Jens hörde av sig och bad så mycket om ursäkt för sitt beteende häromdagen. Vi drog ett streck över det och så fortsatte vi snacka vidare och allt var så trevligt tills han åter igen frågade om han inte kunde få mitt hemtelefonnummer och jag förklarade samma sak åter igen till varför jag inte ville ge det till honom.
Han blev så fruktansvärt sur att han bad mig åter igen att dra åt helvete. Inser att det är mer synd om honom med så gravt socialt beteende så för mig är det ingen förlust alls. Vill inte ha någon sådan otrevlig vänskap i min bekantskapskrets eller som livskamrat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar