3D ultraljud

Ett axplock av alla dem bilder jag fick under mitt 3D-4D ultraljud jag gjorde under min senaste graviditet då jag väntade Lilla T.

Det var en helt fantastisk underbar upplevelse som alla gravida borde unna sig.

Vi firar "jul" på Lyktan vid vårat tredje umgängestillfälle

Barnen är ivriga att öppna sina julklappar på en gång när de kommer.

Äldsta dottern med en av sina julklappar från mamma, en målarbok.

Lilla T julklapp av mamma, en Learning puppy.

Lilla T tycker att julklapps snörerna är mycket roligare än innehållet.

Vi leker. Äldsta dottern trär ringar på en pinne och är riktigt duktig på det. Lilla T vill hjälpa storasyster.

Nu har 1 timme gått och det är dags att säga adjö och så väntan tills nästa umgängestillfälle om 1 vecka.

Torsdagen den 25 december 2008 (Dag 286)

Jag har så tråkigt och saknaden efter mina barn tynger mig så. Är så trött och inte går det att vila efter då TV står på dagarna i ändå på hög volym. Längtar hem till lugnet och tystnaden, men har lovat att stanna till morgondagen och jag orkar inte med alla frågor och en ev. konflikt om jag skulle säga att jag vill åka hem då jag tycker att allt är så tungt och att jag känner mig mer asocial än social för närvarande. Jag blir ju knappast mindre trött och asocial och inget blir ju hellre annorlunda bara för att jag åker hem, förutom en högljudd TV då.

Jag tänker på barnen så otroligt att jag tror att jag håller på att bli galen. Att inte få någon vidare information tär på mig. Idag fyller vår son 4 år och 4 månader. Går jag tillbaka så lång tid så ser jag oss i vårat radhus i Vallentuna med vår son i sin babysitter som han fick av oss i julklapp det året. Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och ställa allt till rätta.

Onsdagen den 24 december 2008 (Dag 285)

Julafton är inte som den brukar och inte som jag skulle vilja fira den heller.

Jag är hemma hos pappa och hans fru, precis som när jag själv var barn och det känns som att backa cirka 30 år bakåt i tiden.

Vill vara med min egen familj, mina egna barn.

Det blev ändå det traditionsenliga som jag skulle ha gjort idag om jag hade fått som jag velat och så som exet och jag brukade fira, med Kalle Anka på TV vid 15 och så julmat och julklappar.

Jag och exet brukade alltid, efter att barnen hade somnat spela spel och umgås och låta TV vara. Hemma hos pappa är det inget undantag utan man kollar på TV årets alla dagar lika mycket som vanligt även på julafton.

Jag undrar så hur barnen har det idag och var dem är, hur dem firar, vad dem äter och om dem har fått träffa tomten idag och vad han hade i tomtesäcken till dem.

Tisdagen den 23 december 2008 (Dag 284)

Har in i det längsta försökt att få till det att få träffa mina barn, åtminstone en liten stund, få träffa mina egna barn på julafton. Nu har jag idag fått slugiltigt besked att det inte blir av. Jag är både ledsen, arg och besviken.

Familjerätten menar att det inte går att ordna med så kort varsel. Kort varsel? Jag har varit på om detta ända sedan oktober att jag vill detta och bara fått höra hela tiden att det är på tok för tidigt att prata om jul redan då och det sa dem ända in i december. När jag tod upp det i december så skulle de diskutera detta och även ta upp diskussionen med exet och sedan återkomma med besked med mig. När de aldrig återkom så tog jag kontakt och då betedde dem sig som de aldrig hade fått frågan förr och skulle ta upp det till diskussion. När jag påekade att dem sa exakt samma sak för x dagar/veckor sedan så låtsades dem om som att dem inte visste jag pratade om. Sådant gör mig irriterad att försöka dra ut på det så länge som möjligt för att sedan skylla på att jag varit ute för sent när jag inte har varit det.

De säger bara att exet inte vill och då ska jag finna mig i detta och sedan är det skitsamma. Jag är så ledsen och tom.

Det känns så konstigt att jag som mamma inte får träffa mina egna barn, medans exets föräldrar får som har betett sig som dem gjort mot mig framför mina äldre barns ögon när jag väntade Lilla T förra året.

Åkte hem till min pappa och styvmor redan idag och var sedan till den nyinvigda nybyggda Vällinby centrum och köpte julklappar till min pappa och hans fru.

På kvällen blev det panerad fisk med kokt potatis och en god sås till middag.

Tog en dusch, fikade, såg på TV och löste korsord.

Tänker på barnen konstant hela tiden. Åhh, vad jag skulle göra vad som helst för att få fira morgondagen med dem.

Måndagen den 22 december 2008 (Dag 283)

Idag är det äntligen måndag och jag har varit på Lyktan och träffat barnen och "firat" julafton med dem. Hade önskat att man åtminstone kunde har fått "fira" den i deras andra hem, mitt eget, men det fick jag då inte edtersom inte exet vill det, någon annan förklaring har jag inte fått.

De fick sina julklappar och dem blev så glada och älskar att öppna paket. De river upp dem, förutom Lilla T då som tycker att julklapps snörena på julklapparna är roligare än själva innehållet i dem.

Efter det så blev det icke julfika, bara några tråkiga Mariekex och saft till dem och te till mig.

Känns fruktansvärt att inte få fira jul med sina egna barn på julafton, speciellt inte Lilla T allra första jul som jag har längtat så efter.

Efteråt så for jag ner till centrum och framkallade dagens kort och handlade innan jag blev skjutsad hem av Katarina.

Söndagen den 21 december 2008 (Dag 282)

Var lördagen långtråkig så var söndagen ännu mer långtråkig. Längtar så tills imorgon och tycker tiden går så sakta.

Idag är det fjärde advent, snart jul, men jag har ingen julkänsla överhuvudtaget.

Lördagen den 20 december 2008 (Dag 281)

Har haft en långtråkig lördag hemma och inte haft så mycket att göra. Längtar så mycket tills på måndag och hoppas helgen bara kan rusa förbi som den brukar göra annars.

Andra umgänget denna gången på Lyktan den 18 december 2008

Lilla T 9 månader fyllda, med ett stort leende så att alla 4 mjölktänderna syns ordentligt.

Sonen älskar att hamra på bultbräda.

En trött son på snart 4,5 år i mitt knä.

Äldsta dottern i mitt knä som vill att jag ska läsa den enda barnbok som finns i lokalen. Efter en stund kommer även hennes storebror och lyssnar.

Lilla T leker med en aktivitetstavla och hennes storebror hjälper till att leka med henne. Han verkligen älskar att vara storebror och är så stolt över sina småsyrror.

Min äldsta söta dotter, 2,5 år fyllda.

Det bjuds på saft och smultronfyllda kex och Ballerina med nougatfyllning.

Fredagen den 19 december 2008 (Dag 280)

Idag har jag fått påfyllning på kontot och har varit på shopping och köpt julklappar till barnen.

Sonen ska få följande: Leksaksbakgrejer som kavel, kakformar osv till sitt leksakskök, en Byggare Bob målarbok, ett bingospel och en ram med kort på honom och mamma.

Äldsta dottern ska få följande: En Hello Kitty tidning, Hello Kitty målarbok, ett spel samt en ram med ett kort på henne och mamma.

Lilla T ska få följande: En Learning puppy och så en ram med kort på henne och mamma.

Har även handlat mat och fyllt kyl, frys och skafferi här hemma inför julen.

Idag har sonen namnsdag, känns så tomt att inte få fira den tillsammans med honom.

Torsdagen den 18 december 2008 (Dag 279)

Idag har jag efter nästan 2 veckor haft umgänge med mina älskade, underbara och saknade barn på Lyktan i Hovsjö.

Det blev lek och så drack vi saft och åt några kex och så mera lek innan umgängestiden var slut.

1 timme går så fort när jag är med dem.

Tycker det är så omständigt med detta umgänge. Då exet är rädd för mig så har familjerätten gett i uppdrag åt Christa att köra barnen till och från umgänget alt. möta upp fadern någonstans på vägen till umgängesplatsen och sedan så ska hon även närvara under umgänget tillsammans med Katarina.

Tycker det är på tok för glest umgänge och för kort tid på bara 1 timme åt gången. Känns som man inte hinner med.
Det enda jag lever och glädjs åt för närvarande är dessa dagar, annars består mitt liv bara av en oändlig väntan.

Fortfarande har jag inte fått något besked hur det blir vid jul och nyår och jag kan väl säga att jag inte känner mig särskilt hoppfull.

Onsdagen den 17 december 2008 (Dag 278)

Idag tillkännages beslutet från tingsrätten klockan 14.00. Känner mig inte så hoppfull, men det känns ganska okej ändå då den bara är interimistisk.

Min advokat Maria ringde mig strax efter klockan 14 och gav mig besked.

Exet har nu tillfällig enskild vårdnad tills nytt beslut tas.
Exet och jag ska även börja gå på samarbetssamtal på familjerätten och vi ska på första samtalet den 12 januari och försöka enas för att slippa genomgå en vårdnad, boende- och umgängesutredning som då ska vara klar senast den 31 mars.

Jag har hela tiden varit positivt inställd till ett samarbete med barnens far, det är han som är så negativt inställd till det och påstår att han känner rädsla för mig vilket jag absolut inte kan förstå att han kan göra efter att ha levt ihop med mig i över 7 år.

Tisdagen den 16 december 2008 (Dag 277)

Idag har jag skickat iväg julkort till barnen och ett brev till exet. Vet inte om barnen och exet bor kvar i jourhemmet i Trosa, men jag skickade dit i alla fall då det är enda adressen jag har och hoppas att Christa vidarebefodrar det till rätt adress om det skulle vara så att de hunnit flytta.

Har även kontaktat min handläggare på socialkontoret för att få besked om när jag kan tänkas få nästa försörjningsstöd på kontot.

Har även ringt familjerätten för att höra mig för om umgänge med barnen vid jul och nyår, men får inga svar utan det ska diskuteras som vanligt med fadern.

Söndagen den 14 december 2008 (Dag 275)

Innan jag åkte hemifrån igår så ställde jag in videon då jag ville se inslaget på Nyhetsmorgon om Idolvinnaren Kevin Borg och idag när jag kom hem så blev jag så glad att jag hade lyckats på egen hand att ställa in tid och spelat in det. Jag kan och behöver ingen man för det.

Lyckades även ställa in datum på pappas och styvmors digitalkamera som han sa att jag skulle göra. Förstår inte riktigt varför dem köper en sådan då dem aldrig tar kort. Lyckades även föra över telefonnummer till kortnummer på deras telefon som de också bad mig att göra. Vad teknisk begåvad jag har blivit plötsligt. Man är väl så illa tvungen nu som singel.

Usch, idag var det dags för mens...igen.

Lördagen den 13 december 2008 (Dag 274)

Är ganska så virrig och glömde uppdatera dagarna från Lucia till äldsta dotterns månadsdag.

Har varit hemma hos min pappa och styvmor under helgen för att slippa känna mig så ensam och så tycker dem så mycket om att få besök av mig också.

Tvättade och duschade hemma hos dem. Tycker det är ganska obehagligt att duscha när jag är ensam hemma.

Blev bjuden på middag, kvällsfika och så kollade vi en hel del på TV som vanligt (Lucia, Dansbandskampen, Svensson Svensson, Brottskod försvunnen och SOS Gute).

Har idag för första gången på länge känt av gallgångarna. Tror inte äppelpajen var så bra för mig att stoppa i mig efter att ha undvikit äpplen i över 1 år.

Måndagen den 15 december 2008 (Dag 276)

Idag fyller min äldsta dotter 2 år och 7 månader.

Har spenderat dagen med shopping och köpt både julkort, mat, säkring till taklampan i vardagsrummet och julklappar till mina tre älskade barn.

Sonen ska få en målarbok med Byggare Bob, ett bingospel då han älskar Bingo-Lotto och så små saker till sitt leksakskök.
Äldsta dottern ska få en målarbok med Hello Kitty, en tidning med Hello Kitty, ett spel och så Hello Kitty trosor. Hon är, precis som mamma Hello Kitty tokig.
Lilla T ska få en Learning puppy och så ska jag se om jag kanske kan hitta något fint till henne i klädväg också.

Jag försökte få min taklampa i vardagsrummet att fungera, men inte hjälpte det inte trots ny säkring.

Har under kvällen skrivit julkort, brev till exet om vad jag känner och så har jag även uppdaterat bloggen.

Idolvinnaren 2008

Min favorit i Idol 2008, Kevin. En av de allra bästa i Idols historia.

Fredagen den 12 december 2008 (Dag 273)

Har inte fått så mycket sömn inatt och slängt ett öga på klockan i stort en gång var 30:e minut känns det som för att inte försova mig.

Var förbi socialkontoret idag för att lämna in ansökan om försörjningsstöd för januari månad, fakturor och papper. Hoppas ha bidraget på kontot inom 7 dagar.

Idag var det då dags för att ses i tingsrätten för att ta ett interimistiskt beslut om vårdnad. Måste säga att det kändes väldigt konstigt att se sitt ex och hans jurudiska ombud Heli och veta att de strider emot min önskan.

Han yrkar på enskild vårdnad och att våra gemensamma barn ska bo hos honom, medans jag yrkar på fortsatt gemensam vårdnad och att jag ska ha fritt umgänge.

Fick höra det ena dåliga argumentet efter det andra varför det inte rekommenderades till att exet och jag skulle ha fortsatt gemensam vårdnad och min advokat argumenterade emot och var riktigt bra.

Beslut kommer från tingsrätten klockan 14.00 den 17 december.

Umgänge är i alla fall klart för den närmast tiden och det är den 18, 22 och 29 december samt den 9 januari på familjecenter Lyktan i Hovsjö och eventuellt jul - och nyårsafton i mitt hem, men det ska som sagt diskuteras.
Kontaktperson kommer med största sannolikhet Christa att bli som de bor hos för närvarande.

Pratade lite löst med mitt ex efteråt då jag ville veta vad adventastakar finns, hur vi ska göra med bodelningen, och jag insåg när jag stod där och pratde med honom i några få minuter att jag fortfarande har kvar känslor för honom trots att jag inte borde det.

Katarina var med mig i stort sett hela dagen och efter vi hade tillbringat förmiddagen på tingsrätten var vi hungriga så vi åt lunch på Nancy´s och handlade innan hon körde hem mig.

Fick tag i värden Kjell-Ove på gården och bad han om han kunde kolla på två lampor hemma hos mig så han följde med upp och bytte glödlampa i grovköket, men taklampan i vardagsrummet kunde han inte göra så mycket åt förrän jag skaffat en säkring.

Satt och hängde framför internet på eftermiddagen och uppdaterade bloggen och hade mina tankar på Lilla T som fyller 9 månader idag och tände ljus på hennes dag.

På kvällen blev det tacos till middag framför finalen av Idol 2008 som min favorit Kevin Borg vann.

Torsdagen den 11 december 2008 (Dag 272)

Idag har jag hållt mig hemma och plockat med det ena och det andra. Har plockat ihop en bunt med papper och fakturor som jag ska lämna in imorgon till socialkontoret och så har jag samlat ihop alla dem papper från socialtjänst och advokat i en pärm så jag har det på ett och samma ställe.

Hade tänkt att lägga mig i tid ikväll för att vara pigg och utvilad tills imorgon, men var så uppe i varv och rädd för att jag ska försova mig just imorgon så det var svårt att komma i säng.

Onsdagen den 10 december 2008 (Dag 271)

Idag är det 2 år sedan vår äldsta dotter döptes i XX kapell så jag tog fram hennes dopljus från den dagen och tänkte på henne och den dagen intensivt.

Har även varit till min advokat och gått igenom frågor och funderingar med min advokat inför förhandlingen i tingsrätten på fredag då det intermistiska beslutet om vårdnanden ska beslutas. Det tog sin lilla tid att gå igenom allt, men två timmar senare var vi klara.

Idag fick jag reda på att exet inte är så oskyldig till all jävelskap som man utsätts för och tvingas leva med. Allt han kan ställa till med gör han och det är väldigt svårt att förstå att någon som man har levt ihop med och älskat vill en så illa.

Efter det hela så var jag och Katarina till den nyöppnade och nyrenoverade Willys och handlade.
Köpte ingredinser för att göra nachos till middag, men det smakade inte som jag minns att det smakade när exet gjorde det.

Tisdagen den 9 december 2008 (Dag 270)

Familjerätten tar kontakt med mig (kors i taket) och ger mig glädjande besked att exet är positiv till umgänge och han har även sagt att umgänge på julafton går bra för hans del. Frågan är bara vilken tid umgänget ska ske, om det är före Kalle Anka eller efter. För min del är väl julafton från Kalle Anka vid 15.00 och framåt, men nu är det barnes bästa som ska ligga i fokus.

Min önskan är umgänge på julafton från 15.00-20.00, men vi får väl se om exet slår bakut eller inte. Samtidigt kan man undra varför andra ska dansa efter hans pipa och kanske gå emot hans önskan och kanske uppfylla något av mina önskemål.

Jag är riktigt less på hela soppan nu, sättet jag behandlas på och att jag behandlas som jag vore en grov brottsling och alla olika besked som dyker upp från olika instanser och myndigheter hela tiden. Socialtjänsten (Hans Johansson, Lena Sjögren och Anne Lilja) säger en sak som att exet har sagt si och så och så får jag höra en annan version ifrån familjerätten (Yvonne Asklöf och Lena Dehlin) som verkar något mer positiv och så kommer en annan sanning fram av min advokat (Maria) att det är exet som sätter käppar i hjulen och så säger polisen en helt annan sak som sedan inte visar sig stämma eller ha någon som helst betydelse. Jag vet inte vad som är sanning och vad som är rent skitsnack som jag kan sortera ur skallen för att få mer ordning på alltihopa.

Jag har ingen som helst aning var barnen finns (var dem bor), jag kan inte ringa till dem trots att sonen är mogen nog för att ha telefonkontakt med sin mamma, jag har ingen som helst rättighet att kräva att få träffa dem utan det måste bestämmas i samråd med exet och kontaktpersoner och familjerättenoch kan inte kontaktpersonerna den dagen och eller att ingen lokal finns tillgänglig så blir det inget umgänge eftersom exet kräver att kontaktpersoner ska vara närvarande under umgänget.

Jag har frågat flertalet gånger om anledningen till varför och varför två kontaktpersoner måste vara närvarande, men jag får inget annat svar än att exet vill ha det så.

Jag har mina egna teorier i detta, jag tror inte att det är exet som egentligen kräver det. Jag tror att det är socialtjänsten (Hans Johansson, Anne Lilja och Lena Sjögren) som bett eller mer eller mindre tvingat exet att gå med på det för att de på något sätt ska försöka att försvåra ett umgänge för barnen med sin mamma.

Jag vet att exet blivit rådd att ansöka om enskild vårdnad redan innan han och barnen flyttade med omedelbar verkan ifrån bostaden vi bodde i gemensamt, så varför då inte bli rådd till att kräva även kontaktpersoner vid umgänge.

Sedan kan man ju diskutera varför han skulle få ensam vårdnad som inte ens vill eller försöker ens samarbeta med mig och verkar tro att jag inte ens skulle vilja ha ett umgänge med mina egna biologiska barn.

Tänk om man kunde få svar på alla sina frågor som nu är rena rama spekulationer för att kunna göra en anmälan till Länsstyrelsen vem det är som begått/begår grova tjänstefel.

Dessutom har det framkommit att exet inte vill ha någon som helst kontakt med mig på grund av rädsla. Har han blivit rådd av socialtjänsten till det också, att spela rädd? Det skulle inte förvåna mig om det är så. Vad skulle han vara så rädd för? Bli konfronterad? Antagligen. Vi har levt ihop i över 7 år så vore det då så himla konstigt om jag har frågor och funderingar och tankar som jag vill diskutera med honom som har svaren?

Kan säga en sak, skulle Anne Lilja, Lena Sjögren eller Hans Johansson bli utan jobb eller något liknande så kommer jag skratta gott.

