Umgänge med barnen på Lyktan igen.

Ähh, det här var ju en rolig kompis.

Lite kan man ju känna kanske, lite otäck är den.

Lilla T fnner dockan igen, men hon är ganska så avvaktande då den är lite konstig enligt henne.

Jag med alla mina tre älsklingar som jag längtat så efter.

Söndagen den 25 januari 2009 (Dag 317)

Åkte hem vilket tar en liten stund från Blackeberg till Östertälje. Väl hemma slogs datorn igång och jag bloggade.

Idag fyller min älskade son 4 år och 5 månader.

Lördagen den 24 januari 2009 (Dag 316)

För att slippa ha en lika händelselös helg åter igen så åkte jag hem till pappa och styvmor för att få dagarna att gå och trevligt sällskap.

Fredagen den 23 januari 2009 (Dag 315)

Här har man längtat i sju långa dagar som segat sig fram och så blir det äntligen fredag och då försvinner den där timmen som annars känns så lång hemma så himla fort.

Idag var det riktigt tungt att vinka hejdå till barnen för saknaden verkligen sved i bröstet på mig och på bussen hem fick jag verkligen kämpa mot tårarna.

Väl hemma så låg ett brev och väntade på hallgolvet från Försäkringskassan. Förstod inte vad Försäkringskassan ville mig så jag öppnade det och insåg rätt så snart att nu har exet varit i farten igen och försöker begära underhåll från mig till barnen. Jag vill mina barns bästa, men exet vet mycket väl mina ekonomiska tillgångar och min nuvarande ekonomiska situation så jag är verkligen förvånad vad människan tänker med? Inte huvudet i alla fall.

Torsdagen den 22 januari 2009 (Dag 314)

Imorgon är det äntligen dax. Jag längtar så mycket efter dem.

Onsdagen den 21 januari 2009 (Dag 313)

Händer inget alls denna vecka som gör att dagarna går fortare. Känns så segt och tråkigt. Kan det inte bli fredag nu på en gång?

Tisdagen den 20 januari 2009 (Dag 312)

Har en långtråkig dag hemma och väntar bara på att det ska bli fredag så jag får träffa mina älskade och saknade barn igen.

Måndagen den 19 januari 2009 (Dag 311)

Mitt personkonto har fyllts på med försörjningsstöd från sociala idag.

Söndagen den 18 januari 2009 (Dag 310)

En lika tråkig söndag som jag hade igår, men imorgon är det en ny vecka och en dag mindre tills jag får träffa mina älskade och saknade barn igen.

Lördagen den 17 januari 2009 (Dag 309)

Har haft en tråkig lördag med inget att göra hemma. Har alltid sett fram emot och gillat helger förr, men inte nu då absolut inget händer och det nästan är en hel vecka kvar tills jag ska få se mina älskade saknade barn igen.

Vår son är döpt.

Dopbanden är intressanta när man är 5 månader.

En glad son i dopklänningen.

Sonen i den vackra dopklänningen han hade på sig på dopet i XX kyrka den 16 januari 2005.

Vår son och jag.

Hela familjen samlad.

Äntligen fredag igen!

Döttrarna och jag leker resturang och café.

Sonen har affär och cáfé. Han bakom kassan och Lilla T serverar mig.

Vi leker affär, resturang och café.

Vi fikar med saft till barnen, te till mig och singoalla.

Gott med dricka.

Dags för det obligatoriska fikat.

Vi leker med dockor. Lilla T sitter på mitt ena ben.

En glad son bakom kassa apparaten.

Lilla T och mamma.

Äldsta dottern älskar att leka med dockor och bädda ner de i dockvagnen och mata de.

Full fart med lära-gå vagnen och hon kan nästan vända den på egen hand när hon kört till andra sidan.

Titta vad jag kan då! Stå utan stöd och ta några steg tom och jag är nyss fyllda 10 månader. Sedan så kan jag faktiskt stå utan stöd och hålla i en bitring och en i munnen samtidigt. Mamma står bakom och tror att jag ska ramla, knappast!

Fredagen den 16 januari 2009 (Dag 308)

Idag är det 4 år sedan vår son döptes i XX kyrka. Jag har haft hans doljus tänt idag och tänkt på hans dopdag.

Idag har jag annars träffat barnen på Lyktan och det är absolut veckans enda höjdpunkt som jag alltid ser fram emot. Vi lekte och så det obligatorska fikat.

Efter umgänget så hade jag ett möte hos min advokat Maria inför förhandling i tingsrätten i februari.

