Måndagen den 25 februari 2008
Idag lyckades vi med konststycket att försova trots att vi är en småbarnsfamilj.
Det var bara att meddela förskolan att sonen skulle dyka upp först vid 09. Fick dra på mig kläderna och åka ner till förskolan för utvecklingssamtal med dotterns fröken.
Utvecklingssamtalet drog ut på tiden då hennes fröken gärna går in på annat och är nyfiken på den lilla bebblo som väntas vilken dag som helst. Alla i vår familj tycker dotterns fröken är bra märklig och udda och vi gillar henne inget vidare, vi gillar H, men hon ska tyvärr sluta till sommaren.
Drog hem snabbt och så packa in son och dotter, ner till förskolan och lämna vår son som fyller 3,5 år dagen till ära på hans avdelning och snabbt iväg till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge för ett återbesök på K49.
Blev vaginalt undersökt av en manlig läkare och det har inte hänt så mycket som jag hade hoppats på. Tappen är inte påverkad, men cirka 2 cm lång vilket är norlat för en omföderska och inre livmodermunnen är öppen för fingerblomman.
Jag ska tillbaks på ett bedömningssamtal om eventuell induktion den 10/3, det känns väldigt långt dit.
Jag frågade läkaren om det kunde bli så att induktionen skulle ske samma dag som vi skulle dit på bedömningssamtal och han sa att om du vill det så gör vi så så ta med dig en väska utifall att.
Låter ju för underbart för att vara sant nästan
Åkte hem och satt vid datorn en stund medan sambon arbetade på och dottern sov sin eftermiddagsvila
.
Åkte iväg på vårat sista doulamöte på Tidermans Café och dottern var med och var så duktig trots att det säkert inte var så vidare roligt för henne och sedan så mår hon inte riktigt bra heller.
Sedan var det dags att hämta sonen på förskolan. Jag gick ända från Tidermans Café till Luna garaget och det är en liten bit och så lång bit har jag inte gått på bra länge och det kändes senare på kvällen kan jag lova.
onsdag 25 februari 2009
Vecka 36+6 (korr 35+5)
Söndagen den 24 februari 2008
Dottern är inte bättre så vi ringde redan ikväll till förskolan och sjukanmälde henne. Får hoppas att hennes bror får hålla sig frisk nu åtminstone.
Har haft en lugn dag, ganska trött då det blev sent igår då sambon och jag satt uppe och klockade det vi trodde var värkar ett långt tag.
Dottern är inte bättre så vi ringde redan ikväll till förskolan och sjukanmälde henne. Får hoppas att hennes bror får hålla sig frisk nu åtminstone.
Har haft en lugn dag, ganska trött då det blev sent igår då sambon och jag satt uppe och klockade det vi trodde var värkar ett långt tag.
Vecka 36+5 (korr 35+4)
Lördagen den 23 februari 2008
Dottern har blivit sjuk, men det var nästan väntat då hon har varit ordentligt snorig den senaste tiden.
Det blir en lugn dag hemma med mycket vila för min del.
På kvällen tror vi åter igen att det är på gång att fara in ocn föda barn, men 8 timmars senare kan vi lägga oss och konstatera att det inte var på riktigt denna gången heller.
Snart ger jag upp och så får bebblo komma i hallen eller så om den ska luras på detta sätt.
Dottern har blivit sjuk, men det var nästan väntat då hon har varit ordentligt snorig den senaste tiden.
Det blir en lugn dag hemma med mycket vila för min del.
På kvällen tror vi åter igen att det är på gång att fara in ocn föda barn, men 8 timmars senare kan vi lägga oss och konstatera att det inte var på riktigt denna gången heller.
Snart ger jag upp och så får bebblo komma i hallen eller så om den ska luras på detta sätt.
Vecka 36+4 (korr 35+3)
Fredagen den 22 februari 2008
Idag firar sambon och jag vår 6-åriga förlosvningsdag. Jag får helt överraskande en ros av honom när han kommer hem från arbetet. Själv har jag inte haft någon möjlighet eller ork att överraska honom med något.
Sambon kom hem något tidigare idag då vi trodde att det var dags igen eller förlossning på gång då jag fick kraftig mensvärk med regelbundna toppar, men vi insåg framåt kvällen att det bara rörde sig om kraftiga onda förvärkar.
2 till i mars forumet har blivit mammor idag, varför inte jag? De sa ju på Karolinska universitetssjukhuset att en liten bebblo skulle ju kika ut innan veckans slut så det börjar bli dags bebblo att komma nu.
Idag firar sambon och jag vår 6-åriga förlosvningsdag. Jag får helt överraskande en ros av honom när han kommer hem från arbetet. Själv har jag inte haft någon möjlighet eller ork att överraska honom med något.
Sambon kom hem något tidigare idag då vi trodde att det var dags igen eller förlossning på gång då jag fick kraftig mensvärk med regelbundna toppar, men vi insåg framåt kvällen att det bara rörde sig om kraftiga onda förvärkar.
2 till i mars forumet har blivit mammor idag, varför inte jag? De sa ju på Karolinska universitetssjukhuset att en liten bebblo skulle ju kika ut innan veckans slut så det börjar bli dags bebblo att komma nu.
Vecka 36+3 (korr 35+2)
Torsdagen den 21 februari 2008
I dag hade jag tid till obsteriska mottagningen på Södertälje sjukhus, men sambon ringde igår och avbokade den tiden.
Hann sova några få timmar, men det blev ingen vidare sömn för sängen är så obekväm. Varför har dem så obekväma sängar både på specialist mödravården och på förlossningen och så även här?
En barnmorska kom in till mig och tog gallsyra prov och gjorde även CTG och det är ingen stor skillnad. Jag har värkar och sammandragningar med jämna intervall, men det händer ingenting så vad ska ske egentligen?
Sambon kom förbi redan på morgonen för att äta frukost med mig innan han skulle vidare till arbetet för att sedan hinna med ett snabbt besök på eftermiddagen också innan vår son och dotter skulle hämtas på förskolan.
Precis när vi hade satt oss för att äta frukost så kommer barnmorskan och säger att läkaren vill att du kommer på stört.
Hon frågar hur det känns och hur jag mår och jag säger att jag helst vill åka hem till min säng och att jag längtar så mycket efter mina små där hemma. Hon vill helst inte släppa hem mig, men jag får okej att åka hem om det är det jag vill, men får jag likadana förlossningsvärkar eller värre än så eller en blödning så ska jag in omedelbart och då ta mig direkt till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och inte till Södertälje sjukhus.
Hon vill undersöka mig vaginalt innan hon släpper mig och inget nytt har hänt sedan igår.
Vi äter vår frukost på rummet och packar ihop och väntar på att få min journal tillbaka. Får den efter en lång väntan och det sista jag sa innan jag lämnade den var att jag vill ha tillbaks den i samma skick som jag lämnar den och det försäkrades jag att få, men varför har dem då tömt den på halva sitt innehåll?
Alla ankomstpapper från besöken på Södertälje sjukhus är borta. en del anteckningar är borta, alla CTG remsor är borta. Det märkliga är att allt som egentligen inte är så viktigt för dem är borttaget och det som är viktigt och med relevant information är kvar.
Jag frågar dem var halva mappens innehåll tagit vägen och dem svarar att det är sjukhusets papper, det är ingenting som jag ska ha i min mapp. Men varför? Dem ska ju ändå ligga i ett arkiv resten av tiden och har ju inget som helst värde för dem som det har för mig. Dessutom har de på Södertälje sjukhus inte samma uppfattning eftersom de har lagt dessa papper i min mapp då är de väl upp till mig om jag vill ha dem eller inte, det är ju mitt.
De har till och med rört om bland alla provsvar som Södertälje sjukhus har buntat ihop i datumordning, varför?
Sedan blev jag väldigt förvånad då jag inte fann en enda anteckning om min tid på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och ändå så gnäller de så mycket när man söker sig dit för vård att de sällan får samtycke från andra om ens tidigare vård, men då kanske de ska föregå med gott exempel och göra samma sak mot andra då, man kan ju knappast gnälla på andra om man inte är bättre själv.
Sambon kör hem mig och i bilen frågar jag honom om vi inte kan sätta igång det här med en färdknäpp i helgen, men han har ingen som helst lust att hjälpa till. Blir riktigt förvånad då han aldrig brukar säga nej till sex. När jag frågar varför han inte vill så säger han att då får jag ju ont, men är det inte meningen då? Jag vill så att förlossningen ska dra igång.
Sitter framför datorn i soffan hela dagen medan sambon tar sig till arbetet och arbetar några timmar.
Jag har kraftig mensvärk och så tror jag att slemproppen har åkt också, men inget händer och kvällen blir en lugn historia utan någon färdknäpp.
I dag hade jag tid till obsteriska mottagningen på Södertälje sjukhus, men sambon ringde igår och avbokade den tiden.
Hann sova några få timmar, men det blev ingen vidare sömn för sängen är så obekväm. Varför har dem så obekväma sängar både på specialist mödravården och på förlossningen och så även här?
En barnmorska kom in till mig och tog gallsyra prov och gjorde även CTG och det är ingen stor skillnad. Jag har värkar och sammandragningar med jämna intervall, men det händer ingenting så vad ska ske egentligen?
Sambon kom förbi redan på morgonen för att äta frukost med mig innan han skulle vidare till arbetet för att sedan hinna med ett snabbt besök på eftermiddagen också innan vår son och dotter skulle hämtas på förskolan.
Precis när vi hade satt oss för att äta frukost så kommer barnmorskan och säger att läkaren vill att du kommer på stört.
Hon frågar hur det känns och hur jag mår och jag säger att jag helst vill åka hem till min säng och att jag längtar så mycket efter mina små där hemma. Hon vill helst inte släppa hem mig, men jag får okej att åka hem om det är det jag vill, men får jag likadana förlossningsvärkar eller värre än så eller en blödning så ska jag in omedelbart och då ta mig direkt till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och inte till Södertälje sjukhus.
Hon vill undersöka mig vaginalt innan hon släpper mig och inget nytt har hänt sedan igår.
Vi äter vår frukost på rummet och packar ihop och väntar på att få min journal tillbaka. Får den efter en lång väntan och det sista jag sa innan jag lämnade den var att jag vill ha tillbaks den i samma skick som jag lämnar den och det försäkrades jag att få, men varför har dem då tömt den på halva sitt innehåll?
Alla ankomstpapper från besöken på Södertälje sjukhus är borta. en del anteckningar är borta, alla CTG remsor är borta. Det märkliga är att allt som egentligen inte är så viktigt för dem är borttaget och det som är viktigt och med relevant information är kvar.
Jag frågar dem var halva mappens innehåll tagit vägen och dem svarar att det är sjukhusets papper, det är ingenting som jag ska ha i min mapp. Men varför? Dem ska ju ändå ligga i ett arkiv resten av tiden och har ju inget som helst värde för dem som det har för mig. Dessutom har de på Södertälje sjukhus inte samma uppfattning eftersom de har lagt dessa papper i min mapp då är de väl upp till mig om jag vill ha dem eller inte, det är ju mitt.
De har till och med rört om bland alla provsvar som Södertälje sjukhus har buntat ihop i datumordning, varför?
Sedan blev jag väldigt förvånad då jag inte fann en enda anteckning om min tid på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge och ändå så gnäller de så mycket när man söker sig dit för vård att de sällan får samtycke från andra om ens tidigare vård, men då kanske de ska föregå med gott exempel och göra samma sak mot andra då, man kan ju knappast gnälla på andra om man inte är bättre själv.
Sambon kör hem mig och i bilen frågar jag honom om vi inte kan sätta igång det här med en färdknäpp i helgen, men han har ingen som helst lust att hjälpa till. Blir riktigt förvånad då han aldrig brukar säga nej till sex. När jag frågar varför han inte vill så säger han att då får jag ju ont, men är det inte meningen då? Jag vill så att förlossningen ska dra igång.
Sitter framför datorn i soffan hela dagen medan sambon tar sig till arbetet och arbetar några timmar.
Jag har kraftig mensvärk och så tror jag att slemproppen har åkt också, men inget händer och kvällen blir en lugn historia utan någon färdknäpp.
Vecka 36+2 (korr 35+1)
Onsdagen den 20 februari 2008
Jag får mig några timmars sömn till slut, men sover inget vidare.
En gullig barnmorska kommer in och frågar hur värkarna känns och dem har helt klart lugnat ned sig och känns mer dova och molande. Hon tar dem sedvanliga blodproven, b.la. leverprov som de envisas med att ta trots att jag aldrig har haft några dåliga sådana. Överhuvudtaget så har jag inte känt av någon klåda på ett bra tag när jag tänker efter.
CTG görs igen, de visar på förlossningsvärkar, men inget jag direkt känner av. Jag pratar med den den gulliga barnmorskan under tiden.
Den kvinnliga läkaren kommer in och gör en vaginal undersökning. Den lilla ligger neråt med huvudet fixerat, öppen 2 cm med centralriktad mycket mjuk tapp så en förlossning är mycket nära förestående, det handlar om timmar och innan denna veckas slut. Hon har sådan erfarenhet inom obstetrik så att hon skulle bli mycket förvånad om hon hade helt fel.
Under eftermiddagen så kommer kära sambon på besök. Har då mestadels legat till sängs så jag vill upp och röra på mig så vi tar oss upp till Pressbyrån i huvudentrén där jag köper Mama gravidbibel som nyss utkommit.
Folk stirrar på mig, eller först på min stora höggravida mage och sedan på mig. Känns smått irriterande, precis som de aldrig sett en höggravid kvinna förr och speciellt inte på ett sjukhus.
Kommer tillbaks till rummet och har då riktigt onda värkar på nytt så det var ingen bra idé att gå, borde tagit rukkstol upp precis som sambon sa.
Han har med sig lite saker till mig som jag får. Har ingen aning hur länge jag blir kvar här, men det verkar som jag inte kommer att fara hem förrän vår lilla bebblo kikat ut.
Sambon är tvungen att åka för att hinna hämta sonen och dottern på förskolan i tid, ber han att hälsa från mamma och ge dem en kram från mig.
Jag lägger mig och vilar och vid middagstid så bär en sköterska in maten till mig då jag helst ska hålla mig i sängen.
Kvällen kommer och en barnmorska kommer in för att känna på den lilla, men känner inte fosterläget genom den abdominala undersökningen så hon känner efter vaginalt och även hon känner att jag är mycket mjuk och öppen 2 cm, men hon känner inget huvud så hon ska be en kollega till henne undersöka mig också. Jaha, när blev mitt underliv en allmän egendom? Varför kan inte jag få integritet för? Hon lämnar mig avklädd på kroppen med öppen dörr. Gör man så? Är det att visa integritet?
Den andra barnmorskan kommer in och hon kan inte heller känna om huvudet är ner eller inte, hon är inte säker på sin sak så en läkare tillkallas och hon behöver bara se på magen att huvudet är nersjunket och mycket riktigt. Hon känner huvudet, men förklarar för barnmorskorna att huvudet är väldigt nersjunket i bäckenet så det är därför det kan vara svårt att känna det.
För säkerhets skull så görs ett snabbt ultraljud för att konstatera att huvudet verkligen ligger neråt och mycket riktigt så gör det det.
Jag tycker personligen att jag borde väl ha känt om den lilla hade vänt sig eller åtminstone varit väldigt aktiv och det kan jag inte påstå att det varit direkt.
Vid 20-tiden ringer sambon mig och vi pratas vid i telefon i 1 timme. Han berättar att dagen gått i ett från igår natt då han körde mig till sjukhuset för att sedan åka hem och få sig 2 timmars sömn innan det var dags att väcka sonen och dottern för att lämna dem på förskolan för att hinna få något jobb gjort och sedan besöka mig på sjukhuset för att sedan ta sig hem och hämta sonen och dottern på förskolan, ta sig hem och uppför alla tre trappor, sortera tvätt och ta sig ner och bort till tvättstugan för att ta sig upp igen för alla tre trappor för att göra iordning middag och äta, ner en vända igen till tvättstugan för att sedan ta sig upp för alla trappor för att sedan natta våra barn och sedan ringa till mig. Det han hade kvar var att hämta upp tvätten och sedan försöka arbeta några timmar, men han erkände att han var ganska så trött och jag förstår honom mycket väl.
Själv kan jag inte få en blund i ögonen, jag längtar som en tok hem till mina små underbara barn och en bekvämare säng för denna säng ger mig ont i varenda kroppsdel och ju mer jag ligger till sängs desto ondare får jag.
Jag blir erbjuden sovmedicin några gånger, men tackar nej då jag inte vill ta sådant då jag faktiskt är gravid så jag sitter uppe i dagrummet och läser skvallertidningar fram till 05-tiden på morgonen innan jag till slut slumrar en liten stund.
En i mars på Allt föräldrar har fått en liten flicka via akut kejsarsnitt på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge (där jag befinner mig) inatt. Hon var beräknad först den 27/3 så hon födde över 1 månad för tidigt. Kan inte jag också få min lilla bebblo?
Jag får mig några timmars sömn till slut, men sover inget vidare.
En gullig barnmorska kommer in och frågar hur värkarna känns och dem har helt klart lugnat ned sig och känns mer dova och molande. Hon tar dem sedvanliga blodproven, b.la. leverprov som de envisas med att ta trots att jag aldrig har haft några dåliga sådana. Överhuvudtaget så har jag inte känt av någon klåda på ett bra tag när jag tänker efter.
CTG görs igen, de visar på förlossningsvärkar, men inget jag direkt känner av. Jag pratar med den den gulliga barnmorskan under tiden.
Den kvinnliga läkaren kommer in och gör en vaginal undersökning. Den lilla ligger neråt med huvudet fixerat, öppen 2 cm med centralriktad mycket mjuk tapp så en förlossning är mycket nära förestående, det handlar om timmar och innan denna veckas slut. Hon har sådan erfarenhet inom obstetrik så att hon skulle bli mycket förvånad om hon hade helt fel.
Under eftermiddagen så kommer kära sambon på besök. Har då mestadels legat till sängs så jag vill upp och röra på mig så vi tar oss upp till Pressbyrån i huvudentrén där jag köper Mama gravidbibel som nyss utkommit.
Folk stirrar på mig, eller först på min stora höggravida mage och sedan på mig. Känns smått irriterande, precis som de aldrig sett en höggravid kvinna förr och speciellt inte på ett sjukhus.
Kommer tillbaks till rummet och har då riktigt onda värkar på nytt så det var ingen bra idé att gå, borde tagit rukkstol upp precis som sambon sa.
Han har med sig lite saker till mig som jag får. Har ingen aning hur länge jag blir kvar här, men det verkar som jag inte kommer att fara hem förrän vår lilla bebblo kikat ut.
Sambon är tvungen att åka för att hinna hämta sonen och dottern på förskolan i tid, ber han att hälsa från mamma och ge dem en kram från mig.
Jag lägger mig och vilar och vid middagstid så bär en sköterska in maten till mig då jag helst ska hålla mig i sängen.
Kvällen kommer och en barnmorska kommer in för att känna på den lilla, men känner inte fosterläget genom den abdominala undersökningen så hon känner efter vaginalt och även hon känner att jag är mycket mjuk och öppen 2 cm, men hon känner inget huvud så hon ska be en kollega till henne undersöka mig också. Jaha, när blev mitt underliv en allmän egendom? Varför kan inte jag få integritet för? Hon lämnar mig avklädd på kroppen med öppen dörr. Gör man så? Är det att visa integritet?
Den andra barnmorskan kommer in och hon kan inte heller känna om huvudet är ner eller inte, hon är inte säker på sin sak så en läkare tillkallas och hon behöver bara se på magen att huvudet är nersjunket och mycket riktigt. Hon känner huvudet, men förklarar för barnmorskorna att huvudet är väldigt nersjunket i bäckenet så det är därför det kan vara svårt att känna det.
För säkerhets skull så görs ett snabbt ultraljud för att konstatera att huvudet verkligen ligger neråt och mycket riktigt så gör det det.
Jag tycker personligen att jag borde väl ha känt om den lilla hade vänt sig eller åtminstone varit väldigt aktiv och det kan jag inte påstå att det varit direkt.
Vid 20-tiden ringer sambon mig och vi pratas vid i telefon i 1 timme. Han berättar att dagen gått i ett från igår natt då han körde mig till sjukhuset för att sedan åka hem och få sig 2 timmars sömn innan det var dags att väcka sonen och dottern för att lämna dem på förskolan för att hinna få något jobb gjort och sedan besöka mig på sjukhuset för att sedan ta sig hem och hämta sonen och dottern på förskolan, ta sig hem och uppför alla tre trappor, sortera tvätt och ta sig ner och bort till tvättstugan för att ta sig upp igen för alla tre trappor för att göra iordning middag och äta, ner en vända igen till tvättstugan för att sedan ta sig upp för alla trappor för att sedan natta våra barn och sedan ringa till mig. Det han hade kvar var att hämta upp tvätten och sedan försöka arbeta några timmar, men han erkände att han var ganska så trött och jag förstår honom mycket väl.
Själv kan jag inte få en blund i ögonen, jag längtar som en tok hem till mina små underbara barn och en bekvämare säng för denna säng ger mig ont i varenda kroppsdel och ju mer jag ligger till sängs desto ondare får jag.
Jag blir erbjuden sovmedicin några gånger, men tackar nej då jag inte vill ta sådant då jag faktiskt är gravid så jag sitter uppe i dagrummet och läser skvallertidningar fram till 05-tiden på morgonen innan jag till slut slumrar en liten stund.
En i mars på Allt föräldrar har fått en liten flicka via akut kejsarsnitt på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge (där jag befinner mig) inatt. Hon var beräknad först den 27/3 så hon födde över 1 månad för tidigt. Kan inte jag också få min lilla bebblo?
Vecka 36+1 (korr 35+0)
Tisdagen den 19 februari 2008
Sonen och dottern är sjuka idag med och sambon är hemma för vård av barn idag också.
Vid 14-tiden får jag kraftig mensvärk så jag hoppar in i duschen för att se om det kan hjälpa, men det blir ingen större skillnad och den kraftiga mensvärken förstärks vid 18-tiden på kvällen.
Tar då två Panodil utan att det ändrar någonting, det hela fortsätter och efter middagen så går jag och vila en stund, men det fortsätter.
Sambon nattar våra barn och värmer sedan vetekudden åt mig och jag i min tur går in på www.varktimer.se och klockar när jag får en värk och när den slutar och inser efter en sisådär tre timmar att dem kommer var fjärde minut och sitter i i cirka 40 sekunder per gång.
Jag kontaktar sjukhuset förlossningsavdelning vid 23-tiden på kvällen för att höra mig för. Får prata med en barnmorska som ställer en radda med frågor och skäller på mig för att jag inte har hört av mig tidigare om detta har pågått sedan 9 timmar tillbaks, men hur ska jag kunna veta att det inte bara är förvärkar?
Barnmorska ber mig att packa väskan, ringa efter barnvakt och åka in för det är antagligen dags att föda barn i natt och skulle det inte vara så så kommer jag att bli kvar på sjukhuset för observation.
Helt plötsligt så inser jag att hjälp är det på gång? Ska det inte göra mer ont då?
Helt plötsligt så blir det så mycket viktigare att raka benen än att packa väskan så medan jag rakar benen så packar sambon ihop våra saker och kontaktar sin bror som kommer hit för att se om sonen och dottern.
Vi kommer till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning vid 0.05 och blir mottagna av den barnmorska jag hade pratar med i telefon en stund innan.
Vi får ett rum direkt och hon kopplar CTG som visar på ett regelbundet värkarbete och tar blodtrycket på mig som är helt normalt.
Barnmorskan konstaterar att förlossningen har startat och att jag måste ta mig till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge då Södertälje inte tar emot förlossningar förrän tidigast i vecka 36+0 och jag har bara kommit enligt ultraljudet till vecka 35+0.
Jag frågar barnmorskan innan jag åker vidare om det verkligen är dags och hon svarar att hon är i stort sett säker på sin sak och skulle det inte mot alla förmodan inte bli natt så kommer det definitivt ske inom den närmsta veckan. Helt plötsligt så ska jag bli mamma till en liten februari bebblo.
Vi tar oss till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge i egen bil. Blir mottagen av en manlig undersköterska och får ett intagningsrum runt 01.30.
De tror att mitt värkarbete kan ha satts igång på grnd av en pågående urinvägsinfektion så för att utesluta att det inte rör sig om det så tas urinprov, men det ser bra ut och visar inte på det.
Vikt, blodtryck och temperatur tas och allt ser ut som det ska.
En barnmorska kommer in och undersöker mig vaginalt. Hon känner den lillas huvud och att den ligger med huvudet ner och är ruckbar. CTG kopplas och precis som tidigare så visar den på att jag är i ett förlossningsarbete och har förlossningsvärkar.
Jag blir kvar på sjukhuset då de vill mig under uppsikt eftersom att jag kommer föda inom de närmaste. Får ett rum på Antenatal och sambon far hem.
Jag får in kvällsfika på rummet och Citodon mot värkarna i hopp om att jag ska hinna få vila innan det är dags att föda. Citodon tog väldigt bra och värkarna försvann för en stund i alla fall.
Har svårt att somna, sängen knarrar vid minsta lilla rörelse, är så smal och hög och dessutom det mest obekväma jag legat i.
Sonen och dottern är sjuka idag med och sambon är hemma för vård av barn idag också.
Vid 14-tiden får jag kraftig mensvärk så jag hoppar in i duschen för att se om det kan hjälpa, men det blir ingen större skillnad och den kraftiga mensvärken förstärks vid 18-tiden på kvällen.
Tar då två Panodil utan att det ändrar någonting, det hela fortsätter och efter middagen så går jag och vila en stund, men det fortsätter.
Sambon nattar våra barn och värmer sedan vetekudden åt mig och jag i min tur går in på www.varktimer.se och klockar när jag får en värk och när den slutar och inser efter en sisådär tre timmar att dem kommer var fjärde minut och sitter i i cirka 40 sekunder per gång.
Jag kontaktar sjukhuset förlossningsavdelning vid 23-tiden på kvällen för att höra mig för. Får prata med en barnmorska som ställer en radda med frågor och skäller på mig för att jag inte har hört av mig tidigare om detta har pågått sedan 9 timmar tillbaks, men hur ska jag kunna veta att det inte bara är förvärkar?
Barnmorska ber mig att packa väskan, ringa efter barnvakt och åka in för det är antagligen dags att föda barn i natt och skulle det inte vara så så kommer jag att bli kvar på sjukhuset för observation.
Helt plötsligt så inser jag att hjälp är det på gång? Ska det inte göra mer ont då?
Helt plötsligt så blir det så mycket viktigare att raka benen än att packa väskan så medan jag rakar benen så packar sambon ihop våra saker och kontaktar sin bror som kommer hit för att se om sonen och dottern.
Vi kommer till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning vid 0.05 och blir mottagna av den barnmorska jag hade pratar med i telefon en stund innan.
Vi får ett rum direkt och hon kopplar CTG som visar på ett regelbundet värkarbete och tar blodtrycket på mig som är helt normalt.
Barnmorskan konstaterar att förlossningen har startat och att jag måste ta mig till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge då Södertälje inte tar emot förlossningar förrän tidigast i vecka 36+0 och jag har bara kommit enligt ultraljudet till vecka 35+0.
Jag frågar barnmorskan innan jag åker vidare om det verkligen är dags och hon svarar att hon är i stort sett säker på sin sak och skulle det inte mot alla förmodan inte bli natt så kommer det definitivt ske inom den närmsta veckan. Helt plötsligt så ska jag bli mamma till en liten februari bebblo.
Vi tar oss till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge i egen bil. Blir mottagen av en manlig undersköterska och får ett intagningsrum runt 01.30.
De tror att mitt värkarbete kan ha satts igång på grnd av en pågående urinvägsinfektion så för att utesluta att det inte rör sig om det så tas urinprov, men det ser bra ut och visar inte på det.
Vikt, blodtryck och temperatur tas och allt ser ut som det ska.
En barnmorska kommer in och undersöker mig vaginalt. Hon känner den lillas huvud och att den ligger med huvudet ner och är ruckbar. CTG kopplas och precis som tidigare så visar den på att jag är i ett förlossningsarbete och har förlossningsvärkar.
Jag blir kvar på sjukhuset då de vill mig under uppsikt eftersom att jag kommer föda inom de närmaste. Får ett rum på Antenatal och sambon far hem.
Jag får in kvällsfika på rummet och Citodon mot värkarna i hopp om att jag ska hinna få vila innan det är dags att föda. Citodon tog väldigt bra och värkarna försvann för en stund i alla fall.
Har svårt att somna, sängen knarrar vid minsta lilla rörelse, är så smal och hög och dessutom det mest obekväma jag legat i.
vecka 36+0 (korr 34+6)
Måndagen den 18 februari 2008
Vår son och dotter är sjuka idag och hemma från förskolan. Själv ska jag på sjukhusbesök på förmiddagen så sambon tar ut vård av barn hela dagen.
Måste säga att dagens sjukhusbesök på kirurgen var totalt bortkastade pengar. Kan inte begripa vad jag skulle dit och göra i mitt höggravida tillstånd för det finns inte så mycket man kan göra.
Det första kirurgen Bo sa var att konstatera att jag var gravid och snart skall föda, precis som jag inte hade aning om det själv.
För att sedan säga att det inte finns något att göra åt det. Det man kan göra är att ta Alvedon eller Panodil, alternativt så kan jag testa att massera in en fet kräm när anfallen kommer. Vet inte hur en fet kräm skulle kunna hjälpa till när man väl har anfall och Alvedon och Panodil har knappast hjälpt mig får då hade jag nöjt mig med det än att fara in akut på sjukhuset.
Det man kan göra det är att föda och komma åter på besök i april/maj och ge mediciner mot det hela, det är inget man kan göra nu eftersom medicinerna kan ha eller har fosterskadande effekter. Gallstenen i gallblåsan kan på egen hand ta sig ut om de är små, men i mitt fall så är den för stor och nåste tas ut på kirurgisk väg eller att man avlägsnar hela gallblåsan.
Nackdelen med medicinera är att dem har en radda negativa biverkningar i form av huvudvärk, magknip, diarré och kräkningar.
Ska man ändå gå in och göra ett kirurgisk ingrepp för att avlägsna stenar så kan man lika gärna ta bort hela gallblåsan.
Väl hemma igen så hade en räkning från sjukhuset kommit med dagens post. Sjukhuset vill ha tillbaks för ett dygns sjukvård som jag inte nyttjat. Inga stora summor, men rätt ska vara rätt så jag får ta och kontakta sjukhuset och se vad som står på.
Idag har jag i alla fall äntligen fått tillbaka mitt medlemskap på Allt för föräldrar. Hela gruppen är fortfarande komplett och ingen liten mars bebblo har kikat ut än.
Vår son och dotter är sjuka idag och hemma från förskolan. Själv ska jag på sjukhusbesök på förmiddagen så sambon tar ut vård av barn hela dagen.
Måste säga att dagens sjukhusbesök på kirurgen var totalt bortkastade pengar. Kan inte begripa vad jag skulle dit och göra i mitt höggravida tillstånd för det finns inte så mycket man kan göra.
Det första kirurgen Bo sa var att konstatera att jag var gravid och snart skall föda, precis som jag inte hade aning om det själv.
För att sedan säga att det inte finns något att göra åt det. Det man kan göra är att ta Alvedon eller Panodil, alternativt så kan jag testa att massera in en fet kräm när anfallen kommer. Vet inte hur en fet kräm skulle kunna hjälpa till när man väl har anfall och Alvedon och Panodil har knappast hjälpt mig får då hade jag nöjt mig med det än att fara in akut på sjukhuset.
Det man kan göra det är att föda och komma åter på besök i april/maj och ge mediciner mot det hela, det är inget man kan göra nu eftersom medicinerna kan ha eller har fosterskadande effekter. Gallstenen i gallblåsan kan på egen hand ta sig ut om de är små, men i mitt fall så är den för stor och nåste tas ut på kirurgisk väg eller att man avlägsnar hela gallblåsan.
Nackdelen med medicinera är att dem har en radda negativa biverkningar i form av huvudvärk, magknip, diarré och kräkningar.
Ska man ändå gå in och göra ett kirurgisk ingrepp för att avlägsna stenar så kan man lika gärna ta bort hela gallblåsan.
Väl hemma igen så hade en räkning från sjukhuset kommit med dagens post. Sjukhuset vill ha tillbaks för ett dygns sjukvård som jag inte nyttjat. Inga stora summor, men rätt ska vara rätt så jag får ta och kontakta sjukhuset och se vad som står på.
Idag har jag i alla fall äntligen fått tillbaka mitt medlemskap på Allt för föräldrar. Hela gruppen är fortfarande komplett och ingen liten mars bebblo har kikat ut än.
Vecka 35+6 (korr 34+5)
Söndagen den 17 februari 2008
Känner mig så trött på att vara gravid, har lite svårt att inse att en som jag kan tröttna på det, men nu har jag verkligen fått nog. Det går nog inte en enda dag utan att jag på något sätt har ont någonstans. Inte kan jag heller gå utan att känna att det gör förbaskat ont, inte stå eller ligga bekvämt varken i sängen eller i soffan på kvällarna. Är trött på att låta så andfådd och allt ska vara så tungt ständigt.
Det ska verkligen bli skönt att slippa springa på toa i ett, att vara törstig som en kamel, att knappt kunde andas utan att inhalera Renässans flera gånger om dagen, skönt att slippa vara så stor och få tillbaka sitt forna jag igen.
Tänk att några veckor till kan kännas så långa när jag ändå har väntat ända sedan i juni. Men man blir så otålig när man kikar in på de forum man håller till på och ser att vissa redan har fått sina små mars bebblos, senast i raden var Karin som fick en liten dotter den 11/2 och hon var inte beräknad förrän den 13/3 och var dessutom förstföderska.
Är så nyfiken på den lilla, att få lära känna den lilla varelsen och gosa och snusa bebblo nu.
Känner mig så trött på att vara gravid, har lite svårt att inse att en som jag kan tröttna på det, men nu har jag verkligen fått nog. Det går nog inte en enda dag utan att jag på något sätt har ont någonstans. Inte kan jag heller gå utan att känna att det gör förbaskat ont, inte stå eller ligga bekvämt varken i sängen eller i soffan på kvällarna. Är trött på att låta så andfådd och allt ska vara så tungt ständigt.
Det ska verkligen bli skönt att slippa springa på toa i ett, att vara törstig som en kamel, att knappt kunde andas utan att inhalera Renässans flera gånger om dagen, skönt att slippa vara så stor och få tillbaka sitt forna jag igen.
Tänk att några veckor till kan kännas så långa när jag ändå har väntat ända sedan i juni. Men man blir så otålig när man kikar in på de forum man håller till på och ser att vissa redan har fått sina små mars bebblos, senast i raden var Karin som fick en liten dotter den 11/2 och hon var inte beräknad förrän den 13/3 och var dessutom förstföderska.
Är så nyfiken på den lilla, att få lära känna den lilla varelsen och gosa och snusa bebblo nu.
Vecka 35+5 (korr 34+4)
Lördagen den 16 februari 2008
Idag fyller min mormor XX år. Har ingen aning hur mycket det är då vi knappt känner varandra och inte ens bor i samma land. Hon bor i Finland och talar bara finska och några enstaka ord på svenska och själv behärskar jag inte finska.
Senast jag träffade min mormor var i samband när min mor fyllde 50 år och det var för 10 år sedan i november.
Idag har jag inte gjort så mycket alls. Har bara varit hemma och slappat.
Idag fyller min mormor XX år. Har ingen aning hur mycket det är då vi knappt känner varandra och inte ens bor i samma land. Hon bor i Finland och talar bara finska och några enstaka ord på svenska och själv behärskar jag inte finska.
Senast jag träffade min mormor var i samband när min mor fyllde 50 år och det var för 10 år sedan i november.
Idag har jag inte gjort så mycket alls. Har bara varit hemma och slappat.
söndag 15 februari 2009
Vecka 35+4 (korr 34+3)
Fredagen den 15 februari 2008
Idag fyller vår älskade dotter 1 år och 9 månader.
Har haft en skön dag hemma idag och bara vilat och slappat.
På kvällen blev jag sittande framför teven då jag kollade på TV 4 fredagsnöje Lets Dance.
Idag fyller vår älskade dotter 1 år och 9 månader.
Har haft en skön dag hemma idag och bara vilat och slappat.
På kvällen blev jag sittande framför teven då jag kollade på TV 4 fredagsnöje Lets Dance.
Vecka 35+3 (korr 34+2)
Torsdagen den 14 februari 2008
Idag är det Alla hjärtans dag och sambon gav mig helt överraskande en ros när han kom hem efter dagens arbete och jag som inte hade köpt något eftersom jag var säker på att sambon inte ens reflekterade över vilken dag det var idag.
Var till min underbara barnmorska idag och pratade igenom den oro jag känner inför den stundande förlossningen.
Efter det så tog jag mig till biblioteket där jag slog mig ner och läste senaste numret av Amelia.
När klockan slog 10 och dörrarna till Apoteket öppnade så tog jag mig ner, gick förbi kiosken och köpte mig en dricka då jag var så törstig. Helt plötsligt så fick jag så ont i ena benet att jag inte ens kunde stöjda på det och katastroftankar hann komma och jag tror jag ringde till sambon utan att få svar.
Efter 5 sekunder så var allt över och jag köpte min dricka och gick till Apoteket, men det var helt slut på det Apteket på Xyloproct så jag tog mig till stadens andra Apoteket och där fick jag tag i en sak Xyloproct, men såg sedan det bättre alternativet A3 som även förebygger hemorrojder, men köpet var redan gjort och jag nöjde mig med det jag hade köpt och hoppade att jag skulle bli av med den hemorrojd jag har precis vid öppningen i ändtarmen som gör förbaskat ont.
Tog mig till Lindex och hade väldigt svårt att gå då hela livmodern var hårt spänd. Köpte två söta långärmade body med omlottknäppning och pyjamas till den lilla innan jag kände att det var allt för obehagligt att stå och gå med den hört spända livmodern.
Hade tur och slapp stå och vänta på bussen hem.
Väl hemma så försökte jag på att få in en supp Xyloproct, men det gick verkligen inte. Den första åkte ut igen och ner i toalettstolen och den andra gick sönder. Få be kära sambon om hjälp trots att det känns genant som sjutton.
Låg till sängs resten av dagen tills övriga familjen kom hem.
Idag är det Alla hjärtans dag och sambon gav mig helt överraskande en ros när han kom hem efter dagens arbete och jag som inte hade köpt något eftersom jag var säker på att sambon inte ens reflekterade över vilken dag det var idag.
Var till min underbara barnmorska idag och pratade igenom den oro jag känner inför den stundande förlossningen.
Efter det så tog jag mig till biblioteket där jag slog mig ner och läste senaste numret av Amelia.
När klockan slog 10 och dörrarna till Apoteket öppnade så tog jag mig ner, gick förbi kiosken och köpte mig en dricka då jag var så törstig. Helt plötsligt så fick jag så ont i ena benet att jag inte ens kunde stöjda på det och katastroftankar hann komma och jag tror jag ringde till sambon utan att få svar.
Efter 5 sekunder så var allt över och jag köpte min dricka och gick till Apoteket, men det var helt slut på det Apteket på Xyloproct så jag tog mig till stadens andra Apoteket och där fick jag tag i en sak Xyloproct, men såg sedan det bättre alternativet A3 som även förebygger hemorrojder, men köpet var redan gjort och jag nöjde mig med det jag hade köpt och hoppade att jag skulle bli av med den hemorrojd jag har precis vid öppningen i ändtarmen som gör förbaskat ont.
Tog mig till Lindex och hade väldigt svårt att gå då hela livmodern var hårt spänd. Köpte två söta långärmade body med omlottknäppning och pyjamas till den lilla innan jag kände att det var allt för obehagligt att stå och gå med den hört spända livmodern.
Hade tur och slapp stå och vänta på bussen hem.
Väl hemma så försökte jag på att få in en supp Xyloproct, men det gick verkligen inte. Den första åkte ut igen och ner i toalettstolen och den andra gick sönder. Få be kära sambon om hjälp trots att det känns genant som sjutton.
Låg till sängs resten av dagen tills övriga familjen kom hem.
Vecka 35+2 (korr 34+1)
Onsdagen den 13 februari 2008
Idag var jag till Södertälje sjukhus för att ta blodprover och besöka förlossningsmottagningen.
Min underbara barnmorska Therese på barnmorskemottagningen hade ringt till Södertälje sjukhus igår och talat med en av barnmorskorna där att jag tycker att det är så dålig kontinuitet och lång väntan och att besöket drar ut så mycket på tiden. Min önskan är att åka dit och ta de blodprover jag ska och de kan tas när jag ligger kopplad till CTG och efter det kan de komma in med en kopp te och några bredda smörgåsar och så kan jag få åka hem efter det och vänta på en en barnmorska eller läkare från förlossningsmottagningen ringer när svaren på blodproverna kommit. Är det så att något blodprov visar på något avvikande så tar jag mig lätt in igen på bara några minuter då jag bor nära och har tillgång till bil. Jag tycker det är märkligt att jag måste vänta på att få svar på levervärdena innan jag kan få åka hem, men inte på gallsyra som verkligen är det som äventyrar mina graviditeter. Mina levervärden har aldrig visat på något avvikande eller för höga värden som gallsyravärderna har gjort.
De lovade att besöket skulle gå undan idag, att de inte skulle bli så lång väntan, men inte märkte jag av det inte.
Först väntan på att någon skulle ha tid att ge mig ett rum. Fick ett rum och så fick jag vänta på att en barnmorska skulle ha tid över till att ta de blodprover som skulle tas. Sedan fick jag gå iväg till matsalen och äta frukost innan jag satte mig på rummet och väntade på att bli tillsagt att lämna urinprov och sedan ytterligare väntan på att någon barnmorska skulle ha tid över till att koppla mig till CTG.
Låg ensam på rummet i cirka 20 minuter och sedan när allt var klart så låg jag länge och väntade på att någon skulle kolla och ta loss spännbanden, men man blir helt bortglömd och bortprioriterad trots att de barnmorskor som arbetar på förlossningsmottagningen bara har hand om polikliniska besök.
Sedan fick jag vänta igen innan barnmorska kom tillbaka efter en avighet. Hon hade sett i min kournal att mitt SF-mått hade skenat iväg på kort tid så all väntan hade berott på att hon väntade på en ledig läkare för att diskutera om jag skulle iväg på ett tillväxtultraljud eller inte. Jag skulle upp på ett besök på obstetriska mottagningen och sedan komma tillbaka till förlossningsmottagningen efter det innan jag kunde få åka hem.
Tog mig över gården till obstetriska mottagningen och där blev det också en väntan.
Den lilla var normalstor för tiden och låg på idag på +18% (mot förra gångens +4%) och vägde idag närmare 2800 g. Allt såg riktigt bra ut och helt normalt med fostervatten och flödet var också strålande i den lillas navelsträng.
Och så tillbaks till en lång väntan i väntrummet utanför förlossningsrummet. Efter en riktigt lång väntan så sa jag till att ni lovade mig ett kort besök och nu har nästan halva dagen gått och jag orkar inte vänta längre på ett helt normalt svar, jag vill hem och det nu. De bad mig vänta en liten stund till, max 10 minuter till för de kunde inte skicka hem förrän en läkare tittat på resultatet från dagens tillväxtultraljud. Jag sa att jag ger er 10 minuter sedan går jag oavsett om jag fått svar eller inte. Jag menade verkligen det och jag visste redan att svaret skulle bli att allt ser bra ut du kan åka hem.
Inom 10 minuter kom en kvinnlig läkare som ville göra en vaginal undersökning eftersom jag vid något annat besök hade nämnt att jag hade klåda i underlivet. Något svar på tillväxtultraljudet som jag hade förväntat mig att få fick jag inte förrän jag frågade om det.
Den vaginala undersökningen visade att jag har en svampinfektion så hon skrev ut Daktacort till mig, men klådan känns bättre trots att jag inte hämtat ut salvan på Apoteket än.
Jag frågade kort om möjligheten till att kunna flytta fram datumet för induktionen, men hon bad mig vända mig till min barnmorska på barnmorskemottagningen om det trots att det är läkare som slutgiltigt beslutar det.
Åkte hem och slappade, halva dagen tog besöket som skulle ta sådan kort tid.
Idag var jag till Södertälje sjukhus för att ta blodprover och besöka förlossningsmottagningen.
Min underbara barnmorska Therese på barnmorskemottagningen hade ringt till Södertälje sjukhus igår och talat med en av barnmorskorna där att jag tycker att det är så dålig kontinuitet och lång väntan och att besöket drar ut så mycket på tiden. Min önskan är att åka dit och ta de blodprover jag ska och de kan tas när jag ligger kopplad till CTG och efter det kan de komma in med en kopp te och några bredda smörgåsar och så kan jag få åka hem efter det och vänta på en en barnmorska eller läkare från förlossningsmottagningen ringer när svaren på blodproverna kommit. Är det så att något blodprov visar på något avvikande så tar jag mig lätt in igen på bara några minuter då jag bor nära och har tillgång till bil. Jag tycker det är märkligt att jag måste vänta på att få svar på levervärdena innan jag kan få åka hem, men inte på gallsyra som verkligen är det som äventyrar mina graviditeter. Mina levervärden har aldrig visat på något avvikande eller för höga värden som gallsyravärderna har gjort.
De lovade att besöket skulle gå undan idag, att de inte skulle bli så lång väntan, men inte märkte jag av det inte.
Först väntan på att någon skulle ha tid att ge mig ett rum. Fick ett rum och så fick jag vänta på att en barnmorska skulle ha tid över till att ta de blodprover som skulle tas. Sedan fick jag gå iväg till matsalen och äta frukost innan jag satte mig på rummet och väntade på att bli tillsagt att lämna urinprov och sedan ytterligare väntan på att någon barnmorska skulle ha tid över till att koppla mig till CTG.
Låg ensam på rummet i cirka 20 minuter och sedan när allt var klart så låg jag länge och väntade på att någon skulle kolla och ta loss spännbanden, men man blir helt bortglömd och bortprioriterad trots att de barnmorskor som arbetar på förlossningsmottagningen bara har hand om polikliniska besök.
Sedan fick jag vänta igen innan barnmorska kom tillbaka efter en avighet. Hon hade sett i min kournal att mitt SF-mått hade skenat iväg på kort tid så all väntan hade berott på att hon väntade på en ledig läkare för att diskutera om jag skulle iväg på ett tillväxtultraljud eller inte. Jag skulle upp på ett besök på obstetriska mottagningen och sedan komma tillbaka till förlossningsmottagningen efter det innan jag kunde få åka hem.
Tog mig över gården till obstetriska mottagningen och där blev det också en väntan.
Den lilla var normalstor för tiden och låg på idag på +18% (mot förra gångens +4%) och vägde idag närmare 2800 g. Allt såg riktigt bra ut och helt normalt med fostervatten och flödet var också strålande i den lillas navelsträng.
Och så tillbaks till en lång väntan i väntrummet utanför förlossningsrummet. Efter en riktigt lång väntan så sa jag till att ni lovade mig ett kort besök och nu har nästan halva dagen gått och jag orkar inte vänta längre på ett helt normalt svar, jag vill hem och det nu. De bad mig vänta en liten stund till, max 10 minuter till för de kunde inte skicka hem förrän en läkare tittat på resultatet från dagens tillväxtultraljud. Jag sa att jag ger er 10 minuter sedan går jag oavsett om jag fått svar eller inte. Jag menade verkligen det och jag visste redan att svaret skulle bli att allt ser bra ut du kan åka hem.
Inom 10 minuter kom en kvinnlig läkare som ville göra en vaginal undersökning eftersom jag vid något annat besök hade nämnt att jag hade klåda i underlivet. Något svar på tillväxtultraljudet som jag hade förväntat mig att få fick jag inte förrän jag frågade om det.
Den vaginala undersökningen visade att jag har en svampinfektion så hon skrev ut Daktacort till mig, men klådan känns bättre trots att jag inte hämtat ut salvan på Apoteket än.
Jag frågade kort om möjligheten till att kunna flytta fram datumet för induktionen, men hon bad mig vända mig till min barnmorska på barnmorskemottagningen om det trots att det är läkare som slutgiltigt beslutar det.
Åkte hem och slappade, halva dagen tog besöket som skulle ta sådan kort tid.
torsdag 12 februari 2009
Vecka 35+1 (korr 34+0)
Tisdagen den 12 februari 2008
Lämnade sonen och dottern på förskolan innan sambon och jag åkte ner till barnmorskemottagningen på vanlig rutinkontroll.
Fick börja med att lämna urinprov och inget protein fann dem och blodtrycket var så bra så så någon havandeskapsförgiftning finns det då ingen som helst risk för.
Fick ställa mig på vågen och har ökat ytterligare 1 kg sedan senast.
Hjärtljuden låg 134 slag/minut och den lilla ligger med huvudet ner och är ruckbar och har sjunkit ner ordentligt i bäckeningången.
Sedan var det dags att ta SF-måttet och då reagerade jag verkligen, för hon fick först måttet till 39 cm och det är ett hopp på 8 cm från förra gången så måttet togs upp och drogs åt ordentligt och då fick hon det till 36 cm, men det är ändå ett glapp på 5 cm på bara 12 dagar.
Vi pratade lite lust om den stundande förlossningen och ska tillbaks nu på torsdag och prata vidare i 1 timme och hon skulle vilja att jag kom själv då om jag vill, men jag vill nog ha med mig sambon ändå trots allt för att känna den lilla gnutta engamang från hans sida som jag kan få.
Pratade även om frustrationen och all väntan och turer på förlossningsmottagningen på sjukhuset så hon skulle ringa och prata med Katarina redan idag eftersom jag ska på nästa besök redan imorgon. Känns så skönt att min barnmorska lyssnar på mig och tar tag i saker till skillnad mot min förra barnmorska.
Köpte en semla på vägen hem från barnmorskan och stannade vi och veckohandlade på Willys och det ska jag inte göra någon mer gång innan förlossningen då jag fick väldigt kraftiga sammandragningar inne i affären.
Åkte hem och så iväg till familjecenter och idag så pratade vi om vår relation, boendet, våra barn, om den lilla som väntas, vår ekonomi och sambons arbete.
Vi ska ses nästa vecka och då ska vi försöka hinna med att prata vidare om förlossningen som jag börjar känna mycket oro över och så ekonomin som sambon känner stor oro över.
Det känns rätt så okej att gå på samtal hos dem, men samtidigt så kan jag må så dåligt efteråt så jag vet inte riktigt om det gör så mycket nytta för vår relation då jag känner att det inte finns någon samhörighet mellan mig och sambon längre annat än att vi har snart tre barn tillsammans.
Åkte hem och hann koppla av en stund, äta något, bläddra i senaste numret av Vi Föräldrar och sova i ca 2 timmar innan det var dags att hämta hem våra barn.
Duschade innan middagen och slappade.
Har så ont att sitta då jag har fått åderbråck i underlivet och det gör verkligen ont och så kliar det, men Canesten hjälper knappt så det har inte blivit bättre. Känner då och då att det svider till i livmodertappen ibland.
Det är svårt att hitta en bekväm ställning att ligga i då ryggen gör så ont och så har jag en svidande känsla ovanpå magen och magmusklerna på sidan av magen gör ont och så har jag mer eller mindre kramp i livmodern i stort sett dagligen. Sedan har jag då och då svårt att resa mig upp från sittande då det känns som en öm kant och det gör verkligen så ont de gånger jag känner av den.
Att flytta på sig gör man inte med lätthet längre och dessutom gör det ont och hugger till då och då speciellt när man lyfter på fötterna eller benen när man t.ex. drar på sig ett par byxor eller strumpor.
Har mensvärk i stort dett dagligen och minsta lilla droppe i urinblåsan får mig att springa på toa många gånger på en dag. Är väldigt lös i magen, men hellre det än hård, men de stunder det trycker på så känns det som jag ska göra på mig. Sedan känner jag att det rinner väldigt vattnigt sekret ur underlivet.
Förutom allt jag räknat upp så mår jag illa, känner mig kallsvettig, är väldigt törstig och då bara på vatten, sedan är jag gnällig, trött då jag sover så katastrofalt dåligt om nätterna och så tyckter jag att det är rätt så tungt att vara gravid nu. Känns som jag varit det i en evighet.
Inatt så drömde jag en sådan otäck dröm att jag sov och födde barn och vaknade först när den lilla var född, det var skönt att vakna och bara inse att det var en mardröm och inte verklighet.
Drömde otäck inatt om ett snitt, usch, var skönt att vakna och inse att det var en dröm, tack och lov.
Lämnade sonen och dottern på förskolan innan sambon och jag åkte ner till barnmorskemottagningen på vanlig rutinkontroll.
Fick börja med att lämna urinprov och inget protein fann dem och blodtrycket var så bra så så någon havandeskapsförgiftning finns det då ingen som helst risk för.
Fick ställa mig på vågen och har ökat ytterligare 1 kg sedan senast.
Hjärtljuden låg 134 slag/minut och den lilla ligger med huvudet ner och är ruckbar och har sjunkit ner ordentligt i bäckeningången.
Sedan var det dags att ta SF-måttet och då reagerade jag verkligen, för hon fick först måttet till 39 cm och det är ett hopp på 8 cm från förra gången så måttet togs upp och drogs åt ordentligt och då fick hon det till 36 cm, men det är ändå ett glapp på 5 cm på bara 12 dagar.
Vi pratade lite lust om den stundande förlossningen och ska tillbaks nu på torsdag och prata vidare i 1 timme och hon skulle vilja att jag kom själv då om jag vill, men jag vill nog ha med mig sambon ändå trots allt för att känna den lilla gnutta engamang från hans sida som jag kan få.
Pratade även om frustrationen och all väntan och turer på förlossningsmottagningen på sjukhuset så hon skulle ringa och prata med Katarina redan idag eftersom jag ska på nästa besök redan imorgon. Känns så skönt att min barnmorska lyssnar på mig och tar tag i saker till skillnad mot min förra barnmorska.
Köpte en semla på vägen hem från barnmorskan och stannade vi och veckohandlade på Willys och det ska jag inte göra någon mer gång innan förlossningen då jag fick väldigt kraftiga sammandragningar inne i affären.
Åkte hem och så iväg till familjecenter och idag så pratade vi om vår relation, boendet, våra barn, om den lilla som väntas, vår ekonomi och sambons arbete.
Vi ska ses nästa vecka och då ska vi försöka hinna med att prata vidare om förlossningen som jag börjar känna mycket oro över och så ekonomin som sambon känner stor oro över.
Det känns rätt så okej att gå på samtal hos dem, men samtidigt så kan jag må så dåligt efteråt så jag vet inte riktigt om det gör så mycket nytta för vår relation då jag känner att det inte finns någon samhörighet mellan mig och sambon längre annat än att vi har snart tre barn tillsammans.
Åkte hem och hann koppla av en stund, äta något, bläddra i senaste numret av Vi Föräldrar och sova i ca 2 timmar innan det var dags att hämta hem våra barn.
Duschade innan middagen och slappade.
Har så ont att sitta då jag har fått åderbråck i underlivet och det gör verkligen ont och så kliar det, men Canesten hjälper knappt så det har inte blivit bättre. Känner då och då att det svider till i livmodertappen ibland.
Det är svårt att hitta en bekväm ställning att ligga i då ryggen gör så ont och så har jag en svidande känsla ovanpå magen och magmusklerna på sidan av magen gör ont och så har jag mer eller mindre kramp i livmodern i stort sett dagligen. Sedan har jag då och då svårt att resa mig upp från sittande då det känns som en öm kant och det gör verkligen så ont de gånger jag känner av den.
Att flytta på sig gör man inte med lätthet längre och dessutom gör det ont och hugger till då och då speciellt när man lyfter på fötterna eller benen när man t.ex. drar på sig ett par byxor eller strumpor.
Har mensvärk i stort dett dagligen och minsta lilla droppe i urinblåsan får mig att springa på toa många gånger på en dag. Är väldigt lös i magen, men hellre det än hård, men de stunder det trycker på så känns det som jag ska göra på mig. Sedan känner jag att det rinner väldigt vattnigt sekret ur underlivet.
Förutom allt jag räknat upp så mår jag illa, känner mig kallsvettig, är väldigt törstig och då bara på vatten, sedan är jag gnällig, trött då jag sover så katastrofalt dåligt om nätterna och så tyckter jag att det är rätt så tungt att vara gravid nu. Känns som jag varit det i en evighet.
Inatt så drömde jag en sådan otäck dröm att jag sov och födde barn och vaknade först när den lilla var född, det var skönt att vakna och bara inse att det var en mardröm och inte verklighet.
Drömde otäck inatt om ett snitt, usch, var skönt att vakna och inse att det var en dröm, tack och lov.
Vecka 35+0 (korr 33+6)
Måndagen den 11 februari 2008
vecka 35+0 (korr 33+6)
Idag så har sonen och dottern varit på förskolan och det hade gått så bra så, men dottern var bra trött och ledsen när hon kom hem.
Sambon och jag var på sista träffen på föräldrautbildningen idag och det handlade om smärtlindring, komplikationer, BB-tiden och det nyfödda barnet.
Det var så segt och långdraget och kändes som man aldrig skulle komma där ifrån.
Hade sådan fruktansvärd mensvärk så sambon fick köra hem mig. Man kunde nästan tro att det var på gång då man både läst och hört att förlossningsvärkarna påminner om mensvärk till en början.
Sambon blev kvar hemma utifall att det skulle dra igång.
Hoppade in i duschen när jag kom hem för att se om det blev bättre eller inte, men det gjorde varken till eller från.
Försökte få i mig lite lunch, men kände mig mest illamående och så törstig så jag drack mest en massa dryck bara.
Lade mig och vilade och hann sova i ca två timmar innan barnen kom hem från förskolan.
vecka 35+0 (korr 33+6)
Idag så har sonen och dottern varit på förskolan och det hade gått så bra så, men dottern var bra trött och ledsen när hon kom hem.
Sambon och jag var på sista träffen på föräldrautbildningen idag och det handlade om smärtlindring, komplikationer, BB-tiden och det nyfödda barnet.
Det var så segt och långdraget och kändes som man aldrig skulle komma där ifrån.
Hade sådan fruktansvärd mensvärk så sambon fick köra hem mig. Man kunde nästan tro att det var på gång då man både läst och hört att förlossningsvärkarna påminner om mensvärk till en början.
Sambon blev kvar hemma utifall att det skulle dra igång.
Hoppade in i duschen när jag kom hem för att se om det blev bättre eller inte, men det gjorde varken till eller från.
Försökte få i mig lite lunch, men kände mig mest illamående och så törstig så jag drack mest en massa dryck bara.
Lade mig och vilade och hann sova i ca två timmar innan barnen kom hem från förskolan.
Vecka 34+6 (korr 33+5)
Söndagen den 10 februari 2008
Det blev en lugn dag.
Sambon tog med sig barnen och åkte iväg och handlade middagsmat. Det blev en väldigt god wokgryta med ris.
Vid 20 tiden slog jag mig ner vid teven och kollade på Singing Bee.
Det blev en lugn dag.
Sambon tog med sig barnen och åkte iväg och handlade middagsmat. Det blev en väldigt god wokgryta med ris.
Vid 20 tiden slog jag mig ner vid teven och kollade på Singing Bee.
Vecka 34+5 (korr 33+4)
Lördagen den 9 februari 2008
vecka 34+5 (korr 33+4)
Sov igen med råge idag till 13 tiden.
Hade tvättid idag så sambon var iväg och hade barnen med sig och medan dem de väntade på att tvätten skulle bli klar så var de ute och lekte i parken på gården och de tyckte dem var så roligt. Det är bara att inse att vi är ute med dem alldeles för sällan, som tur är så är de ute mycket på förskolan när dem väl är där, men det har inte blivit så många dagar på förskolan senaste tiden på grund av att dem är sjuka.
Åt lite middag med familjen innan barnen nattades. Sedan blev det tacos framför melodifestivalen där Amy Diamond och Christer Sjögren gick vidare direkt till finalen i Globen den 14/3. Bara inte Christer Sjögren med låter I love Europe vinner för då får man ju skämmas att man är svensk.
vecka 34+5 (korr 33+4)
Sov igen med råge idag till 13 tiden.
Hade tvättid idag så sambon var iväg och hade barnen med sig och medan dem de väntade på att tvätten skulle bli klar så var de ute och lekte i parken på gården och de tyckte dem var så roligt. Det är bara att inse att vi är ute med dem alldeles för sällan, som tur är så är de ute mycket på förskolan när dem väl är där, men det har inte blivit så många dagar på förskolan senaste tiden på grund av att dem är sjuka.
Åt lite middag med familjen innan barnen nattades. Sedan blev det tacos framför melodifestivalen där Amy Diamond och Christer Sjögren gick vidare direkt till finalen i Globen den 14/3. Bara inte Christer Sjögren med låter I love Europe vinner för då får man ju skämmas att man är svensk.
Vecka 34+4 (korr 33+3)
Fredagen den 8 februari 2008
Har inte så många timmars sömn i kroppen när jag stiger upp trots att vi hoppas över frukosten och väljer att ta den på caféet där vi ska träffa vår doula.
Barnen var med och det gick bra, första halvan åtminstone. Vi pratade en del om hur jag skulle vilja ha denna förlossning och till nästa gång den 25/2 så ska jag ha knåpat ihop ett förlossningsbrev som hon gärna vill ha skickat till sin mail .
Åkte hem och försökte få dottern att sova en liten stund innan vi skulle iväg igen, men hon var inte så trött som vi vuxna så det fick vara.
Sambon körde in mig till Vasastan där jag skulle fotograferas och intervjuas inför ett repotage i Amelia Vänta Barn.
Vi var totalt fyra gravida kvinnor och två av dem skriver i samma ankomstgrupp som jag på www.minbebis.com
Vi fotades först i grupp, sedan två och två och slutligen ensamma innan vi fick besvara samma sorts frågor.
Alla tre blev tillfrågade om de kunde tänka sig att de kom och fotade under deras förlossning utom då jag eftersom Södertälje sjukhus ligger för långt utanför stan. Att det troligtvis blir en induktion då man vet båda datum och tid spelar ingen som helst roll
Vi ska ses igen när den lilla har kommit hemma hos repektive förälder och då drar dem sig inte för att åka både till Nynäshamn, Eskilstuna och hit ut till Södertälje.
Kom hem helt slut och färdig. Tog en dusch och åt lite.
Sambon nattade två trötta barn innan vi satte oss och åt nachos och kollade på teve.
Kände hur det spänd i hela livmodern och det gjorde obehagligt ont, men tänker inte åka in natt igen utan inatt så ska jag sova, men det var inte så lätt att somna trots att jag inte sovit bra natten innan.
Har inte så många timmars sömn i kroppen när jag stiger upp trots att vi hoppas över frukosten och väljer att ta den på caféet där vi ska träffa vår doula.
Barnen var med och det gick bra, första halvan åtminstone. Vi pratade en del om hur jag skulle vilja ha denna förlossning och till nästa gång den 25/2 så ska jag ha knåpat ihop ett förlossningsbrev som hon gärna vill ha skickat till sin mail .
Åkte hem och försökte få dottern att sova en liten stund innan vi skulle iväg igen, men hon var inte så trött som vi vuxna så det fick vara.
Sambon körde in mig till Vasastan där jag skulle fotograferas och intervjuas inför ett repotage i Amelia Vänta Barn.
Vi var totalt fyra gravida kvinnor och två av dem skriver i samma ankomstgrupp som jag på www.minbebis.com
Vi fotades först i grupp, sedan två och två och slutligen ensamma innan vi fick besvara samma sorts frågor.
Alla tre blev tillfrågade om de kunde tänka sig att de kom och fotade under deras förlossning utom då jag eftersom Södertälje sjukhus ligger för långt utanför stan. Att det troligtvis blir en induktion då man vet båda datum och tid spelar ingen som helst roll
Vi ska ses igen när den lilla har kommit hemma hos repektive förälder och då drar dem sig inte för att åka både till Nynäshamn, Eskilstuna och hit ut till Södertälje.
Kom hem helt slut och färdig. Tog en dusch och åt lite.
Sambon nattade två trötta barn innan vi satte oss och åt nachos och kollade på teve.
Kände hur det spänd i hela livmodern och det gjorde obehagligt ont, men tänker inte åka in natt igen utan inatt så ska jag sova, men det var inte så lätt att somna trots att jag inte sovit bra natten innan.
Vecka 34+3 (korr 33+2)
Torsdagen den 7 februari 2008
Idag blev det en lugn dag, det kändes som det behövdes efter alla turer in till sjukhuset.
Barnen är fortfarande sjuka och sambon måste nog ta ut vård av barn nästa vecka så han var till läkaren med båda barnen för att få ett sjukintyg på att barnen verkligen är sjuka.
På natten fick jag åter igen stara onda sammandragningar så det var bara att kontakta förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus, ta på barnen kläder och åka in till sjukhuset.
Jag stapplade upp själv på förlossningen, medan sambon och barn väntade utanför i bilen på en check om det var på gång för då skulle sambon ringa sin bror som hade lovat ställa upp som barnvakt ifall att det var dags.
Barnmorska bad mig ringa dem och bjuda upp dem än att dem skulle sitta och vänta i en bil så de de kom upp och var mäkta imponerande att få se vad de gjorde med mamma.
De kopplade CTG, den vanliga denna gång, och den visade på ordentliga sammandragningar så en vaginal undersökning gjordes också som visade att jag tappen är 2 cm lång som häromdagen, men jag är inte öppen och barnmorskan kunde inte känna den lillas huvud eller se att det skett någon fostervattensavgång så förlossningen har inte startat.
Barnmorskan trodde att det kanske kunde röra sig om en urinvägsinfektion, men tycker väl att dem borde väl ha upptäckt det vid detta laget med tanke på att jag lämnade urinprov senast igår. Stickan visade ingenting, men ska ändå skickas på odling för säkerhets skull.
Läkaren föreslog inläggning för att följa händelseförloppet, men jag vill hellre vara hemma om det går än att ligga på sjukhus.
Åkte hem, somnade runt 04 och sambon som nattade om barnen somnade vid 05 och vid 07 skulle vi upp igen då vi skall träffa vår doula vid 08. Inte många timmars sömn inte.
Åkte hem och försökte sova. Somnade runt 04 och barnen med. Niklas somnade runt 05 och sen skulle vi upp vid 07 igen för att träffa vår doula kl 08.
Idag blev det en lugn dag, det kändes som det behövdes efter alla turer in till sjukhuset.
Barnen är fortfarande sjuka och sambon måste nog ta ut vård av barn nästa vecka så han var till läkaren med båda barnen för att få ett sjukintyg på att barnen verkligen är sjuka.
På natten fick jag åter igen stara onda sammandragningar så det var bara att kontakta förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus, ta på barnen kläder och åka in till sjukhuset.
