Torsdagen den 8 januari 2009 (Dag 300)

Idag var det äntligen dax att få träffa sina barn igen. Lever för dem dagarna, annars är livet rätt så tungt och enformigt för närvarande.

På väg till umgänget när jag satt på bussen och kom till Vibergen så såg jag vår gamla bil stå parkerad i en lucka vid OKQ8 macken. Givetvis tittade jag och såg att exet satt i bilen och han fick tydligen syn på mig och fick tydligen panik för han backade ur bilen med världens fart och körde i hög hastighet till andra ändan av macken. Varför?

Tror han på fullaste allvar att jag skulle kliva av bussen och gå fram till honom och göra något och missa umgänget med barnen och utsätta både mig och barnen för att umgänget skulle dras in?

Jag tycker det hela verkar så överdrivet. Han verkar uppenbarligen tro att jag vill göra honom illa och det konstiga är att han vet att det handlar inte ett dugg om hans oro för mig eller så och jag tycker det är mycket konstigt att ingen reagerar på hans sätt att bete sig så avigt mot mig och är så rädd för mig för hur ska det då bli när hans föräldraledighet är slut och han ska börja arbeta igen? Jag vet var han arbetar och jag har hans direkt telefonnummer och kan närsom helst ringa honom eller besöka honom på hans arbetsplats och det verkar inte skrämma honom det minsta. Att ingen ifrågasätter honom det är riktigt anmärkningsvärt.

Umgänget med barnen gick bra, vi lekte och fikade som vi brukar.