På kvällen det tacos framför Let´s dance.

Torsdagen den 15 januari 2009 (Dag 307)

Idag fyller min äldsta dotter 2 år och 8 månader.

Har varit på samtal hos frivården i Huddinge idag och jag förstår inte riktigt varför jag skulle på det för. Fick berätta om min uppväxt och vad som hänt och hur jag ser på allt såhär i efterhand. Förstår inte vad detta besök var bra för, men att det har med åtalet att göra angående vad som hände i samband med att jag fick reda på att exet och barnen skulle lämna mig med omedelbar verkan vet jag men förstår ändå inte.
Katarina var med och fick lämna kompletterande uppgifter om mig i enrum efteråt.

Åkte hem och uppdaterade bloggen.

Onsdagen den 14 januari 2009 (Dag 306)

Idag åkte jag hem till Maria i Haninge. Vi är som syskon då vi har växt upp tillsammans i samma fosterhem.

Tisdagen den 13 januari 2009 (Dag 305)

Har inte hänt så mycket idag. Har varit hemma hela dagen och suttit framför datorn och kollat på teve.

Umgänge med barnen på Lyktan den 8 januari 2009

Sonen och äldsta dottern lastar lastbilen med mjuka klossar och Lilla T hjälper till.

Äldsta dottern bygger det högsta torn hon kan med lego.

Vi bygger torn med mjuka klossar också.

Och nu ska sonen snart rasera det med grävskopan.

Måndagen den 12 januari 2009 (Dag 304)

Idag fyller Lilla T 10 månader. Det är inte så långt kvar till 1-års dagen nu inte.

Familjerätten har inte lyckats övertala exet så det blir inga samarbetssamtal utan nu försöker alla övertala mig att tacka ja till det som exet föreslår, nämligen enskilda samtal. Varför ska han vägra och jag gå med på allt? Vad ska enskilda samtal göra för skillnad? Då ska jag gå dit, ställa mina ev. frågor och sedan vänta i drygt 2 veckor på svar från exet och har jag då en följdfråga så dröjer det 2 veckor att få svar på den. Det låter ju helt galet. Att familjerätten inte stampar ner foten och säger nej till hans sandlådefasoner är minst sagt anmärkningsvärt.

Det känns som jag vill sjunka till samma låga nivå och vägra det han vill för att han vägrar det jag och tingsrätten vill. Försöker hitta motiv och svar till vad dessa enskilda samtal ska vara bra till, men det är svårt.

Söndagen den 11 januari 2009 (Dag 303)

Åker hem och när jag kommer till Stockholms central så har en olycka skett vid Stockholms södra så inga pendeltåg går från Stockholms central söderut. Blir hänvisad att ta tunnelbanan till Liljeholmen och sedan buss till Älvsjö och därifrån pendeltåget söderut.

Jag tar tunnelbanan till Gullmarsplan och sedan tvärbanan till Årstaberg och därifrån pendeltåget söderut. Givetvis så rullar alla tåg som vanligt när jag är framme i Årstaberg.
En resa som i normala fall tar ca 1 tim och 18 min, tog idag i stort sett över 2 tim.

Har resten av eftermiddagen sedan 15.30 fram till sena kvällen vid 23 suttit med bloggen och uppdaterat, men nu går ögonen i kors så jag får fortsätta med det hela imorgon.

Jag hoppas verkligen att familjerätten på något sätt lyckats övertala och motivera exet att komma på morgondagen samarbetssamtal. Har sett fram emot det så länge för att kanske kunna komma överens om något som blir bra, framförallt för våra små.

Lördagen den 10 januari 2009 (Dag 302)

Jag är hemma hos pappa och styvmor.

Har på något sätt lyckas tappa bort nycklarna till bokningscylindrarna till tvättstugan hemma så jag får spara tvätt hemma, packa ihop en väska med smutstvätt och likt en ungkarl åka hem till föräldrana och tvätta. Förenar i och för sig två flugor i en smäll, umgänge och arbete i ett.

Fredagen den 9 januari 2009 (Dag 301)

Idag så hörde Lena Dahlin på familjerätten av sig. Hon berättade att exet vägrar att komma på samarbetssamtalet på måndag.

Jag förstår inte. Vid det intermistiska beslutet i tingsrätten den 12 december så frågade domaren om han gick med på att gå på samarbetssamtal och då verkade han så positiv till det och nu vägrar han och säger att han vill ha enskilda samtal.