Jag stapplade upp själv på förlossningen, medan sambon och barn väntade utanför i bilen på en check om det var på gång för då skulle sambon ringa sin bror som hade lovat ställa upp som barnvakt ifall att det var dags.
Barnmorska bad mig ringa dem och bjuda upp dem än att dem skulle sitta och vänta i en bil så de de kom upp och var mäkta imponerande att få se vad de gjorde med mamma.
De kopplade CTG, den vanliga denna gång, och den visade på ordentliga sammandragningar så en vaginal undersökning gjordes också som visade att jag tappen är 2 cm lång som häromdagen, men jag är inte öppen och barnmorskan kunde inte känna den lillas huvud eller se att det skett någon fostervattensavgång så förlossningen har inte startat.
Barnmorskan trodde att det kanske kunde röra sig om en urinvägsinfektion, men tycker väl att dem borde väl ha upptäckt det vid detta laget med tanke på att jag lämnade urinprov senast igår. Stickan visade ingenting, men ska ändå skickas på odling för säkerhets skull.
Läkaren föreslog inläggning för att följa händelseförloppet, men jag vill hellre vara hemma om det går än att ligga på sjukhus.
Åkte hem, somnade runt 04 och sambon som nattade om barnen somnade vid 05 och vid 07 skulle vi upp igen då vi skall träffa vår doula vid 08. Inte många timmars sömn inte.
Åkte hem och försökte sova. Somnade runt 04 och barnen med. Niklas somnade runt 05 och sen skulle vi upp vid 07 igen för att träffa vår doula kl 08.
Vecka 34+2 (korr 33+1)
Onsdagen den 6 februari 2008
Var tillbaks till Södertälje sjukhus förlossningsmottagning på ett återbesök idag.
Får lämna nya blodprover som är helt normala och gallsyran har gått ner vilket är skönt och inte har jag besvärats av någon klåda så jag är så tacksam.
Får gå till matsalen och äta frukost och två stycken små nyfödda bebisar ligger i en varsin balja och sussar. En pojke född den 4 februari och en flicka född igår den 5 februari.
Återvänder till förlossningsmottagningen för att göra CTG. Jag blir tokig på dem, så fort det är återbesök på förlossningsmottagningen så kör de Oxford som aldrig visar de sammandragningar och förvärkar jag faktiskt har och tappar hjärtljuden titt som tätt, men är jag på ett akutbesök så görs det alltid med en vanlig CTG apparat som registrerar minsta lilla sammandragning och förvärk så varför? De säger att fostret är för litet för en vanlig CTG apparat, men på akutbesöken då? Och i vecka 33 så är ett foster ca 43 cm långt och väger ca 2 kg, det kallar inte jag för så litet. Remsan ser bra ut trots att jag känner tryck över urinröret.
Får lämna urinprov och precis som igår så läcker jag protein och blodtrycket är på tog för högt.
Så kommer en läkare som på knagglig svenska frågar om jag vill fortsätta att göra mina kontroller hos dem på förlossningsmottagningen eller på Barnmorskemottagningen och jag säger helt spontant barnmorkemottagningen. Slippa all väntan som besöken på förlossningsmottagningen alltid orsakar skulle vara så skönt att komma ifrån. Trots att han får svar så bokar han ändå in mig på ett återbesök nästa onsdag för att ta nya blodprover, CTG, blodtryck och urinprov. Varför frågade han överhuvudtaget? Nöjde han sig inte över svaret?
Jag orkar inte hänga mer på förlossningsmottagningen. Först har man en tid men får ändå oftast vänta och när de väl kommer så ber de mig gå ner till provtagningslabratoriet och lämna blodproven trots att de har sagt innan att jag ska ta blodproven på förlossningsmottagningen.
Har jag tur så är det bara 1 timmes väntetid på provtagningslabratoriet och då ska tilläggas att jag inte har druckit en droppe vatten eller ätit en smula sedan midnatt så jag mår allt annat än bra på tom mage.
Sedan när blodproven väl är tagna så får jag sitta och vänta igen tills en barnmorska antingen erbjuder mig att äta frukost i matsalen eller i värsta fall så får jag en halv liten kopp starkt te och en torr skorpa och som sagt de verkar inte tänka på att jag inte ätit och fått i mig någon vätska på nästan ett halvt dygn.
Sedan väntan igen för att få ett rum. Där inne följer en lång väntan innan samma tant som fullkomligt stinker av cigarettrök och kaffe kopllar dem den hopplösa Oxford CTG som tappar hjärtljuden i stort sett hela tiden.
Sedan får jag vänta igen för att lämna ett simpelt urinprov. Ny väntan för att ta ett simplet blodtryck och så vänta igen.
Sedan kommer läkaren, oftast en ny vareviga gång och varannan gång är det varningsflagg och varannan gång är allt hur bra som helst.
Denna gång så hade jag tydligen inkontinens eftersom jag frågade vad tryck mot urinröret kunde tyda på. Har aldrig hört att man känner tryck där då, man brukar väl läcka urin då och det gör jag inte. Sedan säger han vidare att bla bla bla innan han lämnar rummet för att gå föra en journalanteckning som ändå ingen läser och som tar en åtskillig tid att föra ner innan han kommer tillbaka med min journal och jag äntligen kan få åka hem.
Tänk om jag kunde få göra dessa besök på barnmorskemottagningen istället, det skulle ta betydligt kortare tid än 4-5 timmar.
Tog mig hem och fixade lunch och skulle precis sätta mig och äta när min syster ringde så det blev ingen vidare matro. Lade mig och vilade mig en stund.
Jag hoppas slippa denna huvudvärk nu, längtar tills denna graviditet är över för nu börjar det bli riktigt tungt och jobbigt och jag mår inte alls bra.
Var tillbaks till Södertälje sjukhus förlossningsmottagning på ett återbesök idag.
Får lämna nya blodprover som är helt normala och gallsyran har gått ner vilket är skönt och inte har jag besvärats av någon klåda så jag är så tacksam.
Får gå till matsalen och äta frukost och två stycken små nyfödda bebisar ligger i en varsin balja och sussar. En pojke född den 4 februari och en flicka född igår den 5 februari.
Återvänder till förlossningsmottagningen för att göra CTG. Jag blir tokig på dem, så fort det är återbesök på förlossningsmottagningen så kör de Oxford som aldrig visar de sammandragningar och förvärkar jag faktiskt har och tappar hjärtljuden titt som tätt, men är jag på ett akutbesök så görs det alltid med en vanlig CTG apparat som registrerar minsta lilla sammandragning och förvärk så varför? De säger att fostret är för litet för en vanlig CTG apparat, men på akutbesöken då? Och i vecka 33 så är ett foster ca 43 cm långt och väger ca 2 kg, det kallar inte jag för så litet. Remsan ser bra ut trots att jag känner tryck över urinröret.
Får lämna urinprov och precis som igår så läcker jag protein och blodtrycket är på tog för högt.
Så kommer en läkare som på knagglig svenska frågar om jag vill fortsätta att göra mina kontroller hos dem på förlossningsmottagningen eller på Barnmorskemottagningen och jag säger helt spontant barnmorkemottagningen. Slippa all väntan som besöken på förlossningsmottagningen alltid orsakar skulle vara så skönt att komma ifrån. Trots att han får svar så bokar han ändå in mig på ett återbesök nästa onsdag för att ta nya blodprover, CTG, blodtryck och urinprov. Varför frågade han överhuvudtaget? Nöjde han sig inte över svaret?
Jag orkar inte hänga mer på förlossningsmottagningen. Först har man en tid men får ändå oftast vänta och när de väl kommer så ber de mig gå ner till provtagningslabratoriet och lämna blodproven trots att de har sagt innan att jag ska ta blodproven på förlossningsmottagningen.
Har jag tur så är det bara 1 timmes väntetid på provtagningslabratoriet och då ska tilläggas att jag inte har druckit en droppe vatten eller ätit en smula sedan midnatt så jag mår allt annat än bra på tom mage.
Sedan när blodproven väl är tagna så får jag sitta och vänta igen tills en barnmorska antingen erbjuder mig att äta frukost i matsalen eller i värsta fall så får jag en halv liten kopp starkt te och en torr skorpa och som sagt de verkar inte tänka på att jag inte ätit och fått i mig någon vätska på nästan ett halvt dygn.
Sedan väntan igen för att få ett rum. Där inne följer en lång väntan innan samma tant som fullkomligt stinker av cigarettrök och kaffe kopllar dem den hopplösa Oxford CTG som tappar hjärtljuden i stort sett hela tiden.
Sedan får jag vänta igen för att lämna ett simpelt urinprov. Ny väntan för att ta ett simplet blodtryck och så vänta igen.
Sedan kommer läkaren, oftast en ny vareviga gång och varannan gång är det varningsflagg och varannan gång är allt hur bra som helst.
Denna gång så hade jag tydligen inkontinens eftersom jag frågade vad tryck mot urinröret kunde tyda på. Har aldrig hört att man känner tryck där då, man brukar väl läcka urin då och det gör jag inte. Sedan säger han vidare att bla bla bla innan han lämnar rummet för att gå föra en journalanteckning som ändå ingen läser och som tar en åtskillig tid att föra ner innan han kommer tillbaka med min journal och jag äntligen kan få åka hem.
Tänk om jag kunde få göra dessa besök på barnmorskemottagningen istället, det skulle ta betydligt kortare tid än 4-5 timmar.
Tog mig hem och fixade lunch och skulle precis sätta mig och äta när min syster ringde så det blev ingen vidare matro. Lade mig och vilade mig en stund.
Jag hoppas slippa denna huvudvärk nu, längtar tills denna graviditet är över för nu börjar det bli riktigt tungt och jobbigt och jag mår inte alls bra.
Vecka 34+1 (korr 33+0)
Tisdagen den 5 februari 2008
Barnen är fortfarande skruttiga. Skall det aldrig ta slut? Sambon är hemma och tar vård av barn nu när jag är sjuk.
Vaknade idag med en fruktansvärd huvudvärk så jag gick upp och åt och tog två Alvedon och kände mig okej ett tag.
Sambon och sonen åkte iväg en stund medan dottern sov sin eftermiddagsvila och jag vilade framför datorn.
När de väl var hemma igen så väcktes dottern och vi mumsade på en varsin semla då det är fettisdagen idag.
Sedan slog huvudvärken till med full kraft och jag hoppade in i duschen för att se om det skulle ge med sig och jag fick inandas het ånga, men det gjorde varken från eller till.
Lade mig för att vila, men det gick inte heller för det gjorde för ont för att ligga ner och även att sitta och gråta gjorde så förbannat ont och även att svälja, andas och prata.
Jag bad sambon att ringa förlossningen för rådgivning och de bad mig komma in omgående. Sambon körde in mig direkt, förstår inte såhär i efterhand hur jag tog mig till bilen med denna blixtrande huvudvärk.
18.05 togs jag emot på Södertälje sjukhus förlossningsavdelning och blir omhändertagen på en gång. Både barnmorska och läkare frågar hur huvudvärken känns och jag svarar så gott jag kan att den är fruktansvärd.
De kopplar CTG med mig sittande i en fåtölj och de ser att jag har regelbundna sammandragningar. De tar blodtryck och puls och ser att det är på tok för högt och att den lilla påverkas negativt av det med hjärtljud på 200 slag/minut. Jag har tack och lov ingen feber. De tar mängder med blodprover och så får jag in kannan efter kanna med olika sorts juicer och två ostsmörgåsar och en banan.
De vill att jag ska lämna urinprov och det visar att jag läcker en massa protein som även blodprovet visar och det tyder på att mina njurar är påverkade.
Dem vill göra en vaginal undersökning, vet inte varför, men kan tro att de kanske hade en aning om att förlossningsarbetet var i full gång. Det visar sig att tappen har förkortarts med 1 cm (2 cm lång) sedan i lördags för 3 dagar sedan och jag är fortfarande öppen 1 cm som då, men jag är mjuk och tappen är sakral (bakåtriktad). Den lillas hjärtljud ökar på nytt och de blir oroliga och ligger in mig på ett förlossningsrum och det är inget snack om saken att jag ska läggas in.
Väl inne på förlossningsrummet går hjärtljuden ner, men sammandragningarna är fortfarande regelbundna med 3-5 minuters mellanrum och det trycker neråt.
Jag får något smärtstillande mot huvudvärken och runt 20 tiden på kvällen känns det betydligt bättre och ber att få åka hem, men läkaren är tveksam och säger att jag gör det på egen risk i så fall.
Tar en taxi hem, tar mig något att äta och sedan så vaknar dottern som är fruktanvärt ledsen. Hon somnar om, men vaknar strax igen och så håller det på ett bra tag.
Funderar på att det kanske hade varit bättre om jag stannat kvar på sjukhuset så som jag känner mig då den lilla far runt så dant i livmodern och verkar väldigt stressad. Aldrig tidigare har jag fått försöka hålla fast en liten i livmodern förr och strycka magen försiktigt och prata lugnande. Känner av att det trycker på neråt och hårda regelbundna sammandragningar och börjar verkligen fundera på om förlossningen startat och tänker nästan väcka sambon och be han köra in mig till förlossningen. Slår bort tanken. Det är inte dags än, jag är inte redo än på ett tag och vi har ingen barnvakt och det är absolut ingen bra dag alls. Inget är heller förberett och alla är mer eller mindre sjuka dessutom.
Snälla lilla vännen, stanna där inne ett tag till.
Barnen är fortfarande skruttiga. Skall det aldrig ta slut? Sambon är hemma och tar vård av barn nu när jag är sjuk.
Vaknade idag med en fruktansvärd huvudvärk så jag gick upp och åt och tog två Alvedon och kände mig okej ett tag.
Sambon och sonen åkte iväg en stund medan dottern sov sin eftermiddagsvila och jag vilade framför datorn.
När de väl var hemma igen så väcktes dottern och vi mumsade på en varsin semla då det är fettisdagen idag.
Sedan slog huvudvärken till med full kraft och jag hoppade in i duschen för att se om det skulle ge med sig och jag fick inandas het ånga, men det gjorde varken från eller till.
Lade mig för att vila, men det gick inte heller för det gjorde för ont för att ligga ner och även att sitta och gråta gjorde så förbannat ont och även att svälja, andas och prata.
Jag bad sambon att ringa förlossningen för rådgivning och de bad mig komma in omgående. Sambon körde in mig direkt, förstår inte såhär i efterhand hur jag tog mig till bilen med denna blixtrande huvudvärk.
18.05 togs jag emot på Södertälje sjukhus förlossningsavdelning och blir omhändertagen på en gång. Både barnmorska och läkare frågar hur huvudvärken känns och jag svarar så gott jag kan att den är fruktansvärd.
De kopplar CTG med mig sittande i en fåtölj och de ser att jag har regelbundna sammandragningar. De tar blodtryck och puls och ser att det är på tok för högt och att den lilla påverkas negativt av det med hjärtljud på 200 slag/minut. Jag har tack och lov ingen feber. De tar mängder med blodprover och så får jag in kannan efter kanna med olika sorts juicer och två ostsmörgåsar och en banan.
De vill att jag ska lämna urinprov och det visar att jag läcker en massa protein som även blodprovet visar och det tyder på att mina njurar är påverkade.
Dem vill göra en vaginal undersökning, vet inte varför, men kan tro att de kanske hade en aning om att förlossningsarbetet var i full gång. Det visar sig att tappen har förkortarts med 1 cm (2 cm lång) sedan i lördags för 3 dagar sedan och jag är fortfarande öppen 1 cm som då, men jag är mjuk och tappen är sakral (bakåtriktad). Den lillas hjärtljud ökar på nytt och de blir oroliga och ligger in mig på ett förlossningsrum och det är inget snack om saken att jag ska läggas in.
Väl inne på förlossningsrummet går hjärtljuden ner, men sammandragningarna är fortfarande regelbundna med 3-5 minuters mellanrum och det trycker neråt.
Jag får något smärtstillande mot huvudvärken och runt 20 tiden på kvällen känns det betydligt bättre och ber att få åka hem, men läkaren är tveksam och säger att jag gör det på egen risk i så fall.
Tar en taxi hem, tar mig något att äta och sedan så vaknar dottern som är fruktanvärt ledsen. Hon somnar om, men vaknar strax igen och så håller det på ett bra tag.
Funderar på att det kanske hade varit bättre om jag stannat kvar på sjukhuset så som jag känner mig då den lilla far runt så dant i livmodern och verkar väldigt stressad. Aldrig tidigare har jag fått försöka hålla fast en liten i livmodern förr och strycka magen försiktigt och prata lugnande. Känner av att det trycker på neråt och hårda regelbundna sammandragningar och börjar verkligen fundera på om förlossningen startat och tänker nästan väcka sambon och be han köra in mig till förlossningen. Slår bort tanken. Det är inte dags än, jag är inte redo än på ett tag och vi har ingen barnvakt och det är absolut ingen bra dag alls. Inget är heller förberett och alla är mer eller mindre sjuka dessutom.