Måndagen den 8 december 2008 (Dag 269)

Idag tog jag kontakt med familjerätten på telefon och talade med Yvonne eller om det var Lena om hur umgänget ska se ut nu.
Blev inte så mycket klokare och fick inga svar heller hur det ska se ut, men fick reda på att kontaktpersonerna Jane och Marie inte har någon tid att närvara förräns tidigast den 9 januari 2009 och det är helt vansinnigt att barnen ska behöva vara ifrån sin mamma i flera veckor på grund av det. Det måste ju finnas någon annan som kan ställa upp med kort varsel om det nu verkligen måste vara kontaktpersoner närvarande.

Dessutom måste familjerätten vänta på det intermistiska beslutet från tingsrätten, men jag fick ingen som helst förklaring om varför. Det intermistiska beslutet kommer dem tidigast tillhanda den 12 december då vårdnadsfrågan ska tillfälligt bestämmas fram till nytt beslut.

Familjerätten rådde mig att ta kontakt med min advokat och be henne ta kontakt med exets juridiska ombud för att på så sätt kunna medla mellan mig och exet om umgänge.

Tänk vad det skulle underlätta för många om exet kunde bete sig som en normal vuxen och ta kontakt med mig direkt via telefon eller mail än att hålla på såhär.

Imorgon hoppas min advokat kunna lämna besked till mig.

Är så trött på exets sandlådefasoner.

Söndagen den 7 december 2008 (Dag 268)

Hostan är nästan över, men däremot så har den ersatts av snuva och mängder med nysningar istället och så är jag något fruktansvärt trött.

Idag tog jag mig ner till centrum och hämtade korten som togs på umgänget i fredags.
Handlade lite och så passade jag på att äta sen lunch/tidig middag så jag skulle slippa ställa mig vid spisen hemma när jag mår halvtaskigt.

Lördagen den 6 december 2008 (Dag 267)

Har fått någon fruktansvärd hosta och hostar såpass att jag nästan kräks.

Saknar barnen väldigt mycket och tänker på dem hela tiden.

Efter lång väntan var det då dags för umgänge

Vi leker med mjuka klossar, förutom Lilla T som tycker dem är schyssta att tugga på. De tyckte jag skulle bygga torn och så fick de turas om att rasera det och då skrattade dem så gott.

Lilla T har redan hunnit bli 8,5 månad och blir 9 månader nästa vecka. Hon kan nu stå med lite stöd och gick några steg när jag höll henne i händerna. Hennes storasyter bakom henne är ju så söt i tofsar och spänne som håller isär luggen.

Vi fikar och jag har med mig barnens favoritkakor, Singoalla.

Min son med chkladkalendern som jag köpt till honom. Lilla T tittar nyfiket på.

Efter 50 långa dagar av saknad var det äntligen dags att träffas igen en liten stund i alla fall.

Fredagen den 5 december 2008 (Dag 266)

För 50 långa dagar sedan så fick jag det fruktansvärda beskedet som har förändrat både mitt och barnens liv. Idag fick jag äntligen under 1 timme träffa dem på ett familjecenter (Fridaberg) tillsammans med två kontaktpersoner, min stödperson Katarina var med och så personalen som arbetar där. Varför så mycket folk? Världens beredskap precis som de ställer in sig på att jag ska kidnappa med mig barnen, ställa till med något allvarligt.

Jag hade förberett vårat första möte genom att köpa något litet till dem så jag hade med mig en chokladkalender till min son, hårspännen och hårsnoddar till äldsta dottern och en burk med fruktpuré till Lilla T.

Jag blev körd till och från umgänget av Katarina och hon hade sagt till mig att det kan hända att Lilla T inte kommer att känna igen dig, att det gått för lång tid, men jag hoppades på det bästa.

Det kändes så stort, näst intill magiskt att få träffa sina barn efter så lång tid.

Sonen blev glad och han sa mamma, han var uppspelt. Han hade växt en del sedan senast vi sågs, längre hår och märke på hakan efter en svinkoppa.

Äldsta dottern sa också mamma och var glad, men lite tillbakadragen och blyg, men ville gärna komma upp i knät och vara nära. Hon hade blivit större både länge och lite mer hull på kroppen och framförallt längre hår.

Lilla T hade växt något enormt och såg helt annorlunda ut mot senast. Mer hår, starkare röst, mer rörlig, mer medveten och vaken på ett helt annat sätt. Nu sitter hon helt utan stöd, kryper, står på hela foten och går med stöd.
Hon tittade på mig först och visste inte riktigt vem jag var. Men de andra barnen skrek ju mamma och hon var något avvaktande till en början.

Vi fikade, jag hade med mig Singoalla och så bjöds det även på lussekatter och pepparkakor.

Efter det så blev det lek med mjuka klossar, jag byggde torn som de turades om att rasera.

Jag gjorde barnen klara inför vårat avsked genom att se till att sonen gick på toa och bytte blöja på döttrarna och när jag höll på med äldsta dottern såg jag exets bil utanför föntret och exet. Kändes verkligen riktigt riktigt konstigt och jag har svårt att förhålla mig till hela situationen. Katarina var med hela tiden och sa strunta i det och lägg fokus på blöjbytet, men samtidigt så hade jag lust att släppa allt springa ut och både omfamna och bönande be han komma åter och göra allt som förr igen samtidigt som jag ville skälla på han och slå han för all smärta som han åsamkar mig.

Christa skulle hämta barnen inne på Fridaberg och hon verkade inte ens vilja hälsa på mig. Ingen ska dock få för sig att jag har några attitydsproblem som socialtjänsten verkar ha flaggat att jag skulle ha så jag hälsade och sa hennes namn. Hon var nog rätt så förvånad att jag hade hennes namn (i socialtjänstens senaste utredning som jag fick den 26 november så har Hans Johansson klantigt nog glömt att stryka över hennes namn och jag gick ju genast ut på eniro.se och fick både adress och telefonnummer och fick därmed veta var barnen och exet finns någonstans, schysst skyddat boende)

Jag följde med dem ut fram till vår gamla bil och spände fast dem och kramade om barnen och vinkade av dem när de åkte. Jag grät och har inte en endaste aning när jag får träffa dem nästa gång. På måndag får jag närmare svar på den frågan.

Blev körd hem av Katarina och hade en dyster kväll. Jag gjorde i ordning tacos och kollade på Idol som vanligt, men jag har ingen glädje bara barnen i huvudet kontanst och saknar dem så fruktansvärt så det värker i hjärta och själ.

Torsdagen den 4 december 2008 (Dag 265)

Vaknade förkyld och skulle helst av allt bara vilja avboka dagen besök hos polisen.

Usch, vad nervöst trots att Katarina var med mig.
Polismannen var dock väldigt förstående och började med att säga att han häpnar över hur det hela har sköts av socialtjänsten och frågade om jag inte ville anmäla det hela. Jag blev helförvånad och frågade om man kunde det. Ja visst sa han. Sa att jag ville det och tog för givet att det gjordes och så fick jag köra hela historian om vad som hänt.

Satt väl i förhör i kanske två timmar och kände att förkylningen blev sämre och började även känna mih febrig vilket visade sig stämma när jag väl kom hem och kunde ta tempen.

Polismannen sa att fallet angående anmälan om att barnen skulle ha farit illa nog utan problem skulle bli nedlagd, men däremot den andra som skedde på sjukhuset kanske skulle leda vidare till åtal.

Onsdagen den 3 december 2008 (Dag 264)

För några veckor sedan fick jag ett brev från socialpsykiatrin från en person som heter Ann Eriksson att hon hade fått upplysningar om att jag inte mådde så bra och därför ville att jag skulle komma på ett besök till henne.

Jag var på dett besök idag och hade Katarina med mig. Jag känner mig konstig till mods att det går runt någon där ute och påstår saker om mig som inte stämmer och vem denna är tänker jag ta reda på.

Jag frågade vem det var som hade kallat dit mig, men Ann Eriksson kunde inte säga det och utan upplysningar vill jag inte heller ha någon hjälp. Jag mår inte dåligt, det enda är att jag vill ha är kontakt med mina barn på samma sätt som tidigare, jag vill bli mamma igen. Jag mår inte dåligt på det sättet som andra verkar tro och tycker att jag borde göra och jag har inget behov av att sitta i en drejgrupp med kroniskt psykiskt sjuka personer som jag idag blev erbjuden att vara med i.

Det känns som ett skämt, hur kan de ens i sin vildaste fantasi tro att jag skulle bli hjälpt av att sitta och dreja? Saknar ord hur man kan vara så totalt dum. Var det ett för ett jädra pucko?

Har mina aningar vem det kan vara som har kallat mig dit, antingen socialtjänsten och utredaren Hans Johansson i samråd med min handläggare på socialkontoret Sofie Rigo som är en sådan liten ung nyuteximenerad socinom som äldre rävar på socialtjänsten kan köra över totalt och påstå en massa dumt för henne om mig.

Den där Hans Johansson verkar i mina ögon inte vettig någonstans.

Tisdagen den 2 december 2008 (Dag 263)

Katarina var med mig idag till familjerätten där jag fick träffa kontaktpersonerna Jane och Marie som ska vara med vid umgänget på fredag. Vet inte vad jag skall tycka. Jag tycker det känns överdrivet att det skall behövas kontaktpersoner och får inget grepp om det är exet som styr det eller om det är ett krav ifrån socialtjänsten eller en kombination från både och som exet gått med på.

Efter det så bjöd Katarina mig på lunch innan jag köpte ett SL-kort och åkte hem.

Måndagen den 1 december 2008 (Dag 262)

Ny månad och den börjar verkligen helt galet. Vaknar av att telefonen ringer och det är polisen som vill kalla mig till ett förhör med dem.

Shit, vad nervös jag nu blir. Det har känts något bättre den senaste dagarna och så ska man börja nysta i det jobbiga och tunga igen. Jag visste ju att det skulle komma, men ändå.

Söndagen den 30 november 2008 (Dag 261)

Idag åkte vi ut till Ekerö kyrka dit jag inte varit på länge, senast var väl till midsommar om jag inte galet.

Vi åkte runt en tur på Ekerö och Nockeby där min pappa har vuxit upp.

Blev avsläppt vid Brommaplan och åkte hem till mig.