Samarbetssamtal som blev en av domen i det hela går ju ut på att man ska försöka komma fram till en lösning mellan två parter öga mot öga tillsammans med två familjerättssekreterare.

Jag frågade varför han vägrade detta, men fick inga klara besked och det förvånar mig inte direkt. Jag frågade att kan han verkligen vägra det då det är något som tingsrätten beslutat, men tydligen. Undrar om exet tagit reda på det på något sätt att han kan vägra eller om han bara chansar och ser om det går?

Förslaget är nu som sagt enskilda samtal, men vad ska det tjäna till? Det var inte det jag önskade och tackade ja till. Jag som har sett fram emot dessa samarbetssamtal så länge. Har försökt få familjerätten att motivera exet till att komma på ett samtal åtminstone, men han är så bestämd att han inte tänker komma då det bara kommer bli bråk och dramatiska scener från min sida.
Varför ska han alltid skylla på mig?

Något som också irriterar mig en smula är att Yvonne är huvudansvarig för det hela på familjerätten och Lena hon är medarbetare på något sätt. Vad jag förstått så vänder sig exet i så stor utsträckning som möjligt till Lena, medan jag helst vänder mig till Yvonne och tar upp mina frågor, men det är alltid Lena som kontaktar mig om det är något och hon vet aldrig något om vad jag och Yvonne talat om så då måste jag även ta det med henne också men samtidigt så verkar allt som exet säger nå fram till båda två. Mycket märkligt. På detta sätt så tar ju mina frågor så lång tid att få svar på medans exets frågor och krav går så mycket fortare.

Hade bestämt sedan innan att jag skulle hem till pappa och styvmor under helgen så jag åkte dit idag.

Torsdagen den 8 januari 2009 (Dag 300)

Idag var det äntligen dax att få träffa sina barn igen. Lever för dem dagarna, annars är livet rätt så tungt och enformigt för närvarande.

På väg till umgänget när jag satt på bussen och kom till Vibergen så såg jag vår gamla bil stå parkerad i en lucka vid OKQ8 macken. Givetvis tittade jag och såg att exet satt i bilen och han fick tydligen syn på mig och fick tydligen panik för han backade ur bilen med världens fart och körde i hög hastighet till andra ändan av macken. Varför?

Tror han på fullaste allvar att jag skulle kliva av bussen och gå fram till honom och göra något och missa umgänget med barnen och utsätta både mig och barnen för att umgänget skulle dras in?

Jag tycker det hela verkar så överdrivet. Han verkar uppenbarligen tro att jag vill göra honom illa och det konstiga är att han vet att det handlar inte ett dugg om hans oro för mig eller så och jag tycker det är mycket konstigt att ingen reagerar på hans sätt att bete sig så avigt mot mig och är så rädd för mig för hur ska det då bli när hans föräldraledighet är slut och han ska börja arbeta igen? Jag vet var han arbetar och jag har hans direkt telefonnummer och kan närsom helst ringa honom eller besöka honom på hans arbetsplats och det verkar inte skrämma honom det minsta. Att ingen ifrågasätter honom det är riktigt anmärkningsvärt.

Umgänget med barnen gick bra, vi lekte och fikade som vi brukar.

Onsdagen den 7 januari 2009 (Dag 299)

Idag har jag ringt till familjerätten, men som vanligt får man inga klara besked om det man frågar om och inte ringer dem upp heller som lovat.

Har även kontaktat min advokat Maria.

Tisdagen den 6 januari 2009 (Dag 298)

Idag har jag spenderat hela dagen hemma framför datorn.

Graviditeten med Isaac

Magen i maj 04, 4 månader kvar till BF.

Vår hund kom visst med på en av magbilderna.

Magen i april 04, 5 månader före BF.

Magen i maj 04, 4 månader före BF.

Magen i april 04, 5 månader före BF. Jag har nu börjat känna fosterrörelser.

Magen midsommar 04, vecka 25, 2,5 månader före BF.

Magen i juli 04, 2 månader före BF.

Magen i slutet av juli 04, 1,5 månad före BF.

Magen i augusti 04, 2 veckor innan Isaac föddes.

Kvällen innan Isaac föddes i v 37+4.

C
Ca 11 timmar innan Isaac föddes.

Umgänge fredagen den 9 januari på Lyktan

Den där timme är för kort. Nu är det dags att följa med barnen till bilen och vinka av dem och säga hejdå och sedan längta som en tok tills nästa fredag.