Snälla lilla vännen, stanna där inne ett tag till.
Vecka 34+0 (korr 32+6)
Måndagen den 4 februari 2008
Barnen är fortfarande skruttiga. Sonen har fått en mycket otäck varig infekterad svinkoppa på hakan och har fortfarande kvar den gula tjocka snuvan och hosta, men han äter bra och verkar må under omständigheterna bra.
Dottern har lätt feber till och från och fortfarande kvar den tjocka gula snuvan och hostan och sover sisådär och äter ganska bra.
Sambon är hemma och tar ut vård av barn, men känner även att han håller på att bli sjuk men att det inte vill bryta ut.
Själv känner jag mig rätt så bra idag bara trött, men ingen huvudvärk så jag har inte behövt ta någon Alvedon idag.
Ringde idag till avdelningsläkaren då jag glömde förlänga min sjukskrivning, men han förstod inte varför jag skulle vara sjukskriven, det fanns ingen anledning till det. Han tycker jag kan studera fram till beräknad förlossning trots att vårterminen drog igång för 1 månad sedan och jag inte ens sökt några kurser på komvux till våren då jag ska ha barn om bara några veckor.
Han är fan inte klok. Min graviditet är kantad av mängder med komplikationer (Hepatos, Hypothyreos, gallsten och nu även tror dem att jag har Preeklampsi också samt mängder med förvärkar som jag medicinerar mot) och han tycker att jag ska studera heltid fram till födsel. Jävla idiot!
Jag har alltid varit sjukskriven utan diskussion när jag har varit gravid och då enbart på grund av att jag har haft Hepatos och rädd så besvärlig foglossning och nu när jag har allt möjliga komplikationer så ställer han dessa orimliga krav. Ska på samtal med honom på torsdag och jag tänker inte ge mig till det jag har rätt till. Behöver jag så går jag över till att anmäla det till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och han kan glömma att han kommer i närheten av min kropp något mer och den lilla och föder det gör jag då inte på Södertälje sjukhus.
Barnen är fortfarande skruttiga. Sonen har fått en mycket otäck varig infekterad svinkoppa på hakan och har fortfarande kvar den gula tjocka snuvan och hosta, men han äter bra och verkar må under omständigheterna bra.
Dottern har lätt feber till och från och fortfarande kvar den tjocka gula snuvan och hostan och sover sisådär och äter ganska bra.
Sambon är hemma och tar ut vård av barn, men känner även att han håller på att bli sjuk men att det inte vill bryta ut.
Själv känner jag mig rätt så bra idag bara trött, men ingen huvudvärk så jag har inte behövt ta någon Alvedon idag.
Ringde idag till avdelningsläkaren då jag glömde förlänga min sjukskrivning, men han förstod inte varför jag skulle vara sjukskriven, det fanns ingen anledning till det. Han tycker jag kan studera fram till beräknad förlossning trots att vårterminen drog igång för 1 månad sedan och jag inte ens sökt några kurser på komvux till våren då jag ska ha barn om bara några veckor.
Han är fan inte klok. Min graviditet är kantad av mängder med komplikationer (Hepatos, Hypothyreos, gallsten och nu även tror dem att jag har Preeklampsi också samt mängder med förvärkar som jag medicinerar mot) och han tycker att jag ska studera heltid fram till födsel. Jävla idiot!
Jag har alltid varit sjukskriven utan diskussion när jag har varit gravid och då enbart på grund av att jag har haft Hepatos och rädd så besvärlig foglossning och nu när jag har allt möjliga komplikationer så ställer han dessa orimliga krav. Ska på samtal med honom på torsdag och jag tänker inte ge mig till det jag har rätt till. Behöver jag så går jag över till att anmäla det till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och han kan glömma att han kommer i närheten av min kropp något mer och den lilla och föder det gör jag då inte på Södertälje sjukhus.
Vecka 33+6 (korr 32+5)
Söndagen den 3 februari 2008
Jag ringde till sjukvårdrådgivningen igår kväll för att fråga om jag kunde ta Amimox som jag hade hemma mot huvudvärken eftersom jag är säker på att att jag har en pågående bihåleinflammation, men eftersom jag är gravid så rådde dem mig att ta kontakt med en läkare så jag ringde vårdcentralen jour, men det var fullbokat hela kvällen så jag blev rådd att ta kontakt med förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus.
Jag ringde dem och nämnde även att jag har haft mycket besvärliga förvärkar, framförallt i fredags kväll så de ville att jag skulle komma in för en kontroll så jag åkte in.
Läkaren på förlossningen var ytterligare en ny i raden som aldrig hade hörts talats om bihåleinflammation trots att hon är läkare, men hon gav mig tillåtelse att ta Amimox om jag nu var så säker på att det var bihåleinflammation så jag tog första tabletten igår kväll.
De tror att det är havandeskkapsförgiftning trots att jag mycket väl känner igen de typiska tecknen på bihåleinflammation.
De gjorde CTG och man såg på pappersremsan som spottades ur apparaten att jag hade några ordentliga förvärkar. De gjorde en vaginal undersökning och jag är öppen 1 cm och tappen är 3 cm lång vilket är helt normalt som omföderska.
Jag fick en Bricanyltablett för att stävja förvärkarna och så fick jag ligga och vila en stund innan en ny CTG gjordes för att se att den lilla mådde bra och att förvärkarna hade lugnat med sig och att jag mådde bra och att huvudvärken kändes bättre.
Fick med mig Bricanyltabletter hem att ta om de onda förvärkarna kommer åter. Så åkte jag hem och åt nachos och kollade på teve och vilade så gott det gick.
Idag har jag bara tagit det lugnt efter inrådan av läkaren på förlossningen igår. Sambon har varit så duktig och städat här hemma.
Sonen och dottern är fortfarande sjuka så de blir hemma från förskolan imorgon och så tar sambon ut vård av barn då jag inte fixar att ta hand om två sjuka barn när jag är sjuk själv.
Jag ringde till sjukvårdrådgivningen igår kväll för att fråga om jag kunde ta Amimox som jag hade hemma mot huvudvärken eftersom jag är säker på att att jag har en pågående bihåleinflammation, men eftersom jag är gravid så rådde dem mig att ta kontakt med en läkare så jag ringde vårdcentralen jour, men det var fullbokat hela kvällen så jag blev rådd att ta kontakt med förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus.
Jag ringde dem och nämnde även att jag har haft mycket besvärliga förvärkar, framförallt i fredags kväll så de ville att jag skulle komma in för en kontroll så jag åkte in.
Läkaren på förlossningen var ytterligare en ny i raden som aldrig hade hörts talats om bihåleinflammation trots att hon är läkare, men hon gav mig tillåtelse att ta Amimox om jag nu var så säker på att det var bihåleinflammation så jag tog första tabletten igår kväll.
De tror att det är havandeskkapsförgiftning trots att jag mycket väl känner igen de typiska tecknen på bihåleinflammation.
De gjorde CTG och man såg på pappersremsan som spottades ur apparaten att jag hade några ordentliga förvärkar. De gjorde en vaginal undersökning och jag är öppen 1 cm och tappen är 3 cm lång vilket är helt normalt som omföderska.
Jag fick en Bricanyltablett för att stävja förvärkarna och så fick jag ligga och vila en stund innan en ny CTG gjordes för att se att den lilla mådde bra och att förvärkarna hade lugnat med sig och att jag mådde bra och att huvudvärken kändes bättre.
Fick med mig Bricanyltabletter hem att ta om de onda förvärkarna kommer åter. Så åkte jag hem och åt nachos och kollade på teve och vilade så gott det gick.
Idag har jag bara tagit det lugnt efter inrådan av läkaren på förlossningen igår. Sambon har varit så duktig och städat här hemma.
Sonen och dottern är fortfarande sjuka så de blir hemma från förskolan imorgon och så tar sambon ut vård av barn då jag inte fixar att ta hand om två sjuka barn när jag är sjuk själv.
Vecka 33+5 (korr 32+4)
Lördagen den 2 februari 2008
Vaknar med världens huvudvärk och helt säker nu på att det är bihåleinflammation.
Det är ett kaos här då vi har tvättid idag och sambon tar hand om det och jag sitter här med fruntansvärd huvudvärk, en sjuk son som nyss bajsat på pottan och kladdar runt med toalettpapper i hela badrummet och en sjuk dotter som tar på sig och av sig ytterkläderna hela tiden och nyss dragit ur sladde till teven, videon och DVDn.
Skulle jag inte ha så ont i huvudet så skulle det inte vara något problem att hjälpa dem, men det går bara inte.
Har skickat mail till Allt för föräldrar om hur det ska bli med mitt medlemskap och ännu har inget svar på det kommit och det gör mig irriterad att det ska vara så svårt för vissa att besvara ett mail. Skulle inte förvåna mig om det inte blir något fortsatt medlemskap. Väntar och ser om svar kommer under nästa vecka, annars så får jag kontakta dem via telefon.
Den lilla är så lugn så lugn trots den fruktansvärda huvudvärken. På måndag ska jag boka tid till husläkaren för att få antibiotika och så skall jag ringa och avbeställa tandläkartiden på Folktandvården.
Vaknar med världens huvudvärk och helt säker nu på att det är bihåleinflammation.
Det är ett kaos här då vi har tvättid idag och sambon tar hand om det och jag sitter här med fruntansvärd huvudvärk, en sjuk son som nyss bajsat på pottan och kladdar runt med toalettpapper i hela badrummet och en sjuk dotter som tar på sig och av sig ytterkläderna hela tiden och nyss dragit ur sladde till teven, videon och DVDn.
Skulle jag inte ha så ont i huvudet så skulle det inte vara något problem att hjälpa dem, men det går bara inte.
Har skickat mail till Allt för föräldrar om hur det ska bli med mitt medlemskap och ännu har inget svar på det kommit och det gör mig irriterad att det ska vara så svårt för vissa att besvara ett mail. Skulle inte förvåna mig om det inte blir något fortsatt medlemskap. Väntar och ser om svar kommer under nästa vecka, annars så får jag kontakta dem via telefon.
Den lilla är så lugn så lugn trots den fruktansvärda huvudvärken. På måndag ska jag boka tid till husläkaren för att få antibiotika och så skall jag ringa och avbeställa tandläkartiden på Folktandvården.
vecka 33+4 (korr 32+3)
Fredagen den 1 februari 2008
Vaknade på morgon utan någon tandvärk, kan det vara sant att det är bihålorna bara. Hellre det än tandvärk och dessutom inte på tok lika dyrt heller.
Sonen och dottern är fortfarande skruttiga och är hemma från förskolan.
Dottern har ingen feber idag, men har fortfarande tjock gul snuva och hosta.
Sonen har låg feber, mycket tjock gul snuva, hosta, ont i halsen och det råder ingen tvekan om att han har en infekterad svinkoppa på hakan också. Han äter inget vidare, men å andra sidan så mår han inte riktigt bra heller så det är inte så konstigt.
Har känt mig konstig i magen och mått lätt illa. Försökte gå på toa, men det gjorde bara ont så jag gav upp. Något bättre blev det väl, men istället så byttes det ut mot en hård sammandragning utan något uppehåll så jag gick och vilade och somnade och sov i bortåt tre timmar.
När jag vaknade så kände det bra igen, men jag hann inte mer än resa mig ur sängen så var det tillbaks igen. Att böja mig ner för att ta upp något eller att bära på dottern var än värre och gav världens kramp i livmodern.
Tog oss en fika och sedan fick jag mer och mer ont så jag hoppade in i duschen och hoppades att det skulle kännas bättre efteråt och något bättre kändes det väl, men det fanns fortfarande kvar där i bakgrunden så jag tog två Alvedon, men det hjälpte föga.
Fick en utmärkt chans att öva på profylaxandningen nu. Försökte lägga mig ner och vila, men trycket mot underlivet och rumpan gjorde så förskräckligt ont så jag fick sätta mig upp igen.
Satte mig och bläddrade i de böcker jag har för att se om jag kunde hitta något om detta och till och med sambon engagerade sig i det hela.
Hittade ingenting, troligen bara förvärkar och efter två timmar så var det spårlöst försvunnet.
Sambon och jag åt tacos framför teven efter att sonen och dottern hade somnat. Efter det så parkerade jag mig i sängen med den bärbara datorn då jag inte satt bekvämt i soffan. Men satt ingen bekvämt i sängen heller eftersom sambon brer ut sig så dant när han sover så jag fick sätta i sovrummets fåtölj.
När jag väl satt mig och fått ordning på alla sladdar och kablar så märker jag att sänglampan är rakt riktad mot mina ögon, trots att det är obehagligt så orkar jag bara inte resa på mig igen och väcka sambon och be han rikta lampan åt ett annat håll hade jag ingen tanke på.
Lade mig för att sova efter en stund, men det värkte som bara den runt ögonen så jag tassade upp och tog två Alvedon för att ha en chans att somna. Vet inte om det beror på ljuset som var riktade mot mina ögon eller en pågående bihåleinflammation eller kanske en kombination av båda.
Sov bra, men hade svårt att vända mig om då krampen i livmodern kom åter varenda gång och jag kan inte ligga åt samma håll som sambon då hans andedräkt är förskräckligt illaluktande.
Vaknade på morgon utan någon tandvärk, kan det vara sant att det är bihålorna bara. Hellre det än tandvärk och dessutom inte på tok lika dyrt heller.
Sonen och dottern är fortfarande skruttiga och är hemma från förskolan.
Dottern har ingen feber idag, men har fortfarande tjock gul snuva och hosta.
Sonen har låg feber, mycket tjock gul snuva, hosta, ont i halsen och det råder ingen tvekan om att han har en infekterad svinkoppa på hakan också. Han äter inget vidare, men å andra sidan så mår han inte riktigt bra heller så det är inte så konstigt.
Har känt mig konstig i magen och mått lätt illa. Försökte gå på toa, men det gjorde bara ont så jag gav upp. Något bättre blev det väl, men istället så byttes det ut mot en hård sammandragning utan något uppehåll så jag gick och vilade och somnade och sov i bortåt tre timmar.
När jag vaknade så kände det bra igen, men jag hann inte mer än resa mig ur sängen så var det tillbaks igen. Att böja mig ner för att ta upp något eller att bära på dottern var än värre och gav världens kramp i livmodern.
Tog oss en fika och sedan fick jag mer och mer ont så jag hoppade in i duschen och hoppades att det skulle kännas bättre efteråt och något bättre kändes det väl, men det fanns fortfarande kvar där i bakgrunden så jag tog två Alvedon, men det hjälpte föga.
Fick en utmärkt chans att öva på profylaxandningen nu. Försökte lägga mig ner och vila, men trycket mot underlivet och rumpan gjorde så förskräckligt ont så jag fick sätta mig upp igen.
Satte mig och bläddrade i de böcker jag har för att se om jag kunde hitta något om detta och till och med sambon engagerade sig i det hela.
Hittade ingenting, troligen bara förvärkar och efter två timmar så var det spårlöst försvunnet.
Sambon och jag åt tacos framför teven efter att sonen och dottern hade somnat. Efter det så parkerade jag mig i sängen med den bärbara datorn då jag inte satt bekvämt i soffan. Men satt ingen bekvämt i sängen heller eftersom sambon brer ut sig så dant när han sover så jag fick sätta i sovrummets fåtölj.
När jag väl satt mig och fått ordning på alla sladdar och kablar så märker jag att sänglampan är rakt riktad mot mina ögon, trots att det är obehagligt så orkar jag bara inte resa på mig igen och väcka sambon och be han rikta lampan åt ett annat håll hade jag ingen tanke på.
Lade mig för att sova efter en stund, men det värkte som bara den runt ögonen så jag tassade upp och tog två Alvedon för att ha en chans att somna. Vet inte om det beror på ljuset som var riktade mot mina ögon eller en pågående bihåleinflammation eller kanske en kombination av båda.
Sov bra, men hade svårt att vända mig om då krampen i livmodern kom åter varenda gång och jag kan inte ligga åt samma håll som sambon då hans andedräkt är förskräckligt illaluktande.
Vecka 33+3 (korr 32+2)
Torsdagen den 31 januari 2008
Sonen är hemma från förskolan idag då han är genomförkyld med tjock gul snuva och ont i halsen. Han har feber dessutom och vi tror även han har en svinkoppa på gång på hakan.
Dottern är inte bra hon heller så hon får också stanna hemma då hon har lika tjock och gul snuva som sin bror och hosta och feber.
Hade tid till barnmorskan idag, men Therese var sjuk så det var hennes kollega Ulrika som tog hand om mig.
Fick börja med att väga mig och jag har lagt på 0,5 kg sedan senaste besöket. Blodsockret låg ganska högt då jag precis innan besöket druckit en kopp te med socker och mjölk.
Den lilla ligger nu neråt med huvudet och hjärtljuden låg på 140 slag/minut.
Har fått en fruktansvärd tandvärk och har inte så mycket val annat än att ringa och boka en tid till tandläkaren. Fick en tid till Folktandvården nu på onsdag. Behöver jag tillägga att jag vill inte och jag vill inte bli av med mina sista slantar på detta?
