Den där timme är för kort. Nu är det dags att följa med barnen till bilen och vinka av dem och säga hejdå och sedan längta som en tok tills nästa fredag.
Sonen lattjade lite med en doscka helt ovetandes om att den gav ljud ifrån sig så han blev ju helt tagen och när Lilla T insåg att den var docakn som pratade så blev hon väldigt förvånad och samtidigt extremt nyfiken men så rädd för dockan, men sedan så tog nyfikenheten över för det var ju nån som var liten ju och i hennes ålder och alltså en kompis enligt henne.
Min älskade son. Han ser så annorlunda ut på denna bild.
Lilla T vill vara nära mig hela tiden och det känns så skönt och det är ju en tydlig bekräfelse att hon minns mig och att jag är viktig för henne. Vilken tur att vi hade så starka band knutna till varandra innan för jag blev varnad att hon kunde se mig som en främling.
Min äldsta dotter i mammam knä och här gäller det att hålla tungan rätt i mun för att få ner alla bultar i brädan.
Lilla gos T i mammas knä. Gud vad jag saknar dessa stunder.
Mina två döttrar. Lilla T iakttar verkligen storasyster.
Tidig fredagsmorgon, den roligaste stunden på veckan och det jag lever för just nu.Är väldigt trött, sover knappt natten innan för jag längtar så enormt mycket efter mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar