Måndagen den 5 maj 2008 (Dag 53)

Dagen började med ett återbeök på psykiatriska mottagningen och min sambo och Lilla T var med. Vi hade tid vid 09, men kom inte dit förrän 09.10 och in på på själva samtalet vid 09.15.

Det var en läkaren idag och så samma mentalskötare som gången innan.
Idag var det riktigt jobbigt för han frågade så himla mycket och svarade med att säga det jag nyss sagt fast med andra ord. Det blev ganska ensidigt, men jag kunde inte göra på något annat sätt än att gå händelserna i förväg.

När vi skulle ge oss av så var Lilla T hungrig så jag slog mig ner i väntrummet och ammade medan sambon gjorde iordning ett maål tillägg till henne, men hon blev nöjd över slurken från mamma.
Vi bytte blöja på Lilla T i bilen innan sambon körde ner oss till Tidermans café där vi skulle möta upp den mamma med sin son som jag för några veckor sedan tog en promenad upp till Torekällberget med.
Vi tog oss en varsin juice, sedan tog vi en promenad bort till Rådhustorget där vi skildes åt.
Känns alltid som hon vill ses bara en kort stund, jag får en känsla av att hon inte uppskattar mitt sällskap.

Var in på Åhléns och köpte några anteckningsböcker och en solhatt till dottern.
Lilla T var hungrig så jag gav henne det tillägget som hennes pappa hade blandat till åt henne med henne liggandes i vagnen.

Var in en vända på H&M ooch det blev ett par jeans och en tröja till sonen och en söt sommarklänning till Lilla T.

Tänkte ta en vända på Lindex och Polarn och Pyret, men orken tröt och Lilla T började känna sig less på att åka vagn så jag valde att åka hem och bussfärden hem gick strålande.

Väl hemma böts det blöja igen, ammades och gavs tillägg, packade upp, lagade lunch och åt och ringde slutligen upp mamma som hade ringt.

Vi pratade vidare om min barndom och nu fick jag veta att min egen pappa har misshandlat mamma grovt. Han har bl.a slagit ut en del tänder på henne, krossat hennes käke, gjort illa hennes fötter så att hon bröt båda två, slängt in henne på toa och hållit henne fången, bränt henne med stearin och även försökt strypa henne när hon väntade mig och var gravid i femte månaden.

För mig är det ofattbart att det är min egen pappa som har gjort henne så illa.

Hon försökte gång på gång att lämna min pappa utan att lyckas för han fann henne.

Det var ingen som trodde på henne, inte ens min egen älskade farmor trodde på henne.

Jag vet inte vad jag känner för min egen pappa för närvarande, känner en väldig ilska bubbla upp inom mig och ett väldigt virrvarr överlag. Samtidigt vet jag inte om jag ska tro på mamma, jag vill verkligen inte mite tro att hon skulle fara med osanning, men hon har gjort det förr så.

Tycker så synd om henne och känner så för henne och hon är ständigt närvarande i mina tankar hela tiden.
Vilket helvete min mamma har varit med om, mina problem känns plötsligt små i jämförelse med hennes. Min sambo har aldrig visat våldsamma tendenser och på det sättet känner jag mig trygg med honom. Däremot har han sagt kränkande saker till mig efter att Lilla T föddes som att jag är tjock och slapp och borde lära mig knipa bättre när vi ligger med varandra. Det kändes när man fick höra detta och var ledsen i flera dagar.

Sambon ber mig att inte ha för höga förhoppningar om kontakten med min mamma för han är helt säker på att hon kommer att svika igen. Förstår han inte att sådana ord sårar och när jag säger det till honom och vill konfrontera honom så försvarar han alltid sig med att det var inte så han menade.

Sambon hämtade hem sonen och dottern från förskolan idag och dem hom hem både trötta och snoriga. Dottern var så trött att han bara skrek och grät helt förtvivlat.