Vecka 36+2 (korr 35+1)

Onsdagen den 20 februari 2008

Jag får mig några timmars sömn till slut, men sover inget vidare.
En gullig barnmorska kommer in och frågar hur värkarna känns och dem har helt klart lugnat ned sig och känns mer dova och molande. Hon tar dem sedvanliga blodproven, b.la. leverprov som de envisas med att ta trots att jag aldrig har haft några dåliga sådana. Överhuvudtaget så har jag inte känt av någon klåda på ett bra tag när jag tänker efter.

CTG görs igen, de visar på förlossningsvärkar, men inget jag direkt känner av. Jag pratar med den den gulliga barnmorskan under tiden.

Den kvinnliga läkaren kommer in och gör en vaginal undersökning. Den lilla ligger neråt med huvudet fixerat, öppen 2 cm med centralriktad mycket mjuk tapp så en förlossning är mycket nära förestående, det handlar om timmar och innan denna veckas slut. Hon har sådan erfarenhet inom obstetrik så att hon skulle bli mycket förvånad om hon hade helt fel.

Under eftermiddagen så kommer kära sambon på besök. Har då mestadels legat till sängs så jag vill upp och röra på mig så vi tar oss upp till Pressbyrån i huvudentrén där jag köper Mama gravidbibel som nyss utkommit.
Folk stirrar på mig, eller först på min stora höggravida mage och sedan på mig. Känns smått irriterande, precis som de aldrig sett en höggravid kvinna förr och speciellt inte på ett sjukhus.

Kommer tillbaks till rummet och har då riktigt onda värkar på nytt så det var ingen bra idé att gå, borde tagit rukkstol upp precis som sambon sa.
Han har med sig lite saker till mig som jag får. Har ingen aning hur länge jag blir kvar här, men det verkar som jag inte kommer att fara hem förrän vår lilla bebblo kikat ut.

Sambon är tvungen att åka för att hinna hämta sonen och dottern på förskolan i tid, ber han att hälsa från mamma och ge dem en kram från mig.

Jag lägger mig och vilar och vid middagstid så bär en sköterska in maten till mig då jag helst ska hålla mig i sängen.

Kvällen kommer och en barnmorska kommer in för att känna på den lilla, men känner inte fosterläget genom den abdominala undersökningen så hon känner efter vaginalt och även hon känner att jag är mycket mjuk och öppen 2 cm, men hon känner inget huvud så hon ska be en kollega till henne undersöka mig också. Jaha, när blev mitt underliv en allmän egendom? Varför kan inte jag få integritet för? Hon lämnar mig avklädd på kroppen med öppen dörr. Gör man så? Är det att visa integritet?

Den andra barnmorskan kommer in och hon kan inte heller känna om huvudet är ner eller inte, hon är inte säker på sin sak så en läkare tillkallas och hon behöver bara se på magen att huvudet är nersjunket och mycket riktigt. Hon känner huvudet, men förklarar för barnmorskorna att huvudet är väldigt nersjunket i bäckenet så det är därför det kan vara svårt att känna det.
För säkerhets skull så görs ett snabbt ultraljud för att konstatera att huvudet verkligen ligger neråt och mycket riktigt så gör det det.
Jag tycker personligen att jag borde väl ha känt om den lilla hade vänt sig eller åtminstone varit väldigt aktiv och det kan jag inte påstå att det varit direkt.

Vid 20-tiden ringer sambon mig och vi pratas vid i telefon i 1 timme. Han berättar att dagen gått i ett från igår natt då han körde mig till sjukhuset för att sedan åka hem och få sig 2 timmars sömn innan det var dags att väcka sonen och dottern för att lämna dem på förskolan för att hinna få något jobb gjort och sedan besöka mig på sjukhuset för att sedan ta sig hem och hämta sonen och dottern på förskolan, ta sig hem och uppför alla tre trappor, sortera tvätt och ta sig ner och bort till tvättstugan för att ta sig upp igen för alla tre trappor för att göra iordning middag och äta, ner en vända igen till tvättstugan för att sedan ta sig upp för alla trappor för att sedan natta våra barn och sedan ringa till mig. Det han hade kvar var att hämta upp tvätten och sedan försöka arbeta några timmar, men han erkände att han var ganska så trött och jag förstår honom mycket väl.

Själv kan jag inte få en blund i ögonen, jag längtar som en tok hem till mina små underbara barn och en bekvämare säng för denna säng ger mig ont i varenda kroppsdel och ju mer jag ligger till sängs desto ondare får jag.
Jag blir erbjuden sovmedicin några gånger, men tackar nej då jag inte vill ta sådant då jag faktiskt är gravid så jag sitter uppe i dagrummet och läser skvallertidningar fram till 05-tiden på morgonen innan jag till slut slumrar en liten stund.

En i mars på Allt föräldrar har fått en liten flicka via akut kejsarsnitt på Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge (där jag befinner mig) inatt. Hon var beräknad först den 27/3 så hon födde över 1 månad för tidigt. Kan inte jag också få min lilla bebblo?