Idag så är det första advent och jag hade tänkt att hänga upp julstjärnor, julgardiner, ställa fram adventstakar och göra iordning adventljusstaken, men kan inte hitta kartongen med dessa saker i det fullproppade förrådet nere i källaren. Det går inte ens att komma in i förrådet och jag fick allvarligt en chick att det var så fullproppat med grejer.

Lördagen den 29 november 2008 (Dag 260)

Min pappa och styvmor har fått låna en bil denna helg av min styvmors syster. De åkte hit idag och hämtade mig och så åkte vi hem till dem och åt mat och sedan så kollade vi på en film som var rätt så långtråkig.

Fredagen den 28 november 2008 (Dag 259)

Gjorde i ordning tacos till kvällen och kollade på veckans Idol.

Torsdagen den 27 november 2008 (Dag 258)

Har ingen riktigt koll på vad jag gjorde denna torsdag, men tror att jag var och handlade mat inför den kommande helgen.

Onsdagen den 26 november 2008 (Dag 257)

Idag är det 37 veckor sedan Lilla T föddes.

Tisdagen den 25 november 2008 (Dag 256)

Idag fyller min älskade son 4 år och 3 månader. Jag saknar barnen så hemskt mycket.
Har uppdaterat bloggen.

Måndagen den 24 november 2008 (Dag 255)

Har ingen vidare koll på vad jag gjorde denna måndag. Dagarna bara segar sig fram och ser likadana ut.

Söndagen den 23 november 2008 (Dag 254)

Hade en riktig seg och långtråkig söndag. Helgerna är de värsta och det segar sig fram och dessutom händer inget heller då socialkontoret där utredningen görs är stängd. Tidigare har jag alltid sett fram emot helger, nu ser jag fram emot vardagarna då man kommer ett steg närmare en lösning som är bra för mina älskade underbara barn, mig och deras pappa.
Känner mig så ensam, ingen som saknar än heller och ens ringer och frågar hur det är.

Lördagen den 22 november 2008 (Dag 253)

Denna helg var det tänkt att pappa och styvmor skulle få låna styvmors systers bil och hämta mig här hemma och åka ut till Ekerö Kyrka bl.a, men de kunde inte låna ut bilen denna helg så vi får skjuta på det till ett senare tillfälle.

Fredagen den 21 november 2008 (Dag 252)

Gjorde i ordning tacos och kollade på veckans fredagsfinal av Idol 2008.

Torsdagen den 20 november 2008 (Dag 251)

Det är idag utbetalningsdag av barnbidraget och tidigare har det utbetalats till mitt konto, men from idag så sätts dem pengarna och flerbarnstillägget in på sambons konto trots att vi har gemensam vårdnad fortfarande och jag dessutom har skrivit ihop ett brev till Försäkringskasssan och bett dem vänta med detta beslut till det intermistiska beslutet kommit från tingsrätten.

Jag har inte fått något gensvar på detta brev utan de har gått på sin egen linje. Har ingen aning om hur sambon gått till väga och hur han har kunnat få sin talan hörd.

Onsdagen den 19 november 2008 (Dag 250)

Idag är det 36 veckor sedan Lilla T föddes. Åhh, vad jag saknar henne och hennes syskon. Går inte en dag, knappt ens någon sekund som jag inte tänker på mina älskade underbara barn.

Tisdagen den 18 november 2008 (Dag 249)

Katarina (som arbetar som familjerådgivare) var på besök och vi pratade om det ena och om det andra. Var iväg till Willys i Moraberg med henne och handlade också.

Måndagen den 17 november 2008 (Dag 248)

Idag har jag varit på socialkontoret och gått igenom min ansökan om försörjningsstöd med handläggare S och som det ser ut nu så kommer jag bli beviljad då jag inte har någon annan inkomst.

Söndagen den 16 november 2008 (Dag 247)

Idag har jag fått tillbaka min anonymitet på Familjeliv.se igen, men det blev inte så långvarigt förrän den drogs in på nytt fram till december nästa år. Tycker inte jag skrev något speciellt grovt heller, det finns de som skriver mycket grövre saker som inte ens får någon varning.

Lördagen den 15 november 2008 (Dag 246)

Idag fyller min äldsta dotter 2,5 år.

Har hållt mig hemma hela dagen och suttit i stort sett framför datorn och uppdaterat min blogg.

Fredagen den 14 november 2008 (Dag 245)

Har bara varit hemma hela dagen.

På kvällen gjorde jag i ordning tacos lagom tills Idol började.
Jag håller på Kevin Borg, han är så bra.

Torsdagen den 13 november 2008 (Dag 244)

Idag kom styvmor hit för att hjälpa mig i tvättstugan.

Var nära på att det inte blev någon tvätt tvättad idag. Jag hade bokat tid, men på något sätt hade jag bokat fredagen den 14 november så när vi väl stod där och sorterade tvätt för fulllt så kom grannen nedanför mig in med sin tvättkorg. Det löste sig till slut då hon inte hade så mycket tvätt och så fort jag tvättat klart så skulle hon tvätta medans jag hade min tvätt på tork.

Styvmor var här till sen eftermiddag och sedan åkte hon till Lidingö för att vara barnvakt.

Onsdagen den 12 november 2008 (Dag 243)

Idag fyller Lilla T 8 månader. Jag skickade ett SMS till sambons mobil inatt och bad han önska henne ett stort grattis på 8 månaders dagen, eller mer att sambon skulle uppmärksamma det för han har ingen vidare koll på månadsdagar inte.
Jag tände ett ljus vid Lilla T födelsetid klockan 13.59.

Var upp till vårdcentralen på morgonen och tog fasteprover och gick raka vägen hem och lade mig igen och sov.

Vaknade av att telefonen ringde, det var min advokat som lämnade dystra besked att sambon sagt nej till umgänge. Hade väl inga större förhoppningar, men man hoppades ju ändå. Nu känns det bara för jäkligt, sista hoppet försvann totalt.
Det som nu återstår är att lämna in stämningsansökan till tingsrätten och det skall min advokat göra idag. Hoppas så att det är en snabb process så att man får till något umgänge innan årets slut.

Har fått ganska mycket gjort idag då jag fyllt i mängder med ansökningar och knåpat ihop ett brev till Försäkringskassan och ska posta iväg allt på måndag då jag även ska till socialkontoret och banken.

Har fått mens idag, 3 dagar innan jag förväntade mig att få den, så trots allt som hänt den senaste tiden så hade jag en 29 dagars cykel och det hade jag inte riktigt räknat med.

Tisdagen den 11 november 2008 (Dag 242)

Min familjerådgivare var här tidigt och hämtade mig och så åkte vi till Willys och handlade. Åkte hem till mig och växlade några ord.

Har haft kontakt med min advokat idag då jag fick msn konversationen som jag hade med Sandra som ledde till denna anmälan mot mig, med posten. Min advokat tycker inte att den konversationen är så farlig och det känns verkligen uppmuntrade att höra för jag håller verkligen med.

Måndagen den 10 november 2008 (Dag 241)

Min familjerådgivare var här hemma hos mig och satte i en glödlampa då jag inte fixar att stå på en stol med dåliga knän i rädsla att tappa balansen och ramla ner.

Sedan har hon pratat med Leo Martine som är någon slags chef på socialtjänsten för att få några svar på några frågor angående hur de har tänkt sig umgänge för barnen med sin mamma, men inget svar fick man från honom. Det som återstår nu är att min familjerådgivares chef ska ta kontakt med högsta chefen på socialtjänsten och boka in ett möte med henne (Jaana).

Söndagen den 9 november 2008 (Dag 240)

Det är Fars dag idag och jag uppvaktade min pappa och gav han en trisslott.

Idag hade jag en date i stan med Hans. Vi tog en fika, men det var allt, han var rak och sa att han inte var intresserad av vidare kontakt och det känns okej för jag kände likadant.

Har uppdaterat både blogg och dagbok, lagat middag och kollat på TV.

Har försökt nå sambon via mobil hela dagen, men det är ständigt upptageton.

Det är världens otäckaste väder ute med regn och storm. Jag saknar sambo och barn något hemskt mycket.

Lördagen den 8 november 2008 (Dag 239)

Åkte hem till pappa och styvmor och tvättade och duschade. De bjöd på middag och sedan kollade vi på en film om Estonia som var väldigt långtråkig faktiskt.

Fredagen den 7 november 2008 (Dag 238)

Idag fyller min mamma 60 år, men jag har ingen kontakt med henne så det blir inget besök hos henne idag.

Har idag fått reda på via min advokat att sambon har en jur.kand så nu ska sambon få en chans att ta ställning till om umgänge för barnen med deras mamma kan ordnas på ett lätt sätt, annars så kommer en stämningsansökan att lämnas in om umgänge till tingsrätten.

Torsdagen den 6 november 2008 (Dag 237)

Idag skulle jag ha farit iväg på föräldragrupp med Lilla T, men det blir inte av.

Min familjerådgivare var här och vi var till ÖoB där jag köpte billiga glödlampor och chips.

Onsdagen den 5 november 2008 (Dag 236)

Lilla stumpan T blir 34 veckor idag.

Har följt USA valet i stort sett hela natten och jag höll på Obama som tog hem det.

Var ner till stan idag för att träffa min familjerådgivare, men hann knappt öppna munnen förrän hon frågade om jag behövde åka och handla. Visst behövde jag det, men då hade hon kunnat erbjuda sig att hämta mig hemma istället så att jag skulle slippa göra av med två dyra kuponger för resan ner till stan.

Tisdagen den 4 november 2008 (Dag 235)

Idag var jag till socialkontoret då jag är nysökande då jag söker försörjningsstöd. Vi gick igenom min ansökan igen trots att jag redan fyllt i den i förväg i helgen.

Var förbi Försäkringskassan för att hämta blankett om bostadsbidrag och passade även på att fråga om det brevet jag fick häromdagen att barnbidraget numer skall gå till fadern trots att jag alltid tagit hand om det och skött inköpen av barnens kläder bl.a och tydligen så kan sambon få ta över det trots att vårdnadsfrågan inte är beslutad än.

