picknick vid 15.00 och så tårta efter det vid 16.00 så kändes det som det var alldeles för fullt i deras mage, så vi hoppade över middagen.
Sambon och jag blev småhungriga vid 20- tiden så då gjorde vi iordning nachos som vi åt i vardagsrummet framför TV:n.
Jag ska klä Lilla T och mig, packa ihop det vi ska ha med oss ner till förskolan, slå in dotterns födelsedagspresenter, göra födelsedagstårta och försöka hinna plocka och städa upp så det ser någorlunda skapligt ut hemma inför dotterns födelsedag.
Jag hann bara en båkdel av det som jag hade tänkt hinna med som slå in dotterns födelsedagspresenter och klä oss och resten får jag ta när jag är hemma igen.Någon lunch hanns inte med så det var tur att föräldrar skulle ha med oss en picknick till Förskolans dag.
Jag packade ihop Lilla T skötväska och kokade upp en kanna med vatten utifall att Lilla fröken skulle bli hungrig och så kylde jag det i rinnande kallt vatten, men det glömdes bort i hetsen så det kom aldrig med.
Jag hade tankar att Lilla T och jag skulle ta oss ner till förskolan genom att promenera dit, men varken vädret eller tiden var på vår sida så sambon kom hem och hämtade oss och så tog vi oss ner till förskolans med bil.
Det var riktigt trevligt på förskolan. Sonen gick en tipspromenad tillsammans med sin pappa. Tanken var att dottern också skulle gå den tillsammans med mig, men det glömdes bort och blev inte så.
Sedan var det dags att slå oss ner på den medhavda filten och äta vår picknick. Vi hade köpt baguetter och så hade vi med oss saft. Vädret var småmulet och så började det småregna, men vi hade med oss paraply så vi satt där under paraply och åt.
Lilla T låg i sin storasysters gamla Emmaljunga vagn och sov så gott under tiden.
Sedan så var det 3-åringarnas gymnastikuppvisning så sonen visade upp vad dem hade fått lära sig under vårterminen.
Efter det så åkte vi hem för att fira dotterns 2-års dag.
Väl hemma så gjorde jag dotterns födelsedagstårta och var så ivrig att få den klar att jag råkade hamna med några av mina fingrar i elvispens vispar och det gjorde förbaskat ont.
Dottern hade fått kort från gammelfarfar och gammelfarmor, från farmor och farfar och så från mamma, pappa, bror och syster. Bonusmormor ringde och gratulerade hjärtligt på födelsedagen.
Av oss fick hon en DVD-film, en rosa Champion ryggsäck och så en egen trehjuling som tyvärr är något för stor för henne. Vi får se om sonen och dotterns kanske kan byta trehjujing med varandra tills dottern når ner med fötterna då hon sitter på sadeln, men det är inte säkert att sonen går med på det.
Sedan åt vi födelsedagstårta med hallon- och dumlefluff fyllning, och så var det även kanelbullar och vaniljrån.
Vi hade tankar att skulle ha spagetti och köttfärssås till middag idag eftersom det är dotterns favoriträtt och hennes födelsedag, men då dem åt lunch på förskolan vid 11.00 och sedan mellanmål vid 14.00, sedan picknick vid 15.00 och så tårta efter det vid 16.00 så kändes det som det var alldeles för fullt i deras mage, så vi hoppade över middagen.
Sambon och jag blev småhungriga vid 20- tiden så då gjorde vi iordning nachos som vi åt i vardagsrummet framför TV:n.
Onsdagen den 14 maj 2008 (Dag 62)
Idag har Lilla T sovit en stor del av dagen och kvällen. Det var nästan att man blev smått orolig hur det var fatt med henne.Var hemma idag med Thea. Hon var trött och sov mycket. Hon brukar i och för sig vara trött dagen efter om det varit en händelserik dag dagen innan så det är nog det.
Tisdagen den 13 maj 2008 (Dag 61)
Idag har Lilla T varit på två månaders kontroll på BVC.
Besöket började med vikt och längd hos en annan av sköterskorna då vår odinarie är på semester. Lilla T väger nu 5445 g och är 60 cm lång.
Sedan följde en väldigt lång väntan för läkarbesök trots att att den kvinnliga läkaren satt ensam inne på ett av rummen och skrev på datorn. Vi tog för givet att hon inte var klar så vi väntade på vår tur medan läkaren i sin tur väntade på att sköterskan skulle säga till att nästa barn var klar för läkarbesök.
Till sist så knackade jag försiktigt och frågade om det var vår tur snart och läkaren ursäktade sig så mycket över att det hade blivit så knasigt, men det är sådant som händer.
Två månaders kontrollen började med att läkaren kontrollerade om hon fick ögonkontakt med Lilla T och svarsleende från henne och det blev en guldstjärna.
Hon fortsatte med att med stetoskop lyssna på Lilla T hjärta och lungor och det lät som det skulle.
Vidare så klämde hon försiktigt på Lilla T mage och kände efter puls i hennes ljumskar och allt var som det skulle. Läkaren tog sin även en titt på Lilla T rygg och det såg bara bra ut.
Till sist så ville läkaren se om Lilla T kunde hålla huvudet från underlaget när hon låg på mage fast då var Lilla T inte på så vidare bra humör så det blev sisådär, men fick godkänt och jag nämnde för läkaren att Lilla T har lyft på huvudet i magläge några gånger så hon kan bara det att hon är för trött och hungrig för att visa dig det nu.
Sambon skulle vidare till arbetet och Lilla T och jag åkte ut till Scania och var både på Coop Forum och ICA Maxi innan vi for hem och lagde till lunch och tog hand om min lilla dotter.
En vanlig dag med Lilla T 2 månader gammal ser oftast ut som följer:
23.00-04.40 Sover mellan mamma och pappa i vår stora säng.
04.40-05.00 Vaknar så en av oss byter på henne och eftersom hon är småtäppt i näsan ges renässans och så suger vi ut snor och ger två droppar nezeril i vardera näsborre. Gör i odrning en flaska Lemolac på 90 ml som hon äter i ett nafs och somnar sedan om.
05.00-07.45 Sover med mamma i den stora sängen.
07.45-07.50 Vaknar igen och ammar henne en kort stund innan hon somnar om på nytt.
07.50-11.45 Sover till och från och ammar till och från i korta intervaller.
11.45 Gör dag och byter blöja och klär Lilla T och ger henne på nytt renässans och ger henne även fem droppar Sempers magdroppar och 15 droppar Minifom och ger henne en ny flaska Lemolac 90 ml.
Gör frukost till mig som jag äter inne i vardagsrummet.
11.45-13.55 Lilla T sover mest i min famn. Jag ammar vid behov och om det inte räcker så ger jag henne en flaska Lemolac 90 ml. Byter blöja då och då och ger även renässans vid behov.
Hon sitter en stund i sin babysitter och ligger en liten stund och leker i sitt babygym.
Vid 13.25 så ser jag på TV-serien Nya Tider.
13.55-14.15 Ny blöja och en ny flaska Lemolac 90 ml. Fixar lunch och äter den i vardagsrummet.
14.15-17.00 Lilla T har ett sovpass. Ammar då och då och byter en och annan blöja.
17.00-19.00 Är vaken och alert. Äter på nytt innan övriga familjen äter middag och oftast så sover hon när vi äter, annars sp får hon sitta i sin babysitter eller leka i sitt babygym.
19.00-19.30 Äter på nytt och somnar.
19.30-20.30 Sover i min eller sin pappas famn.
20.30-23.00 Vaken och väldigt social. Ammar och får en en flaska Lemolac 120 ml inför natten.
Besöket började med vikt och längd hos en annan av sköterskorna då vår odinarie är på semester. Lilla T väger nu 5445 g och är 60 cm lång.
Sedan följde en väldigt lång väntan för läkarbesök trots att att den kvinnliga läkaren satt ensam inne på ett av rummen och skrev på datorn. Vi tog för givet att hon inte var klar så vi väntade på vår tur medan läkaren i sin tur väntade på att sköterskan skulle säga till att nästa barn var klar för läkarbesök.
Till sist så knackade jag försiktigt och frågade om det var vår tur snart och läkaren ursäktade sig så mycket över att det hade blivit så knasigt, men det är sådant som händer.
Två månaders kontrollen började med att läkaren kontrollerade om hon fick ögonkontakt med Lilla T och svarsleende från henne och det blev en guldstjärna.
Hon fortsatte med att med stetoskop lyssna på Lilla T hjärta och lungor och det lät som det skulle.
Vidare så klämde hon försiktigt på Lilla T mage och kände efter puls i hennes ljumskar och allt var som det skulle. Läkaren tog sin även en titt på Lilla T rygg och det såg bara bra ut.
Till sist så ville läkaren se om Lilla T kunde hålla huvudet från underlaget när hon låg på mage fast då var Lilla T inte på så vidare bra humör så det blev sisådär, men fick godkänt och jag nämnde för läkaren att Lilla T har lyft på huvudet i magläge några gånger så hon kan bara det att hon är för trött och hungrig för att visa dig det nu.
Sambon skulle vidare till arbetet och Lilla T och jag åkte ut till Scania och var både på Coop Forum och ICA Maxi innan vi for hem och lagde till lunch och tog hand om min lilla dotter.
