Vecka 34+2 (korr 33+1)

Onsdagen den 6 februari 2008

Var tillbaks till Södertälje sjukhus förlossningsmottagning på ett återbesök idag.

Får lämna nya blodprover som är helt normala och gallsyran har gått ner vilket är skönt och inte har jag besvärats av någon klåda så jag är så tacksam.

Får gå till matsalen och äta frukost och två stycken små nyfödda bebisar ligger i en varsin balja och sussar. En pojke född den 4 februari och en flicka född igår den 5 februari.

Återvänder till förlossningsmottagningen för att göra CTG. Jag blir tokig på dem, så fort det är återbesök på förlossningsmottagningen så kör de Oxford som aldrig visar de sammandragningar och förvärkar jag faktiskt har och tappar hjärtljuden titt som tätt, men är jag på ett akutbesök så görs det alltid med en vanlig CTG apparat som registrerar minsta lilla sammandragning och förvärk så varför? De säger att fostret är för litet för en vanlig CTG apparat, men på akutbesöken då? Och i vecka 33 så är ett foster ca 43 cm långt och väger ca 2 kg, det kallar inte jag för så litet. Remsan ser bra ut trots att jag känner tryck över urinröret.

Får lämna urinprov och precis som igår så läcker jag protein och blodtrycket är på tog för högt.

Så kommer en läkare som på knagglig svenska frågar om jag vill fortsätta att göra mina kontroller hos dem på förlossningsmottagningen eller på Barnmorskemottagningen och jag säger helt spontant barnmorkemottagningen. Slippa all väntan som besöken på förlossningsmottagningen alltid orsakar skulle vara så skönt att komma ifrån. Trots att han får svar så bokar han ändå in mig på ett återbesök nästa onsdag för att ta nya blodprover, CTG, blodtryck och urinprov. Varför frågade han överhuvudtaget? Nöjde han sig inte över svaret?

Jag orkar inte hänga mer på förlossningsmottagningen. Först har man en tid men får ändå oftast vänta och när de väl kommer så ber de mig gå ner till provtagningslabratoriet och lämna blodproven trots att de har sagt innan att jag ska ta blodproven på förlossningsmottagningen.
Har jag tur så är det bara 1 timmes väntetid på provtagningslabratoriet och då ska tilläggas att jag inte har druckit en droppe vatten eller ätit en smula sedan midnatt så jag mår allt annat än bra på tom mage.

Sedan när blodproven väl är tagna så får jag sitta och vänta igen tills en barnmorska antingen erbjuder mig att äta frukost i matsalen eller i värsta fall så får jag en halv liten kopp starkt te och en torr skorpa och som sagt de verkar inte tänka på att jag inte ätit och fått i mig någon vätska på nästan ett halvt dygn.

Sedan väntan igen för att få ett rum. Där inne följer en lång väntan innan samma tant som fullkomligt stinker av cigarettrök och kaffe kopllar dem den hopplösa Oxford CTG som tappar hjärtljuden i stort sett hela tiden.

Sedan får jag vänta igen för att lämna ett simpelt urinprov. Ny väntan för att ta ett simplet blodtryck och så vänta igen.

Sedan kommer läkaren, oftast en ny vareviga gång och varannan gång är det varningsflagg och varannan gång är allt hur bra som helst.
Denna gång så hade jag tydligen inkontinens eftersom jag frågade vad tryck mot urinröret kunde tyda på. Har aldrig hört att man känner tryck där då, man brukar väl läcka urin då och det gör jag inte. Sedan säger han vidare att bla bla bla innan han lämnar rummet för att gå föra en journalanteckning som ändå ingen läser och som tar en åtskillig tid att föra ner innan han kommer tillbaka med min journal och jag äntligen kan få åka hem.

Tänk om jag kunde få göra dessa besök på barnmorskemottagningen istället, det skulle ta betydligt kortare tid än 4-5 timmar.

Tog mig hem och fixade lunch och skulle precis sätta mig och äta när min syster ringde så det blev ingen vidare matro. Lade mig och vilade mig en stund.

Jag hoppas slippa denna huvudvärk nu, längtar tills denna graviditet är över för nu börjar det bli riktigt tungt och jobbigt och jag mår inte alls bra.