Jag har nu skrivit ett brev till Försäkringskassan om vi kan få uppskov i denna fråga tills vårdnadsfrågan är avgjord.

Måndagen den 3 november 2008 (Dag 234)

Idag har jag varit till min advokat XX och min familjerådgivare var med mig. En stämningsansökan har jag nu via min advokat lämnat in och snacket om att sambon lämnat in ansökan om enskild vårdnad stämmer inte för det finns inget inlämnat på tingsrätten eller familjerätten.

Var förbi banken och sedan blev jag bjuden på lunch innan jag åkte hem.

Söndagen den 2 november 2008 (Dag 233)

Daniel åkte hem i stort sett så fort tågen mot Stockholm började gå.

Jag åt frukost och funderade på om jag skulle åka på mässan, men jag behövde inte fundera speciellt länge förrän jag skulle antagligen ångra mig senare på kvällen om jag inte åkte så jag tog mig dit.

Jag tog ett varv och åkte hem med mängder av broschyrer, några tidningar jag köpte till mässpris och två påsar majskrokar.

Jag såg två böcker på mässan som jag verkligen ville ha, men fick för mig att jag skulle vara ekonomisk och spara några slantar genom att beställa dem via internet där det säkert skulle vara billigare, men det blev tvärtom men böckerna ville jag ha så jag struntade i det och beställde dem ändå.

Lördagen den 1 november 2008 (Dag 232)

Jag skulle åkt ut till Ekerö kyrka idag på allhelgonadagen tillsammans med pappa och styvmor, men det blev inte så så vi får ta det någon annan helg.

Hade besök av en annan kille idag, Daniel. Han hade med sig en flaska vin och så beställde vi pizza.

Har inte druckit vin på evigheter så jag kände mig lätt snurrig och varm och slumrade till en stund i soffan.

Det var tänkt att Daniel skulle åka hem för varken jag eller han kände oss bekväma i varandras sällskap och jag ville inte gå vidare och dela säng med honom, men det gick inga tåg och nattbussen till Stockholm skulle ta 2 timmar och jag hade inte mod att avvisa honom så han fick sova över.

Fredagen den 31 oktober 2008 (Dag 231)

Denna helg är det UnderBara barnmässan i Älvsjö som jag brukar gå på varje år, har gjort det sedan jag blev mamma 2004. Hade tänkt gå på denna mässa även i år och då ta med mig Lilla T i hennes nya vagn.

Jag kommer inte ens åt vagnen då den står inlåst i barnvagnsförrådet och sambon har nyckeln dit och jag aldrig får tag i värden som kanske har en nyckel dit så att jag i alla fall kan hämta min vagn och ta upp den till lägenheten.

Jag kom inte iväg till Älvsjö idag, får se om jag kanske tar mig dit imorgon eller på söndag. Sedan är jag smått orolig hur det kommer att kännas att gå på en mässa där det är fullt med barn, mammor och gravida när min livssituation ser ut som den gör för närvarande där jag inte ens vet var mina egna barn finns någonstans och när jag kommer att få se dem nästa gång.

Var till familjerådgivningen efter jag hade varit och hämtat min pappersbunt på socialkontoret och vi var till Willys och handlade, något billigare där än i den lokala matbutiken uppe i centrum här.
Det blev tacos till middag och så Idol. Mådde ganska så bra på kvällen faktiskt.

Torsdagen den 30 oktober 2008 (Dag 230)

Familjerådgivaren var hem till mig idag vid lunch och vi pratade bara om den relation jag haft med min ex sambo och hur jag är som mamma och om barnen.

Annars har jag bara varit hemma och haft det ganska så tråkigt och inte är vädret något vidare heller, regn och så kallt.

Idag har jag varit i kontakt med socialkontoret om försörjningsstöd och ska dit imorgon och hämta en bunt papper och ansökningshandlingar som jag ska kika på i helgen och jag tänkte även ta mig en titt på dem broschyrer och artiklar jag fått av familjerådgivaren.

Onsdagen den 29 oktober 2008 (Dag 229)

I dag fyller min lilla stumpa T 33 veckor och jag saknar henne och hennes storasyskon så oändligt mycket att det skär i mig.
Har inte haft orken att läsa kapitlet i boken Att växa och upptäcka världen om 33 veckors ålder och har lätt dåligt samvete för det.

Annars har jag ägnat dagen framför datorn. Jag miste min anonymitet på min favoritsajt i måndags kväll och kan inte skriva anonymt förrän den 16 november då jag får den åter.

Har uppdaterat min dagbok i Word, men ska även lägga upp den på min blogg också när orken finns.

Hade besök av en kille här på kvällen. Jag var ner och mötte upp han vid XX station och sedan åkte vi upp till centrum där jag köpte en pizza.
Vi satte hemma hos mig och kollade på TV, bl.a Insider som idag handlade om mammor som går under jorden med sina barn. Skrämmande att det går till så och att man själv lever i en liknande situation där man inte vet var ens barn befinner sig.

Killen åkte hem, han fick inte det han med största sannolikhet åkte hit för.

Tisdagen den 28 oktober 2008 (Dag 228)

Var upp till vårdcentralen och tog bort stygnen. Det kändes kan jag säga då några av stygnen var hårt åtdragna och hade fastnat i sårvätska och blod, men nu är det gjort i alla fall.

Jag var in på Tempo och handlade lite innan jag gick hem.

Vår familjerådgivare var här idag och ringde runt till mängder utav personer hos känner som kanske kan hjälpa oss eller ge mig svar på en del frågor, men inget napp någonstans.

Allt känns tungt och saknaden efter barnen är väldigt stor.

Måndagen den 27 oktober 2008 (Dag 227)

I dag tog jag mod till mig och ringde till sambons arbetsplats, men kom till automatsvar efter bara någon ringsignal att personen jag sökte var på lunch till 11.15.

Jag ringde på nytt igen vid 11.20 och åter igen kom automatsvaret att personen jag sökte var på lunch till klockan 11.30.
Fick för mig då att han ändrat och med andra ord var på plats och att barnen kanske var på förskolan idag så jag traskade ner för att se efter. De var inte där och hade inte varit där sedan den 16 oktober och de hade heller inte hört något nytt från barnens pappa.

Gick hem och tog vägen genom skogen för att fortare komma hem och tappade mitt nästan nyöppnade cigarettpaket där någonstans på vägen.

Har fortfarande inte hört något.

Söndagen den 26 oktober 2008 (Dag 226)

Åkte hem på förmiddagen från pappa och styvmor till en tom lägenhet.

Har fortforande inte hört något ifrån sambo eller socialtjänsten, men hade inte räknat med det heller så jag är inte vidare förvånad.

Lördagen den 25 oktober 2008 (Dag 225)

Idag fyller vår son 4 år och 2 månader.

Åkte hem till pappa och styvmor idag och har både duschat och tvättat kläder och en tröja till Lilla T.

De bjöd på middag, kött med hemgjorda pommes frites med bearniesås och så sallad med dressing. Till efterrätt konserverade persikor med vispgrädde.

På kvällen blev det teve och gott fika innan det var dags att lägga sig i en låg obekväm bäddsoffa och försöka få en blund i ögonen.

Längtar så mycket efter min familj och att det ska bli bra igen.
Tror jag såg vår bil idag vid Shell vid Huddinge pendeltågsstation (det var nog inte vår bil jag såg, har ju nu i efterhand listat ut).

Fredagen den 24 oktober 2008 (Dag 224)

Hr fått kallelse till cellprov. Ringde och avbokade, men fick veta att det inte behövdes och att det kan göras senare.

Har blivit underrättad att Hans Johansson och Lena (vår gamla socialsekreterare) var till sambon igår. Vad gör Lena där? Hon skulle ju lämna över utredningen och är inte heller med på de möten jag har med socialtjänsten. Skälet skulle tydligen vara att hon är rädd? Vad ska man säga? Patetitiskt!

Lilla T låg och sov i sin pappas famn under det mötet tydligen och så var var vår fyrbente vän med också (vår hund). Vår son och äldsta dotter togs tydligen omhand av Christa som de bor hos (fick reda på namnet senare).

Har varit hemma hela dagen. Det är nu 1 vecka sedan det hela hände och åtta dagar sedan jag senaste såg mina tre barn. Har varit hemma hela dagen.

Såg veckans fredagsfinal av Idol och sov sedan i soffan med alla lampor tända och teven påslagen.

Torsdagen den 23 oktober 2008 (Dag 223)

Idag fyller jag år, 34 år. Kan inte minnas att jag haft en så hemsk födelsedag under dessa 34 år.

Styvmor var hem till mig och firade. Pappa mår inte så bra och orkade helt enkelt inte. han känner sig knäckt över det som hänt mig och man kan ju tycka då att han kanske borde visa sitt stöd genom att följa med sin fru hem till mig.

Hon hade med sig sig en massa mat, bröd, kanelbullar, precis som jag skulle vara oförmögen att få i mig något om dagarna. Väldigt gulligt och jag blev ju glad. Nu har jag mat för flera dagar. Tack så mycket. Fick en del godis också.

Hon hade även med sig kalops och potatis, men hade glömt rödbetorna hemma så det fick vi gå upp till affären och köpa som hon bjöd på.

Hon erbjöd sig att göra fint i köket så hon diskade all disk, torkade av spis, bänkar och bord och gjorde riktigt fint. Tack så mycket. Det betydde så mycket då jag inte orkat.

Själv slängde jag all reklam och tidningar i pappersinsamlingen, ska bara orka ta mig ut någon dag och slänga det också.

Hon åkte hem vid 20.00 och sedan var jag själv. Kändes tomt.
Ingen annan har hört utav sig, ingen gratulation från mamma och inget från sambon. Fick däremot veta att sambon ville höra av sig, men blev stoppad av socialtjänsten.

Onsdagen den 22 oktober 2008 (Dag 222)

Idag fyller Lilla T 32 veckor.

Var ut till samma socialkontor idag tillsammans med Katarina och fick träffa min nya handläggare Hans Johansson som ska sköta utredningen. En gammal gubbe som inte verkar veta någonting om något, typ inhyrd från Proffice. Varför inte sätta in någon kunning på det hela som kan detta.