En vanlig dag med Lilla T 2 månader gammal ser oftast ut som följer:
23.00-04.40 Sover mellan mamma och pappa i vår stora säng.
04.40-05.00 Vaknar så en av oss byter på henne och eftersom hon är småtäppt i näsan ges renässans och så suger vi ut snor och ger två droppar nezeril i vardera näsborre. Gör i odrning en flaska Lemolac på 90 ml som hon äter i ett nafs och somnar sedan om.
05.00-07.45 Sover med mamma i den stora sängen.
07.45-07.50 Vaknar igen och ammar henne en kort stund innan hon somnar om på nytt.
07.50-11.45 Sover till och från och ammar till och från i korta intervaller.
11.45 Gör dag och byter blöja och klär Lilla T och ger henne på nytt renässans och ger henne även fem droppar Sempers magdroppar och 15 droppar Minifom och ger henne en ny flaska Lemolac 90 ml.
Gör frukost till mig som jag äter inne i vardagsrummet.
11.45-13.55 Lilla T sover mest i min famn. Jag ammar vid behov och om det inte räcker så ger jag henne en flaska Lemolac 90 ml. Byter blöja då och då och ger även renässans vid behov.
Hon sitter en stund i sin babysitter och ligger en liten stund och leker i sitt babygym.
Vid 13.25 så ser jag på TV-serien Nya Tider.
13.55-14.15 Ny blöja och en ny flaska Lemolac 90 ml. Fixar lunch och äter den i vardagsrummet.
14.15-17.00 Lilla T har ett sovpass. Ammar då och då och byter en och annan blöja.
17.00-19.00 Är vaken och alert. Äter på nytt innan övriga familjen äter middag och oftast så sover hon när vi äter, annars sp får hon sitta i sin babysitter eller leka i sitt babygym.
19.00-19.30 Äter på nytt och somnar.
19.30-20.30 Sover i min eller sin pappas famn.
20.30-23.00 Vaken och väldigt social. Ammar och får en en flaska Lemolac 120 ml inför natten.
tisdag 12 maj 2009
Måndagen den 12 maj 2008 (Dag 60)
En lugn dag hemma med Lilla T som fyller 2 månader idag. Kan inte riktigt begripa att det redan gått 2 månader sedan hon föddes.
Två månader under graviditeten var en hel evighet, men med en liten bebis så får tiden fötter och bara springer iväg trots att man ibland tycker att man bara sitter ´hemma och inte gör så mycket.
Två månader under graviditeten var en hel evighet, men med en liten bebis så får tiden fötter och bara springer iväg trots att man ibland tycker att man bara sitter ´hemma och inte gör så mycket.
Söndagen den 11 maj 2008 (Dag 59)
Idag var det dags att tvätta igen, det blir mycket tvätt med tre barn i hushållet.
Våra äldre barn tycker det är så roligt att tvätta så sambon får bra hjälp av dem.
Jag satte mig och vek ihop den enorma tvätthögen och sambon la in allt i garderober och byrålådor. Så skönt att få det gjort.
Annars har vi inte gjort så mycket idag.
Våra äldre barn tycker det är så roligt att tvätta så sambon får bra hjälp av dem.
Jag satte mig och vek ihop den enorma tvätthögen och sambon la in allt i garderober och byrålådor. Så skönt att få det gjort.
Annars har vi inte gjort så mycket idag.
Lördagen den 10 maj 2008 (Dag 58)
Idag är det pingstafton och jag som var så rädd att jag skulle må dåligt vid nästa storhelg också mår ganska så bra.
Idag var hela familjen till frisören, både sambon och våra två äldsta barn blev klippta.
Efter det så var vi till både Coop Forum och ICA Maxi men fann ingen trehjuling där. Var sedan till cykelaffären och där fann vi i och för sig en, men inte en sådan som vi hade tänkt oss.
Vi tog oss till cykelringen i Skärholmen, men fann inget där heller. Sambon tog sig bort till Toys ´r´us i Kungens Kurva men fann inget där heller, men sonen och dottern var överlyckliga över att få komma in i paradiset med alla i leksaksväg. Var inte lätt att få dem där i från.
Själv var jag i Skärholmens centrum med Lilla T som sov gott i sin lilla vagn. Var förbi apoteket och köpte Sempers magdroppar och Renässans till henne.
Idag var hela familjen till frisören, både sambon och våra två äldsta barn blev klippta.
Efter det så var vi till både Coop Forum och ICA Maxi men fann ingen trehjuling där. Var sedan till cykelaffären och där fann vi i och för sig en, men inte en sådan som vi hade tänkt oss.
Vi tog oss till cykelringen i Skärholmen, men fann inget där heller. Sambon tog sig bort till Toys ´r´us i Kungens Kurva men fann inget där heller, men sonen och dottern var överlyckliga över att få komma in i paradiset med alla i leksaksväg. Var inte lätt att få dem där i från.
Själv var jag i Skärholmens centrum med Lilla T som sov gott i sin lilla vagn. Var förbi apoteket och köpte Sempers magdroppar och Renässans till henne.
Fredagen den 9 maj 2008 (Dag 57)
Idag har Lilla T och jag varit på BVC på föräldragruppen. Vi är totalt sex stycken mammor.
Mikaela med sin son Oscar (född 31/3), Katja med sin dotter Maya (född 10/3, Cecilia med sin son Noel (född 15/3), Gunilla med sin dotter Vanda (född 24/1), Anna med sin dotter Jasmine (född februari) och så Lilla T (född 12/3) och jag.
Idag fick vi presentera oss och berätta kortfattat om förlossningen om vi ville och hur den första tiden har varit. Det var mycket trevligt.
Nästa gång så ska vi ha med oss en handduk och kallpressad vegetabilisk olja då vi ska få lära oss spädbarnsmassage. Får hoppas Lilla T gillar det lika mycket som mamma. Jag gick en sådan kurs när dottern var spädbarn på Öpnna Förskolan och uppskattade det så mycket.
Har anmält Lilla T till spädbarnsmassage på Familjecenter, får se när det blir. Dem hoppades kunna dra igång en kurs nu innan sommaruppehållet annars blir det till hösten, men då kanske Lilla T är väl rörlig för hon blir 6 månader i september.
Minns sista omgången på spädmassagen med dottern hur rörlig och intresserad av andra bebisar hon var då och inte så medgörlig att bli masserad då.
Tog bussen ner på stan idag och det var tur att jag var ute i god tid för när bussen väl kom så var alla barnvagnsplatser fulla så det var bara att chansa att nästa buss inte skulle vara det. men så kom jag på att jag kan faktiskt gå över vägen och ta bussen upp till Norra XX och åka runt och på det sättet försäkra mig om att inte riskera att inte komma med nästa buss heller. Fungerar om det inte är fullt med vagnar på väg upp till Norra XX. Kan i och för sig ta bilen, men är inte så överförtjust i att köra bil inne i centrum.
Efter föräldragruppen så gick jag på stan. Lilla T sov gott i sin vagn. Var in en sväng på Lindex då jag hade en värdecheck på 100 kr. Det blev 3 små tröjor och ett par byxor till Lilla T för endast 158 kr.
Försökte hitta något att ge till dottern i klädesväg på 2-års dagen, men fann inget.
Tog mig en mjukglass på stan och en kokt korv med bröd då jag var vrålhungrig då jag inte hann äta något innan vi åkte ner till BVC.
Slog mig ner på en parkbänk och ammade Lilla T och gullade med henne sedan och fick en del positiv uppmärksamhet från förbipasserande. Det är helt underbart väder och lagom varmt för mig och min Lilla T.
Sambon och våra två äldre hämtade upp mig och Lilla T vid Rådhustorget och så åkte vi och veckohandlade.
Mikaela med sin son Oscar (född 31/3), Katja med sin dotter Maya (född 10/3, Cecilia med sin son Noel (född 15/3), Gunilla med sin dotter Vanda (född 24/1), Anna med sin dotter Jasmine (född februari) och så Lilla T (född 12/3) och jag.
Idag fick vi presentera oss och berätta kortfattat om förlossningen om vi ville och hur den första tiden har varit. Det var mycket trevligt.
Nästa gång så ska vi ha med oss en handduk och kallpressad vegetabilisk olja då vi ska få lära oss spädbarnsmassage. Får hoppas Lilla T gillar det lika mycket som mamma. Jag gick en sådan kurs när dottern var spädbarn på Öpnna Förskolan och uppskattade det så mycket.
Har anmält Lilla T till spädbarnsmassage på Familjecenter, får se när det blir. Dem hoppades kunna dra igång en kurs nu innan sommaruppehållet annars blir det till hösten, men då kanske Lilla T är väl rörlig för hon blir 6 månader i september.
Minns sista omgången på spädmassagen med dottern hur rörlig och intresserad av andra bebisar hon var då och inte så medgörlig att bli masserad då.
