Lördagen den 3 maj 2008 (Dag 51)

Idag besökte vi min mamma/barnens mormor som Lilla T och dottern aldrig träffat förr. Senast vi träffades var i september -05 då jag nyss testat positivt då jag väntade dottern.

Hon har ringt några gånger sedan Lilla T föddes och jag känner mig nu så glad att vi åter igen har fått kontakt på ett helt annat sätt mot tidigare.

Hon bjöd oss på kaffe/te/saft, kanelbullar och glass.
Vi pratade och hon berättade att min yngsta halvsyster bor kvar nere i Grekland med sin man och sona två barn I som är 5 år och D som nu är 3 år och de håller på och bygger hus. Hon ska ner dit och besöka sin dotter/min halvsyster tillsammans med sitt äldsta barnbarn nu i juli.

Min äldsta halvsyster studerar på lärarhögskolan och är för tillfället ute på en praktik. Hon är fortfarande gift med sin man och hennes dotter I är nu 9 år och går i fjärde klass då hon hoppat över en årskurs, A är 6 år och går i förskoleklass och Y är 3 år och är på förskola om dagarna.
Hon visade oss kort på alla sina barnbarn som faktiskt är mina barns halvkusiner. Dem såg sig inte lika ut så som jag minns dem, men å andra sidan så var det så länge sedan jag träffade dem senast.

Mina halvsystras pappa har flyttat ner till Frankrike. Redan för många år sedan dem fortfarande var ett par så hade dem tankar på att flytta ner dit men min mamma ville inte det och dessutom tyckte hon att hennes man var alldeles för svartsjuk och det var en bidragande orsak till att deras skilsmässa.

Mamma är idag gift med en man från Turkiet som väntar på visum hit. Jag tycker alltid hon har en ny man som väntar på visum så fort jag hör ifrån henne.

Vi tog oss till Kista galleria. Sonen, min mamma och jag tog en promenad dit medan småflickorna och sambon tog bilen.
Har aldrig förstått att hon bor så nära Kista Galleria.

Vi åt middag på Mc Donalds till sonens och dotterns stora lycka och vi bjöd min mamma på det.
Vi hade precis ätit klart och skulle lämna restaurangen när brandlarmet gick och hela gallerian fick utrymmas. Fick aldrig någon klarhet i om det verkligen brann eller om det bara var ett pojkstreck eller någon övning.

Jag bad sambon att hämta bilen, men han sa att det kan jag inte förrän man fått klartecken att det är säkert. Jag envisades, men du kan titta efter om det är möjligt och han gick iväg. Helt idiotiskt, men det såg så ofarligt ut och en massa bilar körde ut från garaget, ingen brandbil syntes till heller eller hördes och ingen rök heller så jag ansåg det rätt så säkert.

Bilen hämtades och vi sa mamma hejdå, lustigt avslut, men det fick bli såhär.

Det var trevligt att träffa sin mamma och barnen sin mormor efter så många år.
Mamma tog så fint hand om barnbarnen och försökte sig till och med att bära Lilla T i hennes babyskydd men det är så tungt så jag sa till henne att låt min sambo ta det för det ska inte du behöva gå och släpa på med dina dåliga ben och rygg.

Vi hann trots allt prata en del om min barndom. Hon berättade för mig att jag aldrig hade bott med henne i Husby, men det borde jag ha gjort då vi flyttade dit innan min syster föddes våren -76. Efter det så kom mamma, min syster och jag till ett hem i Farsta.
Under den tiden så bodde tydligen min pappa kvar i lägenheten i Husby, men han fick lov att flytta när mamma skulle komma hem igen utan vare sig mig eller min syster.

När mamma kom hem så fann hon en tom lägenhet, pappa hade tagit med sig alltihopa så hon fick ett möbelbidrag från de sociala myndigheterna.

Fick veta att min pappa var världens underbaraste på vardagar, men att helgerna var som att leva i ett helvete då han drack hejdlöst med alkohol.

Jag var ett mönsterbarn som inte skrek speciellt mycket till skillnad mot min syster. Hon ammade mig, men jag fick aldrig reda på hur länge.Jag frågade henne hur hon hade det på den tiden då jag var liten och hon svarade att hon inte minns så mycket då hon inte mådde så bra.

Jag känner sådan sympati för min mamma med tanke på vilket helvete hon har varit med om och allt pga min pappas alkoholism. Sedan har ingen trott henne, inte ens min underbara farmor trodde henne och sedan har så många snackat så mycket skit om henne under hela min barndom och verkligen tryckt i mig att hon inte skulle bry sig om mig och hon är för egoistisk och en massa annat struntprat.
Det känns så tråkigt att så många år har gått utan att att man fått veta om ens mamma älskar en, tänker på en, men som hon själv sa så har hon mått så psykiskt dåligt att hon inte orkat för en mamma väljer inte bort sina barn av elakhet och hon har tänkt på oss väldigt mycket och gör en idag.

Mina tankar var hos min mamma resten av lördagen.

Väl hemma så stoppade vi våra barn i säng och fixade något litet att äta då vi fortfarande var småhungriga. Försökte mig på att kolla på TV, men kunde inte koncentrera mig då mina tankar var hos min mamma istället.