Vecka 35+2 (korr 34+1)

Onsdagen den 13 februari 2008

Idag var jag till Södertälje sjukhus för att ta blodprover och besöka förlossningsmottagningen.
Min underbara barnmorska Therese på barnmorskemottagningen hade ringt till Södertälje sjukhus igår och talat med en av barnmorskorna där att jag tycker att det är så dålig kontinuitet och lång väntan och att besöket drar ut så mycket på tiden. Min önskan är att åka dit och ta de blodprover jag ska och de kan tas när jag ligger kopplad till CTG och efter det kan de komma in med en kopp te och några bredda smörgåsar och så kan jag få åka hem efter det och vänta på en en barnmorska eller läkare från förlossningsmottagningen ringer när svaren på blodproverna kommit. Är det så att något blodprov visar på något avvikande så tar jag mig lätt in igen på bara några minuter då jag bor nära och har tillgång till bil. Jag tycker det är märkligt att jag måste vänta på att få svar på levervärdena innan jag kan få åka hem, men inte på gallsyra som verkligen är det som äventyrar mina graviditeter. Mina levervärden har aldrig visat på något avvikande eller för höga värden som gallsyravärderna har gjort.

De lovade att besöket skulle gå undan idag, att de inte skulle bli så lång väntan, men inte märkte jag av det inte.
Först väntan på att någon skulle ha tid att ge mig ett rum. Fick ett rum och så fick jag vänta på att en barnmorska skulle ha tid över till att ta de blodprover som skulle tas. Sedan fick jag gå iväg till matsalen och äta frukost innan jag satte mig på rummet och väntade på att bli tillsagt att lämna urinprov och sedan ytterligare väntan på att någon barnmorska skulle ha tid över till att koppla mig till CTG.

Låg ensam på rummet i cirka 20 minuter och sedan när allt var klart så låg jag länge och väntade på att någon skulle kolla och ta loss spännbanden, men man blir helt bortglömd och bortprioriterad trots att de barnmorskor som arbetar på förlossningsmottagningen bara har hand om polikliniska besök.

Sedan fick jag vänta igen innan barnmorska kom tillbaka efter en avighet. Hon hade sett i min kournal att mitt SF-mått hade skenat iväg på kort tid så all väntan hade berott på att hon väntade på en ledig läkare för att diskutera om jag skulle iväg på ett tillväxtultraljud eller inte. Jag skulle upp på ett besök på obstetriska mottagningen och sedan komma tillbaka till förlossningsmottagningen efter det innan jag kunde få åka hem.

Tog mig över gården till obstetriska mottagningen och där blev det också en väntan.
Den lilla var normalstor för tiden och låg på idag på +18% (mot förra gångens +4%) och vägde idag närmare 2800 g. Allt såg riktigt bra ut och helt normalt med fostervatten och flödet var också strålande i den lillas navelsträng.

Och så tillbaks till en lång väntan i väntrummet utanför förlossningsrummet. Efter en riktigt lång väntan så sa jag till att ni lovade mig ett kort besök och nu har nästan halva dagen gått och jag orkar inte vänta längre på ett helt normalt svar, jag vill hem och det nu. De bad mig vänta en liten stund till, max 10 minuter till för de kunde inte skicka hem förrän en läkare tittat på resultatet från dagens tillväxtultraljud. Jag sa att jag ger er 10 minuter sedan går jag oavsett om jag fått svar eller inte. Jag menade verkligen det och jag visste redan att svaret skulle bli att allt ser bra ut du kan åka hem.

Inom 10 minuter kom en kvinnlig läkare som ville göra en vaginal undersökning eftersom jag vid något annat besök hade nämnt att jag hade klåda i underlivet. Något svar på tillväxtultraljudet som jag hade förväntat mig att få fick jag inte förrän jag frågade om det.

Den vaginala undersökningen visade att jag har en svampinfektion så hon skrev ut Daktacort till mig, men klådan känns bättre trots att jag inte hämtat ut salvan på Apoteket än.
Jag frågade kort om möjligheten till att kunna flytta fram datumet för induktionen, men hon bad mig vända mig till min barnmorska på barnmorskemottagningen om det trots att det är läkare som slutgiltigt beslutar det.

Åkte hem och slappade, halva dagen tog besöket som skulle ta sådan kort tid.