Tog bussen ner på stan idag och det var tur att jag var ute i god tid för när bussen väl kom så var alla barnvagnsplatser fulla så det var bara att chansa att nästa buss inte skulle vara det. men så kom jag på att jag kan faktiskt gå över vägen och ta bussen upp till Norra XX och åka runt och på det sättet försäkra mig om att inte riskera att inte komma med nästa buss heller. Fungerar om det inte är fullt med vagnar på väg upp till Norra XX. Kan i och för sig ta bilen, men är inte så överförtjust i att köra bil inne i centrum.
Efter föräldragruppen så gick jag på stan. Lilla T sov gott i sin vagn. Var in en sväng på Lindex då jag hade en värdecheck på 100 kr. Det blev 3 små tröjor och ett par byxor till Lilla T för endast 158 kr.
Försökte hitta något att ge till dottern i klädesväg på 2-års dagen, men fann inget.
Tog mig en mjukglass på stan och en kokt korv med bröd då jag var vrålhungrig då jag inte hann äta något innan vi åkte ner till BVC.
Slog mig ner på en parkbänk och ammade Lilla T och gullade med henne sedan och fick en del positiv uppmärksamhet från förbipasserande. Det är helt underbart väder och lagom varmt för mig och min Lilla T.
Sambon och våra två äldre hämtade upp mig och Lilla T vid Rådhustorget och så åkte vi och veckohandlade.
Onsdagen den 7 maj 2008 (Dag 55)
I dag var jag och Lilla T bara hemma och gjorde inte så mycket.
På kvällen vid 21-tiden så kollade sambon och jag på SVT program "Barnmorskorna" som är inspelat på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge. En av barnmorskorna som är med i programmet (Agneta) tog hand om mig den dagen jag hade en misstänkt vattenavgång och värkar.
På kvällen vid 21-tiden så kollade sambon och jag på SVT program "Barnmorskorna" som är inspelat på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge. En av barnmorskorna som är med i programmet (Agneta) tog hand om mig den dagen jag hade en misstänkt vattenavgång och värkar.
Tisdagen den 6 maj 2008 (Dag 54)
Idag fick jag en härlig sovmorgon till 09.45 då Lilla T väckte mig och ville äta. Ammade i ca 20 minuter och gjorde dag vid 10.10.
Böt blöja på Lilla T och tog på henne kläder och gjorde i ordning frukost till mig och tillägg till Lilla T medan hon låg under sitt älskade babygym som vi tog fram till henne i söndags.
Lilla T ville inte ha något tillägg utan var nöjd med att ligga och sprattla under babygymmet medan jag fick i mig frukost.
Ammade medan jag hade sambon i telefon i andra änden. Lilla T somnade halvt på halvt.
Medan hon slumrade vidare så kollade jag upp kostnad för sonen och mig till Liseberg i sommar. Har kollat på olika färdsätt, men det blir nog hur som helst billigast med egen bil.
Fixade lunch till mig medan Lilla T satt och gungade i sin babysitter, det såg precis ut som att hon kollade nyfiket in programmet på TV som stod på.
Hon har varit lite smågnällig idag och knappt velat äta annat än från bröstet, och väldigt gärna velat snutta. Sedan har hon bajsat idag så det kan vara att det kändes lite små oroligt i magen på henne.
Annars har det fungerat ganska bra idag. Har känt mig smått rastlös och haft dåligt samveta att jag inte tar tillvara på tiden nu och är mer med Lilla T och leker med henne, tar sköna promenader och så.
Dottern var något piggare och gladare när hon kom hem från förskolan idag. Men hann bli väldigt trött och ledsen innan vi hade hunnit få i oss middag så när det väl var dags att sova så var hon nog övertrött för det var inte det lättaste att få henne att somna inte.
Böt blöja på Lilla T och tog på henne kläder och gjorde i ordning frukost till mig och tillägg till Lilla T medan hon låg under sitt älskade babygym som vi tog fram till henne i söndags.
Lilla T ville inte ha något tillägg utan var nöjd med att ligga och sprattla under babygymmet medan jag fick i mig frukost.
Ammade medan jag hade sambon i telefon i andra änden. Lilla T somnade halvt på halvt.
Medan hon slumrade vidare så kollade jag upp kostnad för sonen och mig till Liseberg i sommar. Har kollat på olika färdsätt, men det blir nog hur som helst billigast med egen bil.
Fixade lunch till mig medan Lilla T satt och gungade i sin babysitter, det såg precis ut som att hon kollade nyfiket in programmet på TV som stod på.
Hon har varit lite smågnällig idag och knappt velat äta annat än från bröstet, och väldigt gärna velat snutta. Sedan har hon bajsat idag så det kan vara att det kändes lite små oroligt i magen på henne.
Annars har det fungerat ganska bra idag. Har känt mig smått rastlös och haft dåligt samveta att jag inte tar tillvara på tiden nu och är mer med Lilla T och leker med henne, tar sköna promenader och så.
Dottern var något piggare och gladare när hon kom hem från förskolan idag. Men hann bli väldigt trött och ledsen innan vi hade hunnit få i oss middag så när det väl var dags att sova så var hon nog övertrött för det var inte det lättaste att få henne att somna inte.
Måndagen den 5 maj 2008 (Dag 53)
Dagen började med ett återbeök på psykiatriska mottagningen och min sambo och Lilla T var med. Vi hade tid vid 09, men kom inte dit förrän 09.10 och in på på själva samtalet vid 09.15.
Det var en läkaren idag och så samma mentalskötare som gången innan.
Idag var det riktigt jobbigt för han frågade så himla mycket och svarade med att säga det jag nyss sagt fast med andra ord. Det blev ganska ensidigt, men jag kunde inte göra på något annat sätt än att gå händelserna i förväg.
När vi skulle ge oss av så var Lilla T hungrig så jag slog mig ner i väntrummet och ammade medan sambon gjorde iordning ett maål tillägg till henne, men hon blev nöjd över slurken från mamma.
Vi bytte blöja på Lilla T i bilen innan sambon körde ner oss till Tidermans café där vi skulle möta upp den mamma med sin son som jag för några veckor sedan tog en promenad upp till Torekällberget med.
Vi tog oss en varsin juice, sedan tog vi en promenad bort till Rådhustorget där vi skildes åt.
Känns alltid som hon vill ses bara en kort stund, jag får en känsla av att hon inte uppskattar mitt sällskap.
Var in på Åhléns och köpte några anteckningsböcker och en solhatt till dottern.
Lilla T var hungrig så jag gav henne det tillägget som hennes pappa hade blandat till åt henne med henne liggandes i vagnen.
Var in en vända på H&M ooch det blev ett par jeans och en tröja till sonen och en söt sommarklänning till Lilla T.
Tänkte ta en vända på Lindex och Polarn och Pyret, men orken tröt och Lilla T började känna sig less på att åka vagn så jag valde att åka hem och bussfärden hem gick strålande.
Väl hemma böts det blöja igen, ammades och gavs tillägg, packade upp, lagade lunch och åt och ringde slutligen upp mamma som hade ringt.
Vi pratade vidare om min barndom och nu fick jag veta att min egen pappa har misshandlat mamma grovt. Han har bl.a slagit ut en del tänder på henne, krossat hennes käke, gjort illa hennes fötter så att hon bröt båda två, slängt in henne på toa och hållit henne fången, bränt henne med stearin och även försökt strypa henne när hon väntade mig och var gravid i femte månaden.
För mig är det ofattbart att det är min egen pappa som har gjort henne så illa.
Hon försökte gång på gång att lämna min pappa utan att lyckas för han fann henne.
Det var ingen som trodde på henne, inte ens min egen älskade farmor trodde på henne.
Jag vet inte vad jag känner för min egen pappa för närvarande, känner en väldig ilska bubbla upp inom mig och ett väldigt virrvarr överlag. Samtidigt vet jag inte om jag ska tro på mamma, jag vill verkligen inte mite tro att hon skulle fara med osanning, men hon har gjort det förr så.
Tycker så synd om henne och känner så för henne och hon är ständigt närvarande i mina tankar hela tiden.
Vilket helvete min mamma har varit med om, mina problem känns plötsligt små i jämförelse med hennes. Min sambo har aldrig visat våldsamma tendenser och på det sättet känner jag mig trygg med honom. Däremot har han sagt kränkande saker till mig efter att Lilla T föddes som att jag är tjock och slapp och borde lära mig knipa bättre när vi ligger med varandra. Det kändes när man fick höra detta och var ledsen i flera dagar.
Sambon ber mig att inte ha för höga förhoppningar om kontakten med min mamma för han är helt säker på att hon kommer att svika igen. Förstår han inte att sådana ord sårar och när jag säger det till honom och vill konfrontera honom så försvarar han alltid sig med att det var inte så han menade.
Sambon hämtade hem sonen och dottern från förskolan idag och dem hom hem både trötta och snoriga. Dottern var så trött att han bara skrek och grät helt förtvivlat.
Det var en läkaren idag och så samma mentalskötare som gången innan.
Idag var det riktigt jobbigt för han frågade så himla mycket och svarade med att säga det jag nyss sagt fast med andra ord. Det blev ganska ensidigt, men jag kunde inte göra på något annat sätt än att gå händelserna i förväg.
När vi skulle ge oss av så var Lilla T hungrig så jag slog mig ner i väntrummet och ammade medan sambon gjorde iordning ett maål tillägg till henne, men hon blev nöjd över slurken från mamma.