Sonen är hemma från förskolan idag då han är genomförkyld med tjock gul snuva och ont i halsen. Han har feber dessutom och vi tror även han har en svinkoppa på gång på hakan.
Dottern är inte bra hon heller så hon får också stanna hemma då hon har lika tjock och gul snuva som sin bror och hosta och feber.
Hade tid till barnmorskan idag, men Therese var sjuk så det var hennes kollega Ulrika som tog hand om mig.
Fick börja med att väga mig och jag har lagt på 0,5 kg sedan senaste besöket. Blodsockret låg ganska högt då jag precis innan besöket druckit en kopp te med socker och mjölk.
Den lilla ligger nu neråt med huvudet och hjärtljuden låg på 140 slag/minut.
Har fått en fruktansvärd tandvärk och har inte så mycket val annat än att ringa och boka en tid till tandläkaren. Fick en tid till Folktandvården nu på onsdag. Behöver jag tillägga att jag vill inte och jag vill inte bli av med mina sista slantar på detta?
Vecka 33+2 (korr 32+1)
Onsdagen den 30 januari 2008
Sonen och dottern mår okej så vi lämnade de på förskolan innan sambon och jag åkte upp till familjecentralen.
Det var precis så som jag trodde att de gick direkt in vad vi har för nätverk och på en gång insåg dem att det var inget vidare och så övergick till att gå in på min bakgrund istället för det vi sökte hjälp för.
Efter det så var vi till Södertälje sjukhus på obstetriska mottagningen för att träffa avdelningsläkaren för ett eventuellt ställningstagande till induktion. Han sa att det blir tidigast aktuellt i vecka 39+0, med andra ord den 18 mars.
Han gjorde en snabb viktuppskattning på den lilla med ultraljud och den lilla väger nu idag 2069 g.
Han var kraftigt försenad så hela besöket gick väldigt fort.
Efter det så gick vi bara tvärs över korridoren då vi hade tid till en aurorabarnmorska. Vi gick igenom de tidigare förlossningarna och hur jag upplevde dem och hur jag hade tänkt mig denna förlossning.
Känner att sambon inte alls förstår mina känslor eller ens försöker förstå eller engagera sig i den överhuvudtaget. Detta gör mig så ledsen, besviken och arg så tårarna kom.
Efteråt så mår jag väldigt dåligt och tackade nej till att åka ner till centrum och äta lunch på Nancys utan ville bara komma hem.
Hade fruktansvärd huvudvärk och har knappt fått en blund i ögonen under natten.
Sonen och dottern mår okej så vi lämnade de på förskolan innan sambon och jag åkte upp till familjecentralen.
Det var precis så som jag trodde att de gick direkt in vad vi har för nätverk och på en gång insåg dem att det var inget vidare och så övergick till att gå in på min bakgrund istället för det vi sökte hjälp för.
Efter det så var vi till Södertälje sjukhus på obstetriska mottagningen för att träffa avdelningsläkaren för ett eventuellt ställningstagande till induktion. Han sa att det blir tidigast aktuellt i vecka 39+0, med andra ord den 18 mars.
Han gjorde en snabb viktuppskattning på den lilla med ultraljud och den lilla väger nu idag 2069 g.
Han var kraftigt försenad så hela besöket gick väldigt fort.
Efter det så gick vi bara tvärs över korridoren då vi hade tid till en aurorabarnmorska. Vi gick igenom de tidigare förlossningarna och hur jag upplevde dem och hur jag hade tänkt mig denna förlossning.
Känner att sambon inte alls förstår mina känslor eller ens försöker förstå eller engagera sig i den överhuvudtaget. Detta gör mig så ledsen, besviken och arg så tårarna kom.
Efteråt så mår jag väldigt dåligt och tackade nej till att åka ner till centrum och äta lunch på Nancys utan ville bara komma hem.
Hade fruktansvärd huvudvärk och har knappt fått en blund i ögonen under natten.
Vecka 33+1 (korr 32+0)
Tisdagen den 29 januari 2008
Idag går jag in i vecka 32, så nu börjar det närma sig med stormsteg.
Sonen och dottern är på förskolan idag trots att de är småsnoriga, vi håller tummarna blåa att de kan gå även imorgon onsdag då sambon och jag har tre inbokade möten, två av dem på sjukhuset och ett av dem på familjecentralen.
Jag känner mig väldigt skeptisk att gå och söka hjälp hos familjecentralen då jag nästan kan intyga att all skuld och den problematik vi har i vår realtion kommer läggas på mig och min bakgrund och det är väl inte det jag söker för utan för att få hjälp att lösa de knutar det blivit genom våra år tillsammans och inte vad som skedde under min barndom.
Sambon och jag talades vid på kvällen om detta och det ledde till ett stort gräl och jag känner bara att det inte finns så mycket att rädda och jag tror vi alla skulle må så mycket bättre om vi separerade och levde på varsitt håll och inriktade oss på att samarbeta så gott det går om våra barn, än att ha det så här.
Idag går jag in i vecka 32, så nu börjar det närma sig med stormsteg.
Sonen och dottern är på förskolan idag trots att de är småsnoriga, vi håller tummarna blåa att de kan gå även imorgon onsdag då sambon och jag har tre inbokade möten, två av dem på sjukhuset och ett av dem på familjecentralen.
Jag känner mig väldigt skeptisk att gå och söka hjälp hos familjecentralen då jag nästan kan intyga att all skuld och den problematik vi har i vår realtion kommer läggas på mig och min bakgrund och det är väl inte det jag söker för utan för att få hjälp att lösa de knutar det blivit genom våra år tillsammans och inte vad som skedde under min barndom.
Sambon och jag talades vid på kvällen om detta och det ledde till ett stort gräl och jag känner bara att det inte finns så mycket att rädda och jag tror vi alla skulle må så mycket bättre om vi separerade och levde på varsitt håll och inriktade oss på att samarbeta så gott det går om våra barn, än att ha det så här.
lördag 7 februari 2009
Vecka 33+0 (korr 31+6)
Måndagen den 28 januari 2008
Idag var jag på andra träffen på föräldrautbildningen tillsammans med sambon. Det handlade om normala födandet och smärtlindring och så lite kort infomation om kejsarsnitt.
Efter det så åkte vi ut till Skärholmen och åt lunch innan sambon åkte till arbetet och jag hem. Jag känner mig himla konstigt, som urlakad på någit sätt och så har jag en konstig ond smärta nerät underlivet som känns riktig obehaglig. Vet inte vad det är, funderar på om den lilla kanske håller på att fixera sig.
Idag var jag på andra träffen på föräldrautbildningen tillsammans med sambon. Det handlade om normala födandet och smärtlindring och så lite kort infomation om kejsarsnitt.
Efter det så åkte vi ut till Skärholmen och åt lunch innan sambon åkte till arbetet och jag hem. Jag känner mig himla konstigt, som urlakad på någit sätt och så har jag en konstig ond smärta nerät underlivet som känns riktig obehaglig. Vet inte vad det är, funderar på om den lilla kanske håller på att fixera sig.
Vecka 32+5 (korr 31+4)
Lördagen den 26 januari 2008
Idag åkte vi äntligen och hämtade hem den nya fina vagnen och toppseten till.
Givetvis så kändes det som en evighet innan vi kom hem då sambon givetvis ville åka förbi Liljeholmen och koll och fotografera bygget som pågår där eftersom han arbetar med projektet att rita själva garaget som ska det bli när det är klart.
Väl hemma så monterade jag ihop vagnen. Först sattes hjulen, chassit fälldes upp, på med ramen, fästa dit basen och så madrass och båge och så på med suflettspännen och trä sufletten på bågarna och sätta dit och slutligen sätta dit varukorgen...klart. Så fin och så nöjd med köpet.
Tog kort på härligheten.
Idag åkte vi äntligen och hämtade hem den nya fina vagnen och toppseten till.
Givetvis så kändes det som en evighet innan vi kom hem då sambon givetvis ville åka förbi Liljeholmen och koll och fotografera bygget som pågår där eftersom han arbetar med projektet att rita själva garaget som ska det bli när det är klart.
Väl hemma så monterade jag ihop vagnen. Först sattes hjulen, chassit fälldes upp, på med ramen, fästa dit basen och så madrass och båge och så på med suflettspännen och trä sufletten på bågarna och sätta dit och slutligen sätta dit varukorgen...klart. Så fin och så nöjd med köpet.
Tog kort på härligheten.
Vecka 32+4 (korr 31+3
Fredagen den 25 januari 2008
Sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet.
Idag är det 3 år och 5 månader sedan vår son föddes.
Var dags att ta nya prover på förlossningsmottagningen idag.
Efter det så blev det frukost som var snåt tilltaget idag och bestod av en halv kopp te, 1 torr skorpa och 3 Mariekex.
Sedan var det en lång väntan på att få träffa ytterligare en ny läkare och höra vad Hepatos beror på och att lvervärdet ser riktigt bra ut och att du får höra av dig på måndag angående svaret på gallsyra.
Måste jag verkligen sitta och vänta på detta? Det är väl bara att ringa mig och lämna det via telefon, kan väl inte vara så himla svårt.
Sedan kan jag inte för mitt liv förstå hur det kan ta så lång tid att skriva några rader i min journal och varför ens göra det när ändå ingen läser den. Det tar bara en massa onödig tid både för läkare och mig som patient att föra anteckningar.
Känner att mitt tålamod börjar bli rejält provocerat hur de sköter det hela.
Börjar verkligen ifrågasätta om jag ska föda där eller om jag trots allt ska ta mig till Danderyds sjukhus, men jag vet inte om man då kan planera in en induktion från sjukhuset här och dit.
Är bara rädd att jag ska bli lika nonchalant bemött under en pågående förlossning som jag blir under mina besök på förlossningsmottagningen.
Sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet.
Idag är det 3 år och 5 månader sedan vår son föddes.
Var dags att ta nya prover på förlossningsmottagningen idag.
Efter det så blev det frukost som var snåt tilltaget idag och bestod av en halv kopp te, 1 torr skorpa och 3 Mariekex.
Sedan var det en lång väntan på att få träffa ytterligare en ny läkare och höra vad Hepatos beror på och att lvervärdet ser riktigt bra ut och att du får höra av dig på måndag angående svaret på gallsyra.
Måste jag verkligen sitta och vänta på detta? Det är väl bara att ringa mig och lämna det via telefon, kan väl inte vara så himla svårt.
Sedan kan jag inte för mitt liv förstå hur det kan ta så lång tid att skriva några rader i min journal och varför ens göra det när ändå ingen läser den. Det tar bara en massa onödig tid både för läkare och mig som patient att föra anteckningar.
Känner att mitt tålamod börjar bli rejält provocerat hur de sköter det hela.
Börjar verkligen ifrågasätta om jag ska föda där eller om jag trots allt ska ta mig till Danderyds sjukhus, men jag vet inte om man då kan planera in en induktion från sjukhuset här och dit.
Är bara rädd att jag ska bli lika nonchalant bemött under en pågående förlossning som jag blir under mina besök på förlossningsmottagningen.
Vecka 32+3 (korr 31+2)
Torsdagen den 24 januari 2008
Doulan XX hörde av sig på dagen och frågade om vi inte kunde ses redan vid 15-tiden istället vid 17-tiden och det passade mig strålande.
Vi tog oss till Tiderman där jag tog mig en stor baguette då jag var utsvulten.
Allt känns väldigt bra efter vårat första möte. Nu ska jag hem och fundera på hur jag skulle vilja ha min kommande förlossning och vad jag förväntar mig att hon ska hjälpa mig med. Vi ska höras om några dagar igen.
Sambon hämtade upp mig nere i centrum och det blev en tur förbi affären innan vi slutligen kom hem.
Doulan XX hörde av sig på dagen och frågade om vi inte kunde ses redan vid 15-tiden istället vid 17-tiden och det passade mig strålande.
Vi tog oss till Tiderman där jag tog mig en stor baguette då jag var utsvulten.
Allt känns väldigt bra efter vårat första möte. Nu ska jag hem och fundera på hur jag skulle vilja ha min kommande förlossning och vad jag förväntar mig att hon ska hjälpa mig med. Vi ska höras om några dagar igen.
Sambon hämtade upp mig nere i centrum och det blev en tur förbi affären innan vi slutligen kom hem.
Vecka 32+2 (korr 31+1)
Onsdagen den 23 januari 2008
Ikväll var jag på sjukhuset på förlossningsinformation.
De gick igenom proceduren kring hur man tar sig till avdelningen, vad som händer vid ankomsten, hur en förlossning går till, samt kortfattat hur ett kejsarsnitt går till, instrumentella förlossningar, smärtlindring och så BB-tid och amning
Det var väl inget direkt nytt för mig, men det är alltid bra att få sig en uppfräschning och en del är på sätt och vis nytt då jag denna gång kommer föda på Södertälje förlossning vilket jag inte gjort tidigare och sedan så fungerar deras EDA annorlunda mot vad jag är van vid från Danderyds sjukhus. I och för sig så hoppas jag klara mig utan EDA denna gång då jag önskar mig en naturlig förlossning i så stor utsträckning som möjligt.
Sambon var kvar hemma och tvättade och nattade barnen som sov gott när jag kom hem vid 20.30.
Ikväll var jag på sjukhuset på förlossningsinformation.
De gick igenom proceduren kring hur man tar sig till avdelningen, vad som händer vid ankomsten, hur en förlossning går till, samt kortfattat hur ett kejsarsnitt går till, instrumentella förlossningar, smärtlindring och så BB-tid och amning
Det var väl inget direkt nytt för mig, men det är alltid bra att få sig en uppfräschning och en del är på sätt och vis nytt då jag denna gång kommer föda på Södertälje förlossning vilket jag inte gjort tidigare och sedan så fungerar deras EDA annorlunda mot vad jag är van vid från Danderyds sjukhus. I och för sig så hoppas jag klara mig utan EDA denna gång då jag önskar mig en naturlig förlossning i så stor utsträckning som möjligt.
Sambon var kvar hemma och tvättade och nattade barnen som sov gott när jag kom hem vid 20.30.
Vecka 32+1 (korr 31+0)
Måndagen den 22 januari 2008
Idag ringde den doula som barnmorska nämnde för mig på senaste barnmorskebesöket.
Hon heter XX och arbetar som undersköterska på Södertälje förlossning då och då, men idag så läser hon till sjuksköterska på KI för att senare läsa vidare till barnmorska. Hon har själv fött 4 barn varav en ängel.
Lät riktigt trevlig och förtroendeingivande så vi ska ses nu på torsdag.
Senare på dagen så hörde Familjetorget av sig och berättade att vår vagn har kommit. Behöver jag ens skriva att jag längtar tills på lördag då vi ska fara ut till Orminge och hämta hem vagnen?
Har så smått börjat sy, ska försöka få tid senare under dagen för att sy vidare.
Idag ringde den doula som barnmorska nämnde för mig på senaste barnmorskebesöket.
Hon heter XX och arbetar som undersköterska på Södertälje förlossning då och då, men idag så läser hon till sjuksköterska på KI för att senare läsa vidare till barnmorska. Hon har själv fött 4 barn varav en ängel.
Lät riktigt trevlig och förtroendeingivande så vi ska ses nu på torsdag.
Senare på dagen så hörde Familjetorget av sig och berättade att vår vagn har kommit. Behöver jag ens skriva att jag längtar tills på lördag då vi ska fara ut till Orminge och hämta hem vagnen?
Har så smått börjat sy, ska försöka få tid senare under dagen för att sy vidare.
Vecka 32+0 (korr 30+6)
Måndagen den 21 januari 2008
Så var det ny vecka igen. Sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet.
Har ringt en hel del telefonsamtal idag som jag egentligen borde ha gjort för flera veckor, men skjutit upp av olika anledningar.
Började med att ringa till barnmorskemottagningen för att rådfråga om jag skulle lämna in ett urinprov ändå trots att förlossningsmottagningen skickade in en urinodling i lördags. De tyckte att det räckte, så jag behöver med andra ord inte fara ner på stan idag för att lämna in ett.
Funderade på om jag skulle ringa till Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge specialist mödravård, men valde att avvakta efter råd från avdelningsläkaren på förlossningsmottagningen.
Ringde till Försäkringskassan och var nog ännu mer förvirrad efter det samtalet än vad jag var innan. De vill ha in sjukskrivningsintyget trots att jag påpekade att det går ut den 28 januari, men att jag troligtvis kommer att bli sjukskriven fortsättningsvis vid nästa besök hos läkaren som jag ska till den 30 januari. Frågade om jag kunde vänta med att skicka in båda intygen tills dess, men förstod mig aldrig på svaret jag fick.
Ringde Centrala studiestödsnämnden och fick prata med tre personer innan jag slutligen hamnade rätt. Hon tyckte att jag, sjukskrivningen till trots, skulle söka studiemedel för vårterminen för skulle jag inte vara sjukskriven så skulle jag med största sannolikhet studera fram till beräknad födsel.
