Måndagen den 19 maj 2008 (Dag 67)

Förskolan ville idag veta om sonen och dottern ska vara lediga måndagen den 9 juni då förskolan håller stängt då de har en planeringsdag. Vi har tagit upp det till diskussion här hemma att de äldre barnen ska vara hemma den dagen. Känns bara konstigt för oss att lämna våra små på en en helt annan förskola med för våra barn främmande personal.
Sambon ska vara hemma och avlasta mig då det blir väldigt rörigt att på egen hand ta hand om alla tre.

Idag vid 10.00 hade jag tid för efterkontroll på barnmorskemottagningen, men de ringde återbud på morgonen då min barnmorska är sjuk så jag ska inte dit förrän på torsdag.
Känns tråkigt då jag sett fram emot att få visa upp Lilla T för henne och sedan mentalt ställt in mig på att jag åter igen ska ligga i en sådan hemsk stol och bli undersökt vaginalt. Tycker inte om att bli undersökt där nere. Det känns som att jag hatar det mer och mer ju äldre jag blir och för varje barn jag föder och att det dessutom gör ont. Samtidigt så vill jag få en check av barnmorska att allt står rätt till.
Får några dagar till på mig att fundera på preventivmedelsfrågan. Har funderat på hormonspiral, men vi får se.

Det blev en ensam dag med Lilla T hemma.Blev en dag hemma istället.

Idag är 24 år sedan min älskade farmor hastigt gick bort. Saknar henne så mycket och funderar än idag, 24 år senare varför hon valde att ta sitt liv.

Min farfar gick bort i cancer 1 år innan farmors bortgång. Min farfars sista önskan var att få vårdas och dö hemma och farmor försökte verkligen in i det sista att göra så gott hon kunde för att det skulle bli så. Till slut blev det helt ohållbart och deras barn (min pappa/barnens morfar och min faster) valde att farfar skulle läggas in på ett vårdhem. I den vevan så kände farmor att hon svek sin man som hon hade levt ihop med i många år och var hennes livskamrat.

Kort därpå så gick farfar bort, 79 år gammal.

Efter farfars bortgång så kom farmor till ett hem, hon var änka och var olycklig, men precis innan hon gick bort så började vi alla se en förbättring då hon verkade må ganska så bra.

Pappa och jag skulle åka över till stugan över pingst och vi frågade om inte farmor ville följa med oss ner till stugan, men hon hade lovat att vara kvar då det var en aktivitet över helgen som hon såg fram emot.

Pappa och jag tog oss ner till stugan och väl där så hällde han i sig otroliga mängder alkohol och slocknade kraftigt berusad.

Morgonen därpå så vaknar jag, pappa sover så jag tar mig upp till min faster som bor bara en liten bit bort för att äta frukost.

I samma veva som jag kom upp på deras gård kommer en svart Saab 9000 framrusande i hög hastighet, bromsar in hårt på vår gård och ut ur bilen kliver en kostymklädd man ur och frågar om han kommit till XX/efterlevande till XXX. Jag svarar, 9 år gammal, att det stämmer.
Mannen lämnar min farmors dödsbesked till mig och jag står där och förstår inte någonting samtidigt som jag mycket väl förstod att farmor inte fanns mer, att hon var borta.
Att meddela pappa denna tragiska nyhet var näst intill omöjligt, han trodde inte vi var kloka, men till slut så insåg han allvaret.
Jag blev lämnad utanför på stentrappan med en godispåse medan den kostymklädda mannen var inne hos dem och pratade med min pappa och faster. Jag kommer inte ihåg om pappa och jag åkte tillbaka till Stockholm samma dag eller hur det var.

Under flera år får jag höra att farmor somnade in när hon låg och sov och jag tyckte att det var skönt att hon slapp lida och att hon inte var medveten när hon dog.
Jag fick inte vara med när farmor begravdes, pappa sa att det är roligare för mig att åka med fritids till Zoo i Eskilstuna som vi skulle göra den dagen än att gå på en begravning. Förstod inte då varför jag inte kunde få närvara för året innan så var jag med på min farfars begravning. Idag förstår jag varför jag inte fick närvara. Varken min pappa eller faster ville att jag skulle få reda på hur farmor gick bort, jag var för liten för att ta in det då.

Först sju år senare fick jag veta att farmor tog sitt liv. Hon hoppade ut genom fönstret och dog omedelbart. Frågor som hur hon kom upp till ett fönster när hon knappt kunde gå, hur dem vet att hon dog omedelbart och hennes tankar precis innan får jag aldrig svar på.

Vilken barndom man har haft egentligen. Usch, vill ge mina älskade barn en barndom som jag inte fick. Den barndomen skall vara fylld med kärlek, trygghet och glädje.