Sonen lattjade lite med en doscka helt ovetandes om att den gav ljud ifrån sig så han blev ju helt tagen och när Lilla T insåg att den var docakn som pratade så blev hon väldigt förvånad och samtidigt extremt nyfiken men så rädd för dockan, men sedan så tog nyfikenheten över för det var ju nån som var liten ju och i hennes ålder och alltså en kompis enligt henne.

Min älskade son. Han ser så annorlunda ut på denna bild.

Lilla T vill vara nära mig hela tiden och det känns så skönt och det är ju en tydlig bekräfelse att hon minns mig och att jag är viktig för henne. Vilken tur att vi hade så starka band knutna till varandra innan för jag blev varnad att hon kunde se mig som en främling.

Min äldsta dotter i mammam knä och här gäller det att hålla tungan rätt i mun för att få ner alla bultar i brädan.

Lilla gos T i mammas knä. Gud vad jag saknar dessa stunder.

Mina två döttrar. Lilla T iakttar verkligen storasyster.

Tidig fredagsmorgon, den roligaste stunden på veckan och det jag lever för just nu.Är väldigt trött, sover knappt natten innan för jag längtar så enormt mycket efter mina barn.

Måndagen den 5 januari 2009 (Dag 297)

Började dagen med att chatta med samma man som jag gjorde igår. Han var mycket trevligare igår. Idag började han ställa intima frågor och var liksom mindre och mindre trevlig och jag kände bara mig bara mer och mer illa till mods.

Han skrev till slut att jag nog inte var hans typ (tack och lov) för han ville ha en ordentligt sexuellt frigjord kvinna. Inte för att jag riktigt vet vad det är, men jag har mina aningar. En sådan man som anser att sex är den viktigaste byggstenen i ett förhållande är inget för mig så det var ju bra att jag fick reda på det i ett tidigt stadium.

Loggade in på Familjeliv en vända och snart dök Jennifer upp och Jennifer lärde jag känna på Familjeliv i oktober 2008 då mitt liv vändes totalt upp och ner. Hon har rätt så bra inblick hur utredningar fungerar och hela den biten som ett socialt ombud kan erbjuda en som blir utsatt för detta.

Det är så mycket oklarheter och konstigheter som har begåtts och som maler i mitt huvud som jag har tagit upp med henne och hon stödjer mig i det, men jag känner ändå att jag ska kontakta Maria W (advokaten).

Nu är 2 BBIC utredningar gjorda. Den första avslutades av Lena Sjögren i oktober 2008 då en ny gjordes av Hans Johansson som i sin tur avslutades i slutet av december 2008. Båda två är lämnade utan åtgärd, den senaste bl.a för att barnafadern har lämnat moderns hem och bosatt sig i en annan kommun. Det får det som att låta som att jag är det enda problemet.

Jag har gått igenom och läst dessa utredningar ord för ord och jag har lämnat in dem till Maria W också och på dessa så ser jag att det är ikryssat bl.a att barnen löper ingen akut fara i hemmet och andra konstigheter som ger en tydlig bild av att socialtjänsten har agerat felaktigt på flera punkter och detta vill jag diskutera med mina advokat om man kan göra något åt.

Idag är det dessutom 5 år sedan som jag köpte ett RFSU-test på Coop Forum i Arninge och åkte hem och testade och fick den underbara nyheten att jag och exet skulle bli föräldrar för första gången. 5 år sedan, känns inte alls som det var så länge sedan samtidigt som det är ju inte så ruskigt länge sedan samtidigt som det är det.

Söndagen den 4 januari 2009 (Dag 296)

Har fått en hel del gjort idag. Har städat, diskat, slängt sopor och handlat. Till slut blev man så trött så då blev det vila och kväll framför den bärbara igen.

Stötte ihop med en ny trevlig bekantsskap som jag chattade med, minns inte hans namn, minns bara att det vara ena lögnen efter den andra och en av dem var vilken multimiljonär han var och hur synd det var om honom då han inte kunde träffa en kvinna som verkligen älskade honom som person och inte hans bankkonto.

Lördagen den 3 januari 2009 (Dag 295)

Jens hörde av sig och bad så mycket om ursäkt för sitt beteende häromdagen. Vi drog ett streck över det och så fortsatte vi snacka vidare och allt var så trevligt tills han åter igen frågade om han inte kunde få mitt hemtelefonnummer och jag förklarade samma sak åter igen till varför jag inte ville ge det till honom.