Försökte via internet fylla i en ansökan, men det ville sig inte riktigt med mitt E-konto hos dem, så jag fick snälla beställa en blankett och gå den vanliga vägen via brev fram och tillbaka.
Ringde vidare till Gynekologerna Gamla stan, men de hade hunnit på lunch fem minuter tidigare då deras telefontid gick ut.
Ringde förlossningsmottagningen och värdet hade sjunkit till 26. Ska trots allt fortsätta med 3 Ursofalk om dagen.
Hämtade ut en ny ask Ursofalk för 504 kr/asken på apoteket.
Satt och räknade på om tabletterna i asken kommer räcka fram till förlossningen och har jag räknat rätt så kommer det behövas köpas fler askar, för några enstaka tabletter får allt sjukhuset bjuda på för jag kostar inte på mig en hel ask med 100 tabletter om det bara är ett tiotak som saknas. Är idag i vecka 32, det är 8 veckor kvar, med andra ord 56 dagar kvar och jag ska 3 tabletter dagligen och det blir 318 tabletter totalt och varje ask innehåller 100 tabletter. Om jag utgår från att jag blir inducerad senast vecka 36 så är det 4 veckor kvar, eller 28 dagar, sammanlagt 87 tabletter och då räcker asken.
Så var det ny vecka igen. Sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet.
Har ringt en hel del telefonsamtal idag som jag egentligen borde ha gjort för flera veckor, men skjutit upp av olika anledningar.
Började med att ringa till barnmorskemottagningen för att rådfråga om jag skulle lämna in ett urinprov ändå trots att förlossningsmottagningen skickade in en urinodling i lördags. De tyckte att det räckte, så jag behöver med andra ord inte fara ner på stan idag för att lämna in ett.
Funderade på om jag skulle ringa till Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge specialist mödravård, men valde att avvakta efter råd från avdelningsläkaren på förlossningsmottagningen.
Ringde till Försäkringskassan och var nog ännu mer förvirrad efter det samtalet än vad jag var innan. De vill ha in sjukskrivningsintyget trots att jag påpekade att det går ut den 28 januari, men att jag troligtvis kommer att bli sjukskriven fortsättningsvis vid nästa besök hos läkaren som jag ska till den 30 januari. Frågade om jag kunde vänta med att skicka in båda intygen tills dess, men förstod mig aldrig på svaret jag fick.
Ringde Centrala studiestödsnämnden och fick prata med tre personer innan jag slutligen hamnade rätt. Hon tyckte att jag, sjukskrivningen till trots, skulle söka studiemedel för vårterminen för skulle jag inte vara sjukskriven så skulle jag med största sannolikhet studera fram till beräknad födsel.
Försökte via internet fylla i en ansökan, men det ville sig inte riktigt med mitt E-konto hos dem, så jag fick snälla beställa en blankett och gå den vanliga vägen via brev fram och tillbaka.
Ringde vidare till Gynekologerna Gamla stan, men de hade hunnit på lunch fem minuter tidigare då deras telefontid gick ut.
Ringde förlossningsmottagningen och värdet hade sjunkit till 26. Ska trots allt fortsätta med 3 Ursofalk om dagen.
Hämtade ut en ny ask Ursofalk för 504 kr/asken på apoteket.
Satt och räknade på om tabletterna i asken kommer räcka fram till förlossningen och har jag räknat rätt så kommer det behövas köpas fler askar, för några enstaka tabletter får allt sjukhuset bjuda på för jag kostar inte på mig en hel ask med 100 tabletter om det bara är ett tiotak som saknas. Är idag i vecka 32, det är 8 veckor kvar, med andra ord 56 dagar kvar och jag ska 3 tabletter dagligen och det blir 318 tabletter totalt och varje ask innehåller 100 tabletter. Om jag utgår från att jag blir inducerad senast vecka 36 så är det 4 veckor kvar, eller 28 dagar, sammanlagt 87 tabletter och då räcker asken.
Vecka 31+6 (korr 30+5)
Söndagen den 20 januari 2008
Idag var hela familjen till Babyland i Weda för att kolla närmare på babyskydd och för att kunna bocka av en av sakerna på Att göra listan därhemma.
Jag kände illamående och svag redan inne på affären, men vi släpade ner stol och bas och två barn ner till parkeringen och bilen för att spänna fast basen först brevid sonens framåtvända bilstol som då var placerad i mitten bak och det fungerade klockrent. Vi provade även att sätta sonens bilstol bakåtvänt bakom passagerasätet och placera babyskyddet bas i mitten bak och stolen på och det fungerade det med. Frågan är bara om man orkar lyfta in ett babyskydd med en liten i till mitten av baksätet. Jag tycker det verkar att göra det väldigt bökigt för sig.
Väl uppe i butiiken igen så lämnde vi tillbaks stol och bas och sedan blev jag väldigt illamående och yr och slutligen tvungen att sätta mig ner för att försöka stävja det fruktansvärda illamåendet.
Personlen på Babyland observerade att jag mådde dåligt och erbjöd mig en stol att sitta på, ett glas vatten och en bit choklad.Dem var jättegulliga och gav mig en stol att sitta på och ett gals vatten och frågade om jag ville ha en bit choklad.
Kom på att det hela handlade om blodtrycksfall, hade bara 97/67 i blodtryck vid senaste barnmorskebesöket i torsdags.
Väl hemma igen så tog jag igen mig på soffan medan sambon ordnade fram smörgåsar och saft åt mig
Låg och tittade på medan han och barnen klädde av granen och bar ut bokhyllan från sovrummet till vardagsrummet.
Idag var hela familjen till Babyland i Weda för att kolla närmare på babyskydd och för att kunna bocka av en av sakerna på Att göra listan därhemma.
Jag kände illamående och svag redan inne på affären, men vi släpade ner stol och bas och två barn ner till parkeringen och bilen för att spänna fast basen först brevid sonens framåtvända bilstol som då var placerad i mitten bak och det fungerade klockrent. Vi provade även att sätta sonens bilstol bakåtvänt bakom passagerasätet och placera babyskyddet bas i mitten bak och stolen på och det fungerade det med. Frågan är bara om man orkar lyfta in ett babyskydd med en liten i till mitten av baksätet. Jag tycker det verkar att göra det väldigt bökigt för sig.
Väl uppe i butiiken igen så lämnde vi tillbaks stol och bas och sedan blev jag väldigt illamående och yr och slutligen tvungen att sätta mig ner för att försöka stävja det fruktansvärda illamåendet.
Personlen på Babyland observerade att jag mådde dåligt och erbjöd mig en stol att sitta på, ett glas vatten och en bit choklad.Dem var jättegulliga och gav mig en stol att sitta på och ett gals vatten och frågade om jag ville ha en bit choklad.
Kom på att det hela handlade om blodtrycksfall, hade bara 97/67 i blodtryck vid senaste barnmorskebesöket i torsdags.
Väl hemma igen så tog jag igen mig på soffan medan sambon ordnade fram smörgåsar och saft åt mig
Låg och tittade på medan han och barnen klädde av granen och bar ut bokhyllan från sovrummet till vardagsrummet.
Vecka 31+5 (korr 30+4)
Lördagen den 19 januari 2008
Inatt har jag haft en grym klåda igen. Det påminner hur det var när jag väntade min son med klåda på fotsulor, mellan tår, på armarna, benen och även magen.Tur i oturen så hade jag en bokad tid till förlossningsmottagningen idag.Väl där så togs nya prover och CTG och allt såg bara bra ut med den lilla och det är huvudsaken att det är bra även om jag inte mår så vidare.
Det blev en lång väntan på att en läkare skulle komma och lämna besked och när han väl kom så var han en ny i raden av alla dessa läkare jag fick träffa.Denna läkare satt och sa på knagglig svenska att det var absolut nödvändigt att jag nu fick kortisonsprutor fram till vecka 33 för att påskynda den lillas lungmognad eftersom vi skulle ställa in oss på att den lilla skulle födas innan vecka 35. Vidare fortsatte han med att berätta att den lilla skulle vårdas i en kuvös på neonatalavdelningen på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge och därför borde jag redan på måndag ringa och boka en tid på deras specialist mödravård där för fortsatt behandling under de sista veckorna.Det är så mycket olika bud fram och tillbaka. Varannan vecka ser allt bra ut för att veckan därpå vara katastrof. Hur ska jag veta situationen när de inte ens vet?
Sedan verkar det inte som någon ens läser min journal som jag släpar med mig till varje besök för alla dessa läkare ställer i stort samma typ av frågor och alla dessa frågor finns det svar på i min journal och man ögnar igenom den lite snabbt.
Funderar på att skriva med svart tusch på insidan av mödravårds mappen följande:
Jag har haft Hepatos under graviditeten -04 och -06.
Som behandling åt jag Ursofalk och Tavegyl.
Blev inducerad i vecka 37+4 resp. 36+3 för höga gallsyravärden.
Behöver ingen förklaring på vad Hepatos är och beror på för efter två graviditeter med denna komplikation så har jag rätt så stor kunslap om den.
Behöver inte veta var levervärdet ligger på så länge värdet är normalt då jag aldrig haft några dåliga levervärden, det är enbart gallsyravärdet jag är intresserad av.
Till sist en önskan om kontinuitet gällande era doktorer.
Fick med några Ursofalk hem och ska hämta ut nya på måndag samt återkomma för provsvar.
sambon hämtade upp mig utanför sjukhusets huvudentré och körde mig hem innan han for vidare med sonen och dorrern på julgransplundring på hans arbetsplats.
Inatt har jag haft en grym klåda igen. Det påminner hur det var när jag väntade min son med klåda på fotsulor, mellan tår, på armarna, benen och även magen.Tur i oturen så hade jag en bokad tid till förlossningsmottagningen idag.Väl där så togs nya prover och CTG och allt såg bara bra ut med den lilla och det är huvudsaken att det är bra även om jag inte mår så vidare.
Det blev en lång väntan på att en läkare skulle komma och lämna besked och när han väl kom så var han en ny i raden av alla dessa läkare jag fick träffa.Denna läkare satt och sa på knagglig svenska att det var absolut nödvändigt att jag nu fick kortisonsprutor fram till vecka 33 för att påskynda den lillas lungmognad eftersom vi skulle ställa in oss på att den lilla skulle födas innan vecka 35. Vidare fortsatte han med att berätta att den lilla skulle vårdas i en kuvös på neonatalavdelningen på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge och därför borde jag redan på måndag ringa och boka en tid på deras specialist mödravård där för fortsatt behandling under de sista veckorna.Det är så mycket olika bud fram och tillbaka. Varannan vecka ser allt bra ut för att veckan därpå vara katastrof. Hur ska jag veta situationen när de inte ens vet?
Sedan verkar det inte som någon ens läser min journal som jag släpar med mig till varje besök för alla dessa läkare ställer i stort samma typ av frågor och alla dessa frågor finns det svar på i min journal och man ögnar igenom den lite snabbt.
Funderar på att skriva med svart tusch på insidan av mödravårds mappen följande:
Jag har haft Hepatos under graviditeten -04 och -06.
Som behandling åt jag Ursofalk och Tavegyl.
Blev inducerad i vecka 37+4 resp. 36+3 för höga gallsyravärden.
Behöver ingen förklaring på vad Hepatos är och beror på för efter två graviditeter med denna komplikation så har jag rätt så stor kunslap om den.
Behöver inte veta var levervärdet ligger på så länge värdet är normalt då jag aldrig haft några dåliga levervärden, det är enbart gallsyravärdet jag är intresserad av.
Till sist en önskan om kontinuitet gällande era doktorer.
Fick med några Ursofalk hem och ska hämta ut nya på måndag samt återkomma för provsvar.
sambon hämtade upp mig utanför sjukhusets huvudentré och körde mig hem innan han for vidare med sonen och dorrern på julgransplundring på hans arbetsplats.
Vecka 31+4 (korr 30+3)
Fredagen den 18 januari 2008
vecka 31+4 (korr 30+3)
Idag så är jag ensam hemma då sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet.
Dottern hade feber i två dygn och sedan lät vi henne vara hemma i två dygn feberfri så att hon skulle hinna hämta sig innan det var dags att återgå till förskolan.
Har suttit framför datorskärmen hela dagen när jag egentligen borde börja fixa inför den lillas ankomst som kanske blir redan i slutet av februari om nu gallsyrorna går spikrakt upp, men jag har ingen som helst ork efter alla sjukhusbesök och barnmorskebesök och föräldrautbildning. Det har varit fullt upp hela veckan.
Jag kollade på en del sjalar, men har inte vågat mig på att köpa någon än.
Åkpåse till vagnen ska köpas först framåt slutet av sommaren, men parasoll ska jag ta och köpa ett snart så det finns hemma till den sena våren.
Jag funderar på att försöka byta modell och färg hos PippLotta på den skötväska jag beställde hos dem i december, i värsta fall så får jag försöka på att sälja den på Tradera och köpa mig den skötväska jag egentligen vill ha som är en OiOi Hobo som kostar några kronor mer.
Sedan funderar jag på att kanske köpa adaptrar till vagnen så jag kan använda enbart vagnens chassi och klicka fast babyskyddet på det.
Sedan borde jag sätta igång att sy alla dessa saker som jag funderar på såsom gardiner till sovrummet, lakan till hängkorg, spjälsäng och vagn, spjälsängsskydd, aktivitetsfilt, örngott, kuddar, babynest, amningskudde och en hel del till, men orken finns inte.
Hängkorgen ska hängas upp i sovrummet och så ska den bäddas och en mobil över sängen ska också hängas upp.
Vagnen ska hämtas och monteras ihop och så ska den bäddas med lammskinn och kudde med en filt, så lammskinn, kudde och filt måste köpas eller beställas. En barnvagnsmobil ska också köpas eller beställas, eller varför inte sy en egen.mobil
Sedan så ska skötbordet fixas till och en skötbordsmobil sättas upp samt en hylla ovanför skötbordet och en dimmer som lampa.
Och så ska hygiensaker till den lilla köpas på apoteket samt en del saker som är bra om man ska amma som jag tänkt göra det första halvåret åtminstone.
Ett babyskydd med bas ska också inhandlas.
Sedan så ska alla små babykläder vikas ihop och så måste jag finna var jag ska förvara dem någonstans.
Var sjutton ska jag börja med? Det mest nödvändigast kanske, men i dagsläget känns allt som prioritet 1.
vecka 31+4 (korr 30+3)
Idag så är jag ensam hemma då sonen och dottern är på förskolan och sambon på arbetet.
Dottern hade feber i två dygn och sedan lät vi henne vara hemma i två dygn feberfri så att hon skulle hinna hämta sig innan det var dags att återgå till förskolan.
Har suttit framför datorskärmen hela dagen när jag egentligen borde börja fixa inför den lillas ankomst som kanske blir redan i slutet av februari om nu gallsyrorna går spikrakt upp, men jag har ingen som helst ork efter alla sjukhusbesök och barnmorskebesök och föräldrautbildning. Det har varit fullt upp hela veckan.
Jag kollade på en del sjalar, men har inte vågat mig på att köpa någon än.
Åkpåse till vagnen ska köpas först framåt slutet av sommaren, men parasoll ska jag ta och köpa ett snart så det finns hemma till den sena våren.
Jag funderar på att försöka byta modell och färg hos PippLotta på den skötväska jag beställde hos dem i december, i värsta fall så får jag försöka på att sälja den på Tradera och köpa mig den skötväska jag egentligen vill ha som är en OiOi Hobo som kostar några kronor mer.
Sedan funderar jag på att kanske köpa adaptrar till vagnen så jag kan använda enbart vagnens chassi och klicka fast babyskyddet på det.
Sedan borde jag sätta igång att sy alla dessa saker som jag funderar på såsom gardiner till sovrummet, lakan till hängkorg, spjälsäng och vagn, spjälsängsskydd, aktivitetsfilt, örngott, kuddar, babynest, amningskudde och en hel del till, men orken finns inte.
Hängkorgen ska hängas upp i sovrummet och så ska den bäddas och en mobil över sängen ska också hängas upp.
Vagnen ska hämtas och monteras ihop och så ska den bäddas med lammskinn och kudde med en filt, så lammskinn, kudde och filt måste köpas eller beställas. En barnvagnsmobil ska också köpas eller beställas, eller varför inte sy en egen.mobil
Sedan så ska skötbordet fixas till och en skötbordsmobil sättas upp samt en hylla ovanför skötbordet och en dimmer som lampa.
Och så ska hygiensaker till den lilla köpas på apoteket samt en del saker som är bra om man ska amma som jag tänkt göra det första halvåret åtminstone.
Ett babyskydd med bas ska också inhandlas.
Sedan så ska alla små babykläder vikas ihop och så måste jag finna var jag ska förvara dem någonstans.
Var sjutton ska jag börja med? Det mest nödvändigast kanske, men i dagsläget känns allt som prioritet 1.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)