Vecka 35+1 (korr 34+0)

Tisdagen den 12 februari 2008

Lämnade sonen och dottern på förskolan innan sambon och jag åkte ner till barnmorskemottagningen på vanlig rutinkontroll.

Fick börja med att lämna urinprov och inget protein fann dem och blodtrycket var så bra så så någon havandeskapsförgiftning finns det då ingen som helst risk för.
Fick ställa mig på vågen och har ökat ytterligare 1 kg sedan senast.
Hjärtljuden låg 134 slag/minut och den lilla ligger med huvudet ner och är ruckbar och har sjunkit ner ordentligt i bäckeningången.

Sedan var det dags att ta SF-måttet och då reagerade jag verkligen, för hon fick först måttet till 39 cm och det är ett hopp på 8 cm från förra gången så måttet togs upp och drogs åt ordentligt och då fick hon det till 36 cm, men det är ändå ett glapp på 5 cm på bara 12 dagar.

Vi pratade lite lust om den stundande förlossningen och ska tillbaks nu på torsdag och prata vidare i 1 timme och hon skulle vilja att jag kom själv då om jag vill, men jag vill nog ha med mig sambon ändå trots allt för att känna den lilla gnutta engamang från hans sida som jag kan få.

Pratade även om frustrationen och all väntan och turer på förlossningsmottagningen på sjukhuset så hon skulle ringa och prata med Katarina redan idag eftersom jag ska på nästa besök redan imorgon. Känns så skönt att min barnmorska lyssnar på mig och tar tag i saker till skillnad mot min förra barnmorska.

Köpte en semla på vägen hem från barnmorskan och stannade vi och veckohandlade på Willys och det ska jag inte göra någon mer gång innan förlossningen då jag fick väldigt kraftiga sammandragningar inne i affären.

Åkte hem och så iväg till familjecenter och idag så pratade vi om vår relation, boendet, våra barn, om den lilla som väntas, vår ekonomi och sambons arbete.
Vi ska ses nästa vecka och då ska vi försöka hinna med att prata vidare om förlossningen som jag börjar känna mycket oro över och så ekonomin som sambon känner stor oro över.

Det känns rätt så okej att gå på samtal hos dem, men samtidigt så kan jag må så dåligt efteråt så jag vet inte riktigt om det gör så mycket nytta för vår relation då jag känner att det inte finns någon samhörighet mellan mig och sambon längre annat än att vi har snart tre barn tillsammans.

Åkte hem och hann koppla av en stund, äta något, bläddra i senaste numret av Vi Föräldrar och sova i ca 2 timmar innan det var dags att hämta hem våra barn.

Duschade innan middagen och slappade.
Har så ont att sitta då jag har fått åderbråck i underlivet och det gör verkligen ont och så kliar det, men Canesten hjälper knappt så det har inte blivit bättre. Känner då och då att det svider till i livmodertappen ibland.

Det är svårt att hitta en bekväm ställning att ligga i då ryggen gör så ont och så har jag en svidande känsla ovanpå magen och magmusklerna på sidan av magen gör ont och så har jag mer eller mindre kramp i livmodern i stort sett dagligen. Sedan har jag då och då svårt att resa mig upp från sittande då det känns som en öm kant och det gör verkligen så ont de gånger jag känner av den.

Att flytta på sig gör man inte med lätthet längre och dessutom gör det ont och hugger till då och då speciellt när man lyfter på fötterna eller benen när man t.ex. drar på sig ett par byxor eller strumpor.

Har mensvärk i stort dett dagligen och minsta lilla droppe i urinblåsan får mig att springa på toa många gånger på en dag. Är väldigt lös i magen, men hellre det än hård, men de stunder det trycker på så känns det som jag ska göra på mig. Sedan känner jag att det rinner väldigt vattnigt sekret ur underlivet.

Förutom allt jag räknat upp så mår jag illa, känner mig kallsvettig, är väldigt törstig och då bara på vatten, sedan är jag gnällig, trött då jag sover så katastrofalt dåligt om nätterna och så tyckter jag att det är rätt så tungt att vara gravid nu. Känns som jag varit det i en evighet.

Inatt så drömde jag en sådan otäck dröm att jag sov och födde barn och vaknade först när den lilla var född, det var skönt att vakna och bara inse att det var en mardröm och inte verklighet.
Drömde otäck inatt om ett snitt, usch, var skönt att vakna och inse att det var en dröm, tack och lov.