Vi bytte blöja på Lilla T i bilen innan sambon körde ner oss till Tidermans café där vi skulle möta upp den mamma med sin son som jag för några veckor sedan tog en promenad upp till Torekällberget med.
Vi tog oss en varsin juice, sedan tog vi en promenad bort till Rådhustorget där vi skildes åt.
Känns alltid som hon vill ses bara en kort stund, jag får en känsla av att hon inte uppskattar mitt sällskap.
Var in på Åhléns och köpte några anteckningsböcker och en solhatt till dottern.
Lilla T var hungrig så jag gav henne det tillägget som hennes pappa hade blandat till åt henne med henne liggandes i vagnen.
Var in en vända på H&M ooch det blev ett par jeans och en tröja till sonen och en söt sommarklänning till Lilla T.
Tänkte ta en vända på Lindex och Polarn och Pyret, men orken tröt och Lilla T började känna sig less på att åka vagn så jag valde att åka hem och bussfärden hem gick strålande.
Väl hemma böts det blöja igen, ammades och gavs tillägg, packade upp, lagade lunch och åt och ringde slutligen upp mamma som hade ringt.
Vi pratade vidare om min barndom och nu fick jag veta att min egen pappa har misshandlat mamma grovt. Han har bl.a slagit ut en del tänder på henne, krossat hennes käke, gjort illa hennes fötter så att hon bröt båda två, slängt in henne på toa och hållit henne fången, bränt henne med stearin och även försökt strypa henne när hon väntade mig och var gravid i femte månaden.
För mig är det ofattbart att det är min egen pappa som har gjort henne så illa.
Hon försökte gång på gång att lämna min pappa utan att lyckas för han fann henne.
Det var ingen som trodde på henne, inte ens min egen älskade farmor trodde på henne.
Jag vet inte vad jag känner för min egen pappa för närvarande, känner en väldig ilska bubbla upp inom mig och ett väldigt virrvarr överlag. Samtidigt vet jag inte om jag ska tro på mamma, jag vill verkligen inte mite tro att hon skulle fara med osanning, men hon har gjort det förr så.
Tycker så synd om henne och känner så för henne och hon är ständigt närvarande i mina tankar hela tiden.
Vilket helvete min mamma har varit med om, mina problem känns plötsligt små i jämförelse med hennes. Min sambo har aldrig visat våldsamma tendenser och på det sättet känner jag mig trygg med honom. Däremot har han sagt kränkande saker till mig efter att Lilla T föddes som att jag är tjock och slapp och borde lära mig knipa bättre när vi ligger med varandra. Det kändes när man fick höra detta och var ledsen i flera dagar.
Sambon ber mig att inte ha för höga förhoppningar om kontakten med min mamma för han är helt säker på att hon kommer att svika igen. Förstår han inte att sådana ord sårar och när jag säger det till honom och vill konfrontera honom så försvarar han alltid sig med att det var inte så han menade.
Sambon hämtade hem sonen och dottern från förskolan idag och dem hom hem både trötta och snoriga. Dottern var så trött att han bara skrek och grät helt förtvivlat.
Söndagen den 4 maj 2008 (Dag 52)
Har svårt att smälta gårdagens besök hos min mamma. Jag tänker på det konstant hela tiden.
Tydligen sa hade hon ringt idag innan sambon hann ta det.
Jag var iväg med sonen till Kapp-Ahl och köpte ett par byxor och en keps till honom, ett par jeans till dottern och så en liten sommarhatt och strumpor till Lilla T.
Väl hemma igen så plockades det undan och dammsögs.
Tydligen sa hade hon ringt idag innan sambon hann ta det.
Jag var iväg med sonen till Kapp-Ahl och köpte ett par byxor och en keps till honom, ett par jeans till dottern och så en liten sommarhatt och strumpor till Lilla T.
Väl hemma igen så plockades det undan och dammsögs.
Lördagen den 3 maj 2008 (Dag 51)
Idag besökte vi min mamma/barnens mormor som Lilla T och dottern aldrig träffat förr. Senast vi träffades var i september -05 då jag nyss testat positivt då jag väntade dottern.
Hon har ringt några gånger sedan Lilla T föddes och jag känner mig nu så glad att vi åter igen har fått kontakt på ett helt annat sätt mot tidigare.
Hon bjöd oss på kaffe/te/saft, kanelbullar och glass.
Vi pratade och hon berättade att min yngsta halvsyster bor kvar nere i Grekland med sin man och sona två barn I som är 5 år och D som nu är 3 år och de håller på och bygger hus. Hon ska ner dit och besöka sin dotter/min halvsyster tillsammans med sitt äldsta barnbarn nu i juli.
Min äldsta halvsyster studerar på lärarhögskolan och är för tillfället ute på en praktik. Hon är fortfarande gift med sin man och hennes dotter I är nu 9 år och går i fjärde klass då hon hoppat över en årskurs, A är 6 år och går i förskoleklass och Y är 3 år och är på förskola om dagarna.
Hon visade oss kort på alla sina barnbarn som faktiskt är mina barns halvkusiner. Dem såg sig inte lika ut så som jag minns dem, men å andra sidan så var det så länge sedan jag träffade dem senast.
Mina halvsystras pappa har flyttat ner till Frankrike. Redan för många år sedan dem fortfarande var ett par så hade dem tankar på att flytta ner dit men min mamma ville inte det och dessutom tyckte hon att hennes man var alldeles för svartsjuk och det var en bidragande orsak till att deras skilsmässa.
Mamma är idag gift med en man från Turkiet som väntar på visum hit. Jag tycker alltid hon har en ny man som väntar på visum så fort jag hör ifrån henne.
Vi tog oss till Kista galleria. Sonen, min mamma och jag tog en promenad dit medan småflickorna och sambon tog bilen.
Har aldrig förstått att hon bor så nära Kista Galleria.
Vi åt middag på Mc Donalds till sonens och dotterns stora lycka och vi bjöd min mamma på det.
Vi hade precis ätit klart och skulle lämna restaurangen när brandlarmet gick och hela gallerian fick utrymmas. Fick aldrig någon klarhet i om det verkligen brann eller om det bara var ett pojkstreck eller någon övning.
Jag bad sambon att hämta bilen, men han sa att det kan jag inte förrän man fått klartecken att det är säkert. Jag envisades, men du kan titta efter om det är möjligt och han gick iväg. Helt idiotiskt, men det såg så ofarligt ut och en massa bilar körde ut från garaget, ingen brandbil syntes till heller eller hördes och ingen rök heller så jag ansåg det rätt så säkert.
Bilen hämtades och vi sa mamma hejdå, lustigt avslut, men det fick bli såhär.
Det var trevligt att träffa sin mamma och barnen sin mormor efter så många år.
Mamma tog så fint hand om barnbarnen och försökte sig till och med att bära Lilla T i hennes babyskydd men det är så tungt så jag sa till henne att låt min sambo ta det för det ska inte du behöva gå och släpa på med dina dåliga ben och rygg.
Vi hann trots allt prata en del om min barndom. Hon berättade för mig att jag aldrig hade bott med henne i Husby, men det borde jag ha gjort då vi flyttade dit innan min syster föddes våren -76. Efter det så kom mamma, min syster och jag till ett hem i Farsta.
Under den tiden så bodde tydligen min pappa kvar i lägenheten i Husby, men han fick lov att flytta när mamma skulle komma hem igen utan vare sig mig eller min syster.
När mamma kom hem så fann hon en tom lägenhet, pappa hade tagit med sig alltihopa så hon fick ett möbelbidrag från de sociala myndigheterna.
Fick veta att min pappa var världens underbaraste på vardagar, men att helgerna var som att leva i ett helvete då han drack hejdlöst med alkohol.
Jag var ett mönsterbarn som inte skrek speciellt mycket till skillnad mot min syster. Hon ammade mig, men jag fick aldrig reda på hur länge.Jag frågade henne hur hon hade det på den tiden då jag var liten och hon svarade att hon inte minns så mycket då hon inte mådde så bra.
Jag känner sådan sympati för min mamma med tanke på vilket helvete hon har varit med om och allt pga min pappas alkoholism. Sedan har ingen trott henne, inte ens min underbara farmor trodde henne och sedan har så många snackat så mycket skit om henne under hela min barndom och verkligen tryckt i mig att hon inte skulle bry sig om mig och hon är för egoistisk och en massa annat struntprat.
Det känns så tråkigt att så många år har gått utan att att man fått veta om ens mamma älskar en, tänker på en, men som hon själv sa så har hon mått så psykiskt dåligt att hon inte orkat för en mamma väljer inte bort sina barn av elakhet och hon har tänkt på oss väldigt mycket och gör en idag.
Mina tankar var hos min mamma resten av lördagen.
Väl hemma så stoppade vi våra barn i säng och fixade något litet att äta då vi fortfarande var småhungriga. Försökte mig på att kolla på TV, men kunde inte koncentrera mig då mina tankar var hos min mamma istället.
Hon har ringt några gånger sedan Lilla T föddes och jag känner mig nu så glad att vi åter igen har fått kontakt på ett helt annat sätt mot tidigare.