Gillar inte denna man. Fick besvara några fjantiga frågor bl.a om jag hade slagit min sambo. Jag trodde att detta möte skulle gå ut på något och att jag skulle få några svar, men gubben hade ingen koll på något.

Gubben säger självsäkert precis som att han känner min sambo bättre än jag att han kommer inte flytta hem igen för han har överlåtit lägenhetskontraktet till dig. Jaha, okej, men är det inte bättre att barnen liv normaliseras snarast, det måste väl intresseraa er undrar jag? Inget svar och jag är knappast förvånad. Jag har frågat om möjligheten om utredningshem, men gubben har som sagt noll koll på det hela och något juridiskt stöd vet han inget om. Stackars gubbe, hur skall han kunna göra en komplett utredning som inte ens vet det mest grundläggande.

Tisdagen den 21 oktober 2008 (Dag 221)

Var till Socialtjänsten tillsammans med Katarina i Hovsjö centrum idag och träffade socialsekreterare Mårten Holmberg och verksamhetschefen Leo Martiin.

Jag som hade hoppats på att få några av frågetecken besvarade fick bara mer huvudbry. Sambon har tydligen begärt enskild vårdnad. Går han inte lite händelserna i förväg nu? Antagligen är det väl socialtjänsten som har väl livlig fantasi eller tvingat sambon att säga det. En utredning skall dras igång och en ny handläggare ska utses idag och jag kommer bli underrättad senast imorgon om vem det blir. De gamla (Anne och Lena skall lämna ärendet vidare, men Lena skall slutföra BBIC utredningen). En polisanmälan om barnmiddhandel och våld mot tjänsteman har lämnats in. Barnmisshandel och våld mot tjänsteman? Vänta här nu...vad händer? Inget svar.

Måndagen den 20 oktober 2008 (Dag 220)

Barnbidraget har kommit in på kontot och jag har blivit upprättad att jag kan ta dessa pengar och ha dem till mitt eget leverne.

Vid 10.00 kom Katarina hem till mig och hon ringde runt på min hemtelefon och jag blev underrättad att jag ska socilatjänsten imorgon då de inte hinner idag. Fick senare reda på varför de inte hanns med på måndagen. De var nämligen upptagna med att fixa sekretesskyddadd adress på var barnen finns.

Söndagen den 19 oktober 2008 (Dag 219)

Idag skulle jag farit iväg på ett Me & I party ut på landet, men jag har ingen bil så jag kan inte åka på det.

Har fortfarande inte hört något från sambon eller socialtjänsten. Räknar med att det förhoppningvis kommer fås svar på några av frågorna imorgon.

Lördagen den 18 oktober 2008 (Dag 218)

Jag vaknat 07.50 helt tom. Jag gör i ordning te och ringer sedan Katarina. Hon säger att hon kommer hem till mig på måndag förmiddag vid 10.

Idag skulle Lilla T på avslutningen av sitt babysim med sambon vid 12.15, men nu blir det inget av det och det känns verkligen riktigt tråkigt. Dessutom så skall Lilla T till BVC på måndag morgon vid 09 och vaccineras. Vet inte vad jag säga till dem. Funderar på att ringa och säga att vi blivit magsjuka. Skickar ett SMS till sambon om det och får ett bekräftelse SMS att han ska avboka det.

På måndag så ska Katarina hjälpa mig att få tag i någon på socialtjänsten som kan reda ut nystanet åt mig i all denna härva. Jag hoppas så att vi som familj kan återförenas på något sätt, antingen genom att de flyttar hem eller att vi får leva ihop som en familj på ett utredningshem under tiden som utredningen pågår. Att leva åtskilda såhär fungerar inte och är inte sunt varken mot barnen eller mot oss vuxna. Det finns inget som styrker det som anmälningarna gäller så jag förstår inte varför socialtjänsten gör som de gör.

Jag försöker gång på gång nå sambon via mobil, SMS och mail, men lyckas inte. Antingen vill han inte ha kontakt med mig eller så har socialstjänsten sagt åt han att inte ha någon som helst kontakt med mig. Tycker det är för jävligt att socialtjänsten ber honom att undanhålla mig viktig informatiom om våra barn. Vi har delad vårdnad och jag vet inte om socialtjänsten får göra på detta sätt egentligen.

Funderar på att ringa socialjouren bara för att höra om jag har några som helst rättigheter som mamma.

Jag undrar vad barnen tänker i allt detta och vad sambon sagt åt dem. Jag saknar dem så mycket att det gör ont i hjärtat och snart är det tredje natten utan min familj.

Fredagen den 17 oktober 2008 (Dag 217)

Jag har sovit sisådär i natt, men har besvärats av ont i ena axeln. Kirurgen kom och berättade att man kan få det, att det är vanlig åkomma när man tagit ur ett organ ur buken och att det skulle släppa om några dagar.

Idag ska jag bli utskriven från avdelningen och jag ser verkligen fram mot det mycket. På eftermiddagen om jag orkar så ska jag på samtal hos Familjerådgivaren och sambon ska då med.

Jag sysselsatte mig i väntan på att få åka hem med att äta frukost och få tag i sambon utan att lyckas. Vilade, med vetskap att han ringer nog upp snart. Till slut så ringde han. Han berättade att de hade försvit sig, men att sonen och äldsta dottern nu var på förskolan i alla fall. De hade somnat sent igår, ite förrän vid 22.30 för att de ville fixa en del saker innan de skulle sova. Jag tyckte det lät konstigt, men förstod att det kanske hade blivit lite lätt kaos när inte jag var hemma. Jag sa att han kunde hämta mig vid lunch. Han ville veta exakt vilken tid han skulle hämta mig. Att säga kring lunch tid dög inte så han skulle ringa sjuksköterska expeditionen, tyckte det var smått konstigt då han inte betett sig så annars när jag legat inlagd på sjukhus.

Strax före 11.00 så ringde jag hem och sa att han kunde hämta mig. Han skulle bara vänta mig på att Lilla T skulle vakna för hon låg nu och sov. Jag har då aldrig märkt att han visat henne sådan respekt förr, men visst knde jag vänta.

Jag satt och väntade på han i den gemensamma matsalen och efter en lång stund så kom flera på en och samma gång. Några i rock som jag inte såg vilka det var och som vände sig till sjuksköterska expeditionen på en gång så jag ansåg att de inte hade något med mig att göra. Såg bara att sambon kom för att hämta mig, men någon sekund så såg jag att han inte hade Lilla T på armen. Undrade var hon var, men tänkte att hon säkert var kvar sovande nere i bilen och att sambon tyckte det var onödigt att böka med henne då han bara snabbt skulle upp och hämta mig på avdelningen.

Jag gick fram mot sambon och han såg helt bedrövad ut och sa bara att vi behövde prata med en röst som lätt helt olik honom. I samma veva så ser jag att han inte kommit ensammen utan har våra socialsekreterare med sig, Anne och Lena. Jag börjar förstå vad de är här förr, men samtidigt så kan jag väl inte tro det som snart skall ske.

Vi slog oss ner i dagrummet med stängd dörr och fördragna gardiner. Det var socialsekreterade Anne, socialsekreterare Lena, sjuksköterska Maria, kurator Inger, sambon och jag. De hade försökt få tag på akuta mobilteamet, men de hade inte lyckats få tag i någon som kunde närvara därifrån.

De sa inte så mycket. De berättade att de hade sina aningar och när första anmälan inkom från en anonym den 10 oktober och nästa anmälan från en Sandra den 15 oktober så stärktes deras misstankar. Varför de hade haft misstankar att inget stod rätt till innan dess vet jag inte och kommer jag nog aldrig få veta heller.

Jag fick läsa båda anmälningarna själv och det framkom bara att jag skulle ha varit hårdhänt mot Lilla T och skadat vår son, ingetnting om mitt mående.
Sedan så fick sambon ta till orda och berättade att han hade fått två val. Det ena var att socialtjänsten skulle ge LVU och placera barnen i ett jourhem med omedelbar verkan och varken han eller jag skulle få veta var barnen befann sig. Det andra alternativet var han skulle skydda barnen och med omedelbar verkan placeras i ett hem för att skyddas från mig och att jag skulle inte veta var de befann sig. Han hade valt det lättaste alternativet och han därför skulle flytta ur bostaden omedelbart.

Jag vände mig till den ena socialsekreteraren och frågade var jag skulle ta vägen. Hon bara log och sa med ett stort hånflin på läpparna att jag hade ju en bostad som jag kunde bo kvar i för nu skulle dem hjälpa sambon att få tag på en bostad. Jag kunde inte tro det jag hörde. Jag tog för givet att vi skulle placeras på ett utredningshem hela familjen och att det var jag som skulle få en ny bostad för det var ju det jag hade blivit lovad av dem hela tiden.

Jag blev så provocerad och reste på mig och gick fram till den ena socialsekreteraren och sa att hon var en jävla idiot och kunde dra åt helvete samtidigt som de andra ställde sig upp och försökte få mig att lugna ner mig och inte klappa till socialsekreteraren trots att jag kände att jag ville. Jag spottade bara på henne rakt i ansiktet. Hon tog illa vid sig, men vad f*n trodde hon att jag gjorde då som nyss hade blivit av med mina barn och blivit så jävla kränkt av de som skulle finnas där som hjälp.

De gick och tog sambon med sig. Sjuksköterskan gick också och kvar var kuratorn och jag och hon sa att hon förstod men jag sa bara att det kan hon knappast göra och att hon därför skulle hålla käft.

Jag vet inte vad jag tänkte kände eller så samtidigt som det pågick full aktivitet i min hjärna.
Jag tänkte på mina barn, var de kunde tänkas vara och kom på att det mycket väl kunde vara hos svärföräldrarna och ringde dit och mycket riktigt var dem där och fick hjälp av svärfars syster som är barnskötare.

Kirurgen kom in som hade opererat mig under gårdagen och berättade att en handräckning hade lämnats in och att jag skulle få vara kvar ett tag då jag skulle få poliseskort till St Göran akutpsykiatriska akutmottagning.
Vad ska jag dit att göra? En vakt från secruritas kom upp på avdelningen och vaktade mig utanför dagrummet. Det här var ju bara för mycket och väldigt överdrivet handlat från socialtjänsten.