Han blev så fruktansvärt sur att han bad mig åter igen att dra åt helvete. Inser att det är mer synd om honom med så gravt socialt beteende så för mig är det ingen förlust alls. Vill inte ha någon sådan otrevlig vänskap i min bekantskapskrets eller som livskamrat.

Fredagen den 2 januari 2009 Dag 294)

Idag har jag inte gjort så mycket. Handlat, men annars bara suttit uppkopplad framför nätet hela dagen.

Torsdagen den 1 januari 2009 (Dag 293)

Maria och jag bestämde möte vid Sergels biografen vid 16-tiden så jag var kvar hos pappa och styvmor fram tills 15-tiden.

Maria och jag var och åt på Mac Donalds och sedan var vi på bio och såg Patrik 1,5. Den var sevärd en gång, men inte mer än så. Trodde den skulle vara roligare faktiskt.

Väl hemma så fick jag kontakt med Jens som jag har chattat med några gånger tidigare. Jag tycker han verkar så himla trevlig och jag hade verkligen längtat hem för att kunna chatta med honom och så beter han sig så otrevligt och blir arg då jag inte vill delge honom mitt hemtelefonnummer. Hur kan man ta illa upp för en sådan sak när jag förklarat varför jag tvekar på att ge ut det?
Jens bad mig dra åt helvete bara för det och jag känner väl att en sådan man som har så taskigt humör är inget att ha ändå så det är hans förlust inte min.

Onsdagen den 31 december 2008 (Dag 292)

For hem till pappa och styvmor för att fira nyår.

Duschade hemma hos dem, innan vi åt middag i köket.
Sedan följde en lång kväll framför TV:n.

På något sätt så brukar jag känna sådant vemod när ett år är slut och man står inför ett nytt. Detta år har ju varit ett av mitt lyckligaste och samtidigt ett av dom värsta i mitt liv.
Från att börja 2008 med att vara höggravid med sitt tredje barn till att avsluta året utan vårdnad och utan att veta var mina barn finns någonstans.

Vid 12-slaget så skålade vi i mousserande vin och beundrade nyårsfyrverkierna och åt vi en god hummersufflé.
Det blev rätt så sent innan man kom i säng, klockan hann bli 02 innan jag väl sov.

Jag tänker konstant på mina barn, dygnet runt. Det första jag tänker på när jag vaknar är mina barn och det sista jag tänker på innan jag somnar är mina barn. Ibland så drömmer jag om dem när jag sover också. Jag älskar dem så mycket, men att inte veta hur något ska bli tär på en så otroligt mycket och det är det som är smärtsamt att inte veta om jag ska vara och får vara en närvarande mamma eller inte.

Tisdagen den 30 december 2008 (Dag 291)

Hade inget på agendan idag utan satt bara hemma framför den bärbara datorn som är mitt enda sällskap.

Måndagen den 29 december 2008 (Dag 290)

Denna vecka sedan jag hade umgänge med barnen senast har så gått så sakta och då har det ändå varit jul i 3 hela dagar.

Idag så sågs vi på Lyktan igen och vi lekte och fikade i 1 timme.
Tiden går så hemskt fort, man hinner knappt komma igång med umgänget innan man ska avsluta och säga hejdå.

Tänk om tiden fram till umgänget kunde gå så fort som umgängestiden går och så kan umgängestimman gå så långsamt som mina övriga veckans dagar gör.

Mitt liv består bara av en enda lång väntan på än det ena och än det andra.

Söndagen den 28 december 2008 (Dag 289)

Dagarna är så långa och tråkiga och nu har jag i stort sett inte gjort något på tre hela dagar och dessa tre dagar har känns som en hel evighet.

I normala fall så kan man ha dödstråkigt, men just jul som är den stora gemenskapens högtid så blir det så påtagligt tydligt hur ensam man är och får då verkligen en bekräftelse på att det verkligen är så och inte bara en känsla man har. Det är tungt att inse det.

Lördagen den 27 december 2008 (Dag 288)

Jag tycker att dagarna kan rulla på rätt fort då och då, men nu tycker jag att tiden står still och att en dag är dubbelt så lång. Inget händer och det känns som tar man ett steg fram så tas två bakåt.

Fredagen den 26 december 2008 (Dag 287)

Idag kom jag hem till mitt eget och tystnaden, men vad tomt det känns och kallt. Känner mig så himla ensam.

Har inte så mycket att göra och det är så långtråkigt och flera dagar kvar tills nästa umgängestillfälle då jag och barnen ska ses.