Hon bjöd oss på kaffe/te/saft, kanelbullar och glass.
Vi pratade och hon berättade att min yngsta halvsyster bor kvar nere i Grekland med sin man och sona två barn I som är 5 år och D som nu är 3 år och de håller på och bygger hus. Hon ska ner dit och besöka sin dotter/min halvsyster tillsammans med sitt äldsta barnbarn nu i juli.
Min äldsta halvsyster studerar på lärarhögskolan och är för tillfället ute på en praktik. Hon är fortfarande gift med sin man och hennes dotter I är nu 9 år och går i fjärde klass då hon hoppat över en årskurs, A är 6 år och går i förskoleklass och Y är 3 år och är på förskola om dagarna.
Hon visade oss kort på alla sina barnbarn som faktiskt är mina barns halvkusiner. Dem såg sig inte lika ut så som jag minns dem, men å andra sidan så var det så länge sedan jag träffade dem senast.
Mina halvsystras pappa har flyttat ner till Frankrike. Redan för många år sedan dem fortfarande var ett par så hade dem tankar på att flytta ner dit men min mamma ville inte det och dessutom tyckte hon att hennes man var alldeles för svartsjuk och det var en bidragande orsak till att deras skilsmässa.
Mamma är idag gift med en man från Turkiet som väntar på visum hit. Jag tycker alltid hon har en ny man som väntar på visum så fort jag hör ifrån henne.
Vi tog oss till Kista galleria. Sonen, min mamma och jag tog en promenad dit medan småflickorna och sambon tog bilen.
Har aldrig förstått att hon bor så nära Kista Galleria.
Vi åt middag på Mc Donalds till sonens och dotterns stora lycka och vi bjöd min mamma på det.
Vi hade precis ätit klart och skulle lämna restaurangen när brandlarmet gick och hela gallerian fick utrymmas. Fick aldrig någon klarhet i om det verkligen brann eller om det bara var ett pojkstreck eller någon övning.
Jag bad sambon att hämta bilen, men han sa att det kan jag inte förrän man fått klartecken att det är säkert. Jag envisades, men du kan titta efter om det är möjligt och han gick iväg. Helt idiotiskt, men det såg så ofarligt ut och en massa bilar körde ut från garaget, ingen brandbil syntes till heller eller hördes och ingen rök heller så jag ansåg det rätt så säkert.
Bilen hämtades och vi sa mamma hejdå, lustigt avslut, men det fick bli såhär.
Det var trevligt att träffa sin mamma och barnen sin mormor efter så många år.
Mamma tog så fint hand om barnbarnen och försökte sig till och med att bära Lilla T i hennes babyskydd men det är så tungt så jag sa till henne att låt min sambo ta det för det ska inte du behöva gå och släpa på med dina dåliga ben och rygg.
Vi hann trots allt prata en del om min barndom. Hon berättade för mig att jag aldrig hade bott med henne i Husby, men det borde jag ha gjort då vi flyttade dit innan min syster föddes våren -76. Efter det så kom mamma, min syster och jag till ett hem i Farsta.
Under den tiden så bodde tydligen min pappa kvar i lägenheten i Husby, men han fick lov att flytta när mamma skulle komma hem igen utan vare sig mig eller min syster.
När mamma kom hem så fann hon en tom lägenhet, pappa hade tagit med sig alltihopa så hon fick ett möbelbidrag från de sociala myndigheterna.
Fick veta att min pappa var världens underbaraste på vardagar, men att helgerna var som att leva i ett helvete då han drack hejdlöst med alkohol.
Jag var ett mönsterbarn som inte skrek speciellt mycket till skillnad mot min syster. Hon ammade mig, men jag fick aldrig reda på hur länge.Jag frågade henne hur hon hade det på den tiden då jag var liten och hon svarade att hon inte minns så mycket då hon inte mådde så bra.
Jag känner sådan sympati för min mamma med tanke på vilket helvete hon har varit med om och allt pga min pappas alkoholism. Sedan har ingen trott henne, inte ens min underbara farmor trodde henne och sedan har så många snackat så mycket skit om henne under hela min barndom och verkligen tryckt i mig att hon inte skulle bry sig om mig och hon är för egoistisk och en massa annat struntprat.
Det känns så tråkigt att så många år har gått utan att att man fått veta om ens mamma älskar en, tänker på en, men som hon själv sa så har hon mått så psykiskt dåligt att hon inte orkat för en mamma väljer inte bort sina barn av elakhet och hon har tänkt på oss väldigt mycket och gör en idag.
Mina tankar var hos min mamma resten av lördagen.
Väl hemma så stoppade vi våra barn i säng och fixade något litet att äta då vi fortfarande var småhungriga. Försökte mig på att kolla på TV, men kunde inte koncentrera mig då mina tankar var hos min mamma istället.
Fredagen den 2 maj 2008 (Dag 50)
Lilla T, sonen och jag blev nerkörda till centrum då vi hade tid till BVC. Sambon och dottern åkte hem då vi samtidigt gade tid i tvättstugan. Dem skulle komma ner och möta upp oss i väntrummet, men jag glömde bort att ge dem portkoden så dem kom inte in, men vi fann dem på gatan utanför efter vårat besök.
Vi gick upp till BVC igen då jag även ville väga och mäta sonen och dottern.
Sonen väger idag vid 3 år och 8 månader 18 kg och är 102 cm lång. Dottern väger vid nästan 2 års ålder 13 kg och är 89 cm lång.
Lilla T blve vägd inne hos BVC-sköterskan och hon väger vid 6 veckors ålder 5140 g och är 58 cm lång och har ett huvudomfång på 39 cm.
Nästa besök på BVC är redan nästa vecka då föräldragruppen ska dra igång. Sedan ska vi dit redan på tisdagen efter på 2 månaders kontroll hos läkaren med Lilla T, fast då utan BVC-sköterskan för hon är ledig då.
Jag frågade BVC-sköterskan idag om dem hade någon kurator kopplade till deras BVC men den enda dem hade att tillgå var en kurator som arbetar på Luna vårdcentral och där är jag inte listad. Överlag så hade hon dålig koll på hur detta fungerade och hon verkade inte vara speciellt angelägen om att ta reda på det heller.
Vi åkte hem och fikade innan sambon, sonen och dottern försvann i några timmar. De tvättade klart, var sedan förbi soptippen och slängde en del bråte där innan dem åkte och veckohandlade. Lilla T och jag var kvar här hemma.
Vi gick upp till BVC igen då jag även ville väga och mäta sonen och dottern.
Sonen väger idag vid 3 år och 8 månader 18 kg och är 102 cm lång. Dottern väger vid nästan 2 års ålder 13 kg och är 89 cm lång.
Lilla T blve vägd inne hos BVC-sköterskan och hon väger vid 6 veckors ålder 5140 g och är 58 cm lång och har ett huvudomfång på 39 cm.
Nästa besök på BVC är redan nästa vecka då föräldragruppen ska dra igång. Sedan ska vi dit redan på tisdagen efter på 2 månaders kontroll hos läkaren med Lilla T, fast då utan BVC-sköterskan för hon är ledig då.
Jag frågade BVC-sköterskan idag om dem hade någon kurator kopplade till deras BVC men den enda dem hade att tillgå var en kurator som arbetar på Luna vårdcentral och där är jag inte listad. Överlag så hade hon dålig koll på hur detta fungerade och hon verkade inte vara speciellt angelägen om att ta reda på det heller.
Vi åkte hem och fikade innan sambon, sonen och dottern försvann i några timmar. De tvättade klart, var sedan förbi soptippen och slängde en del bråte där innan dem åkte och veckohandlade. Lilla T och jag var kvar här hemma.
Torsdagen den 1 maj 2008 (Dag 49)
Idag är sambon ledig och förskolan stängd så hela familjen är hemma idag.
Vi gör inget speciellt.
Idag fyller vår Lilla T 6 veckor och nyföddhetsperioden är nu till ända.
Vi gör inget speciellt.
Idag fyller vår Lilla T 6 veckor och nyföddhetsperioden är nu till ända.
Onsdagen den 30 april 2008 (Dag 48)
Sambon ansvarade för lämning och hämtning på förskolan idag. Han är på arbetet idag en liten stund då han ska med mig senare idag till Familjecenter.
Jag vill verkligen inte gå på dagens samtal idag för jag ser ingen som helst anledning till det. Varför ska jag gå dit och må ännu sämre för? Hon som vi ska prata med är så fruktansvärd. Det är som att hon vill att jag ska må dåligt, hon anmärker kritiskt på vad jag än säger, hon påpekar att jag har sjuka tankar och idéer.
Sambon drar med mig dit ändå och precis som jag hade förväntat mig att må efteråt så mår jag precis så efter att kärringen och sambon suttit och kritiserat mig i över 1 timme och anmärkt negativt på i stort sett allt. Det var en ren tortyr.
Jag får en känsla av min sambo tar ut hela sin frustration, ilska och agg mot mig där för han sitter och håller med kärringen i precis allt trots att han hemma kan hålla med mig om mycket av de saker vi diskuterar.