Jag bad uppepade gånger att de skulle kontakta familjerådgivningen, men inte uppmärksammade dem det inte.
Till slut tröttnade jag och gick. Vakten gick efter och sa att jag inte fick lämna avdelningen. Jag sa bara att det finns ingen LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård) och att jag är över 18 år så hejdå och så gick jag.

Jag gick hela vägen istället för att ta bussen. Jag ville komma ifrån sjukhusområdet och inte stå och vänta på en buss hem där utifall att dem skulle börja leta efter mig.
Det är ca 3 km hem från sjukhuset och jag var nyoperad för ca 1 dag sedan och hade liten packning men den kändes tung.

Vid Statoil köpte jag cigaretter och tändare trots att jag inte rökt på över 4,5 år, men nu kände jag att det kvittade om jag rökte eller inte.

Tog mig till barnens förskola för att därifrån kunna få tag på en låssmed då jag inte hade några hemnycklar. Jag frågade om barnen varit där under dagen, men S sa bara att sambon ringt och anmält ledighet för barnen tills vidare.
Berättade kortfattat vad som skett, men fick ingen vidare förståelse. Frågade om jag kunde få låna telefonkatalogen för att få tag på en låssmed och efter mycket om och med så fick jag äntligen tag i en som skulle vara hos mig om ca 20 minuter så jag började traska hemåt.

Han inte mer än komma ut från förskolans gård förrän Katarina (från familjerådgivningen) ringde mig och berättade att hon hade mina hemnycklar.

Vill nu avboka låssmeden, men det går inte. Katarina kommer och vi går upp till lägenheten. Ser att en del saker är borta såsom Lilla T spjälsäng, blöjor, kläder, nappflaskor, välling, lära-gå stol mm.

Vi pratar en stnd och så byter Katarina och jag mobiltelefonnummer.
Runt 1 timme senare plingar låssmeden på dörren och vill ha betalt för framkörningen på 800 kr. Inte har jag de pangarna inte så det får bli en faktura som socialtjänsten eller sambon får stå för.

Försöker resten av dagen, kvällen och långt in på natten få tag i sambon, hans bror eller hans föräldrar utan att lyckas.
Vid 20-tiden på kvällen får jag ett SMS från sambon att han och barnen kommit till ett jourboende och att barnen mår bra.

Jag tittar på veckans fredagsfinak av Idol, men det känns som det kvittar trots att det är ABBA tema.

Jag har startat en tråd på Famijeliv. se om det som hänt mig och min familj idag och det är hög aktivitet i tråden.
Först vid 03.00-04.00 kommer jag i säng.

Torsdagen den 16 oktober 2008 (Dag 216)

Har sovit sisådär inatt, smått nervös inför operationen. Ska vara på dagvårdsavdelningen på Södertälje sjukhus vid 07.30.

Sambon körde mig till sjukhuset och släppte av mig utanför huvudentrén. Jag vinkade och sa hejdå till barnen och att vi syns senare idag.

Sambon skulle köra våra äldsta barn till förskolan innan han och Lilla T skulle komma och hålla mig sällskap fram till operationsdags.

Jag fick en liten hörna med säng, sängbord och garderob och fick börja med att byta om och sedan var det bara väntan och väntan och åter igen väntan.
Kirurgen som skulle operera mig och kom och presenterade sig och berättade kortfattat hur operationen skulle gå till och om ev. komplikationer och ritade med en spritpenna på min buk och bröstkorg innan han gick vidare.

Jag väntade bra länge på att sambon och Lilla T skulle komma upp på avdelningen och hålla mig sällskap. De skulle ju bara lämna son och dotter på förskolan och det var ju bra länge sedan de lämnades där. Jag ringde hem och fick reda på att sambon hade en del att göra, men att han skulle åka strax.

Jag tyckte han verkade smått konstig och tystlåten, men var samtidigt smått nervös och fokuserad på operationen så jag visste inte om det jag kände var rätt eller inte.

Sambon och Lilla T kom, men han sa inte så mycket och verkade så besvärad av att vara på besök, som att han bara ville åka därifrån.
Jag frågade varför det dröjde så innan han kom och han sa att han var tvungen att arbeta lite och att Lilla T hade somnat och jag köpte det.
Jag drog mig för att berätta för sambon om mailet jag hade fått under gårdagen av Sandra, men valde att berätta det. Hade väl väntat mig någon form av reaktion av honom, men han verkade inte ta in det överhuvudtaget vilket förvånade mig samtidigt som jag vet att han är bra less på på mitt behov av att tala öppet med andra på msn messenger.

Jag märkte tydligt av att han inte verkade så bekväm med att hålla mig sällskap och själv gjorde nervositeten inför operationen mig så nervös så jag kände att det nog vore bäst att vila och samla ihop mig inför det så jag sa att han åka hem om han ville och så skulle vi ju snart ses igen. Han åkte och jag la mig och vilade en stund.

Hann inte vila så länge, Skötersakn kom in och jag fick smärtstillande och lugnande tabletter och fick reda på att operationen skulle ske vid lunchtid.

Runt 12.00 rullades jag upp på kirurgavdelningen och fick sedan en nätmössa jag skulle ta på mig och så fick jag ligga i sängen utanför operationssalen en stund. Det var inte så länge, men då kändes det som en evighet.

Lite före 12.15 rullade jag in i ett rum där det förberedde det sista som att ta blodtryck, sätta nål mm, de talade hela tiden lugnade med mig om andra saker än det som snart skulle ske.

Så var det dags. Klockan var nu 12.15 och jag rullades in. Det var dags att sövas och det ville att jag skulle andas i en mask som påminde mig starkt om masken jag andades i när jag födde Lilla T så jag sa nej nej och grät så det blev något annat, men vad minns jag inte förrän jag sov Antagligen något de injicerade.

Operationen hade gått bra och tagit lite längre tid än förväntat, runt 75 minuter än 60 minuter. De hade kollat gallblåsan och funnit stenar i den som hade täppt för gallgången så kirurgen förstod mig väl att jag hade haft besvär.

Jag vaknade upp ur narkosen vid 15.30, så jag hade sovit i över 2 timmar efter operationen helt omedveten vad som skett efter det.

Jag fick bra me smärtlindring och blev uppmanad att försöka kissa i ett bäcken, men det gick inte trots att det verkligen kändes som att jag behövde så jag blev tappad på 7 dl urin, en hel del.
Jag som trodde att det skulle göra sjukt ont att få en en slang in i urinröret, men jag kände inget utav det, men hade å andra sidan gott med smärtlindring efter operationen.

Togs ner på dagsvårdsavdelningen igen och vilade/sov till och från.

Senare på kvällen, kanske runt 18.30 så kom barn och sambo på besök. Jag upplevde sambon väldigt reserverad mot mig och han ville knappt ha ögonkontakt eller tala med mig och ville inte heller att barnen skulle vara i min närhet.

Äldsta dottern var ledsen och saknade sin napp som hade glömts i bilen och sambon tyckte att hon skulle kunna fixa ett besök en stund hos mamma utan den. Sonen var fullt sysselsatt med nyckeln till garderoben och Lilla T var som vanligt glad och nyfiken. Jag ville att Lilla T skulle komma till mig en stund, men sambon ville inte och skyllde på att jag skulle ta det lugnt nu efter operationen.

Vi gick ut i den gemensamma matsalen för att dricka te. Väl där så behövde sonen gå på toa och jag erbjöd mig att ta det, men det fick jag absolut inte göra enligt sambon och alla barnen skulle följa med pappa. Jag sa då att äldsta dottern kunde vara kvar med mig och att han skulle sluta vara så överbeskyddande, jag var inte döende/invalid, bara lite öm i buken och lite trött/groggy.

De åkte strax efter 19.30 kanske och sambon och jag bestämde att vi skulle höras via mobil runt 21.00-22.00 när barnen hade somnat för natten.

Jag hörde aldrig av sambon så jag ringde hem, på hans privata mobil och hans arbetsmobil utan svar. Väntade en stund och försökte på nytt, men inget svar. Tog det som att han sov och inte hörde, eller var upptagen med att få något av barnen eller alla tre att somna.
Skickade ett SMS att jag hade ringt, men inte fått svar och att jag nu skulle sova, men att vi skulle höras av under morgondagen.

Sista dagarna som en hel familj

Den sista bilden på sambon och Lilla T innan vi skildes åt



Sonen sista gången på lekplatsen på gården innan vi splittrades som familj.

Vår äldsta dotter sista gången på lekplatsen på gården innan vi skiljdes.

En av sista bilderna på min äldsta dotter hemma.

Min lilla dotter hemma en av de sista kvällarna.

Onsdagen den 15 oktober 2008 (Dag 215)

Vår Lilla T blir idag 31 veckor och vår stora kicka blir idag 2 år och 5 månader.

Började dagen med att ta ett graviditetstest som jag kände på mig skulle bli negativt och mycket riktigt så blev det det också. Har ju inte haft några som helst tankar på att jag skulle kunna vara gravid då vi använt kondom dem få gånger vi haft sexuell samvaro efter Lilla T födelse.

När jag väl torkade mig så såg jag att mensen var på gång då det var lätt blodfärgat sekret på toapappret och så på kvällen satte mensen igång på allvar.

Idag så har våra äldre barn haft fotografering på förskolan och Lilla T fick vara med på syskonfotograferingen. De frågade oss igår om vi ville ha med Lilla T på det och det tackar man inte nej till. Vad gulliga de är som erbjuder en det.

Har nu på kvällen duschat inför morgondagens operation och tatt på rena kläder. Borde lägga mig tidigt, men har svårt att komma i ro då många tankar snurrar i mitt huvud inför morgondagen och dels av det mail jag fick av Sandra tidigare idag.
I mailet från Sandra stod det att hon kontaktat socialtjänsten angående det jag berättat för henne och de kommer att kontakta mig och hon försäkrade mig om att de inte kommer att ta barnen ifrån mig. Jag vet inte vad hon sysslar med och jag uppriktigt både ledsen, arg och rädd då jag har väldigt dåliga erfarenheter av alla turer på socialtjänsten som vi haft den senaste tiden och jag har ju inte fått något vidare hjälp heller så nu har de väl fått mer vatten på sin kvarn.

