Vecka 36+1 (korr 35+0)

Tisdagen den 19 februari 2008

Sonen och dottern är sjuka idag med och sambon är hemma för vård av barn idag också.

Vid 14-tiden får jag kraftig mensvärk så jag hoppar in i duschen för att se om det kan hjälpa, men det blir ingen större skillnad och den kraftiga mensvärken förstärks vid 18-tiden på kvällen.
Tar då två Panodil utan att det ändrar någonting, det hela fortsätter och efter middagen så går jag och vila en stund, men det fortsätter.

Sambon nattar våra barn och värmer sedan vetekudden åt mig och jag i min tur går in på www.varktimer.se och klockar när jag får en värk och när den slutar och inser efter en sisådär tre timmar att dem kommer var fjärde minut och sitter i i cirka 40 sekunder per gång.

Jag kontaktar sjukhuset förlossningsavdelning vid 23-tiden på kvällen för att höra mig för. Får prata med en barnmorska som ställer en radda med frågor och skäller på mig för att jag inte har hört av mig tidigare om detta har pågått sedan 9 timmar tillbaks, men hur ska jag kunna veta att det inte bara är förvärkar?

Barnmorska ber mig att packa väskan, ringa efter barnvakt och åka in för det är antagligen dags att föda barn i natt och skulle det inte vara så så kommer jag att bli kvar på sjukhuset för observation.

Helt plötsligt så inser jag att hjälp är det på gång? Ska det inte göra mer ont då?
Helt plötsligt så blir det så mycket viktigare att raka benen än att packa väskan så medan jag rakar benen så packar sambon ihop våra saker och kontaktar sin bror som kommer hit för att se om sonen och dottern.

Vi kommer till Södertälje sjukhus förlossningsavdelning vid 0.05 och blir mottagna av den barnmorska jag hade pratar med i telefon en stund innan.
Vi får ett rum direkt och hon kopplar CTG som visar på ett regelbundet värkarbete och tar blodtrycket på mig som är helt normalt.

Barnmorskan konstaterar att förlossningen har startat och att jag måste ta mig till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge då Södertälje inte tar emot förlossningar förrän tidigast i vecka 36+0 och jag har bara kommit enligt ultraljudet till vecka 35+0.
Jag frågar barnmorskan innan jag åker vidare om det verkligen är dags och hon svarar att hon är i stort sett säker på sin sak och skulle det inte mot alla förmodan inte bli natt så kommer det definitivt ske inom den närmsta veckan. Helt plötsligt så ska jag bli mamma till en liten februari bebblo.

Vi tar oss till Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge i egen bil. Blir mottagen av en manlig undersköterska och får ett intagningsrum runt 01.30.

De tror att mitt värkarbete kan ha satts igång på grnd av en pågående urinvägsinfektion så för att utesluta att det inte rör sig om det så tas urinprov, men det ser bra ut och visar inte på det.
Vikt, blodtryck och temperatur tas och allt ser ut som det ska.

En barnmorska kommer in och undersöker mig vaginalt. Hon känner den lillas huvud och att den ligger med huvudet ner och är ruckbar. CTG kopplas och precis som tidigare så visar den på att jag är i ett förlossningsarbete och har förlossningsvärkar.

Jag blir kvar på sjukhuset då de vill mig under uppsikt eftersom att jag kommer föda inom de närmaste. Får ett rum på Antenatal och sambon far hem.

Jag får in kvällsfika på rummet och Citodon mot värkarna i hopp om att jag ska hinna få vila innan det är dags att föda. Citodon tog väldigt bra och värkarna försvann för en stund i alla fall.

Har svårt att somna, sängen knarrar vid minsta lilla rörelse, är så smal och hög och dessutom det mest obekväma jag legat i.