Flera gånger under samtalet tänkte jag bara resa på mig och lämna dem och inte sitta kvar och ra mer skit. Hur kan dem på allvar tro att detta ska stärka mig och få mig att må bättre när det enda det går ut på att sitta och förlöjliga mig och kritisera och anser att jag överdriver och sjuka tankar och idéer?
Jag kunde dock inte lämna Lilla T ensam med dem och dessutom tillåta dem att snacka om mig utan min närvaro.
Han försökte få med mig därifrån när samtalet var slut, men jag kände bara hur kan du vara rar mot mig innan och vilja hjälpa mig för att sedan sitta och låta mig må så dåligt som jag gjorde under dagens samtal och sedan förvänta mig att jag ska kasta av mig det och vilja följa med dig och leva och spela lyckliga familjen?
Jag gick hem, satte mig i sovrummet för jag ville inte att han skulle se redan i hallen att jag var hemma. Han ringde på min mobiltelefon, men jag struntade i att svara och tänkte att han kan nog få fundera en stund på vad jag tagit vägen.
Det dröjde en lång stund innan han kom hem och då satt jag i soffan i vardagsrummet och han behövde bara titta på mig för att inse att det var dags att söka hjälp igen.
Vi fick en akut tid åter igen, denna gång redan ikväll vid 18-tiden. Det är inte sant. Det är valborg och den ska våra älskade barn få uppleva på en akutpsykiatrisk mottagning. Vad är det här? Vid jul mådde jag inte heller bra och inte vid nyår och inte vid trettonhelgen och inte vid påsk och tydligen inte nu heller på självaste valborgsmässoafton.
I flera dagar har onda tankar på att skada mig själv allvarligt snurrat i mitt huvud. De är inte av karaktären att jag ropar på hjälp. Sedan har jag då och då små stunder då jag mår ganska så okej och kan se situationen ordna upp sig, men det var länge sedan jag kände så.
Vi blev varmt emottagna på sjukhuset och dem tog så fint hand om våra två äldre barn och bjöd dem på apelsinläsk och kakor. Jag lät sambon prata och på min vänstra sida så satt en läkare som på knagglig svenska frågade i stort sett samma sak " Förstår du mig?"
Läkaren ville få mig att prata så hon tog med mig till ett angränsande rum och ställde där en massa frågor och sa även en hel del svammel.
Hon frågade mig om jag hade tankar på att skada mig själv eller ta mitt liv, men jag blånekade för jag ville verkligen inte bli inlagd och se min familj lämna mig ensam kvar där.
Jag tyckte hela samtalet var tungt och jobbigt då jag hade en fullkomlig ångestattack som jag nog inte haft på flera år.
Plöstligt så säger den kvinnliga läkaren åt mig "Gå nu in och krama om din man och säg att du är hungrig". Måste jag tillägga att jag undrade vad det skulle hjälpa mot min ångest?
På vägen hem så stannade sambon till vid ICA för att köpa något till kvällen till oss två.
Åkte hem, stannade vid ICA där Niklas köpte chips och dipp och en massa godis för en mysig kväll med mig då jag känner mig så nere.
Jag vill verkligen inte gå på dagens samtal idag för jag ser ingen som helst anledning till det. Varför ska jag gå dit och må ännu sämre för? Hon som vi ska prata med är så fruktansvärd. Det är som att hon vill att jag ska må dåligt, hon anmärker kritiskt på vad jag än säger, hon påpekar att jag har sjuka tankar och idéer.
Sambon drar med mig dit ändå och precis som jag hade förväntat mig att må efteråt så mår jag precis så efter att kärringen och sambon suttit och kritiserat mig i över 1 timme och anmärkt negativt på i stort sett allt. Det var en ren tortyr.
Jag får en känsla av min sambo tar ut hela sin frustration, ilska och agg mot mig där för han sitter och håller med kärringen i precis allt trots att han hemma kan hålla med mig om mycket av de saker vi diskuterar.
Flera gånger under samtalet tänkte jag bara resa på mig och lämna dem och inte sitta kvar och ra mer skit. Hur kan dem på allvar tro att detta ska stärka mig och få mig att må bättre när det enda det går ut på att sitta och förlöjliga mig och kritisera och anser att jag överdriver och sjuka tankar och idéer?
Jag kunde dock inte lämna Lilla T ensam med dem och dessutom tillåta dem att snacka om mig utan min närvaro.
Han försökte få med mig därifrån när samtalet var slut, men jag kände bara hur kan du vara rar mot mig innan och vilja hjälpa mig för att sedan sitta och låta mig må så dåligt som jag gjorde under dagens samtal och sedan förvänta mig att jag ska kasta av mig det och vilja följa med dig och leva och spela lyckliga familjen?
Jag gick hem, satte mig i sovrummet för jag ville inte att han skulle se redan i hallen att jag var hemma. Han ringde på min mobiltelefon, men jag struntade i att svara och tänkte att han kan nog få fundera en stund på vad jag tagit vägen.
Det dröjde en lång stund innan han kom hem och då satt jag i soffan i vardagsrummet och han behövde bara titta på mig för att inse att det var dags att söka hjälp igen.
Vi fick en akut tid åter igen, denna gång redan ikväll vid 18-tiden. Det är inte sant. Det är valborg och den ska våra älskade barn få uppleva på en akutpsykiatrisk mottagning. Vad är det här? Vid jul mådde jag inte heller bra och inte vid nyår och inte vid trettonhelgen och inte vid påsk och tydligen inte nu heller på självaste valborgsmässoafton.
I flera dagar har onda tankar på att skada mig själv allvarligt snurrat i mitt huvud. De är inte av karaktären att jag ropar på hjälp. Sedan har jag då och då små stunder då jag mår ganska så okej och kan se situationen ordna upp sig, men det var länge sedan jag kände så.
Vi blev varmt emottagna på sjukhuset och dem tog så fint hand om våra två äldre barn och bjöd dem på apelsinläsk och kakor. Jag lät sambon prata och på min vänstra sida så satt en läkare som på knagglig svenska frågade i stort sett samma sak " Förstår du mig?"
Läkaren ville få mig att prata så hon tog med mig till ett angränsande rum och ställde där en massa frågor och sa även en hel del svammel.
Hon frågade mig om jag hade tankar på att skada mig själv eller ta mitt liv, men jag blånekade för jag ville verkligen inte bli inlagd och se min familj lämna mig ensam kvar där.
Jag tyckte hela samtalet var tungt och jobbigt då jag hade en fullkomlig ångestattack som jag nog inte haft på flera år.
Plöstligt så säger den kvinnliga läkaren åt mig "Gå nu in och krama om din man och säg att du är hungrig". Måste jag tillägga att jag undrade vad det skulle hjälpa mot min ångest?
På vägen hem så stannade sambon till vid ICA för att köpa något till kvällen till oss två.
Åkte hem, stannade vid ICA där Niklas köpte chips och dipp och en massa godis för en mysig kväll med mig då jag känner mig så nere.
Tisdagen den 29 april 2008 (Dag 47)
Sambon lämnar sonen och dottern på förskolan idag med och arbetar hemma under dagen för att kunna följa med mig till samtalet hos psykiatrin idag.
En överläkare, en läkare och en mentalskötare är med under vårat 1 timmes långa samtal. Dem anser att jag är i behov av en samtalskontakt och att en remiss därför skall skickas till kuratorn som arbetar på vårdcentralen i det område vi bor i. Dem skriver ut Propavan åt mig och så ska vi se hur jag reagerar på det, annars kan det bli aktuellt med abtidepressiv medicin trots att jag påpekat att jag ammar och har som målsättning att fortsätta med det.
Hämtar ut min medicin på sjukhusets apotek och sedan så åker vi och veckohandlar på Willys och ICA Maxi.
Jag åker förbi Tempo för att hämta ut ett paket adresserat till mig som kommit idag. Det är en toppklädsel i offwhite, ett sandfärgat parasoll och en sandfärgad åkpåse till Lilla T vagn.
Åker ner och hämtar sonen och dottern på förskolan. Sambon väntar hemma med Lilla T.
Som vanligt vill det sig aldrig när jag hämtar dem. Denna gång så går sonen självmant, men dottern vill bli buren vilket är problematiskt då jag har ett stort paket att bära på och dessutom om jag nu börjar med att bära henne så är jag rädd att hon hädanefter alltid kommer räkna med att bli buren från bilen och hem och det är inte riktigt vad jag vill vänja henne vid.
En överläkare, en läkare och en mentalskötare är med under vårat 1 timmes långa samtal. Dem anser att jag är i behov av en samtalskontakt och att en remiss därför skall skickas till kuratorn som arbetar på vårdcentralen i det område vi bor i. Dem skriver ut Propavan åt mig och så ska vi se hur jag reagerar på det, annars kan det bli aktuellt med abtidepressiv medicin trots att jag påpekat att jag ammar och har som målsättning att fortsätta med det.
Hämtar ut min medicin på sjukhusets apotek och sedan så åker vi och veckohandlar på Willys och ICA Maxi.
Jag åker förbi Tempo för att hämta ut ett paket adresserat till mig som kommit idag. Det är en toppklädsel i offwhite, ett sandfärgat parasoll och en sandfärgad åkpåse till Lilla T vagn.