Tisdagen den 14 oktober 2008 (Dag 214)

Dagen började med ett individuellt samtal på förskolan med Ingrid om vår äldsta dotter. Det fungerar väldigt bra för vår dotter på förskolan och hon har kommit in bra i barngruppen och utvecklats mängder och det känns ju alltid bra som förälder att höra.

Det bar av hem för att ge Lilla T mat innan vi begav oss till sjukhuset för att blodprover inför operationen på torsdag. Lilla T väntade tappert i vagnen, men hon var så trött så till slut så var hon inte lika glad solstråle som vanligt. Så fort jag vred om bilnyckeln i tändningslåset så slocknade hon och sov så gott en lång stund.

Åkte ner på stan och var in på Apoteket och köpte ett graviditetstest och så var jag in en sväng på Lindex och köpte en tröja till sonen och en tröja och strumpbyxor till vår äldsta dotter.

Sedan var det dax att besöka BVC idag med då det var föräldragrupp. Det var bara Martina med sin son Oscar och så vi då och en tandsköterska som informerade om barns tänder och folktandvården. Det kändes som hon tog upp rätt så självskrivna saker som man kände till rätt så väl vid detta laget med två större barn hemma. Vi fick två tandborstar, Thea valde en gul och så fick hon även en rosa. Tandborstarna är så söta.

Kom hem strax efter 16.00 och var helt slut och orkade bara inte med föräldramötet på vår äldsta dotters avdelning, men då de informerar om i stort sett samma sak som på föräldramötet på vår sons avdelning så känns det inte så viktigt så vi hoppar över det då vi redan har den viktigaste informationen.

Måndagen den 13 oktober 2008 (Dag 213)

Idag väntar jag mens, men ingen mens syns till och jag tror väl att jag har sådan tur att den dyker upp på operationsdagens morgon *ironisk*

Idag var jag på eget samtal hos familjerådgivningen då sambon inte kunde komma loss på grund av arbetsmöte som han var tvungen att gå på för att det ska fungera på hans arbete. Det blev mest prat om Lilla T som låg och lekte på golvet nedanför våra fötter.

Stressade sedan vidare till BVC med Lilla T i vagn för en ev.vaccination som i vanlig ordning blev framflyttad till måndag vid 09.00 nästa vecka.
Trots att jag påpekade för vår nya BVC sköterska som vi bytt till att jag hade en tid att passa vid 16-tiden så tog hon gott om tid på sig och det blev till slut kaos då hon trodde jag skulle till vårdcentralen dörr i dörr vid Luna och inte till vårdcentralen här på XX.

15.45 lämnade jag parkeringshuset Luna och då skulle jag även hämta upp sambon på vägen vid pendeltågsstationen.
Sambon hade gått upp till den stora vägen då jag var sen så det gick fort att hämta upp han som tur var.

Medans jag är in till läkaren så åker han ner till förskolan och hämtar våra äldre barn. Han hade tänkt att vänta på mig på parkeringen och sedan skulle vi åka ner gemensamt och hämta våra äldre barn.

Alla värden såg bra ut, förutom något litet dåligt blodvärde och något lätt förhöjd sänka som man lätt kan få av psoriasis som jag aldrig har hört att man kan få utav det.

Höstbilder

Mina äldre utmanar rutchkanan. Dottern vägrar ha jacka på sig trots att det är småkyligt, mössa tar hon i alla fall, alltid något.


Lilla T i den nyinköpta overallen i åkpåsen i vagnen på en höstpromenad.

En hand i munnen och så med den andra handen tar vi tag i foten.

Babysim hösten -08

Lilla T "simmar" fort efter bollen som flyter i vattnet.

Min lilla fisk (född i fiskens tecken) trivs som fisken i vattnet, riktig livsnjutare.

Hon älskar att klättra redan vid 5 månaders ålder och hon ska här försöka ta sig upp när jag tänkte att hon skulle lära sig att greppa stången under bassängkanten.

Lilla T med pappa på babysim.

Min lilla sötnos i bassängen.

Graviditetsbilder

Magen i december -07 framifrån, 3 månader före BF.

Magen i december -07, 3 månader före BF.

Magen i oktober -07, 5 månader före BF.

Magen i mars -08, 1 vecka före BF.

Magen ovanifrån i februari -08, 1 månad före BF.

Magen i februari -08, 1 månad före BF.

Magen i november -07, 4 månader före BF.

Månadsbild på Lilla T

Lilla T på sin 7 månaders dag. Den lilla lilla tanden i nederkäken syns om man tittar ordentligt.

Söndagen den 12 oktober 2008 (Dag 212)

Idag fyller Lilla T 7 månader.

Här är hemma är det trött trött trött. Lilla T har knappt sovit en blund på hela natten och knappt vi föräldrar heller så jag har ägnat halva dagen i sängen. Vi har nu insett att anledningen till att hon sovit så dåligt har berott på att hon fått ett litet litet risgryn till tand i nederkäken.

Vi försökte få Lilla T att sova en stund på dagen utan framgång. Hon ville inte och jag kan inte förstå att hon inte är dödstrött. Får se om hon får någon blund i ögonen inatt, vilket jag hoppas om jag ska orka vara mamma imorgon och hon en glad liten solstråle som hon brukar vara.

Idag har jag i alla fall bakat cupcakes (muffins med frosting på) och sambon har städat och dammsugit och när allt var klart och det var dags att ställa in dammsugaren i städskåpet igen så inser sambon att vår lille son varit i farten igen och tagit ur dammsugarpåsen. Smått irriterande, men det är bara att tömma dammsugaren sätta i en ny dammsugarpåse och dammsuga upp skräpet.

Har tatt månadskort på Lilla T och lagt in det i mitt bildgalleri på Familjeliv där jag blev medlem igår och jag blev även medlem på Vimedbarn, fast där är jag inte så ofta, knappt aldrig.

Har fått sådan klåda i underlivet och vet inte om det är en svampinfektion jag dragit på mig. Jag har nu smort en gång med Canesten och hoppas att det går över. Väntar dessutom mens senast på onsdag, om jag nu inte är gravid på nytt vilket nog inte är fallet. Ska för säkerhetsskull ta ett graviditetstest innan operationen.

Lördagen den 11 oktober 2008 (Dag 211)

Idag var jag på babysim med Lilla T. Hon var så glad och plaskade omkring och skrattade och simmade fort efter en liten boll som låg och flöt i vattnet.
Hon dök flera gånger och var så duktig.

Fredagen den 10 oktober 2008 (Dag 210)

Har anmält månadens föräldrapenning och varit på eget samtal till familjerådgivningen och hade Lilla T med mig. Hade tänkt prata om helt andra saker idag med Katarina, men givetvis så blir det aldrig så som man tänkt sig så vi pratade om helt andra saker än jag tänkt. Det är något svårt att fokusera också när man ska ha koll på Lilla T, men jag skyller inte det på henne.

Hade tankar att åka på drop-in på Sydpoolen efteråt med Lilla T och ta igen en av de missade babysimlektionerna, men är dels rädd att hon ska hinna dra på sig någon förkylning till dagen efter och dels så är jag så fruktansvärt orkeslös och trött ständigt så jag valde att åka hem istället.

Lilla T och jag åkte ner till de äldre barnens förskola och hämtade dem och sedan vidare till station där vi hämtade upp deras pappa innan vi åkte till Willys och veckohandlade.

Har inte hört ett ord från Sandra idag heller så jag tar för givet att det var mer snack än verkstad.

Torsdagen den 9 oktober 2008 (Dag 209)

Idag fick jag sovmorgon till 09.00 och det gör det något bättre.

Har inte hört ett ljud från Sandra idag.

Onsdagen den 8 oktober 2008 (Dag 208)

Idag fyller Lilla T 30 veckor. Tiden flyger iväg verkligen, fast på olika sätt.

Fick sovmorgon då sambon skulle på samtal till sin kurator och tog Lilla T med sig så jag fick sova till 10.00 i alla fall vilket avr välbehövligt.

Har ägnat större delen av dagen mailandes med Sandra som ska försöka hjälpa mig då hon har en del kontakter.

Tisdagen den 7 oktober 2008 (Dag 207)

Jag mår så skildåligt att jag knappt orkar leva och ser ingen som helst utväg ur detta helvete.

Ibland tänker jag hur situationen skulle se ut om man inte hade några barn. Det skulle ju bara vara jag då och då skulle man kunna leva en dag i taget, men det går inte med barn. De skulle nästan ha det bättre om de inte fanns än att ha det på detta sätt.

Hela mitt samvete äter upp mig utifrån och in och inifrån och ut. Blir galen och står inte ut. vet inte hur jag skall fixa livet och jag förstår mig inte på socialtjänsten och jag tror att det begås grova tjänstefel och att detta kan anmälas till någon instans, men jag har ingen kunskap om det och ingen ork heller då jag har fullt upp med att inte bryt igenom helt.

Idag har jag valt att lämna Allf För Föräldrar ankomst Mars då jag ändå kommer bli avstängd med ett skrivstopp och jag känner även att mitt liv är för privat att hänga ut i ett allmänt forum där vem som helst kan gå in och läsa.

Helt plötsligt så dyker en gammal vän till mig upp, Sandra. Vad hon gör på ankomst mars med två barn födda oktober 2003 och juli 2006 förstod jag inte riktigt, men tydligen hade någon varit inne och sett att en psyko fick hjälp inne på mars och startat en tråd om det under allmänna rubriker på Familjeliv och den tråden hade Sandra sett och gått in och kollat på länken som bifogades trådstarten och sett att det var ju jag eftersom hon kände igen E-postadressen jag skrev ner.

När jag frågade efter tråden på Familjeliv så påstod Sandra att tråden var borttagen då hon hade anmält den. Så om det är sanningen eller något ihopplock av lögner vet jag inte. Gissar på det sistnämnda.

Nu ska Sandra i vilket fall hjälpa mig, hur nu det ska gå till.

Denna vecka har det varit den värsta på maraminne i mitt liv på bra länge.Nu kan det inte bli så mycket värre...men detta var bara början.