Åker ner och hämtar sonen och dottern på förskolan. Sambon väntar hemma med Lilla T.
Som vanligt vill det sig aldrig när jag hämtar dem. Denna gång så går sonen självmant, men dottern vill bli buren vilket är problematiskt då jag har ett stort paket att bära på och dessutom om jag nu börjar med att bära henne så är jag rädd att hon hädanefter alltid kommer räkna med att bli buren från bilen och hem och det är inte riktigt vad jag vill vänja henne vid.
Måndagen den 28 april 2008 (Dag 46)
Mår lika dåligt idag så istället för att jag ska både lämna och hämta sonen och dottern så gör sambon det istället som ändå ska iväg till arbetet.
Jag är själv hemma med Lilla T och ringer sambon på förmiddagen och ber han att ringa och söka den hjälp som han anser att jag/vi behöver. han ringer snart hem efter det och berättar att vi har fått en akut tid redan i morgon vid 13-tiden.
Jag är själv hemma med Lilla T och ringer sambon på förmiddagen och ber han att ringa och söka den hjälp som han anser att jag/vi behöver. han ringer snart hem efter det och berättar att vi har fått en akut tid redan i morgon vid 13-tiden.
Söndagen den 27 april 2008 (Dag 45)
Mår inte bra idag, är både arg, besviken, ledsen och oförstådd.
I fredags på väg till ICA Maxi för att veckohandla så säger sambon att hann tänkte att han och barnen skall åka till hans föräldrar och besöka dem och samtidigt passa på att byta vinterdäcken på bilen till sommardäcken.
Jag reagerade på att han genast utgick från att jag inte ville följa med, att han inte ens frågade om jag ville följa med, att han bara utgår från att han bestämmer saker i sitt eget huvud att så ska det och så ska det göras och sedan utesluter sin livspartner och våra barns mamma helt och hållet ur det. Orkade inte ta en eventuell konflikt då och definitivt inte i närvaron med våra barn.
Saken är den att sambons föräldrar har gjort klart för sambon och även för mig att jag inte är välkommen hem till dem och jag har svårt att förstå hur min sambo kan acceptera hur dem kan utesluta mig, deras sons blivande fru och deras barnbarns mamma ur familjen på detta sätt.
Sambon ska ta med sig även Lilla T denna gång, men det säger jag defintivt nej till. Vill dem träffa henne så får dem göra det i min närvaro också och det tänker jag inte rucka på.
Jag verkligen hatar att han ska dit och speciellt tanken på att några människor som hatar mig ska få umgås med det värdefullaste jag har, nämligen våra barn.
Enda anledningen för att han ska dit enligt han själv är för att byta vinterdäcken till sommardäck. När jag då konfronterar honom med att han själv kan åka dit och hämta sommardäcken och sedan vara här ute på gården och ta på dem så kommer sanningen till det hela fram att han vill besöka dem och han vill att barnen då ska få följa med så att dem får träffa sin farmor och farfar. Frågan är vill barnen följa med? Vill dem träffa sin farmor och farfar med tanke på vad som hände där senast då deras farfar behandlade deras mamma så illa?
Jag ber han att ta med sig sommardäcken och förvara vinterdäcken på plats här. Han säger då att det inte finns någon förvaring för däck hemma då hela källaren är fullproppad. Jag säger då att vi kan mycket väl förvara dem på balkongen som vi inte ens utnyttjar, men då påstår han att däcken blir förstörda. Ska man verkligen tro på det?
Jag får honom ändå att lova att ta med sig däcken hem, men precis som jag anade ens innan han åkt så kommer han hem och berättar att vinterdäcken blev kvar hemma i svärföräldrarns garage.
Ja, då har han en väldigt bra anledning senare i år när vinterdäcken ska på igen att åka på ett nytt besök och samtidigt passa på att besöka sina föräldrar och låta barnen träffa sin farmor och farfar. Detta har han verkligen ansträngt sig för att lista ut. Idiot!!!
Han är en idiot för han vet hur dåligt jag mår av hans besök hos sina egna föräldrar och det är enbart på grund av hur hans egen pappa har behandlat mig och för att hans föräldrar har bett mig flyga och fara åt helvete och jag kan inte för hela mitt liv förstå hur han som jag lever ihop med och har tre barn med bara kan acceptera att hans föräldrar gör såhär.
Sambon säger själv att han mår dåligt över hur det hela har utvecklat sig, men då är frågan varför kan han då inte berätta det för sina egna föräldrar? Varför misstror han mig? Varför tror han mer på dem än på mig som han säger sig älska? Varför är han så säker på att hans föräldrar ger en sanningsenlig bild av vad som hänt och vad som sagts när jag flera gånger berättat för honom hur det hela har gått till?
Jag vet inte om svärfäldrarna pratar om mig när de är ensamma eller när sambon är där. Jag vet inte heller om svärmodern farit med någon osanning om mig eller misstolkat något som jag sagt eller gjort som sedan har gjort svärfadern förbannad, för jag tycker att sambons pappas ilska är väldigt obefogad.
Jag tycker det känns fruktansvärt tungt att min sambo utgår från att jag överdriver och hittar på och inte säger sanningen. Sedan kan han komma dragandes med att han tycker det är tungt när jag inte kan känna någon tillit till honom, men han kan då kanske börja med att känna tillit till mig innan han kräver det av mig.
Om jag nu skulle överdriva och hitta på varför skulle jag då reagera på ett så starkt känslomässigt sätt när han ska dit? Hur skulle jag kunna komma ihåg alla påhittade historier om dem inte var sanna? Varför skulle då hans föräldrar behandla mig som inte ens vatten värd om allt bara var påhittat?
Varför kan han inte berätta för sina föräldrar vad han känner? Jo, han är så konflikträdd, inte bara han utan hela hans familj och dessutom så vill han inte såra sin egen mamma för hon är så känslig, men han glömmer att jag är lika känslig och han bor inte hos sina föräldrar länge utan med mig men tydligen så är det viktigare för honom att hålla sig sams med dem än med mig som han lever ihop med och säger sig älska.
Jag har frågat sambon vad han skulle vilja om det var han som hade svärföräldrar som behandlade honom på samma sätt som hans föräldrar behandlar mig? Jag har frågat honom vad han skulle känna om min pappa eller mamma hade sagt till honom att han var en usel pappa och inte värd så underbarn som han har, att han var en värdelös människa och blev anklagad för en och det ena och dessutom blev slagen och inte var välkommen och en del av familjen? Skulle han även tycka att det var helt acceptablet att bjuda hem några som han inte ens är välkomna till hem till vår bostad flera gånger påer år då det vankas födelsedagar, jul, nyår, påsk, valborg, pingst och midsommar? Skulle han dessutom utöver det tycka att det var alldeles självklart att mormor och morfar var barnvakt då och då till våra små?
Hans egna svar blir en vägvisare om hur han ska itu med det.
Det enda han numera skyller på är att han inte vet vad han ska göra och att JAG måste söka hjälp om VI ska kunna fortsätta att leva ihop.
Varför lägger han bara ansvaret på mig? Vi lever väl ihop? Det är hans föräldrar som behandlar mig illa är det då inte lättare att han pratar med sins egna föräldrar än att jag ska göra det?
Det hela slutade i alla fall med gräl och att jag drog hemifrån i ren ilska. Han var fast besluten att åka dit och det gick inte att få honom att ändra sig.
Han lovade mig att bara hämta vinterdäcken, men inte ens det kunde han hålla.
Jag gick hem med Lilla T efter att dem åkt och mådde så dåligt och grät förtvivlat och verkligen kände att jag ville ge upp, att jag inte orkar mer, men jag kan inte svika min lilla älskade Lilla T och mina andra två små. Det känns dock att mina egna barn är mer på sin pappas sida, att han har fått dem dit han vill och att sambon är mer på sina föräldrars sida än på mig. Låter säkert paranoit, men det är så jag känner.
Oavsett vad jag gör så känns det som jag tappar fotfästet, tar jag mitt eget liv så kommer han garanterat åka dit och även ta Lilla T med sig och separerar så har jag ingen vidare kontroll över vad han gör när det är hans vecka eller helg med våra små och då åker han garanterat dit.
Funderar på om han kanske berättar för sina föräldrar var jag har sagt och vad jag tycker om dem, men själv får jag inte veta något om vad dem säger eller tycker. I och för sig så vet jag vad dem tycker om mig.
När sambon väl kom hem igen så var det bara att torka tårana och bita ihop och åka ut till Tveta kyrka där Lilla T. Hann inte mer än sätta mig i bilen förrän bråket var i full gång igen. Känner mig inte alls på humör för att vara social och se mig om i den kyrka som vår lilla ska döpas i om några månader.
För att slippa laga middag som ingen av oss hade lust eller ork med så köpte vi med oss hamburgare från MAX.
I fredags på väg till ICA Maxi för att veckohandla så säger sambon att hann tänkte att han och barnen skall åka till hans föräldrar och besöka dem och samtidigt passa på att byta vinterdäcken på bilen till sommardäcken.
Jag reagerade på att han genast utgick från att jag inte ville följa med, att han inte ens frågade om jag ville följa med, att han bara utgår från att han bestämmer saker i sitt eget huvud att så ska det och så ska det göras och sedan utesluter sin livspartner och våra barns mamma helt och hållet ur det. Orkade inte ta en eventuell konflikt då och definitivt inte i närvaron med våra barn.
Saken är den att sambons föräldrar har gjort klart för sambon och även för mig att jag inte är välkommen hem till dem och jag har svårt att förstå hur min sambo kan acceptera hur dem kan utesluta mig, deras sons blivande fru och deras barnbarns mamma ur familjen på detta sätt.
Sambon ska ta med sig även Lilla T denna gång, men det säger jag defintivt nej till. Vill dem träffa henne så får dem göra det i min närvaro också och det tänker jag inte rucka på.
Jag verkligen hatar att han ska dit och speciellt tanken på att några människor som hatar mig ska få umgås med det värdefullaste jag har, nämligen våra barn.
Enda anledningen för att han ska dit enligt han själv är för att byta vinterdäcken till sommardäck. När jag då konfronterar honom med att han själv kan åka dit och hämta sommardäcken och sedan vara här ute på gården och ta på dem så kommer sanningen till det hela fram att han vill besöka dem och han vill att barnen då ska få följa med så att dem får träffa sin farmor och farfar. Frågan är vill barnen följa med? Vill dem träffa sin farmor och farfar med tanke på vad som hände där senast då deras farfar behandlade deras mamma så illa?
Jag ber han att ta med sig sommardäcken och förvara vinterdäcken på plats här. Han säger då att det inte finns någon förvaring för däck hemma då hela källaren är fullproppad. Jag säger då att vi kan mycket väl förvara dem på balkongen som vi inte ens utnyttjar, men då påstår han att däcken blir förstörda. Ska man verkligen tro på det?
Jag får honom ändå att lova att ta med sig däcken hem, men precis som jag anade ens innan han åkt så kommer han hem och berättar att vinterdäcken blev kvar hemma i svärföräldrarns garage.
Ja, då har han en väldigt bra anledning senare i år när vinterdäcken ska på igen att åka på ett nytt besök och samtidigt passa på att besöka sina föräldrar och låta barnen träffa sin farmor och farfar. Detta har han verkligen ansträngt sig för att lista ut. Idiot!!!
Han är en idiot för han vet hur dåligt jag mår av hans besök hos sina egna föräldrar och det är enbart på grund av hur hans egen pappa har behandlat mig och för att hans föräldrar har bett mig flyga och fara åt helvete och jag kan inte för hela mitt liv förstå hur han som jag lever ihop med och har tre barn med bara kan acceptera att hans föräldrar gör såhär.
Sambon säger själv att han mår dåligt över hur det hela har utvecklat sig, men då är frågan varför kan han då inte berätta det för sina egna föräldrar? Varför misstror han mig? Varför tror han mer på dem än på mig som han säger sig älska? Varför är han så säker på att hans föräldrar ger en sanningsenlig bild av vad som hänt och vad som sagts när jag flera gånger berättat för honom hur det hela har gått till?
Jag vet inte om svärfäldrarna pratar om mig när de är ensamma eller när sambon är där. Jag vet inte heller om svärmodern farit med någon osanning om mig eller misstolkat något som jag sagt eller gjort som sedan har gjort svärfadern förbannad, för jag tycker att sambons pappas ilska är väldigt obefogad.
Jag tycker det känns fruktansvärt tungt att min sambo utgår från att jag överdriver och hittar på och inte säger sanningen. Sedan kan han komma dragandes med att han tycker det är tungt när jag inte kan känna någon tillit till honom, men han kan då kanske börja med att känna tillit till mig innan han kräver det av mig.
Om jag nu skulle överdriva och hitta på varför skulle jag då reagera på ett så starkt känslomässigt sätt när han ska dit? Hur skulle jag kunna komma ihåg alla påhittade historier om dem inte var sanna? Varför skulle då hans föräldrar behandla mig som inte ens vatten värd om allt bara var påhittat?
Varför kan han inte berätta för sina föräldrar vad han känner? Jo, han är så konflikträdd, inte bara han utan hela hans familj och dessutom så vill han inte såra sin egen mamma för hon är så känslig, men han glömmer att jag är lika känslig och han bor inte hos sina föräldrar länge utan med mig men tydligen så är det viktigare för honom att hålla sig sams med dem än med mig som han lever ihop med och säger sig älska.
Jag har frågat sambon vad han skulle vilja om det var han som hade svärföräldrar som behandlade honom på samma sätt som hans föräldrar behandlar mig? Jag har frågat honom vad han skulle känna om min pappa eller mamma hade sagt till honom att han var en usel pappa och inte värd så underbarn som han har, att han var en värdelös människa och blev anklagad för en och det ena och dessutom blev slagen och inte var välkommen och en del av familjen? Skulle han även tycka att det var helt acceptablet att bjuda hem några som han inte ens är välkomna till hem till vår bostad flera gånger påer år då det vankas födelsedagar, jul, nyår, påsk, valborg, pingst och midsommar? Skulle han dessutom utöver det tycka att det var alldeles självklart att mormor och morfar var barnvakt då och då till våra små?
Hans egna svar blir en vägvisare om hur han ska itu med det.
Det enda han numera skyller på är att han inte vet vad han ska göra och att JAG måste söka hjälp om VI ska kunna fortsätta att leva ihop.
Varför lägger han bara ansvaret på mig? Vi lever väl ihop? Det är hans föräldrar som behandlar mig illa är det då inte lättare att han pratar med sins egna föräldrar än att jag ska göra det?
Det hela slutade i alla fall med gräl och att jag drog hemifrån i ren ilska. Han var fast besluten att åka dit och det gick inte att få honom att ändra sig.
Han lovade mig att bara hämta vinterdäcken, men inte ens det kunde han hålla.
Jag gick hem med Lilla T efter att dem åkt och mådde så dåligt och grät förtvivlat och verkligen kände att jag ville ge upp, att jag inte orkar mer, men jag kan inte svika min lilla älskade Lilla T och mina andra två små. Det känns dock att mina egna barn är mer på sin pappas sida, att han har fått dem dit han vill och att sambon är mer på sina föräldrars sida än på mig. Låter säkert paranoit, men det är så jag känner.
Oavsett vad jag gör så känns det som jag tappar fotfästet, tar jag mitt eget liv så kommer han garanterat åka dit och även ta Lilla T med sig och separerar så har jag ingen vidare kontroll över vad han gör när det är hans vecka eller helg med våra små och då åker han garanterat dit.
Funderar på om han kanske berättar för sina föräldrar var jag har sagt och vad jag tycker om dem, men själv får jag inte veta något om vad dem säger eller tycker. I och för sig så vet jag vad dem tycker om mig.
När sambon väl kom hem igen så var det bara att torka tårana och bita ihop och åka ut till Tveta kyrka där Lilla T. Hann inte mer än sätta mig i bilen förrän bråket var i full gång igen. Känner mig inte alls på humör för att vara social och se mig om i den kyrka som vår lilla ska döpas i om några månader.
För att slippa laga middag som ingen av oss hade lust eller ork med så köpte vi med oss hamburgare från MAX.
Lördagen den 26 april 2008 (Dag 44)
Idag har vi varit ute en sväng till Kungens Kurva hela familjen.
Först blev det ett besök på Babyland där vi införskaffade en NäsFrida med filter till Lilla T.
Efter det blev det ett besök på Lindex, jag hade Lilla T med mig i hennes vagn medan sambon väntade i bilen med våra två äldre barn som sov. Det blev en rejäl shoppingkasse med kläder till alla tre.
När man är i Kungens Kurva kan man inte låta bli att även besöka IKEA. Det blev en del till våra små där och även dricksglas till oss. Vår son förknippar IKEA med köttbullar så han tyckte att vi skulle äta sen lunch/tidig middag där och det tyckte vi vuxna var ett bra beslut så vi slog oss ner på dess resturang. Själv var jag inte så hungrig så jag tog bara en banan och en dricka som inte alls smakade så som jag är van vid att Coca-Cola smakar.
Jag fick tillfälle att amma Lilla T innan vi tog oss ut till kassan och till bilen och for hem.
På kvällen när våra två äldre hade somnat för dagen så åt sambon och jag nachos.
Först blev det ett besök på Babyland där vi införskaffade en NäsFrida med filter till Lilla T.
Efter det blev det ett besök på Lindex, jag hade Lilla T med mig i hennes vagn medan sambon väntade i bilen med våra två äldre barn som sov. Det blev en rejäl shoppingkasse med kläder till alla tre.
När man är i Kungens Kurva kan man inte låta bli att även besöka IKEA. Det blev en del till våra små där och även dricksglas till oss. Vår son förknippar IKEA med köttbullar så han tyckte att vi skulle äta sen lunch/tidig middag där och det tyckte vi vuxna var ett bra beslut så vi slog oss ner på dess resturang. Själv var jag inte så hungrig så jag tog bara en banan och en dricka som inte alls smakade så som jag är van vid att Coca-Cola smakar.
Jag fick tillfälle att amma Lilla T innan vi tog oss ut till kassan och till bilen och for hem.
På kvällen när våra två äldre hade somnat för dagen så åt sambon och jag nachos.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)